På liv och död…

Det är tidigt. Jag borde inte vara vaken, och framförallt inte uppe ur sängen kl 07.15 en söndagsmorgon. Men det här är ingen vanlig dag. Det här är dagen efter igår, det här morgonen efter en ovanlig natt.

Var och såg Håkan Hellström igår. Han är fantastisk! Det kan omöjligt bli som konserten på Peace & Love för två år sedan, men självklart var han och övriga i bandet grymma! Jag hade en bra plats, tog många foton och svettades som jag vet inte vad i den oerhört varma lokalen. Har inte hunnit smälta allt än, det brukar ta ett tag. Men lycklig var jag trots att jag inte fick höra ”Brännö Serenad” och jag har nog aldrig längtat till Göteborg så mycket som igår.

När jag kom hem gick jag och la mig rätt snabbt men slog en signal till A för att säga godnatt. Som vanligt började vi prata om olika teorier och en sak som vi inte lyckades reda ut gick jag till min ”bokhylla” för att försöka få svaret på. Och då, när jag (försiktigt ska tilläggas) öppnar ena skåpdörren så händer det. Ett enormt brak! Jag flyr mot sängen och blir alldeles chockad. Båda skåpen/hyllorna har rasat ner i golvet med alla böcker och allt som kom i dess väg. Hade jag inte hunnit undan, undrar jag om jag inte varit död. Nu kom jag undan med ett svullet kindben, sår på näsan och deformerade glasögon (ser ut som om jag varit i slagsmål) och jag tackar någon högre makt (alt. mitt inbyggda flyktbeteende). Snacka om att jag blev chockad och A i andra sidan luren blev nog en aning konfunderad för att inte tala om mina grannar!

Idag har jag alltså en hel del att ta tag i. Jag bör dessutom, inom en snar framtid, skaffa en ny hylla men jag tror att jag köper en som står på golvet denna gången, väggarna i min lägenhet verkar inte vara att lita på.

En bild på kaoset!

Hade jag dött hade jag i alla fall dött lycklig, med Håkan Hellström konserten i färskt minne. Och heller inte ensam, eftersom A var i telefonluren. Det är ju något jag kan trösta mig med.

Efter min ”nära döden upplevelse” och min något skärrade kropp tog det evigheter innan jag somnade. Kunde dessutom inte ligga som jag brukar pga. svullnaden på kinden. Klockan var väl en bit över 02 när jag somnade något så när.

Och så runt 06.30 vaknar jag av ett SMS från min syster. Hon har om möjligen haft en ännu värre natt än jag (gissar jag bara). I natt bestämde sig nämligen den lille i magen för att det var dags att komma ut, så nu är jag moster till ännu en liten krabat. Det blev en pojke, precis som jag känt på mig hela tiden. Spännande nu att se vad han får för namn, jag har många förslag: Andrian, Elliott, Abbe, Sam, Leo, Morris, Eli (Ilaj)… men just nu funderar jag på om inte Håkan vore bra, hihi. Vi får se, det är ju ändå inte jag som bestämmer.

Nu ska jag ladda in bilderna från igår och sedan ringa till den nyblivna storasystern, mormorn och morfadern.

Det är så jag säger det…

Ikväll är det konsert igen. Denna gången Håkan Hellström! Som jag längtat efter detta, enda sedan jag sist såg honom på Peace & Love för två(?) år sedan. Håkan och bandet är så grymma live (ja, överhuvudtaget)! Blir alltid alldeles lycklig, även vissa låtar påminner mig om jobbiga saker. Idag vet jag i och för sig inte om han kan göra mig så mycket lyckligare för jag är för tillfället ganska glad även utan konsert. Men Håkan kan aldrig vara fel!

På tal om konsert så såg jag Robyn på svt igår. Hon är så jävla grym den tjejen! Jag har ju sett henne live men det var en eftermiddag på Way out west och då hade hon ju inte de senaste låtarna. Vill så gärna se henne nu! En sådan där konsert som igår.

Kommer ta med kameran ikväll men jag kan inte lova att Håkanbilderna dyker upp direkt. Har ju inte ens fått upp Stockholm Ice bilderna än men saken är den att jag starkt funderar på att göra om webbsidan och dessutom är det väldigt mycket annat på g i mitt liv just nu (eller så skyller jag bara på det, för att jag är lat). Tror faktiskt att jag slagit ett personligt rekord den senaste tiden. Eller två. Jag är ingen telefonmänniska egentligen men för några dagar sedan pratade jag i telefon 5h i streck och min sammanlagda taltid senaste tiden uppgår nog till mer än vad jag sammanlagt pratat i telefon i hela mitt liv… kanske. Men det är ju toppen att träna på det och det är ju toppen att prata med någon som det är roligt att prata med.

Nu ska jag fortsätta dansa runt här till Håkans två senaste album och göra mig iordning inför konserten.

Stockholm Ice 2011

copyright:cissilia.se

Stockholm Ice, igår, var precis som förra året… alldeles fantastiskt! Jag är så glad över att det finns ett sådant evenemang i Sverige, tycker förövrigt att det kanske var ännu proffsigare ihopsatt i år än förra året. Och vilka åkare de fick ihop! Evgeny Plushenko, Aliona Savchenko och Robin Szolkowy, Isabelle Delobel och Olivier Schönfelder, Tatiana Volosozhar och Maxim Trankov, Viktoria Helgesson, Adrian Schultheiss, Kristoffer Berntsson, Laura Lepistö, Shizuka Arakawa, Fiona Zaldua och Dmitry Sukhanov, Sarah Meier, Team Surprise, Ekaterina Chesna och Alexander Chesna, Alexander Majorov och så underbara, fantastiska… Stéphane Lambiel! Och några till.

Hjärtstopp höll jag på att få av isakrobaterna Chesnas nummer, både av spänning och det faktum att det var så fruktansvärt vackert när de ”flög” högt ovanför isen.

Alla gjorde fantastiska nummer. Sarah Meier, så otroligt vacker! Kristofffer Berntsson showade som bara han kan. Arakawa åkte med sådan inlevelse, Adrian blev jag ju oerhört glad över att se eftersom han är en sådan trevlig människa och bra åkare och så har vi ju Stéphane Lambiel denna helt makalösa människa, jag älskar hans sätt att åka konståkning, jag älskar ta mig fan hela den mannen! Han åkte lite tillsammans med Viktoria Helgesson, det var fint… jag tycker de kan bilda ett konståkningspar och åka för Sverige, behöver Stephane snabbt bli svensk medborgare så har jag ett förslag; han kan gifta sig med mig. Haha.

Egentligen är det ingen idé att jag skriver mer om tillställningen och alla nummer, för vissa saker kan inte beskrivas om man inte varit där. Vill ni dock se allt på tv så sänder TV4 Sport galan på tisdag kl.19. Den 7 maj kl. 14 och 4juni kl 14 (om jag nu minns rätt). Sedan så kommer jag lägga upp mina fotografier på www.cissilia.se så fort jag orkar ta tag i det.

