tisdag 26 augusti 2008

The fat cat...

Vaknade i morse mitt i en dröm, den knäppaste upplevelsen på länge. Jag drömde nämligen att jag gick i skolan igen, tror det var mellan eller höstadiet. Vi blev indelade i grupper som på en timma skulle skriva en sång på engelska. I min grupp var vi alla totalt bortkomna på engelska och tiden gick åt till att gräla, var sur på läraren och trotsa uppgiften. Ingen gjorde något. När det var två minuter kvar hade vi inte en rad. Men plötsligt skrev jag ner något med hjälp av en av killarna. Inte så konstig dröm kanske men det var så att när jag vaknade upp från drömmen så satt jag där med sången i hjärnan. Tyvärr ingen hitlåt, utan mer något katastrofal barnramsa eller något men jag tycker ändå det var lite galet. Låten satt i hela morgonen....

A fat cat sleep in my hat.

The fat cat sleep with a rat.
The fat cat eat all my meat.
The fat cat who eat when he sleep.
But when the dog sayvov“.
He wake up, the cat I love.

Ursäkta engelskan, men det var inte utan anledning som jag drömde att min grupp var helt odugliga på det där språket.

söndag 24 augusti 2008

Nya drömmar, nya mål...

Då var den olympiska elden i Bejing släckt. Två år till Vancouver, fyra till London. Det är en viss tomhet men också ganska skönt. Att gå in i en bubbla av en massa sport under två veckor och att slängas mellan hopp, glädje och förtvivlan är inte bara roligt utan även påfrestande särskilt då man ska försöka leva en vardag vid sidan av med sömn, jobb och andra vanliga saker.

Många stora idrottsögonblick har vi fått uppleva men för mig är inte Michael Phelps och Usian Bolt de största stjärnorna, jag ser så mycket annat än världsrekord, även om det också är roligt och imponerande i sig. Har ännu inte hunnit smälta allt och därför kan jag heller inte säga vem eller vad som var det jag kommer bära med mig mest men kanske är det konstigt nog inte glädjen utan missarna. Det finns så många, inte bara svenska idrottare som haft otur eller misslyckande i sina satsningar. De som har tränat och kämpat i fyra år (ja hela karriären) och så skiter det sig bara. Nån jävla linje som trampas över, det springs in i en häck, en skada som uppstår osv. Det är så nedrigt och jag har sörjt med dem alla (eller flesta). Men så är livet och idrotten.

Svenska insatsen har väl inte varit helt toppen men man ska inte bunta ihop truppen tycker jag. Många har underpresterat, några har överpresterat, några gjort precis vad som kan förväntas av dem och några har haft en riktigt jävla otur. Några kommer igen om fyra år, andra har vi antagligen sett i OS för sista gången. Tack för allt ni gav!

När det gäller OS arrangemanget har jag ju bara sett allt via TV och då är det svårt att bedöma men med allt man "vet" om Kina har allting känts lite på låtsas. Man vet inte vad som är äkta och inte bland volontärer, funktionärer och publik, är allt ren och fri vilja? Det har varit svårt att se detta OS som en fest, så som jag gjorde i ex. Sidney. Men bortser jag från all politik och människor som fått lida av en eller annan anledning (det sker nog till vissa gräns i varje OS-stad) så måste jag säga att jag har imponerats stort av dessa arenor. Fågelboet är grymt att se på men mest älskar jag simarenen, vilket ställe! Dessutom måste jag säga att dagens avslutning var coolare än invigningen, särskilt den där "pelaren" med alla människor på i slutet, vad de jobbade.

Men idrottare och arrangörer i alla ära, bästa insatsen tycker jag faktiskt att SVT har bjudit på dessa veckor. Bortsett från ett visst felval av idrott i sändning och repriser istället för live tycker jag att de har gjort ett riktigt bra jobb med allt ifrån webb, kommentatorer, och reportage till OS-studion på kvällen. Extra stort tack för webbsändningarna, utan dem hade jag inte stått ut dessa veckor. Tack SVT! SRs radiosport är inte heller helt fel att ha när man är lågt bort från en TV eller dator.

Det finns en tärtort på enn slätt...


Igår var jag på Lars Winnerbäcks turnéavslutning i Linköping, ett "segertåg" som vanligt. Min tolfte Winnerbäck konsert om jag inte räknat helt fel.

