Jag gillar inte tidskillnad...

Jag hade tänkt se JVM matchen i natt mellan Sverige och Ryssland, men jag var lite trött i går och tänkte sova lite innan den började. Satte klockan. Klockan ringde inte. Vaknade någon gång efter 02, då det var tio minuter kvar av matchen, trist. Men roligt att de vann förstås. Tack o lov är nästa match kl 20. Jag fasar för hur det ska bli under OS, kommer ju inte hinna se något. Dessutom jobbar jag ju dagtid, så när ska jag i så fall sova? Tror jag får spela in hela OS och titta på det i efterhand.

God Jul?

Har nu köpt biljetter till Stockholm Ice! Det ska bli helt underbart. När jag klev ut från VM i Scandinavium trodde jag aldrig att jag skulle få se Stephane Lambiel live igen. Men äntligen ska det ske. Mycket trevligt, bästa julklappen tror jag det blir.

Ja nu är det jul snart. Som vanligt ser jag inte direkt fram emot det och i år ännu mindre faktiskt. Det går rykten om att vi ska ha en "inhyrd" tomte, det har vi aldrig haft så länge jag kan minnas. Senaste åren har jag varit "tomte" dvs. delat ut julklapparna (mest för att läsa mina egna rim) men efter förra året när jag tvingades bära skägg sa jag upp mig. Varför ha tomte överhuvudtaget? Lilla E kommer ju ändå bli livrädd, hon vågar ju inte ens gå närheten av icke levande tomtarna i affärerna och alla julklappar får ändå inte rum i någon säck. Nej, länder som har en tomte som kommer om natten har löst det hela mycket bra tycker jag.

En bra sak finns ju dock med själva julafton, att få se "Karl Bertil", det är så jävla bra, alltid något att se fram emot.

Om jag inte hinner skriva mer så önskar jag GOD JUL!

En sumering av Msuikhjälpen...

Igår tog det slut. Mitt största sällskap den senaste veckan - Musikhjälpen! Måste säga att det känns lite tomt, även om jag lyssnat på gårdagens sändning idag (missade ju stora delar pga. att jag var på SM).

Musikhjälpen 2008 var enormt roligt att följa, jag var därför inte helt säker på att årets upplaga skulle kunna överträffa det. Men när jag tidigare höstas fick veta att Christer Lundberg skulle vara en av programledarna kom hoppet åter. Och hur blev det då? Jo, "helt fantastiskt" för att använda Jasons gamla uttryck. Jag bara älskar Musikhjälpen som helhet.

Dryga 5,7 miljoner kronor kom det in till kampen mot Malaria! Och det är ju väldigt bra. Men jag måste säga att jag tycker att Musikhjälpen inte bara hjälper genom att dra in pengar som kan rädda liv i malariadrabbade området. Musikhjälpen gör så mycket annat gott, exempelvis: tar fram människors goda vilja att hjälpa andra, sammanför människor, skapar kreativitet och engagemang, fungerar som sällskap och underhållning, väcker gammal musik till liv, visar upp en blandad kompott av Sveriges fantastiska musiker, skapar lite perspektiv i julhandelshysterin, får människor att tänka till, sprider kärlek osv. En helt underbar kombination helt enkelt!

Jag har lyssnat så mycket jag bara kunnat, bortsett från några nattpass, som jag för övrigt funderar på att lyssna på ur sändningsarkivet i mellandagarna. Och så här när allt är slut tänkte jag sammanfatta lite:

De tre låtönskingarna som gjorde mig "gladast": Hej hej Monika (jag är nog en an få som inte tröttnat på den låten, kanske mest för att den alltid får mig att bli smittad av Nics energi). Fields of Gold med Eva Cassidy (har haft den i hjärnan och på tungan i fler månader utan att veta vad det var för låt eller lyckas ta reda på det, jag blev överlycklig när den dök upp) och så när de spelade Shorline med Broder Daniel till minne av Daniel. Bra val Emmy och det var så fint.

Favoritlyssnare: Måste nog vara Jonas som skänkte hela sin månadslön på dryga 18.000kr för att få höra en Sigur Ros låt Ny Batteri.

Sak jag helst hade velat ha på auktionen: Håkan Hellströms signerade gitarr. Men oj vad många fina saker det fanns där.

Liveuppträdande som berörde mig mest: Lite oväntat, Kultiration. Hade inte hört dem förr och är inte så förtjust i den typen av musik men kära någon så underbart det var när de körde "En timme kvar att leva". Nästan så jag bölade. Och jag liksom slungades iväg till någon mysig festival en varm sommarnatt. Hoppas på att få se dem live någon gång och se om det är lika bra som jag inbillade mig.

Bästa upptäckt: Tahu, vilken kille! Inte sa han mycket man han gjorde desto mer och hade charm som få och jäklar vad den mannens "50 öres låt" satte sig, blev liksom ett mantra.

Sämst: Att de inte spelade någon av de låtar jag önskade, men det är ju sånt man får räkna med. Och musikläggarna gjorde ett bättre jobb i år än i fjol.

Oj, jag skulle kunna fortsätta länge men avslutar med att nämna programledarna. Ametist, Jason och Christer. Stor kärlek till dom.Ok, Ametist kunde bli lite väl galen ibland och sjabbla bort en del saker men man får ju ha förståelse när de knappt äter och sover och ibland var hon faktiskt riktigt bra. Självklart visste jag ju vem Jason var men det känns som man fick "lära känna" honom lite bättre nu och det visade sig ju att killen är en mästare på att klämma ur sig geniala kommentarer! Och så har vi ju då Christer. Vad säger man? Han är BÄST! Han hade redan en stor plats i mitt hjärta pga. saker som som han tidigare gjort och sagt i radio och TV men han växte än mer. Han är verkligen fenomenal på det där med radio och att möta människor. Och även om det kanske inte var så kul för honom mot slutet med hungern och sömnen tyckte jag han blev oerhört charmig. Ett mycket bra val av programledare SR! Tycker framförallt att de hade en bra kombination mellan allvar och underhållning och att de tre var en väldigt bra kombination som personer. Tack!

Ser nu fram mot Musikhjälpen 2010!

Konståknings SM...

Har tillbringat dagen i Cloetta Center på SM i Konståkning (JSM Herr, SM Dam, SM Herr). Så fort jag hörde att SM skulle gå i Linköping i år igen bestämde jag mig för att åka dit, det var så roligt förra året.

Men jag måste erkänna att jag inte var helt pepp i morse. Somnade strax innan två inatt eftersom jag var tvungen att vara vaken till Musikhjälpen fått in 4 miljoner, så var det ju snöigt ute och hela dagen full av Musikhjälpen och sport på TV. Men jag ångrar verkligen inte att jag åkte. Konståkning är så underbart, särskilt att få se de allra bästa i Sverige. Fick tårar i ögonen av Kristoffers och Adrians åk, speciellt av "Koffes" (som förövrigt vann före Adrian och Alexander) Gillar de nya programmen, så underbart! Håll utkik på EM i januari, eller kolla in klippen från videosidan.

Globengalan stod och gjorde reklam för sig, med bla en rollup på Stephane Lambiel som jag gärna snott med mig och haft i hallen. "Det där får du inte missa" sa mannen som stod i montern åt mig. Det kan du skriva upp att jag inte gör. Längtar redan!

Våga vägra julbelsyning...

En kväll när jag åkte genom stan slog det mig vad mycket ljusstakar det var uppsatta. Det verkar som varenda svenska plockar fram en stake eller stjärna nu i jul. Överallt är det ljus och städerna pyntar i träd och vart de kommer åt. Jag bojkottar det helt. SPAR EL TÄNK PÅ MILJÖN. Ha inte en massa onödigt ljus lysande! Det är min åsikt.

MEN... Jag var inne på The Arks studioblogg och läste. De hade lagt upp en länk till ett youtube klipp som jag inte kan motstå att dela med mig av. Det är så sjuk att det är roligt. Hur många kärnkraftverk går det åt?

Önska låtar på musikhjälpen...