Idag är jag lite seg. Det blev sent igår och idag har jag varit i sommarstugan och sparkat sönder en stubbe och plockat grenar.

Tack och bock hela Stockholm Ice. Ett evenemang som jag hoppas blir tradition! Det enda dåliga var mitt eget klanteri. Blev så exalterad efter Stephanes första åk att jag ställde mig upp och applåderade och då råkade jag tappa ena kamerabatteriet som på något mystiskt vis bara försvann!?! Så nu måste jag investera i ett nytt.

Arken och Björnen

Länge sedan jag skrev men det har varit så mycket annat. Förra veckan var jag i Sälen och åkte skidor. Fina backar och spår och sol i stort sett alla dagar utom fredagen. Skidsemestrar är härliga, de behövs. Men det var som sagt förra veckan så nu har jag redan jobbat en vecka och allt är som vanligt.

Imorgon ser jag fram emot en toppendag, eller kväll lättare sagt. Först spelar Luleå tredje hockey semin mot Skellefteå och senare ska jag på konsert, se The Ark! Visserligen kan allt bli en sorglig historia också. Luleå kan förlora och jag kan drabbas av den stora gråten över att det förmodligen är näst sista gången jag ser The Ark. Men nu ska jag inte vara sån. Just nu sitter jag förresten och tittar/lyssnar på just The Ark, streamad konsert från Växjö, på SVT PLAY/Klubbland. Har jag sagt att jag älskar att betala tv-licensen!

Älskar Luleå Hockey gör jag också. Det var oerhört skönt att de slug ut Djurgården och det är nice att leder mot Skellefteå. Hoppas så att de kämpar sig ända till final så jag kan åka till Karlstad (eller Stockholm) och kolla på en match! Behöver få skrika av mig lite hejarramsor, även om det verkar fungerar rätt bra när jag ropar här hemma, på jobbet och i fjällstugan med.

Så dansar vi till dansmusik igen…

Igår fick jag äntligen se ”Den Svenska Björnstammen” live och jag har verkligen inget att klaga på! …det skulle i så fall vara att jag hade långkalsonger under jeansen (eftersom det var kallt ute och jag gick dit och hem) en mycket korkad idé när man dansar och trängs framför en konsert med Björnstammen.

Björnstammen var det dock inga som helst fel på, de kunde gärna fått spela mycket längre. De gör mig så jävla glad. Och jag tror jag hittat min favoritbjörn.

Självklart hade jag min kamera med men att fotografera i det ljuset, i den lokalen, från den positionen och så dessa studsande björnar var inte helt lätt. Blev dock en hel del speciella bilder. Ni kan såklart se dem på min sida, närmare bestämt HÄR (de första bilderna är på Lovisa Negga som var ”förband”).

Längtar än mer till festivalsommaren. Någon som vill hänga med på Siesta!?

Dancing on my own…

Är alldeles svettig och lita andfådd. Har precis tittat på P3 Guld och det är samma sak varje år, det går inte att sitta still! De plockar alltid in så bra live-akter att jag bara far upp och börjar dansa som en tok. I år inte minst till Familjen, Oskar Linnros och fantastiska Robyn… vilken underbar avslutning hon bjöd på! Den avslutningen nådde nästan upp till samma klass som det året (minns inte när) Maskinen avslutade, det var jävligt maffigt…

”Alla som inte dansar är våldtäktsmän”… så det är fan klart man dansar. Jag dansar dock mest när ingen ser. När persiennerna är nerdragna och jag är ensam. Men jag dansar.

Och Oskar Linnros, hur bra var han ikväll…och alltid?. ”Jag var ett loppisfynd hon ville ha nått och jag blev använd en gång mest på skämt”. Hans musik höll mig verkligen i handen under hösten och senaste livespelningen var riktigt bra.

Är jag sugen på konsert eller är jag sugen på konsert? Tur som är har jag en inbokad kommande vecka (äntligen ”…Björnstammen”) och så ska jag ju se Håkan och The Ark i vår, men jag måste ju klämma in lite fler innan festivalsommaren drar igång.

Inspirerad av en nyfunnen vän funderade jag under dagen på vad jag kan göra för saker för att må bra, att gå på konsert ligger verkligen högt på den listan må jag säga. Och så kan jag ju sno en sak jag läste på någons blogg eller vart det var… ”Jag knarkar musik och andas fotografi”, klockrent! Även om jag brukar säga att musik är som syre.

Shit. Hur ska jag kunna stilla mig och sova nu? Kanske ska jag varva ner med en film… kanske en av Pedro Almodóvar.

Winnerbäck på främmande marker…

Jag har sett Winnerbäck många gånger genom åren, men oftast har det varit i Linköping eller trakterna runtomkring (om man bortser från en spelning i Sälen, en i Östersund och förra årets på Peace & Love i Borlänge.) Men i lördags var det dags att vidga vyerna en aning. Strömsholm var skådeplatsen.

Egentligen hade jag velat åka till Linköpingskonserten om det inte varit för att pappa fyllde 60-år då, så det blev att hitta detta alternativ. För jag var tvungen att se honom igen! Det var ett helt år sedan sist eftersom jag av olika anledningar aldrig var på inomhusturnén i vintras.

Och efter lördagen kan jag konstatera att det inte är samma sak att se Lasse i Strömsholm som det är i Linköping. För det första måste man inte vara tidigt ute för att komma över de eftertraktade armbanden till fållan närmast scenen. För det andra verkar publikens huvudsyfte, vid sidan av att se just Lasse, vara att fika i gräset. Och det sistnämnda tycker jag är trist och lite respektlöst mot de andra artisterna, särskilt om man sitter och pratar under deras konserter. Dessutom en aning respektlöst mot oss övriga som verkligen ville se och framförallt höra de andra.

Men ok. Jag försökte skita i dumpubliken och deras ointresse gjorde det iallafall enklare för mig att ta mig mellan scenerna och i stort sett stå längst fram på alla…

Love Antell. Min första Florence Valentin skiva kom med posten i fredags. Men framförallt ”Sping Ricco” har gått varm hos mig den här våren. Gillar Loves röst, påminner en aning om Håkans (Hellström). Gillar det han sa också och de flesta låtarna. Hans låt ”Barnenes Ö” vill jag verkligen höra igen! Mer Love och mer Florence Valentin, tack!

Dundertåget. Inte min kopp av te men jag stod ändå längst fram och diggade med eftersom (typ) alla andra jävlar satt ner! De är inte dåliga, men som sagt de är inte riktigt något jag fastnat för.

Sophie Zelmani. Har bara hört henne förut, inte lyssnat om man kan säga så. Och inte visste jag att hon var så vacker! Om folk i publiken bara hade hållit käften och om man hade haft någon att hångla med så hade det blivit ännu finare än vad det var.