De åtta hundra första fick tillträde till fållan framför scenen så vi var ute i god tid. Åkte hemifrån vid 9.35, området var inte helt uppbyggt när vi kom fram så vi tog en liten vända på stan. Vid 14.00 satte vi oss och väntade bland alla andra. Väntan, väntan, väntan. Jag passade på att lyssna på radiosportens OS-sändning.

Vid 17 släpptes vi så in på området, två av vårt sällskap gick direkt in i fållan, själv inväntade jag övriga två och köpte liten mat och så Bränt krut vol 3 såklart! Insåg att eftersom jag hade mitt "gröna band" till fållan skulle jag alltid ha en ok plats så jag valde att se allt.

Först ut Cissi, Nour och Maud som jag förmodar skulle vara roliga. Det tyckte jag inte att de varspeciellt mycket, men Nour var väldigt snygg i skägg. Bra och lite rolig var dock Emil Jensen som var näst ut. Har aldrig sett honom förrut men har länge velat. Blev lika positivt överraskad som jag blev av Kalle Haglund under Parksommar förra året.

Sen blev jag kär. Hon är helt fantastisk på scenen Sofia Karlsson och hejdundrans vacker! Har lyssnat rätt mycket på henne senaste året, särskilt på morgontåget. Gillade hennes nya låt väldigt mycket och så är jag glad att hon inte spelade Balladen om briggen Blue Bird av Hull, för då grinar jag nästan alltid.

Miss Li och hennes band gav 100% som vanligt. Svårt att inte bli glad när hon spelar, det är ett sådant tempo och sådan glädje. Men efter hennes konsert kom gårdagens värsta del, när människor skulle från den lilla scenen till fållan framför stora scenen där Lasse skulle spela. Vilket tryck. Folk stod där redan för att kolla på konserten och så skulle vissa försöka ta sig in trots att de inte hade band, och så skulle vi som hade band in. Det var riktigt tryck, blev ett tag orolig för att någon skulle skadas illa. Men jag tror det gick bra tillslut.

Och så var det då Lasse. Underbara, fantastiska Lasse. Efter tolv konserter känns det verkligen som om det är speciell "relation" mellan Lasse(s konserter) och mig, även om varje i sig är unik, precis som det är mellan Lasse och Winnebäckpubliken i Linköping. Allt handlar om kärlek, uppskattning och tacksamhet. Jag fick fotografera också, härlig revansch på sommarens övriga konsertbesök. Stod visserligen inte så långt fram men det blev några helt ok bilder ändå. Scenen och ljussättningen var så vacker i all sin enkelhet, blir lyrisk av sådant. Första knottret på armarna och tåren kom direkt när han klev upp och drog igång med "Tätort på en slätt", vad annars liksom? Så är det tur att han har så många bra avslutande låtar eftersom han får köra en till och en till och en till innan publiken slutar jubla (eller de gör de inte). Raderna "NU ska jag gå hem när allt är såhär", sjöng han iallafall igår innan han klev av om jag fick ännu en konsert att bära i mitt hjärta.

Till slut måste jag säga det jag sagt förrut, det är så härligt med skickliga musiker och deras spelglädje. Det är inte bara den som står där vid mikrofonen som är stjärnor, glöm inte det.

torsdag 21 augusti 2008

Men hallå, Sverige kan ta ett guld!

Fråga mig inte hur SVT tänker när de inte sänder hästhoppningen i SVT1 eller SVT24, med tanke på svensk medverkan och medaljchans. Nu har jag istället på egen hand fått titta på peking+(en kanal som är okommenterad) och kommenterat med hjälp av officiella OS-sajten och dess information, rätt roligt i och för sig. Men hur nervös blev jag inte innan Rolf Göran Bengtssons andra hoppning där det blev något strul med ett hinder och en massa kineser for in och började kratta och fixa och Rolf Göran och Ninja fick rida ut igen. Jag visste inte vad som skedde. Den vanliga svenska oturen tänkte jag. Men sen kom de in igen och fasen vad de glänste! Ninja gjorde skäl för namnet. Nu inväntar jag omhoppningen mellan svensken och kanadensaren, som också red felfritt. Med tanke på hur det går för Sverige i detta OS blir det väl silver men snälla snälla snälla, vi behöver ett GULD nu!

tisdag 19 augusti 2008

Nej Expressen jag är inte Johnny Holm...