Har önskat två låtar till musikhjälpen än så länge. Två till hade jag tänkt mig men vilken? Vill ju inte ta vilken som helst, alltså någon jag har i samlingen eller som ändå spelas jämt. Så blir det....
- Bad Things (signaturen till True Blood) med Jace Everett.
- Love to hate you med Erasure, för att Christer gillar Erasure och jag tänker alltid på honom när jag hör den samt spontandansar vart jag än befinner mig.
- Crazy in love med Antony and The Johnsons, fin version som jag ännu inte har och Forgiveness (låten med Elisa) har jag redan önskat.
- En Slagsmålsklubben låt Smart drag Mr Christer eller Spanska Förhoppningar

Eller? Om jag vore rik hade jag önskat alla. Och så hade jag budat på Håkans gitarr och Henrik Berggrens kostym. Men det känns inte helt bekvämt att göra det nu med den budget jag har. Blir i och för sig galen snart om inte folk budar högre på det som ligger uppe. Håkans gitarr måste över 20 000kr! Och hallå... mer för kostymen och Pop-Lars gitarr/nybörjar kittet! Har du pengar över gå in och bjud här.

Och glöm inte att önska låtar. Det kostar 50kr som minst, det har du råd med. Och kan du inte bestämma dig ta en av mina förslag.

Nu börjar det roliga...

Nu är det igång...
MUSIKHJÄLPEN 2009! Känner på mig att det kommer bli som förra året att det förföljer mig vart jag än går; i tvn när jag kliver upp, i hörlurarna på tåget, i webbradion/tvn på jobbet och hemma. En vecka med Ametist, Jason och världens bästa Christer! Och så alla artister och önskelåtar då förstås. De har redan spelat Winnerbäcks "Solen i ögonen", får se vilka låtar jag ska önska. Det ska bli kul det här.

Och roligt är det också att man nu lagt ut information om konståkningsgalan och Stephane Lambiel kommer! Mitt hjärta slår frivarv!

ÄNTLIGEN!

Hur många gånger har jag inte skrivit här att jag önskar mig en bra konståkningsgala till Sverige (som inte är "Disney on ice")? Och idag ser jag rubriken "Plusjenko till Globen" på svt text och läser sen att det jag så länge eftersökt ska bli av i april! Jag hoppade runt av glädje och tjoade. Har visserligen inte hittat på mycket information om det än, när, pris, åkare osv. men jag ber till högre makt att arrangörerna tar dit Stephane Lambiel! SNÄLLA! Jag ska göra allt i min makt för att ta mig dit.
... och om en vecka ska jag förövrigt på SM i Linköping. Konståkning är fantastiskt!

Beroendeframkallande...

Jag kan liksom inte få nog av Elisa och Antonys "Forgiveness"! Så sjukt fin och Antonys röst är nog bland det vackraste som finns på denna jord.

Några kulturella skatter...

Har inte skrivit något här på ett tag av många anledningar. Men nu måste jag bara flika in några saker. Fick beställning från CDON igår. Bland annat innehöll den konsert DVDn från Håkan Hellströms spelning på Peace & Love i somras! Den var lika vacker som jag minns det, en helt magisk kväll och Håkan och de andra var lysande! Fick till och med gåshud av att se det på tv. Måste ses om man gillar Håkan!

För några dagar sedan införskaffade jag en annan kulturell skatt... "Två nötcreme och en moviebox" som ljudbok. Själva boken som jag köpte och läste precis när den kom är ju underbar i sig men ljudboken är ett antal snäpp bättre, det är nämligen författarna dvs. Filip och Fredrik själva som "läser". Jag lyssnar på den till och från jobbet och folk tittar lite underligt när jag helt plötsligt inte kan hålla mig för skratt. Jag rekommenderar den verkligen! Köpte för övrigt "Tårtgeneralen" idag. Filip och Fredrik var nämligen i stan och signerade så jag smet dit på lunchrasten. Ska bli spännande att läsa. Kanske får det även där blir ljudboken om ett tag.

Med i CDON leveransen var även "Rapport till himlen". Efter år av väntan att SVT skulle skända serien i repris kunde jag inte hålla mig längre så jag köpte den istället. Har egentligen inte många starka minnen av serien men det finns något i mig som säger att jag älskar den serien, så jag var ju tvungen att se om det stämmer. Har sett första avsnittet nu, kan förstå vad det var jag tyckte så mycket om där kring 1994. Och den är inte dålig. Kjell Bergqvist spelar prästen på sitt speciella sett. Stellan Skarsgård är i vissa stunder galet lik sin son Alexander (eller ja det är väl egentligen tvärtom och Alexander är ju alltid lite snyggare!) och så dyker det ju upp lite andra personer här och var som jag då, runt 94, inte hade någon aning om men nu tycker det är roligt att se som ex. en väldigt ung Musse Hasselvall. Men ok, jag tror jag vet vad det var som verkligen gjorde att "Rapport till himlen" har etsat sig fast i mitt minne... Johan Widerberg! Det där leendet är det få som kan slå. Och det är ju spännande att se en så gammal serie, har hunnit glömma hur det slutar.

Köpte Lalehs senaste skiva också, mycket bättre än jag trodde och "Snö" är så fin!

Filmen jag väntar på...

Pernilla August var gäst på Nyhetsmorgon i morse. Det visades klipp från "Miss Kicki"! Har sett fram emot den filmen länge nu, eftersom jag efter att ha sett "Lucky Blue" älskar det Håkon Liu gör. Han är bäst! "Miss Kicki" visas på Stockholms filmfestival nu, undrar när den kommer på bio? Efter att dessutom sett trailern har jag svårt att vänta längre. Den där specilla känslan börjar infinna sig.

Dagens fyra små jubel...

Maskinens "Boys II Men" kom idag, man tackar man tackar!

Antony har gjort en underbar duett! Hör här

Håkan Hellströms konsert på Peace & Love i somras blir DVD! Den ska jag ha.

Och så har fantastiska Svenska Björnstammen visst knåpat ihop en video till "Dansmusik". Se här. Man kan visst se en viss person där om man håller ögonen öppna och vet vem man ska se (säger inget mer).

Konståkningshjärtat bultar...

Tänkte ägna kvällen åt att titta på intressanta program på webbtvn på ur.se, men jag fick bara ljud och ingen bild så jag gav upp. Istället gick jag in på YouTube och tittade på konståkningsklipp bla Adrian och Kristoffers nya program, lite galor och självklart en hel del Stephane Lambiel. Blir alldeles lycklig av att se alla dessa fantastiska åkare och speciellt Stephane. Längtar efter att få se EM, VM, OS på tv och så ska jag verkligen bege mig till SM i år igen.

Såg att Disney On Ice är på gång i Sverige igen. Hmm... ställer mig samma fråga som alltid, varför kan vi inte få hit någon annan sorts isshow? Jag skulle gärna åka på något sånt här.

Och som alltid när jag skriver om konståkning, en länk till ett litet underbart klipp med Stephane.

Mig minns man visst...

Var nyss väldigt pepp på att skriva här men så gick luften ur mig på något vis, men jag gör ett försök.

Har tillbringat helgen hos föräldrarna, syrran med familj var och hälsade på. Besök av "Lilla E" alltså. Tänk vad praktiskt om man kunde bete sig som en 2 åring och komma undan med det. Riva ner saker och bara säga "oj" och skratta, det skulle kännas befriande ibland.

Mamma ringde igår hon hade pratat med en busschaufför som hälsade till mig! I sitt jobb hade hon träffat honom och han undrade hur det var med hennes dotter. Det visade sig att han kom ihåg mig från alla år som jag åkte buss till skolan och att han förstod att jag var hennes dotter för att vi är så lika! Hmm... inte första gången jag får höra att vi är lika, inte ens från människor som inte har en aning om att vi är släkt. Jag som fått för mig att ingen kommer ihåg mig eller känner igen mig måste nog börja tänka om.

Avslutar med ett skönt youtube klipp som förgyllde gårdagskvällen. Kanske inte helt bra tajming Frej? ...eller riktigt bra tajming så jag fick något att le åt.

Att vara förberedd...