Laleh. Underbara, fantastiska Laleh! Har alla skivor och lyssnar ofta men det har aldrig blvit av att se henne live, förrän nu och det var precis så bra som jag hoppats. Nästan bättre. Hon var så vacker och fin och spelade ett bra urval ur sin låtskatt. Och jag fick höra ”Snö” och blev alldeles lycklig! Tack Laleh!

Och så var det då kungen själv, mannen som regerar…
Lars Winnerbäck. Det var så kul att se honom… och så nära (de två senaste konserterna har jag stått lite längre bak). Och det var fint. Lasse behöver man aldrig bli besviken på, han och bandet levererar. Tyvärr blir det ju ofta samma låtar (vilket är lite synd eftersom han så många att välja mellan) men han spelar väl de som flest vill höra.
Snyggt ljus och coola videoproduktioner hade han med. Jag tog en herrans massa kort.

Det var en fin kväll och på det en ”tropisk natt”. Jag blev nöjd. Men Strömsholm igen? Nej, Lasse ses med fördel på ”hemmaplan” eller åtminstone med huvudsakligen riktiga Lassefans och Linköpingsbor i publiken.

Putte i Parken 2010…

Första jobbdagen efter semestern. Jag har varit bitvis frånvarnade, eller kropp och hjärna kontaktade inte riktigt varandra. Bad mina arbetskollegor att ta allt väldigt långsamt idag så jag skulle hänga med "det får vi ju alltid göra" sa de och skrattade. Men tack o lov var dagen lugn. Bara på tåget hem som jag återigen blev skitförbannad på SJ men det är en annan historia. Nu beror min seghet inte främst på att jag börjat jobba efter en månads semester utan på något helt annat...

Onsdag - Söndag natt tillbringade jag nämligen min tid i Karlskoga och deras underbara musikfestival "Putte i Parken" (PIP). Det är tredje året den anordnats och det var tredje året jag var där (men aldrig förr hela festivalen) man vill nämligen alltid komma tillbaka. Jag kan inte riktigt beskriva exakt vad det är som gör att jag gillar Putte så mycket, men det gör jag, väldigt mycket!

… så mycket att jag trivdes väldigt bra trots att jag bodde ensam i en liten skåpbil, trots att mitt teleobjektiv till kameran pajade redan på onsdagen, att jag tvättade mig/badade i en sjö, och att det regnade mest hela tiden. Eller nja. På onsdagen var det sol fram till 22 eller något, då kom regnet sakta och sen blev det bara mer och mer. Hela torsdagen hällregnade det (jag gjorde en dagsutflykt till Munkfors och Laxholmen* och var ibland tvungen att stanna bilen för att det inte gick att köra pga. regnet) men fredagen blev ännu värre för då tillkom blåsten. Lördagen var dock fin, bara något fånigt duggregn sent på kvällen/natten. Vanligtvis skulle väl detta låta ett hemskt väder att gå på festival i men jag tror inte bara det var jag som ändå trivdes förvånansvärt bra. Vi liksom sket i vädret och gjorde det bästa av det; publiken, funktionärerna, arrangörerna, artisterna (även om många av dem tyckte synd oss). Vissa bemötte regnet med att ta på sig, andra med att ta av sig. Jag tog på mig, regnkläder och gummistövlar men det var knappt att det hjälpte, jag hade vatten enda in i mitt armbandsur!

Vid Dalenscenen (som måste vara Sveriges finaste festivalscen?) hade det bildats en liten sjö med ett stundtals djup på en decimeter. Där badade under lördagen några badankor, uppblåsbara badleksaker, Andreas Grega och ett gäng ur ”Grega familjen”.

Mitt objektiv pajade alltså. Vet inte hur men nu har det ballat ur. Det går att använda och jag fortsatte ta bilder men de flesta blev inte så bra. Ska gallra ut de bästa och lägga upp på cissilia.se så fort jag orkar.

Det huvudsakliga då, konserterna? Ja, vad ska man säga. Jag fick verkligen vad jag ville och de jag hoppades skulle leverera gjorde det.

JAG TITTADE PÅ:

Onsdag
Carolina Wallin Pérez - fint! Och skönt att få höra lite kentlåtar trots att jag nu missar att se dem i sommar.

Kalle Baah – såg och såg, hörde lite i väntan på annat.

Tomas Andersson Wij – “Det är tur att vi har kravallstaket” sa Tomas och log. Jag var den enda som stod där, visserligen satt det en hel del på gräsmattan runtom men publiken svek. Tomas svek dock inte jag fick höra mina favoriter ur hans låtarkiv.

Oskar Linnros – var så som jag väntat mig fast bättre. Ska införskaffa skiva nu och lyssna in mig. Killen var ju bra live!

The Ark – Oj, vad jag väntat! Det var länge sedan jag såg dem live nu. Det var en fin fin show de bjöd på och lockade fram knottret på mina armar. The Ark är alltid The Ark i mitt hjärta, en del av mitt livs historia. Men det är lite trist att de bara spelar hitsen och liksom glömt bort oss gamla fans från innan ESC-tiden.

Skinny Puppy – Såg början, performance kan man väl mest kalla det. Och när det inte direkrt hände något mer än att den där döda stjärngossen? gick runt med sin “rullator” så gick jag ;)

Kapten Röd – såg i väntan på annat men det hann hjärntvätta mig. Jag fällde en tår till hans låt om alla döda vänner och vaknade upp på torsdagen med textraden ”En miljon nollor” på läpparna.

The Mary Onettes – ”Helt ok, varken bra eller dåligt” har jag sammanfattat det i min dagbok. Men helt ärligt har jag redan glömt det nu så hur var det egentligen?

Torsdag

Docenterna – Spöregn! Stor scen lite folk. Joppe var skön och Idde var ju bra men nja Docenterna är inte min kopp te direkt.

Monty – Var väldigt nyfiken på denna tjomme efter att ha lyssnat på myspace. Och det blev lite som förra året, när jag upptäckte Parken. Jag får helt enkelt köpa en skiva och lyssna in mig.

This Is Head – stod mest och lyssnade för att det var ok och att det var så få som var där. Dessutom var ena killen i bandet så lik skådespelaren David Dencik.

Timo Räisänen – Underbara, fantastiska, kärleksfulla, begåvade, charmiga, ösiga Timo. Timo har en plats i mitt hjärta för att han är så härliga på alla möjliga vis. Han bjuder alltid på bra konserter även om de här på PIP faktiskt var den bästa jag sett med honom och de andra. Och så fick jag höra Creep! Det är liksom kärlek som strålar ut från scenen och tillbaka i musiken och bredvid den. Att han dessutom ALLTID tar sig tid att träffa alla som vill, efter konserten ger honom extra stort plus. Han och vapendragaren Hans tar sig tid för alla. Jag hade som vanligt med mig senaste skivan för signering och Hans fick signera min Universal Poplab skiva (och han berättade skrämmande nyheter om Christers hår! ). Timo fick signera foton också, som jag tagit, han verkade väldigt förtjust i ett av dem. Tjoho så nice det ska bli att fara till Nyköping den 21/8 och titta på dem igen.

Teddybears – såg inte början (pga. trevliga samtal med Hans och Timo) men oj vad förvånad jag blev. Teddybears var riktigt bra och roliga att se och i och för sig stod ofta låttexterna på ”backdropen” men jag kunde texterna ändå, det visste jag inte om mig själv. Hade visserligen velat se helt andra björnar… Den Svenska Björnstammen, men man får ta vad man får.

Fredag

[Ingenting] – Bandnamnet som säger vad jag tyckte om konserten.

Amanda Jenssen – stod och tittade lite på henne efter en bit mat. Fin scen, fina kläder. Men jag är väl inte helt förtjust i henne.

Billie the vision & the dancers – för tidig speltid för för dans, men det svängde och jag blev lite kär i flickan som bl.a. spelade trumpet.

Hoffmaestro & Chraa – Det här såg jag fram emot. Dels för att jag missade dem sist på PIP, dels för att jag visste att PIP-publiken älskar Hoffmaestro och att de bjuder på röj. Regn och speltid innan mörkret sket alla fullständigt i. Fullt jävla ös och jag kunde inte heller stå stilla. Måste varit vakternas mardröm när bandet gav publiken order om att springa fram och tillbaka i sidled.

Hästpojken – Jag trodde förr att jag inte gillade Hästpojken, men sen kom jag på att jag gjorde det, köpte senaste skivan och blev förälskad. Så att se dem live var väldigt underbart! De hamnar på min topp fem lista över bästa PIP konserterna 2010 och nu ska jag beställa första skivan.

Invasionen – hann se sista låten typ, och så intresserad var jag väl inte, ville mest bara få en skymt av Dennis och det fick jag från det lilla taket jag hittade att stå under.

Maskinen – Som jag väntat och längtat! Tog det ganska lugnt under dagen för att orka med den konserten, tur det. Det var så jävla bäst! Regnet öste ner och det var vackert att se hur folk hoppade sönder gräsmattan eftersom ”alla som inte dansar är våldtäktsmän”! Maskinen fick nog festivalens längsta “en gång till” och jag tycker det är synd att de inte är en evighetsmaskin!

Public Image Ltd. – Jag var trött men stannade de två först låtarna bara för att få se Johnny Rotten, haha.

The Bloody Beetroots Death Crew 77 – Lät bra och de spelade i Dalen, så jag hade gärna velat vara med och höra mer men Maskinen väntade så jag fick prioritera.

Lördag

Mixtapes & Cellmates – första lördagsspelningen. Inget som fastnade, men det var skönt att stå där och lyssna i solen ett tag.

Kristoffer Ragnstam – ska man veta vilka de är? Det verkade så på dem. Jag visste inte och jag bryr mig inte speciellt heller. Tyckte det gick bra att lyssna på men inte mer än så även om jag såg hela konserterna.

Andreas Grega – Fantastisk konsert. Andreas spred kärlek och kloka ord omkring sig och fick mig att älska PIP ännu mer. Han var nästan mer utanför scenen (hos publiken) än på den, och han hoppade i vattenpölen och gjorde varenda kotte skitglad! Jag hade gärna hoppat där jag med (men jag hade ju inte fler ombyten med mig) och jag hade gärna lyssnat mer på hans musik innan. Men nu blir det skivköp och sen ser jag fram emot nästa konserttillfälle.

Melissa Horn – skivan har gått varm, särskillt när jag åkt tåg till/från jobbet. Hon var fin och publiken likaså, sjöng med i allt. Jag tror hon var lika glad och nöjd som vi som lyssnade. Jag hade velat höra ”Kungsholmens hamn” men den kanske är för sorglig för en festival?

Petter – ”Det går bra nu!” Eller gör det det för Petter? Tycker han såg lite gammal ut haha (såg honom bara på håll dock). Men det svängde väl på. Han spelade också i dalen och det gav ju lite extra känsla.

Kite – Nicklas Stenemos underbara röst! Gillar Kite, gillar att de ska släppa ny ep i september. Gillar dock inte att konserten var så kort. Vill ha mer mer mer!

Lillasyster – De fick hoppa in istället för N.E.R.D som ställde in. För mig kvittade det. Såg bara slutet på konserten och det var ju en upplevelse. Martin spelade kläderna av sig själv och satt där sen som en gammal struttig gubbe i bara kalsongerna och bad om förlåtelse för att vi var tvungna att se ”en blek, fet, 40åring”, jag vet inte om jag förlåter honom.

Danko Jones – Lyssnade lite och gillade mellansnacket bättre än musiken. Sanningen är dock att de spelade innan The Hives så jag stod mest och tänkte på hur fantastisk den konserten skulle bli.

The Hives – Hultsfred 2001 såg jag dem sist. Jag blev förälskad i musiken,i bandet och i Howlin Pelle och det sitter då i. Väntan på en ny konsert har varit FÖR LÅNG (men det har alltid varit något som grusat andra tillfällen jag haft) så när de blev klara för PIP blev jag genomlycklig! Och det var så förbannat kul att se dem igen, låtskafferiet har blivit mycket större liksom bandet i sig men Pelle är fortfarande mannen jag vill ha! (haha). Röj, röj, sköj, sköj! Som man kanske skulle sagt där i Värmland. En alldeles förträfflig avslutning på festivalen. Hade dock gärna velat höra "You Dress Up For Armageddon”, men man kan ju inte få allt.

Putte jag älskar dig! Putte jag vill ha dig tillbaka nästa år! Bilder från spelningarna kommer upp så småningom, jag måste hitta tid och ork. Tackar alla trevliga folk och ger applåder till volontärer som fick göra skitjobb i regnet för att vi andra skulle kunna ha roligt och se bra konserter! En dålig sak dock, att scenen ”lilla cirkus” inte var ett litet cirkustält längre, det var så mysigt förra året och hade varit trevligt mot regnet.

Putte är kärlek! Putte är att lerig och blöt hoppa till bra musik i en en decimeter djup vattenpöl i ett hällregn och ändå vara så jävla lycklig!

* Laxholmen är Lars Lerins utställningar. Lars Lerin är min favoritkonstnär och han gör akvareller som får mig att både börja gråta och bli förbannad eftersom de är så jävla bra!

Ja, vi elsker dette landet (till viss del)...

Nå er jeg hjemme fra Norge!

Har varit på en liten semesterresa till vad som måste vara en av världens finaste platser, Lofoten, jag är förälskad!