Winnerbäck ställer in kvällens konsert i Stockholm pga. sjukdom i bandet. Svininfluensan står det på vissa ställen, om det är sant eller inte vet jag inte men det gör mig lite nöjd. Eller verkligen INTE NÖJD att någon är sjuk och särskilt inte någon som jag tycker om men jag är nöjd att jag inte köpt någon biljett till Winnerbäcks höstturné, ja... att jag har inte köpt någon biljett till något faktiskt. Jag vet att det kanske låter lite hysteriskt men jag har konsertförbud, bioförbud osv. på grund av svininfluensan och ställde in mig på det redan efter alla festivaler i somras. Men gud så jobbigt det är, jag har ett enormt konsertsug, och vad jag hela tiden får påminna mig själv "nej du, det där går inte tänk på svininfluensan", ex. idag när jag såg att Detektivbyrån snart ska spela i Norrköping. Men jag vill verkligen inte dra på mig en sjukdom som man kan dö av och jag hör ju till en av (icke officiella) riskgrupperna - de med otur.

Ser på det sättet fram emot att få ta det där vaccinet, men annars kan jag säga att jag verkligen inte gör det: För det första måste jag bortse från min etik och moral genom att ta del av något som innehåller djur (hajleverolja) och och är testat på djur. Hemskt no1. Sen finns det ju risk att man mår dåligt av själva vaccinet, mamma som redan tagit vaccinet blev "konstig" och fick ont i armen. Hemskt no2. Och så är det det där med att köa och få en spruta. Jag är spruträdd och får ibland panik i köer. Hemskt no3. Men ang. det sista gav mamma mig ett tips (eftersom jag sällan får panik i konsertköer) "låtsas att du köar in på en Springsteenkonsert". Yes, det blir säkert skitlätt! Lär bli rätt besviken när Bruce visar sig vara en sjuksköterska med spruta. Får se hur det går och hoppas att jag överlever fram till vaccineringen.

Vad det gäller musiken får jag hålla mig till skivor istället för konsert. Imorgon kommer (förhoppningsvis) Röd, Kents nya album. Ska bli spännande att höra men jag har inga förväntningar. Och om jag ska vara helt ärlig så väntar jag just nu än mer på Boys II Men, Maskinens album som skulle kommit den 4e men blev uppskjutet till den 18e. Kanske märkligt att jag väntar som en tok på just den skivan men som jag nog nämnt förrut är det något med Maskinen som liksom ätit sig in i min hjärna och den vill bara ha mer, så jag accepterar det.

Bättre att musik tar över ens kropp än influensa.

Snön...

Det är något visst med "första snön". Jag blir som ett litet barn när jag ser flingorna falla mot marken och så måste jag traditionsenligt sjunga "Jag ser det snöar...". Från tågfönstret såg jag hur snön täckte mer och mer av marken ju mer norrut jag kom och när jag klev ut kände jag bara lycka bubbla upp inom mig. Vackert var det med den gråa himlen också. Bäst att njuta nu, för jag antar att jag som vanligt kommer uppleva dagar i vinter då jag hatar snön, slasket och kylan.

En tisdag i november...

Idag är det lite bättre. I stort sett frisk och var på jobbet. Luleå var ju snälla och vann igår så det kanske var en anledning till att mitt humör börjar höja sig. Eller så är det Helges förtjänst. Helge är en katt som bor i samma hus som jag. Igår när jag gått och lagt mig råkade han kila in i tapphuset och höll sen låda en bra stund innan någon släppte in eller ut honom. Trapphuset är lyhört och Helge är den mest "pratande" katt jag mött. Egentligen borde jag kanske tyckt att det var störande men jag kunde inte låta bli att ligga där och fnissa åt honom, för det lät så roligt. Men lite synd om honom var det ju. Ett tag tänkte jag nästan släppa in honom till mig men jag kom på att jag inte har någon kattmat och att det kanske skulle räknas som kidnappning eller något.

Lika roligt besök i trapphuset var det inte när jag vaknade 02.40 inatt och tittade ut genom fönstret. Två personer kommer ut varav en med ficklampa. Hmm... lite misstänksam blir man ju när det bara för en vecka sedan var inbrott i källareörråden.

Lyssnade på på "Morgonpasset" i morse, Timo var gäst och det gav mig en bra start på dagen. Blev lite sugen på Timo konsert!

På tåget hem satt jag som vanligt och filosoferade lite. Kom att tänka på en film som vi gjorde på gymnasiet. Satt där och log för mig själv, den var så B att den är bra... eller nej, men kul hade vi. Spelade bl.a. in delar av den i ett ambulansintag på vårdcentralen och på ett äldreboende, hur sjutton gick det till?

När jag skulle kliva av tåget, skulle Marcus Birro kliva på. Det var tråkigt, jag hade gärna sagt några ord till honom (om han hade velat lyssna är en annan sak). Det finns en hel del som jag gillar med Marcus Birro inte minst hans böcker och hans fantastiska sätt att ta människor som ringer in till Karlavagnen. Ser fram mot nya boken, frågan är bara när kommer den? Det skulle jag passat på att fråga.

"En del har tur i spel, en del har tur i kärlek", sägs det ju. Jag har inget av det. Han jobbade inte så jag köpte en Trisslott, en nitlott. Så kan det gå.

Nu dags för en annan Helge (än katten alltså) som får mig att fnissa lite. Helge Skog i "Halv åtta hos mig". Kan inte hjälpa det, men jag tycker det väldigt roligt med hans kommentarer och det gör kvällsgöromålen (matlagning, äta, diska) lite roligare.

Vissen blomma...

Sjuk och trött och blä. Det verkar dock inte vara svininfluensan och det ska jag kanske vara glad för. Känner mig dock som en vissen blomma och ser bara allt som är dåligt. Inte ens en glad liten nyhet lyser upp i allt det gråa, typ att Timo Räisänen ska leda P3 Guld.

P3 har för övrigt lyckats rätt bra med val av programledare den senaste tiden, jag tänker främst på "Musikhjälpen 2009" och framförallt valet av att stoppa in Christer Lundberg i "glasburen". Christer är min största favorit i radio (och Annika Lantz), och har varit det enda sen han började på "Frank", vilket känns som en evighet sen. Gillar han små dokumentärer också, som gått på TV. Tror därför att "Musikhjälpen" blir lika lyssningsvärt som förra året men möjligtvis på ett lite annat sätt.

Nu ska jag lyssna på hockey och hoppas att Luleå gör mig lite gladare. Snälla.

Blä...

Jag mår illa, känns som om den där förbaskade "vintertiden" vände upp och ner på mig har varit helt konstig sen igår. Sov märkligt i natt och drömde en mardröm... där jag gjorde matteprov! Och när jag kom hem från jobbet idag möttes jag av två grannar som informerade mig om att det varit inbrott i källarförråden. Jag blir så jävla trött på folk som inte kan skilja på MITT och DITT! Rent praktiskt drabbade detta inbrott inte mig eftersom jag tycker förrådet är läskigt och därför inte vågat ställa ner något där, men det är ju inte roligt att gå runt med vetskapen om att det finns inbrottstjuvar i huset. Åter väcks mina tankar på att flytta ifrån detta hus. Och som om inte illamående, mardrömmar och inbrott vore nog, idag när jag lyssnade på radio fick jag höra en skändning av Broder Daniels "Whirlwind" (Tänker inte ens nämna låt eller artist vid namn). Jag började nästan gråta, låten var verkligen hemsk, snälla någon stoppa den!

Längtan i höstmörkret...

När jag lyssnar på hockey på sr.se händer det ofta att jag surfar omkring lite planlöst på Internet och tittar på saker och ting. Idag har jag kollat in olika spahotell och fallit rejält för ett av dem. Kolla in Vann, snacka om att skapa lockelse med bilder och webbsida, jag vill bara dit! Jag måste, frågan är bara när... ska spara ihop lite pengar först och vänta in rätt tidpunkt. Längtar redan.

Man kan längta efter mindre saker också, som Hype i SVT nästa vecka, såg förut vilka som skulle vara med.

Björnar överallt...

Vet inte om jag nämnt dem förut, Den Svenska Björnstammen (in och kolla deras sida!). Nu gör jag i alla fall mer reklam för dem eftersom jag gillar dem. De har precis fräschat upp sin myspace och nya låter verkar dyka upp... det ser jag fram mot. Inte bara musiken gör mig lite glad. Har dessutom börjat upptäcka deras avtryck i min omgivning, särskilt när jag glider in i Norrköping med tåget, känns som jag ser nya björnar varje dag det är roligt.

Kampen för valarna...