Vi startade dock i Lindvallen, Sälen. Bodde i en svit på SkiLodge (lyx i Sälen är bra mycket billigare på sommaren än på vintern) hela familjen och firade pappa som fyllde 60 år. Jag hade ett fyrabäddsrum för mig själv. Själva vistelsen var väl mer barnkalas en 60-års kalas men inte mig emot. Vi var i Trollskogen, lilla E och jag hoppade på hoppkuddar, vi käkade glasstårta, vanlig tårta, bowlade och badade på Experium. Otroligt härligt att simma ut i utomhuspoolen, och väldigt skoj med den där gula vattenrutschbanan.

På torsdagen delade vi på oss och jag, mamma och pappa satte oss i bobilen (som man säger i Norge) och åkte norr ut. Sov i Ytterhogdal och där var det myggor vill jag lova, tror aldrig jag dödat så många myggor under en natt som då. Innan vi lämnade Sverige besökte vi också "Beppe Museet” utanför Strömsund. Det var mysigt, särskilt att läsa och se allt om Dunderklumpen och Godnattstunden. Sigrid satt där på sin potta och sa "färdig”. Vi åkte även förbi Tärnaby. Varken Byggmark, Stenmark, Strand eller Pärson syntes till men pappa köpte ett signerat kort på Anja. Hade varit roligare om vi träffat på henne, eftersom han sagt att om vi skulle se henne skulle hon få signera hela motorhuven. Pappa gillar Anja. Dock är husbilen såld nu och jag undrar om en signerad motorhuv hade höjt eller sänkt priset.

Så for vi in i Norge och vägarna blev kurvigare och bergigare. Upp och ner, tunnlar och broar. Åkte till Skutvik och väntade in färjan till Lofoten. Redan där kände jag på mig att det var något fantastiskt som väntade.

Den 2,5 timmar långa färjeturen var underbar. Strålande sol och vi satt ute på däck hela tiden. Även i Svolvær var det vackert väder. Vi gick en lång promenad genom stan/byn den kvällen. Det blir aldrig mörkt så här års på Lofoten. I närheten av där vi sov låg ett digitaltryckeri, jag fick nästan lust att gå in och söka jobb, jag ville bli kvar där i Svolvær.

På måndagen åkte vi till Henningsvær, mitt egentligen mål med resan. I Henningsvær ligger Ocean Sounds, ett litet "företag” som bygger på forskning och turism. Det vill säga turismen (föreläsningar och safariturer) finansierar forskningen av huvudsakligen späckhuggare och grindvalars läten och kommunikation. Hon som forskar heter Heike Vester och på måndagen var jag med och lyssnade på hennes föreläsning om späckhuggarna och hennes forskning. Det var otroligt intressant och jag blev ännu mer förälskad i Lofoten, valar och nästan i Heike också. Varför kämpade jag inte och blev marinbiolog?

Tisdagen var den dag då vi skulle med Ocean Sounds ut på havet. Men med tanke på att det blåste av bara helvete under natten var vi oroliga att det inte skulle bli av, de går inte ut i för hårt väder. Kl 10.00 skulle Heike ge besked. Vädret hade lugnat sig i Hennengsvær men man vet aldrig hur det är längre ut, så jag vågade inte ha några förhoppningar. Men så kom beskedet, vi skulle kunna åka! Så kl 12 var vi på plats och fick en liten föreläsning av svenska Lotta, om djurlivet i Lofoten, främst i vattnet då. Vilka valar, sälar etc som vi kunde stöta på. Sedan var det bara att ta på sig räddningsdräkterna och hoppa i gummibåten. Vi var i stort sett full båt; fem svenskar, två italienare, en tysk och så besättningen på tre. Jag satt på ena kanten och när vi körde full fart kunde jag inte låta bli att känna mig som en Sea Shepard eller Greenpeace aktivist, hihi. Först åkte vi en bit efter kusten (pga vädret). Såg havsörn (på långt håll) och en massa andra fåglar. Så tittade vi med vattenkikare på botten vilket var lite skoj. Jag vill lära mig att dyka och fara dit igen, det är så fint vatten och en hel del att titta på. Sen for vi ut på havet och spanade val. Såg lite fler fåglar bl.a. Lunnefågel (de är söta). Efter lite väntan dök de upp, två tumlare! Snabba jäklar så man fick vara snabb själv för att se dem (och ännu bättre om man ville fånga dem på bild) men vilken känsla det är att se de där små fenorna ovanför vattenytan! De försvann och vi åkte vidare. Stannade helt för att sänka ner hydrofonen och lyssna på ljud, spännande. I allt motorljud (ett jäkla oväsen med alla båtar i området) hördes små klickljud. Medan de andra drack te fortsatte jag spana och så tyckte jag att jag såg något, nej, JO! "Whale!” Återigen tumlare! Sammanlagt såg vi omkring åtta tumlare (några av dem kalvar) under resan, inga större valar tyvärr men jag var lycklig ändå. När nordanvinden började kännas blev det dags att fara in mot Henningsvear igen. Och 3,5 timme till sjöss var över. Så värt pengarna! Så värt hela resan!

På kvällen lämnade vi Henningsvær och fortsatte neråt på Lofoten. Vart man än åkte var det otroligt vackert, vilka vyer! Jag kunde aldrig se mig mätt. Jag kan skriva om det, ni kan se bilder jag tagit, men det måste ändå upplevas för att ni ska förstå!

Sista natten sov vi utan för Ramberg. Campingen var rätt kass men läget så vackert! Jag var upp till halv ett på natten för att se ljuset och fotografera. Gick ensam på stranden och sjöng lite i havsbruset. Helt magsikt! Om jag någon gång gifter mig skulle jag helt klart vilja göra det där. Nästa morgon tog jag på mig badkläderna. Hade lovat mig själv och pappa att jag skulle bada (ångrade mig så efter Andens -06 att jag inte gjorde det då). Kallt? Ja. Skönt? Ja. Vet inte temperaturen, kan ha varit allt mellan 5-15 grader. Men jag doppade mig, två gånger. Allt finns på film. Och en tysk gubbe tycket jag var väldigt modig.

Så åkte vi till Moskens och inväntade färjan till Bodø. Och som sista bil klämde de in oss på 14 färjan. Och klämde var ordet. Bilarna stod som packade sillar. Mannen i bilen framför oss fick lasta i och ur familjen, inklusive sig själv, genom sin fönsterruta. Återigen hade vi en härlig färjetur på soldäck. Sol och saltstänk.

Tanken var att stanna till i Bodø men när vi väl kom dit kände vi inte för det. Personligen kände jag bara nej för stad, stress och trafik. Ville tillbaka till Lofoten. Så vi körde på med Sverige som mål. Tog färden via Gaddis, helt sjukt bergskörning med bilen på vägen in i Sverige, jag höll på att dö av höjdrädsla men sen blev det tack o lov bättre. Sov utanför Arjeplog och sen åkte vi mest bara hemåt och stannade för att sova där vi behövde.