Har ni sett programmet Whale Wars? Går just nu söndagar kl 22 på Discovery. Jag är helt fast och var det redan efter första avsnittet, är någon förvånad? Jag är dock lite tudelad till det Sea Shepherd gör, eller lättare sagt jag har jag svårt att ta ställning eftersom man bara får se den bild av dem som programmet visar, dessutom är serien är någon "Discoveryfierad"*. Funderar på om allt är så genomtänkt och smart. Jag ska nog läsa på lite mer om dem innan jag uttalar mig.

Men i grunden älskar jag det dom gör; att försöka stoppa dödandet av valar! Det finns inga som helst anledningar till att jaga och döda val och det är ju en skämt att de som gör det gömmer sig bakom "vi forskar". Även att döda för att forska är enligt mig helt förkastligt. Allt dödande av val borde förbjudas och det är bums (gäller även många andra djurarter)! Så alla som försöker stoppa det är på sätt och vis hjältar för mig oavsett metoder... eller nja att döda eller skada någon medvetet går ju bort, man kan ju inte få folk att sluta döda genom att döda, det beteendet är det ju grov "terroristvarning" på, dessutom ska man ju heller inte skade de man ska rädda.

"Är du villig att dö för en val?" är en frågeställning som besättningen på Sea Shepherds båt bör svara JA på. Och det kan ju låta lite galet men jag hoppas inte de menar det rent boksavligt, ex. "skjut dig själv eller valen" utan mer att om du är med på båten och deltar i aktionerna måste du vara beredd på att saker kan gå fel, du kan hamna över bord, bli träffad av "fienderna" osv. Men har du sett en val simma några meter ifrån dig så kanske du inte skulle tycka det är lika galet, har du sett dessa mäktiga djur och känt deras närvaro så kanske du skulle tycka att det du gör skulle vara värt det, för det är värt! Lite tveksamt dock om alla som är med på båten i avsnitten som sänds nu verkligen är det, beredda alltså, ex. han som inte ville borda valfångstfartyget för att han kunde riskera att aldrigt få bosätta sig i Japan (hans tjej var därifrån), eh!?

Programmet väcker många tankar inom mig. Exempelvis, är JAG villig att dö för en val? Antagligen inte, men för alla valar kanske. Grejen är den att jag är så jävla feg. Å ena sidan sitter jag vid tvn och känner att jag också vill vara där, göra en insats, rädda varenda djur i hela världen. Men vaddå, jag vågar ju inte ens sätta mig på ett flyplan för att komma ner till Australien! Haha. Men om jag väl var där på fartyget och hade mod och skulle kunna rädda valarna med livet som insats så skulle jag förmodligen göra det. För jag minns hur jag kände och tänkte när jag stod där på båten i Andenes för några somrar sedan och såg och hörde kaskelotten andas aldeles i närheten;"om båten skulle sjunka nu så är jag aldeles nöjd med att dö här". Det var en av de lyckligaste stunderna i mitt liv...

... så visst är de hjältar, de som kämpar för att dessa magnifika varelser ska få leva fredade i våra hav. Visst är de hjältar!

Länkar:
Whale Wars på Discovery
Sea Shepherd
Greenpeace om valfångst

*Syns om inte annat i trailern.

Broder Daniel Forever...

Skulle sett filmen på bio redan i somras, men den gick för sent och för långt bort. Nu har jag i alla fall sett den. SVT sände den ju fredags och jag spelade in och tittade nu, vilket kändes precis som rätt dag. Hade visserligen varit magnifikt att se den på bio med tanke på ljudet och mycket större bild, men jag är glad att jag lät bli, jag skulle aldrig kunna se den tillsammans med andra. Det är för mycket känslor inblandade i allt det där.

Det var en vacker film. Otroligt vacker! Om man ser bortom det självklara - musiken, så var den ändå alldeles fysiskt och psykiskt betagande. Dessa fantastiska bilder, kameravinklar, ljus och sekvenser. Tror "hallåan" innan sa att någon beskrivit filmen mer som en konstinstallation än som en konsertfilm eller dokumentär, jag är beredd att hålla med. Sjukt vacker konst. Och Henriks alla ord. Han är vacker hela han!

Känner mig helt uttömd nu.
Det är det bästa betyget en film kan få.
Broder Daniel Forever.

Det blev för mycket...

Har alldeles för många tankar i huvudet och känslor i kroppen just nu för att förmedla några av dem med ord på ett vettigt sätt, kanske för att de är så vitt skilda (och i vissa fall komplicerade): kent, Whale War, illamående, föräldrar som hatar sina barn, Broder Daniel, skivköp, Helge Skog, feghet, skivköp, nostalgi, musikhjälpen, längtan och Henrik Torehammar. Få ihop det om du kan? Vet inte ens om något av "orden" väcker intresse men kanske att jag vidareutvecklar mig en annan gång. Nu kvällsmat.

Änglarna...

Jag är inte så intresserad av fotboll, kollar högst när landslaget spelar eller om det är något annat väldigt speciellt. Något favoritlag i allsvenskan har jag inte men det glädjer mig om det går bra för vissa av dem. Den senaste tiden har jag dock kommit fram till att IFK Göteborg ska stå högst upp på min favoritlista. Och det bygger jag pinsamt nog inte på något som har med fotbollen att göra utan sången! Jag bara älskar Joel Almes "Snart skiner Poseidon!"...

Så skönt med en "sportsång" utan en massa huliganvrål och fåniga rim. Alme bidrar med lite klass! Tänk om mitt hjärtelag Luleå Hockey kunde ha en sådan fin låt! Jag är avundsjuk. Jag tycker alla lag borde ha en egen sång som kan spela upp innan match istället för Sveriges nationalsång. För det har jag undrat länge, varför ska man spela nationalsång när det är två lag från samma land som möts?

Någon som fattat...

Jag har sagt länge, att det är barnafödandet som är det största problemet (bidrar till allt "klimathotet", krig, svält, sjukdomar etc.) på den här jorden! Men nu finns det visst andra som vågar hålla med...fantastiskt! Det borde komma upp ännu mer i debatten.

I mitt fokus idag...

Elitseriestart för Luleå. Just nu känns det inte bra, SAIK leder med 3-0. Men en match gör ingen säsong. Ska bli spännande att se var som sker framöver. Och LHF alltid i mitt hjärta!

Idag har jag haft en låt i huvudet som jag inte vet vad den heter eller vem som sjunger den, skapligt irriterande MEN nu har jag efterforskat lite och här är den! The Treehouse Song med Ane Brun.

Beskyddarna...

Som jag skrivit förr vaknar jag ofta upp med låtar i huvudet, i morse var det Beskyddaren med Kent. Kanske inte var helt muntert. Lyssnade på den på väg till jobbet. Lyssnade på kent hela morgonen, mest från Hagnesta Hill skivan, den är verkligen fantastisk - deras bästa!

Har fått en egen beskyddare förresten, men kanske på ett annat vis. Det bor en spindel i fönstret bredvid min säng. Känns som om den vakar över mig när jag sover med fönstret öppet. Kul med husdjur, den sköter sig dessutom utmärkt på egen hand (hoppas jag). Tyvärr är den inte så tam.... än, springer och gömmer sig när jag försöker konversera men det kanske går att locka den med en död bananfluga eller något? Känner för att ge den ett namn också, vet bara inte vad? Något könsneutral får det bli, jag är inte så bra på att könsbestämma spindlar.

Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen...

... att jag inte köpt någon biljett till Winnerbäcks höstturné grämer mig lite. När hände det senast att jag inte såg honom under en turné? Varför jag inte köpt någon biljett? Mest beroende på datum, väglag och svininfluensan. Men det finns fortfarande en chans att gå, men ståplatserna är tyvärr slut. Får se hur det blir. Blev ju ännu mer sugen efter att idag fått boken "112 sånger" med posten, den är så fin att jag blir lycklig.

På tal om konserter. Jag lyssnade på Timo Räisänens spelning från "WOW" på P3Live. Det lät bra mycket bättre i radio än live. Eller alltså det var aldrig fel på Timo under spelningen men jag tyckte publiken var lite seg, men jag måste stått på helt fel ställe för de hördes verkligen inte på radion. Sen kunde man ju inte direkt höra att detvar eftermiddag och sol heller (förutom att Timo sa det), att tänka sig ett stort publikhav och mörker kändes bättre. Hoppas att få se Timo live snart igen.