Jag ska tillbaka till Lofoten, det är en sak som är sann. Det var så perfekt där! Luften, ljuset, temperaturen, vädret, landskapet, djurlivet och lugnet. Det enda negativa jag upplevde var all torkad fisk som hängde lite varstans och kittlade mina kräkreflexer och så de där harpunbåtarna samt restaurangerna och affärerna som sålde valkött, dra åt helvete!

Man kan säga att det jag nu gjort var att ta en smakbit på Lofoten, för där finns så mycket mer jag skulle vilja göra. Surfa (en vi var på en alldeles förträfflig strand med en massa surfare), snorkla/dyka, vandra, åka på ännu mer safarier med Ocean Sounds osv. Vore lite mysigt att åka dit på vintern också, uppleva mörkret och norrskenet. Lofoten, jag älskar dig. Lofoten, jag kommer åter om jag så ska åka själv!

Som sagt älskar jag Lofoten och Vesterålen och om Norges regering väljer att tillåta oljeborrningar i området kommer jag gråta floder. Så självklart stödjer jag folkeaksjonen för ett oljefritt Lofoten/Vesterålen/Senja!

Varsågod... ett raskt litet bildspel (utan någon som helst ordning). Så småningom kommer fina bilder läggas ut på min webbsida.

Känslofyllt på olika vis...

Jag borde inte. Jag borde verkligen inte! Men jag gör det ändå, skriver här alltså. Kanske får det mig att landa lite på jorden igen, senaste dagarna har jag nämligen varit ute och flugit lite väl mycket. Och jag gillar inte när känslorna far iväg sådär utan att ta med sig hjärnan. Låter det kryptiskt? Ja, möjligen, kanske för att jag verkligen inte borde skriva något alls om det här. Så nu får det vara stopp!

Mitt i molnflygandet dök det upp en känsla som jag tyvärr haft en gång tidigare i livet. Då tog jag den inte på allvar och ibland hatar jag mig för det såhär i efterhand. Därför har jag nu funderat på om jag verkligen ska göra om samma misstag. Än så länge gör jag det men jag hoppas att mitt mod kan få mig att ändra på det imorgon. Bättre att bry sig för mycket än inte alls, eller? Skitsvårt, klumpen i halsen dyker upp så fort jag tänker på det.

Egentligen borde jag använda denna "blogg" till något både viktigare och intressantare än mig själv, som vad vår kära (ironi!) regering håller på med exempelvis. De senaste dagarna har de verkligen fått mig att bli både oerhört ledsen och rent av förbannad! Ibland vill jag till och med säga upp mitt medborgarskap tills det är några vettiga politiker som styr....

1. Inställningen till valjakt! Om det är något jag hatar med mitt favoritland Norge så är det deras valjakt. Att nu Sveriges regering vill medverka till nya regler som lättar upp för denna makabra och totalt onödiga jakt gör mig galen! ALL JAKT BÖR UPPHÖRA! Sverige borde vara ett föregångsland och stå på valarnas och havens sida. Bara jag tänker på detta gör att det koka i mig så jag har verkligen svårt att få ner några bra rader. Men Greenpeace jobbar på (de kunde för mig gärna vara ännu hårdare) och så har ju ju Sea Shepard, visserligen inte helt ok alla gånger om ni frågar mig men de gör ju något! Vill ni ha en lite mer nyanserad bild av valfångst kan ni kolla in denna dokumentär.

2. Regeringens kärnkraftspolitik. Den 17juni kommer riksdagen med största sannolikhet rösta för en helt idiotisk kärnkraftslag som bl.a. innebär att de gamla kärnkraftverken ska kunna ersättas med nya dvs. att Sverige inte alls ska ha som mål att lägga ner sin kärnkraft och istället satsa på andra energilösningar. Jag förstår verkligen inte hur de tänker. Ok, jag förstår att vi inte kan ta bort kärnkraften hux flux eftersom vi tyvärr är så beroende av den el vi får därifrån. Men att acceptera något som på så många sätt är dåligt för människor, djur och natur, inte bara nu utan i flera tusen år är så oerhört egoistiskt och dumt. Det är nästan som att vi skulle "skjuta av de sjukaste" åldringarna på sjukhemmen eftersom vi behöver sängarna för nya. Dvs. det är idiotiskt men praktiskt för då behöver vi inte komma på lösningar om hur vi ska hjälpa folk att bli friskare eller bygga om för att fler ska få plats. Äh, jag vet att min liknelse inte är det bästa men jag undrar vad man ska ta till för att människor ska förstå att kärnkraft är skit! Och sträva för att få bort det! Go Greenpeace! säger jag bara. Deras lilla aktion mot Forsmark var toppen! Och jag måste säga att de hade jobbat fantastiskt med dräkterna. Jag skulle gärna vilja ha en sån... hmm sol, vind eller vatten? Svårt att välja.

Så där ja! Nu har jag skrivit så mycket om regeringens skit att jag inte bara landat på jorden, jag har nästan hamnat under den haha. Men jag antar att det inte kommer ta så lång tid innan jag flyger UPP igen!

Nu ska jag ägna kvällen åt att designa en tröja att ha på mig i Norge i sommar (och tyvärr får jag väl använda den i Sverige under den intensivaste valrörelsen också). Texten blir något i stil med "Love oceans, stop whaling" eller något sånt.

Man ska inte klaga...

Det mesta känns väldigt bra nu, eftersom allt skit lagts långt bak i huvudet. Så många trevliga människor i omgivningen, roliga saker på G, lärt mig en massa nytt senaste tiden, gjort något jag länge tänkt göra och det är mindre än en månad till semestern; nordnorge, skriva på boken, konserter och festivaler! Tjo! Sen måste jag få vara ytlig och erkänna att jag älskar mina nya turkosa skor, de är lovely!

Något som är skit och som är svårt att lägga ifrån sig är dock tanken på att vår praktikant sen tio veckor gör sin sista vecka nu. Fattar inte hur vi ska klara oss utan honom, fattar inte hur JAG ska klara mig utan honom. Min allierade! Men jag ska tvinga honom att komma förbi och hälsa på åtminstone. Och lära mig ett och annat haha.

Nä nu blir det kvällsmat.

PS: Det finns en annan jävla skitsak som ni borde läsa mer om HÄR, det är sånt som får mig att börja grina. Döda INGA valar för fan!

I love Slagsmålsklubben...

Det ska inte bli något långt inlägg för kl. är snart 2, på natten alltså! Men jag känner att jag måste göra något för att varva ner innan jag går och lägger mig. Att skriva av sig är bra.

Har precis kommit hem från Norrköping (fan jag tror jag börjar bli lite kär i den stan!). Var på ungNTs lilla konsertevenemang på Skandiateatern. Kunde inte låta bli, Slagsmålsklubben skulle ju spela. Vad jag älskar dom, så jävla sköna! Björn är ju nummer ett (av en jävla massa anledningar), Frej spottar ur sig "visdomsord" på sin underbara dialekt, Kim ser så där lagom söt och förvirrad ut som han alltid är(?), och "Beebop", Joni och Hannes är bara stencoola. Haha. Ikväll kom bland annat visheten att "skapa ett band och spela på instrument som ingen annan spelar på, så slipper ni gå i skolan" "...då kan ni bo ihop med kompisar, göra musik, spela tv-spel, spela pingis...". Ja, de får då mig alltid på gott humör vart jag än hör eller ser dem. Och pigg blev jag också..

Har varit fruktansvärt trött idag och haft huvudvärk sedan jag vaknade. Satt på jobbet fram till konserten och ägnade faktiskt någon timme åt att sova (eller mer vila). Gick iväg vid 20 och var jätteseg när de första banden spelade. Jag trodde nästan jag skulle somna. Men sen kom SMK och jag blev pigg... och lite Maskinen musik i bilstereon på vägen hem så gick det strålande att köra bilen. Måste ha en SMK t-shirt tror jag, tyvärr hade jag inte med mig tillräckligt med pengar och jag tror nog att jag kan komma över en mycket billigare på annat sätt, man har ju sina kontakter.

Tänkte skriva lite om att vara 27 och gå på konserter bland - 20 åringar, men ser att klockan tickar på så det blir en annan dag. Sovdags. Puss!

Floating är fantastiskt!

Har varit på floating idag. Det är helt underbart! Denna gång hade jag dessutom med mig egen musik - Antony and the Johnsons, alldeles perfekt. Visserligen tog det lite längre tid att varva ner denna gång än förra (då hade jag fått massage innan) men när lugnet väl sätter in är det så skönt att bara ligga där och flyta i mörkret och försvinna bort. Problemet är bara att man blir så sjukt trött. Gick direkt hem och sov i två timmar, men är fortfarande supertrött vilket inte är så bra eftersom jag tänkt att få lite saker gjorda. Får se hur det blir, vet inte ens om jag vill komma ur detta lugna sköna tillståndet.

Det som göms i snö kommer upp i tö, bloggen har tinat?

Har varit väldigt inaktiv här och hur det blir i fortsättningen kan jag inte säga "jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla" som Lars Winnerbäck sjunger. Och kanske spelar det inte så stor roll, det är väl ändå ingen som brukar läsa. Känns som jag bara bloggar för min egen skull. Men om det inte är så kan jag presentera lite nyheter...

På långfredagen var jag på "Stockholm Ice" i Globen. Har ju tjatat en hel del här på bloggen att jag vill ha en konståkningsgala och nu fick jag det - och det med besked! Evenemanget var helt perfekt, kan inte hitta ett enda fel. De medverkade åkarna var fantastiska och jag hade ståpäls hela tiden. Hoppas så att det återkommer nästa år. Min stora favorit Stéphane Lambiel var där och att se honom åka är gudomligt. Dessutom fyllde han 25år och vi fick sjunga för honom. Det är svårt att återberätta något så underbart som "Stockholm Ice" så istället tipsar jag att åka dit nästa år om det blir något och dessutom kan du kolla in mina foton från showen.

På cissilia.se finns också lite nya vinterbilder att beskåda, från den snöiga och mysiga vintern som varit.

Men vintern är över och våren är här! Jag lever livet, våren är den bästa tiden på året. Ljuset, lagom utetemperatur, ännu inga myggor, inget snöslask... och så bygger fjärilarna ofta bon i magen på mig.

Våren, kärlek och musik...
Kan tipsa om att CITY lagt upp ännu fler låtar och snajdat till sin myspace. Dessutom ska de släppa EP i maj. Måste jag säga att jag längtar? Älskar det där men kan inte helt sätta fingret på varför, kanske för att det är dansant, simpla och lättsjugna men underbara texter, eller så är det Tommis röst; vissa partier får mig att le mycket stort ex. "Så här i efterhand är sagan väldigt fin, vi möttes på ett uteställe nånstans i Berlin". Ingen kan sjunga det bättre!

En skiva att längta till där alltså. Dessutom är jag ohyggligt nyfiken på The Arks nya platta. Men än mer sugen på att se dem live.

Har börjat titta en del på sommarens festivaler och vad de har att erbjuda, samt önskat lite band här och där (man måste ju försöka). PIP har slängt in både The Hives och The Ark, och dessutom en massa annat bra så jag är mycket nöjd. Pappa har dessutom gjort ordning en "festivalbil" åt mig så att jag slipper tälta eller leta hotell. Perfekt! Kanske att jag inviger bilen redan nästa helg alt. bor på jobbet eller hos någon. Nästa helg är det nämligen en hel del trevligt i Norrköping. Pop Culture på Kulturkammaren med MotoBoy, Kite och Jonathan Johansson på scen. Och på Skandiateatern spelar bland annat Den svenska Björnstammen. Dessutom är det en hel del annat eftersom det är Norrköping pride. I maj funderar jag även starkt på att åka och se SMK i Norrpan och så kommer Maskinen hit till stan. Musik ska byggas utav glädje... jo kanske det men, glädje byggs av musik.

... och vår och kärlek. Puss!

En sumering av Msuikhjälpen...

Igår tog det slut. Mitt största sällskap den senaste veckan - Musikhjälpen! Måste säga att det känns lite tomt, även om jag lyssnat på gårdagens sändning idag (missade ju stora delar pga. att jag var på SM).

Musikhjälpen 2008 var enormt roligt att följa, jag var därför inte helt säker på att årets upplaga skulle kunna överträffa det. Men när jag tidigare höstas fick veta att Christer Lundberg skulle vara en av programledarna kom hoppet åter. Och hur blev det då? Jo, "helt fantastiskt" för att använda Jasons gamla uttryck. Jag bara älskar Musikhjälpen som helhet.

Dryga 5,7 miljoner kronor kom det in till kampen mot Malaria! Och det är ju väldigt bra. Men jag måste säga att jag tycker att Musikhjälpen inte bara hjälper genom att dra in pengar som kan rädda liv i malariadrabbade området. Musikhjälpen gör så mycket annat gott, exempelvis: tar fram människors goda vilja att hjälpa andra, sammanför människor, skapar kreativitet och engagemang, fungerar som sällskap och underhållning, väcker gammal musik till liv, visar upp en blandad kompott av Sveriges fantastiska musiker, skapar lite perspektiv i julhandelshysterin, får människor att tänka till, sprider kärlek osv. En helt underbar kombination helt enkelt!

Jag har lyssnat så mycket jag bara kunnat, bortsett från några nattpass, som jag för övrigt funderar på att lyssna på ur sändningsarkivet i mellandagarna. Och så här när allt är slut tänkte jag sammanfatta lite:

De tre låtönskingarna som gjorde mig "gladast": Hej hej Monika (jag är nog en an få som inte tröttnat på den låten, kanske mest för att den alltid får mig att bli smittad av Nics energi). Fields of Gold med Eva Cassidy (har haft den i hjärnan och på tungan i fler månader utan att veta vad det var för låt eller lyckas ta reda på det, jag blev överlycklig när den dök upp) och så när de spelade Shorline med Broder Daniel till minne av Daniel. Bra val Emmy och det var så fint.