Förväntan och galna priser...

Sitter i spänd förväntan. Det kan hända att Winnerbäcks nya skiva snart dyker ner i brevinkastet. Den släpps idag och den är skickad, frågan är bara om jag får den idag eller på måndag. Men jag måste försöka stilla mig lite, det är inte bra att ha några förväntningar på något inte ens en skiva från den bäste av sitt slag.

Vet inte om jag nämnde lägenheten i närheten av mitt jobb som jag var lite sugen på. Jag tänkte gå på visningen i går mer tänkte några varv till och lät bli. Och det var ingen miss direkt. Enligt hemnet ligger budet just nu på 675 000kr! Galet! Det är en etta och utgångspriset var 300 000 kr. Jag önskar nästan mer att jag vore säljaren än köparen i det här läget. På tal om lägenhet har de äntligen varit från fastighetsskötaren och tittat på mitt kylskåp men det ska tydligen vara så där. Eller så var jag för snäll, borde gått på hårdare, krävt ett nytt.

Nej nu ska jag käka frukost och sedan gå och klippa mig.

Dröm eller mardröm?

För några veckor sedan gifte sig hockeyspelaren Mats Sundin. Tjejen var i min ålder sa mamma och menade att det kanske fanns något "avdankat hockeyproffs" över till mig, samtidigt som hon påminde mig om den skoluppgift jag skrev i åttan.

Uppgiften gick ut på att skriva om sin framtid. Jag tyckte redan då att uppgiften var dum, sånt kan man ju inte "planera", så jag skrev någon "antiuppgiften dikt" som inledning och började sedan att drömma. Min drömframtid i den stunden var att jag skulle utbilda mig till journalist i Göteborg, gifta mig med ett hockeyproffs, flytta till ett stort hus i L.A. och sommarhus på svenska västkusten, ha en stor Rotwailer och massor av vänner bland andra Leonardo Di Caprio. Vilken dröm! Mardröm? Än så länge lever jag väl totalt tvärtom. Bor i min lilla etta i en liten stad i Sverige, har inget husdjur och vill inte ens ha en hund längre. Jobbar inte som journalist och har inte ens träffat Leonardo Di Caprio (haha). Och hockeyproffset var är han? Äh, varför ville jag ha blek och sönderslagen kille med löständer? (ok, det finns undantag). Och det där med att bo i L.A? Tänk om det hade blivit så.

Tänk om jag hade blivit en sådan där "Hollywoodfru". Mardröm. Såg det där programmet på TV3 tidigare i veckan. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, det kändes stundtals som ett humorprogram, att dessa människor verkligen inte kan finnas. Det var nära att jag tog fram skämskudden ett antal gånger. Verkligen bra representanter för Sverige ute i världen, NOT.
Det är verkligen mycket skit på tv just nu. Jag har ju en regel att inte uttala mig om program som jag inte sett minst ett avsnitt av men jag gör nu ett undantag. Zappade förbi "Kändisdjungeln" på TV4. Jag stod ut i högst 2min, vad är det för jävla dynga? B,C,D,E,F,G,H,I,J,K,L,M,N,O,P,Q "kändisar" i en djungel (som ser ut som en kuliss) som... ja vad gör de där? och vem tittar och av vilken anledning?

När jag skrev den där uppgiften i skolan hade jag precis övergett min största dröm, att bli delfinskötare eller marinbiolog. Men till skillnad från liv med hockeyproffs i USA är denna dröm något som fortfarande dyker upp ibland exempelvis i helgen när jag var på Kolmårdens Djurpark. Det är alltid blandade känslor, särskilt under delfinföreställningen, mest är det sorg. Sorgen över att delfinerna mer och mer känns som "rekvisita" där någon skådespelare i piratutstyrsel och Markolio på en tv skärm, får mer utrymme än delfinerna och allt vettigt man skulle kunna ägna tiden till som kunde hjälpa delfiner och andra djur här i världen. Men även en sorg att jag gav upp min dröm. Men självklart är det också underbart att se dessa fantastisk djur, de som ger mig en styrka och glädje, väcka goda gamla minnen. Men jag ser dem nog helst i lagunen om jag ska se dem på djurpark. Och närmare än så kommer jag nog aldrig den drömmen.

Jag hade väldigt rätt där i åttonde klass. Man kan inte planera sitt liv. Och kanske får jag skylla på mitt hår. För som mamma vid det där samtalet om att jag inte gift mig med ett hockeyproffs konstaterade "nej just det, du är ju inte blond".

Har inte orkat skriva...

Har inte skrivit här på ett bra tag trots att jag haft en del saker jag kunnat skriva om, men det har varit så mycket i livet sist tiden och så har jag varit så trött. Dessutom är en del av mig i en annan värld, Tore Renbergs värld... boken Pixley Mapogo har anlänt (och jag har tyvärr snart läst ut den). Tore är mästerlig och vad jag gillar Jarle Klepp (huvudkaraktären) trots alla hans fel och brister!

Jag inväntar nya krafter till att skriva här, kanske kommer då något inlägg om det jag funderat på att skriva om de senaste dagarna; min dubbelmoral, vidriga tvprogram eller mina drömmar som femtonåring. Så länge kan ni titta på något vackert, andra delen från Detektivbyråns kommande DVD.

Så var det...

Ok, det kanske inte gick så bra.... LHC vann med 3-1. MEN det var en träningsmatch. Allvaret blir när elitserien drar igång. Och jag tyckte det fanns några bra saker. Framförallt gillade jag att se Roger Rönnberg i båset, hörde visserligen inte vad han sa men han såg nästan ut som om det var slutspel eller något. Det gillar jag. Sen kan jag väl inte låta bli att sakna den långe med leendet och han med röven, dvs Harju och Omark.

En sak till. På ståplats STÅR man på sittplats SITTER man. Bara så ni vet om ni ska på hockey!

Sen undrar jag om man får vara hur korkad som helst om man är journalist, eller ställa korkad fråga kanske jag ska säga. "Och vilka hejar du på då?" frågade hon killen som satt med Luleå hockey keps på huvudet. Ja, vad skulle du gissa på?

Och så en helt annan match. 0-1 mot Malta? Och självmål. Haha, är glad att jag inte såg eländet. Vart var Zlatan? Ja ja, hockey är bättre än fotboll.

Gåshud...

Är det sånt här (lyssna på den akustiska versionen av Fantisera) som man blir kär av?
Kan vara så. Kan även vara så att de fula flickorna aldrig får de vackra pojkarna... mitt liv kommer bli ensamt.

Men snart blir det annan gåshud... säsongens första hockeymatch för mig. Kom igen Luleå, nu ska ni visa LHC vilka som kommer regera denna säsong!

Hoppas det blir bättre i morgon...

Vilade hela dagen och tvingade i mig en massa vatten. Förbannade huvudvärk. Men nu känns det bättre, kan nog gå till jobbet imorgon. Får verkligen hoppas det för på kvällen sker det härliga saker. Jag ska på hockey, LHC-LHF, träningsmatch men ändå. Mina kära björnar kommer hit och mitt Luleåhjärta slår! Ska förbereda mig redan nu med att hänga fram finkläderna innan jag går och lägger mig...

Påverkad av drömmar...

De senaste nätterna har jag drömt så mycket. Ni vet sådan där drömmar som fastnar, sitter kvar när man vaknar som det tar ett tag att inse att de var en dröm. Jag tycker inte det är roligt, vare sig det är bra eller dåliga drömmar. De påverkar mitt vakna jag alldeles för mycket. En dröm jag hade i natt har väckt en känsla i mig som bara känns väldigt märklig och det känns som saker och ting har förändrats i verkligheten pga. drömmen.

Jag funderar ofta på varför jag drömmer som jag gör, det är ju en väldigt stor skillnad, de senaste dagarna har allt från UFOn till "Färjan Glenn" dykt upp (eh.. kanske inte så långt ifrån varandra).
Vore verkligen intressant om någon kunde knäcka det här med varför man drömmer och vad det har för betydelse osv.