Favoritlyssnare: Måste nog vara Jonas som skänkte hela sin månadslön på dryga 18.000kr för att få höra en Sigur Ros låt Ny Batteri.

Sak jag helst hade velat ha på auktionen: Håkan Hellströms signerade gitarr. Men oj vad många fina saker det fanns där.

Liveuppträdande som berörde mig mest: Lite oväntat, Kultiration. Hade inte hört dem förr och är inte så förtjust i den typen av musik men kära någon så underbart det var när de körde "En timme kvar att leva". Nästan så jag bölade. Och jag liksom slungades iväg till någon mysig festival en varm sommarnatt. Hoppas på att få se dem live någon gång och se om det är lika bra som jag inbillade mig.

Bästa upptäckt: Tahu, vilken kille! Inte sa han mycket man han gjorde desto mer och hade charm som få och jäklar vad den mannens "50 öres låt" satte sig, blev liksom ett mantra.

Sämst: Att de inte spelade någon av de låtar jag önskade, men det är ju sånt man får räkna med. Och musikläggarna gjorde ett bättre jobb i år än i fjol.

Oj, jag skulle kunna fortsätta länge men avslutar med att nämna programledarna. Ametist, Jason och Christer. Stor kärlek till dom.Ok, Ametist kunde bli lite väl galen ibland och sjabbla bort en del saker men man får ju ha förståelse när de knappt äter och sover och ibland var hon faktiskt riktigt bra. Självklart visste jag ju vem Jason var men det känns som man fick "lära känna" honom lite bättre nu och det visade sig ju att killen är en mästare på att klämma ur sig geniala kommentarer! Och så har vi ju då Christer. Vad säger man? Han är BÄST! Han hade redan en stor plats i mitt hjärta pga. saker som som han tidigare gjort och sagt i radio och TV men han växte än mer. Han är verkligen fenomenal på det där med radio och att möta människor. Och även om det kanske inte var så kul för honom mot slutet med hungern och sömnen tyckte jag han blev oerhört charmig. Ett mycket bra val av programledare SR! Tycker framförallt att de hade en bra kombination mellan allvar och underhållning och att de tre var en väldigt bra kombination som personer. Tack!

Ser nu fram mot Musikhjälpen 2010!

Konståknings SM...

Har tillbringat dagen i Cloetta Center på SM i Konståkning (JSM Herr, SM Dam, SM Herr). Så fort jag hörde att SM skulle gå i Linköping i år igen bestämde jag mig för att åka dit, det var så roligt förra året.

Men jag måste erkänna att jag inte var helt pepp i morse. Somnade strax innan två inatt eftersom jag var tvungen att vara vaken till Musikhjälpen fått in 4 miljoner, så var det ju snöigt ute och hela dagen full av Musikhjälpen och sport på TV. Men jag ångrar verkligen inte att jag åkte. Konståkning är så underbart, särskilt att få se de allra bästa i Sverige. Fick tårar i ögonen av Kristoffers och Adrians åk, speciellt av "Koffes" (som förövrigt vann före Adrian och Alexander) Gillar de nya programmen, så underbart! Håll utkik på EM i januari, eller kolla in klippen från videosidan.

Globengalan stod och gjorde reklam för sig, med bla en rollup på Stephane Lambiel som jag gärna snott med mig och haft i hallen. "Det där får du inte missa" sa mannen som stod i montern åt mig. Det kan du skriva upp att jag inte gör. Längtar redan!

Nu börjar det roliga...

Nu är det igång...
MUSIKHJÄLPEN 2009! Känner på mig att det kommer bli som förra året att det förföljer mig vart jag än går; i tvn när jag kliver upp, i hörlurarna på tåget, i webbradion/tvn på jobbet och hemma. En vecka med Ametist, Jason och världens bästa Christer! Och så alla artister och önskelåtar då förstås. De har redan spelat Winnerbäcks "Solen i ögonen", får se vilka låtar jag ska önska. Det ska bli kul det här.

Och roligt är det också att man nu lagt ut information om konståkningsgalan och Stephane Lambiel kommer! Mitt hjärta slår frivarv!

ÄNTLIGEN!

Hur många gånger har jag inte skrivit här att jag önskar mig en bra konståkningsgala till Sverige (som inte är "Disney on ice")? Och idag ser jag rubriken "Plusjenko till Globen" på svt text och läser sen att det jag så länge eftersökt ska bli av i april! Jag hoppade runt av glädje och tjoade. Har visserligen inte hittat på mycket information om det än, när, pris, åkare osv. men jag ber till högre makt att arrangörerna tar dit Stephane Lambiel! SNÄLLA! Jag ska göra allt i min makt för att ta mig dit.
... och om en vecka ska jag förövrigt på SM i Linköping. Konståkning är fantastiskt!

Dagens fyra små jubel...

Maskinens "Boys II Men" kom idag, man tackar man tackar!

Antony har gjort en underbar duett! Hör här

Håkan Hellströms konsert på Peace & Love i somras blir DVD! Den ska jag ha.

Och så har fantastiska Svenska Björnstammen visst knåpat ihop en video till "Dansmusik". Se här. Man kan visst se en viss person där om man håller ögonen öppna och vet vem man ska se (säger inget mer).

Att ta vara på dagen...

Ibland känner jag mig mer levande än annars. Som idag. Var i sommarstugan. Först låg jag på sängen i stugan och funderade lite över mig själv, försökte lösa problem, sov lite, och tänkte lite till. Åt lunch vid halv ett och tog sedan med mig en luftmadrass och lade mig på den nere i gräset vid sjön. Lyssnade på musik; Simon Norrsveden och Antony and the Johnsons,med vågorna i bakgrunden. Sjöng med till musiken ibland och fick som vanligt gåshus när jag hörde "Fistful of Love" (inspelat av SR i Dalhalla - den förflyttar mig dit). Bara låg där och tänkte inte så mycket. Tittade på molnen som svepte förbi och hur vinden lekte med trädkronorna och vassen. Studerade grässtrån och följde en spindels öde och äventyr. Blev liggandes i nästan två timmar. Sedan reste jag mig upp. Bytte till Detektivbyrån på min musikspelare och dansade över gräset och sedan ut på bryggan. Satte mig vid stegen. Tog av strumpor och skor. Plaskade med fötterna i vågorna, som ett litet barn, men det var roligt. Vattnet var varmt. Tillslut kunde jag inte låta bli. Jag bytte om till baddräkt och hoppade i. Kanske sista badet i sjön för i år, kanske inte. Jag borde vara där oftare. Jag borde vara ute mer. Det är så skönt att bara få vara.