Just nu kanske jag drömmer för att jag sover dåligt, månens fel? eller husets port? Den sistnämnde har stått och surrat två nätter i rad så jag höll på att bli galen, men de fixade de (förhoppningsvis) idag. Borde kanske gå och sova nu. Har galet ont i huvudet. Det finns nog ett samband mellan allt.

L som i LOVE, L som i Lofoten...

Fick lite Lofoten längtan nyss och surfade runt lite bland Internetsidorna för att stilla den. Har ju som jag sagt tidigare en del av min själ kvar där uppe och det gör ont i mig om någon/några skulle förstöra detta fantastiska landskap, djur och naturliv pga. av oljeborrning! Så jag vill tipsa om Folkeaksjonen oljefritt Lofoten og Vesterålen. Gå in och skriv på! NU!

Det känns konstigt...

... när min pappa har mer koll på en Håkan Hellström spelning än jag. Jag hade helt enkelt totalmissat att Håkan spelade på Grönan igår, det hade inte pappa. Han förvånar mig. Pappa gillar Håkan sedan han såg "De kallar oss artister" och pappa gillar Detektivbyrån sedan han tjuvlyssnade på deras konsert utanför "Putte i Parken". Pappas som i stort sett aldrig haft någon musiksmak alls, det är nästan lite läskigt eller så är det bara toppen! Får väl dra med honom på nästa Håkan spelning, eller inte.

Människans fria rätt?

Det finns vissa frågor som verkligen får igång mig rejält, sådant jag inte bara kan låta bli att uttrycka min åsikt kring om det kommer upp till diskussion. Kärnkraft och "homoadoptioner" är två exempel, ett annat är varje människas rätt att få se ut hur den vill.

Läste nyss på SN.se om en kille som inte fick vara med på skolfotot pga. hur han såg ut, de ansåg att han var "utklädd". Jag exploderar inombords. För det första anser jag att alla människor i stort sett har rätt att se ut precis hur de vill, vart som helst. Men vad det gäller fallet i tidningen så är det ju pinsamt att han inte får vara med på skolfotot. Som jag förstår det brukar han gå klädd så, vem fan har då rätt att påstå att han klätt ut sig?! På skolfotot ska man väl se ut som man gör de andra dagarna i skolan. Vad jag minns brukar väl exempelvis lärarna ha katalogen för att känna igen eleverna, så hur skulle det gå till om han hade kommit till skolfotot avsminkad i jeans och t-shirt och vattenkammat hår? Och vart gå gränsen i så fall med att "klä ut sig", antar att de flesta tjejerna på samma skolfoto sminkat sig, varför ska inte han få göra det samma? Jag blir galen på sådant. Skolan är en jävla förtryckar plats som inte låter människor utvecklas till individer utan strävar efter att göra alla till en grå massa. Och skolan speglar samhället. Om jag gick i samma klass som den killen hade jag med största sannolikhet bojkottat att vara med på fotot. Som den där gången på högstadiet när jag och min kompis tvingades lämna ett matteprov bara för att hon bar hatt och jag sjalett, och vägrade att ta dem av oss. Lärarna påstod att det var början på att "dölja sig" för andra att det var sådant som ledde till att man till sist kom med vapen till skolan. Det var nog bland den sämsta motargumentationen jag hör någonsin. Dessutom fanns det ju massor av muslimska tjejer på skolan som fick ha sina sjalar, vad var skillnaden? Åh, jag fattar inte att ett stycke tyg på någon huvud kan göra folk så upprörda!

Förstår verkligen inte vad andra har att göra med människor utseende/sätt att klä sig. Minns att det stod om en kille för några år sedan som fick sparken pga. sin frisyr! Hur ska samhället kunna bli en plats där människor är toleranta och respekterar varandra om människor inte får vara som de vill vara? Det skadar ju verkligen ingen annan om man har rött hår, eller sminkar sig med svart läppstift!

I vissa yrken kan jag dock förstå att man inte får se ut hur som helst och då menar jag främst klädseln. Det är yrken där hygieniska skäl spelar in ex. sjuksköterskor (som inte får bära smycken osv.) samt yrken där det kan behövas "uniform" för att man ska veta dess roll ex. poliser och tågvärdar. Det finns dessutom två andra saker i frågan som jag står något frågande till. Om det är ok att gå naken eller med täckt ansikte (ex. "rånarluva" eller "burka") på allmän plats, jag tycker nog inte det.

Så är det med det. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta. Brinner som sagt för frågan. Men jag avslutar här. Vill du diskutera, hör av dig, jag ger mig aldrig! Haha.

Jag svävar...

Jag har något fel i höften. Ibland känns det som om den hoppar ur led men idag har det gjort ont konstant sedan jag vaknade. Det brukar dock gå över så jag har inte brytt mig om att kolla upp det. Idag har det dock gjort galet ont, särskilt i vissa rörelser och när jag suttit på något hårt. Att gå hem från jobbet var ingen höjdare tills... jag såg Honom på håll komma gående emot mig. När vi sedan gick förbi varandra och han hälsade med ett leende, försvann smärtan i höften och kändes knappt på hela vägen. Antagligen för att höften inte hade någon belastning längre, eftersom jag liksom svävade på moln. Han helar mig! Haha.

Annat som får mig att må bra just nu är att se Omark och Harju spela ishockey, vilket de just nu gör i tvn brevid mig. De är underbara att se! Det kommer kännas tomt i elitserien och Luleå nu när de åkt till Ryssland. Men jag får tacka för att de spelar i Tre Kronor, både för att de är mina favoriter men så gör de ju mål också!

Spelberoende...

Ibland är det lugnt på jobbet, då finns det tid att spela fåniga spel på Internet. Jag brukar hålla till på spelportalen på svt.se, favoriten är ekorren Alf. Men nu har min kollega introducerat mig för ett spel han hittade på en chilensk tidningsite och det är farligt beroendeframkallande. Tänkte idag att "nej, den där länken tar du inte med dig hem för då blir du sittades där hela kvällen", så det gjorde jag inte. Men nu ikväll blev jag bli lite sugen... sökte som en galning men hittade den inte. Aaaa! Fick avleda mig med lite nonsenstittade på youtube istället. Så nu känns det lite bättre. Men det får nog bli en runda med Alf nu innan jag tar tag i disken.

Galning eller geni, vart går gränsen?

För några år sedan fick vi ett brev i vår postlåda, eller det saknade kuvert, adressat och avsändare så kanske ska jag mer kallade det för text på ett A4. En mycket märklig text, tätt skriven på skrivmaskin, knappt någon luft mellan raderna. Jag minns inte riktigt innehållet, kanske för att det var en aning obegripligt men jag minns att det stod något om en konspiration, poliser, mord och Sveriges Television. Jag tyckte "brevet" var en aning obehagligt faktiskt och vi funderade på vad det var för galning skrivit det och varför det låg i vår brevlåda, ingen av de grannar vi frågade hade nämligen fått ett liknande. Vi antog att det var någon sjuk person och slängde brevet. Men frågan återstår, vem skrev det och vad var meningen?

Varför berättar jag om detta idag? Jo, jag kom att tänka på det där brevet igår när jag läste boken Brev till Clara och Tyra från Eric Ericson. Många av de brev som finns i boken och i Eric Ericsons egna böcker (Brev till samhället, Brev till Utlandet) skulle förmodligen kännas lite konstiga och eventuellt obehagliga om man fick utan att veta vem som stod bakom dem. Nu vet ju med största sannolikhet alltid Clara och Tyra vem som ligger bakom breven de får, brev som ex. ger dem en ny identitet via "socialgruppslotteriet", informerar om olika (mycket ovanliga djur), samt fastställer att Tyra är en katt och att hennes toalett och dusch kommer bytas ut mot kattlåda (Eric skriver ofta, inte alltid, under med sitt namn). Och de gjorde antagligen som jag när jag läste dem, ibland skrattade så tårarna rann och tänkte att Eric har en underbar fantasi och kreativitet, att han är lite av ett geni!

Men vart går gränsen mellan en galning och kreativt geni? Ibland känns den lövtunn. Undrar om jag skulle skratta åt det där brevet vi fick i postlådan om jag läste det i ett annat sammanhang, i en bok. Eller om jag skulle bli fundersam om jag fick ett brev i min låda där det stod att personalen från och med nu ska bo på Konsum. Jag vet inte. Det var bara en tanke jag fick, att gränsen är lövtunn? Och att det kanske krävs mer än en text för att se skillnaden.

Vad det gäller Eric Ericson har jag mer än en text och kan konstatera att han inte är en galning, eller jo, fast på det bra sättet. Jag tror jag älskar honom. Läste ut hela boken igår, kunde inte låta bli, har hur många favoritbrev som helst. "Fosterkorren" är skön, glöm inte att "ekorren gillar: bandy, läsk, lök" och man blir ju lite sugen på att spela med kortlekarna Eric skickar; "Ruter häst" "Fitter knekt" "Mister" "Dator" "Osynlig" etc.

Det kanske blev lite för mycket ett läsa hela boken på en gång, att jag blev nog lite störd av det. Fick nämligen en (i och för sig dum fråga) på ett community och svarade som följande: "dölja mitt ansikte, segla i samt dansa kring i solnedgången", har inte fått någon följdfråga, personen funderar nog fortfarande på om jag är en galning eller ett geni. Vem vet?

Lite otymplig men säkert underbar...

Blev lite förvånad över att paketet från CDON var så stort men än mer förvånad när jag öppnade och insåg att boken jag beställt var likaså, stor alltså. Som ett A4, jag förväntade mig på något vis en bok i pocketstorlek, vet inte varför det var ju inget "pocketpris". Men jag är inte ledsen för det, även om den är lite väl otymplig för att ta med som pendlarlektyr.

Men nu jag är sugen på att börja läsa den, så jag hinner klart innan den 10 sept (då den efterlängtade Pixley Mapogo kommer ut). Boken jag "fick" är Brev till Clara och Tyra från Eric Erikcson. Har du missat Eric Ericsons alla brev (Brevtillsamhallet.se / Brevtillutlandet.se) eller boken Så fungerar samhället, tycker jag du ska ta dig en titt på det. Eric är genial!

Att ta vara på dagen...

Ibland känner jag mig mer levande än annars. Som idag. Var i sommarstugan. Först låg jag på sängen i stugan och funderade lite över mig själv, försökte lösa problem, sov lite, och tänkte lite till. Åt lunch vid halv ett och tog sedan med mig en luftmadrass och lade mig på den nere i gräset vid sjön. Lyssnade på musik; Simon Norrsveden och Antony and the Johnsons,med vågorna i bakgrunden. Sjöng med till musiken ibland och fick som vanligt gåshus när jag hörde "Fistful of Love" (inspelat av SR i Dalhalla - den förflyttar mig dit). Bara låg där och tänkte inte så mycket. Tittade på molnen som svepte förbi och hur vinden lekte med trädkronorna och vassen. Studerade grässtrån och följde en spindels öde och äventyr. Blev liggandes i nästan två timmar. Sedan reste jag mig upp. Bytte till Detektivbyrån på min musikspelare och dansade över gräset och sedan ut på bryggan. Satte mig vid stegen. Tog av strumpor och skor. Plaskade med fötterna i vågorna, som ett litet barn, men det var roligt. Vattnet var varmt. Tillslut kunde jag inte låta bli. Jag bytte om till baddräkt och hoppade i. Kanske sista badet i sjön för i år, kanske inte. Jag borde vara där oftare. Jag borde vara ute mer. Det är så skönt att bara få vara.

Ibland är det nära...

Under mitt dagliga hemnet besök upptäckte jag att det finns en ledig lägenhet i huset jag går förbi varje dag på väg till jobbet, i stort sett bredvid jobbet. Ibland brukar jag önska att jag bor där. I och för sig är utgångsbudet en aning högre än vad jag tänkt och jag är inte sugen på att flytta, men ändå... lite lockande är det ju. Tänk vilken sovmorgon jag skulle få! (och förlite motion).

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv...

Jag tittar efter lägenheter på hemnet, nästan varje dag, fastän jag drömmer om ett hus. Och jag känner inte alls för att flytta till en större stad egentligen, annat än när tåget är inställt, sent, eller fullt.

Jag ser fina hundar och inser att jag inte alls vill ha någon hund. Men jag kan längta så det gör ont i mig efter ett annat husdjur - en minigris.

Jag går och handlar min tidning på samma ställe varje vecka, visserligen vill jag ha tidningen men det är inte därför jag köper den, i alla fall inte just där. Men det blir inte mer än så.

Jag ser pappersbunten ligga där, min halvfärdiga bok, som jag älskar och vill skriva klart. Men det har inte blivit något mer sen den där första veckan på semestern.

Jag hade en tanke om att åka till Eskilstuna på fredag, se gamla vänner spela musik. Idag är det tio år sedan vi började gymnasiet och träffades för första gången (i alla fall några av oss). Tio år är länge, liksom sju. Vi känner inte längre varandra, vet inte om vi någonsin gjorde det. Jag har allt mer en tanke om att stanna hemma.

Jag ser en medioker svensk film på tv som antagligen ska göra folk på bra humör efteråt. Jag blir låg och känner klumpen i halsen. Tror inte ens det berodde på filmen.

Och jag drömmer mig bort på webben. Ser bilder från Andenes och undrar fortfarande om en del av min själ blev kvar där, för längtan att åka dit igen blir så stark när jag ser det där ljuset, havet och valarna. Kanske var det för att jag där upplevde en av de lyckligaste stunderna i mitt liv.

... det kan vara så förfärligt, det kan vara så bra.

CK, Deportees, Lasse Lindh...

Kunde vara lite roligare än såhär i dagens inlägg men jag orkar inte, ska sova. Det jag ville få fram är att konsertfoton från helgen finns uppe nu, www.cissilia.se är som vanligt adressen.

Sprider lite glädje...

Nu börjar Detektivbyrån släppa ut klipp från sin DVD på youtube, in och titta för böveln!

Själv har jag har bara fyra saker att säga efter att ha sett det där: 1. Detektivbyrån gör mig glad i ända in hjärtat! Pga. av deras musik och allt annat det de gör (se slutet av filmklippet så fattar ni) 2. Jag vill också bo i ett sånt hus 3. Jag får sådan lust att provspela Theremin 4. Martin är så fantastiskt vacker!

Helgens sista dag...

Söndag. Som innebär sova, städa, handla och bara njuta av de sista timmarna av ledighet.

I fredags var jag i Nyköping, på Typ en festival, såg Deportees, Adiam Dymott och CK. I går var jag också i Nyköping, på samma festival och lyssnade på Lasse Lindh. Trevligt med konserter. Festivalens målgrupp var 13-21 åringar men alla åldrar var välkomna. Jag kände mig lite gammal ibland men varför skulle jag inte åka dit? Bra musik och dessutom gratis! Fattar inte varför fler inte gjordes samma sak.

Folk får säga vad de vill om CK och det han gör, men fasen vad underbara jag tycker att han är! Det var som vanligt fullt ös medvetslös i 30 min och jag bara log och sjöng igenom hela spelningen. Försökte fotografera också, det är i stort sett lika svårt att fotografera CK som det är att fotografera djur... med den skillnad att djuren oftast gömmer sig medan CK ständigt far omkring. Ska gå igenom bilderna strax och lägga upp på webben, blir nog några på Lasse Lindh och Deportees också, får se.

Men nu blir det försenad efterätt, varm banan med choklad och vaniljglass. Och så ska jag titta på spjut från VM och heja på Andreas Torkildsen.

Bara en iakttagelse...

Jag körde förbi en "Google bil" tidigare idag, en sådan med stor kamera på taket som fotograferar omgivningen. Chauffören stod i en buske och pissade. Jag hoppas kameran var avstängd.

Efter en paus...

"Jag får liksom ingen ordning", Winnerbäcks nya låt ligger nu uppe på hans myspace. Jag lyssnar, får knotter på armarna och tårar i ögonen. Det bara är så. Och fan vad jag gillar introt! Jag måste få "arslet ur vagnen" nu och fixa en konsertbiljett. Längtar på en sekund ihjäl mig efter nya skivan. En månad kvar. Har inte toklyssnat så mycket på LW den senaste tiden. Men det är när man haft en paus från något som man uppskattar det på nytt.

Så är det med friidrott också. Sedan Stefan Holm slutade har mitt intresse varit väldigt lågt i allmänhet, ännu längre när så många andra svenskar är skadade eller sjuka. Men de två senaste dagarna har jag så smått kollat på VM och det är ju riktigt roligt. Min nya favorit är helt klart Nicklas Wiberg, mångkamp i sig är roligt, att få följa idrottarna i två dagar och inte bara under 19.19 s eller något sådant ;) Har dock börjat känna ännu mer av min allergi mot TV4 och deras jävla reklampauser samt bestämt mig för att bojkotta comhem och ÖB i all evighet, deras reklam just nu är så vidrig att jag blir sjuk!

Ikväll ska jag på "Typ en festival" är det tänkt. Se på CK.

Musiken i mitt huvud en onsdag i augusti...

Händer rätt ofta att jag vaknar upp på morgonen med en låt i huvudet. I morse var det "Pengar"(bjuder på en länk till ett klipp från Pride där Frej är stilig i sin klänning!) med Maskinen, men på väg till tåget blev det låtbyte till Florence Valentines "Sping Rico" (kanske för att jag själv bitvis sprang för att hinna med tåget) som jag sedan sjöng på hela dagen. Ingen av de där låtarna har jag ännu i min ägo så på tåget lyssnade jag på annat, bland annat "Låt mig få följa dig ner" med Parken. Fick konsertsug och önskade för en stund att alla halvsovande resenärer skulle ställa sig upp och dansa och sjunga med i musiken i mina hörlurar. Det var en ganska bra morgon. Dagen blev något segare. Men det känns som om veckan som helhet blir bra. Inom tre dagar har jag träffat på fyra människor som får mig att le i hela mig. Dessutom Antony på Wow i fredags och så CK nu på fredag. Jag ska inte klaga på något. Såg föresten att någon/några måste filmat med bra kamera på Antonys konsert, titta själva och njut... finns många klipp men jag väljer att länka till underbara "I fell in love with a dead boy".

Fragment från helgen...

Konsertbilder från Way Out West är nu uppe på cissilia.se (Timo och Antony).

Ibland...

...går det bara inte att sluta le.

Nja...

Jag ljög ju igår, det var inte sommrens sista konsert, fler återstår. Såg idag att CK spelar på "Typ en festival" på fredag. Dit ska jag! Jag skrev ju till och med till dom och önskade dit han (tror visserligen inte det var därför de bokade honom). Det var i alla fall en nyhet som gjorde dagen trevligare. Var inne en skön kund också som skrattade åt att jag sa att kniven till skärmaskinen var tillbaka från "vässningen". Han påpekade att knivar slipar man, pennor vässar man... och jo det är så rätt, men ibland ställer vissa människors närvaro till det i huvudet på mig.

I övrigt har jag en liten bit av avund i mig. Eller jag missunnar ingen det dom har men jag vill också... ha ett eget hus. Tänk att bara sitta där och skapa, inte behöva åka till något jobb (eller ja det beror ju på vad man lever av inte om man har hus eller inte). Såg på Simon Norrsvedens blogg (som för övrigt är fantastisk att läsa) att han har köp en kyrka. Ett fint hus. Jag skulle kunna tänka mig att bo där. Han skrev "fattas bara en fru", jag undrar om jag ska anmäla mitt intresse?

Att avsluta med det vackraste...

Mina förväntningar var skyhöga men att fredagens konsert på Wayout west skulle slå den i Dalhalla trodde jag aldrig och så blev det heller inte. Men jag är väldigt nöjd över att jag åkte, det var fantastiskt att se och höra Antony igen. Det är nästan som om han inte är mänsklig där han står, han är som ett vackert väsen som griper tag om ens hjärta och sinnen, förtrollar en och han är så fin i sina mellansnack. Få, om ens någon, som berör mig på det sättet. Det var vackrast under konsertens senare del, när mörkret kom. Känns som en konsert med Antony and the Johnsons inte ska vara i dagsljus och jag funderar på om det ska vara på en festival sådär egentligen, känns som att lite utrymme runt omkring en är bättre än att stå packad som en sill, men å andra sidan glömmer man nästan att det finns andra människor där. Antony har inga dåliga låtar och de spelade många av de fina men låtvalet kunde varit bättre och jag måste säga att jag verkligen saknade "Fistful of love"! Men Antony Hegarty in my heart!

Det var för Antony konserten jag åkte ner till Göteborg och det var därför alla andra konserter kom i andra hand om inte tjugofemste hand, förrutom Timo Räisänen då. Timo är underbar! Han hade fixat lite extra till sin spelning men jag vet inte om det spelade så stor roll när speltiden var 13.30 och publiken var lite stel (i mina ögon). Men Timo och bandet gav som vanligt fullt ös och jag gillar dem! Önskar att få se dem vid en annan tidpunkt någongång, mörker och ös i publiken tack. Efteråt träffade Timo de som ville och jag var självklart en av dem som gick dit, hade tagit med mig skivkonvoluten för att få dem signerade.

Jag såg en konsert till, Robyn. Jag blev positivt överaskad av henne och av mig själv, jag visste faktiskt inte att jag kunde så många Robyn låtar, jag har ju inte ens någon av hennes skivor. Konserten var bra och jag gillade att hon hade gäster. Hon och Lycke Li gjorde en av mina favoritlåtar av Queens "I want to break free". Sen såg/hörde jag visserligen lita annat också men mest i väntan på annat och efter Antony åkte jag ju hem. Är jag konstig? Ja, kanske. Men När jag sett Antony måste jag återhämta mig och då kan jag inte se annat. Sen får jag tänka på chauffören också.

Själva Way out west då? Ja, jag ska väl egentligen inte uttala mig eftersom jag bara var där knappt nio timmar i fredags men mitt samlade intryck var att det var mycket folk på litet område (särskilt vid de två största scenerna) och så tycker jag att vissa saker kring säkerheten framför scenenerna kunde vara bättre. Men ett STORT plus att man fick ta med kameran och så var det mysigt i Slottskogen (ja var ju bara där). Besökarna var äldre och snyggare än på övriga festivaler jag besökt, kanske för att det var dyrare, placerat i Gbg samt att de flesta inte bor på camping och blir äckliga? Eller så var de flesta som var där Göteborgare och att de är snyggare än övriga i Sverige? Fanns många Håkan Hellström look-a-likes. Såg dessutom en hel del kända musiker och annat som strövade runt på området dock inte en enda kotte som jag känner/känt ävenom det verkar som om väldigt många varit där.

Min konsertsommar kan nu betraktas som avslutad, även om någon ev. några återstår. Och hur summerar jag detta? Började med Bruce, avslutade med Antony, inte illa! Många favoriter där i mellan både nya och gamla. Bara två stora akter jag saknat The Hives och The Ark, hoppas det blir nästa sommar! Peace and Love var hade hybris och var varmt, Putte i Parken var litet, lerigt men mysigt, och Way out West bjöd på snygghet och världens vackraste Antony! Tack för denna sommar, tack för musiken tack för allt...

Bilpendla är inte riktigt min grej...

Jag gillar varken SJ eller att åka tåg i sig men just nu känns det faktiskt ganska bra att återgå till tågpendling på måndag. Att åka bil har sina fördelar men det finns så många dårar ute på vägarna som inte borde ha körkort (upplever minst en per dag)! Dessutom börjar det bli ganska tröttsamt med det där vägarbetet och att åka 90, 70, 50, 30, 50, 30, 50, 70, 90, 100, 90 två gånger om dagen och dessutom hålla koll på alla kameror. I morse var det värsta dagen av alla; en jävla dåre en bit framför mig (orkar inte förklara situationen) och så stod polisen på Stockholmsvägen och tog fortkörare. Jag vet att jag håller hastigheten och har inga problem med att polisen är ute och har trafikkontroll men ändå blir jag kallsvettig när jag ser dem. Fasan är att bli stoppad och få någon "plump i protokollet" så att jag blir av med körkortet (har ju bara haft det i snart två år) och måste ta om det! Så egentligen är det inte polisen jag är skraj för utan att behöva göra ny uppkörning. Men som sagt i morgon är förhoppningsvis sista dagen jag tar bilen till jobbet på ett tag. Skönt! Men jag kommer att sakna att sjunga (skrika) av mig varje morgon till exempelvis Låt mig få följa dig ner och andra gobitar på min blandskiva.