Gjorde nyss ett test på expressen.se "Vad kan du om Stefan Holm". Mitt resultat: "Du fick 10 rätt av 10 möjliga. Är du Stefan Holms farsa?" Haha jag tyckte det var roligt, och nej jag heter inte Johnny Holm. Dessutom var frågorna rätt simpla. Vad får du?

Hjärtat slår för Stefan...

Varför utsätter jag mig för det? Varför tittar jag på höjdhopp när Stefan hoppar. Jag har de senaste timmarna knappt kunnat andas, det är så jävla pågsamt. Och en värre blev det ju av att Stefan slutade fyra, trots att han inte kan klandras på något sätt, han hoppade bra, det gjorde tyvärr de andra också. Silnov hoppar ju något så vansinnigt högt. Men FYRA, jag vet att Stefan hatar just den placeringen och jag lider med honom. Så nu får jag väl fortsätta att ha hjärtstillestånd och andnöd i några tävlingar till innan Stefan lägger av. Men först ska jag återhämt mig från tomheten och torka tårarna.

Varför är Sanna inte en klantskalle?

Jag var inne på det redan igår men jag måste få utveckla det en aning. Folk är upprörda över Peter Johnssons intervju med Sanna Kallur direkt efter häckloppet igår. Det hela ter sig väldigt märkligt och det är sanslöst vad folk gör skillnad på idrottare och idrottare. När Terese Ahlshammars baddräckt sprack och var helt förtvivlad i intervjun direkt efteråt hörde jag inga sådana reaktioner, när ribban helt oförklarligt ramlade ner för Linus Törnblad skrev tidningarna istället "fiasko". Och precis som filosofen i Den olympiska studion igår kväll var inne på så haglade hårda ord mot Tommy Salo när den där jävla pucken studsade in i matchen mot Vitryssland, många har fortfarande inte förlåtit honom. Det är en märklig företeelse Vem skulle kalla Sanna för "jävla klantskalle" och hennes insats för "fiasko"?

Och intervjun? Ja, reportrarna är där för att göra sitt jobb, idrottarna kan väl bara gå förbi om de vill? Dessutom tror jag att det ligger lite i det som Robert Kronberg sa igår i SVT att det fungerar lite som en terapi, den där kontakten med media direkt efter prestationen... kanske inte bara för idrottaren utan även för sportjournalisterna och tv-tittarna.

Eftermiddagen blir spännande. Alla har sådana förväntningar på Stefan så frågan är vad tidningarna kommer få skriva och vad folk kommer att känna ikväll, blir det fiasko, sopa, klantskalle hjälte, eller guldmannen.

Nervös början på en nervös dag...

Känner mig lite som en knarkare. Har stora stickhål i båda armvecken. Precis hemkommen från vårdcentralen. Har mått lite konstigt de senaste dagarna så det var bästa att kolla upp om det är något fel. Så nu tittar de väl på varenda värde. Jag gillar inte att ta blodprov, men med lite musik i öronen går det bra "Ta det kallt det är allt" med Winnerbäck för ena armen och "Fistful of love" med Antony and the Johnsons på den andra. Tror faktiskt att jag är mer nervös inför höjdhoppsfinalen idag än vad jag var för blodproven.

måndag 18 augusti 2008

När häcken är som sämst...

Strax innan Susanna Kallurs semifinallopp lade SVT Play av på jobbet, det var lögn att få det att fungera, SVT.se var överbelastat. Vi tog till radiosporten som backup, men så ca två sekunder innan startskottet kom bilden tillbaka och vi som tittade jublade i någon hundradels sekund, för när vi precis förstått vem av tjejerna som var Sanna så föll hon. Jag trodde knappt det var sant, det stack till i hjärtat. "NEEEEEEJ" Det är så förbannat tråkigt! Konstigt bara att tidningarna inte skriver fiasko om det, funderar lite på hur de tänker (inte för att jag tycker det är fiasko men tidningarna tycker ju om att kalla sånt fiasko).

Det var inte heller roligt att vakna till herrarnas 110m häck försök där Liu Xiang pinade sig ner i startblocket och sedan tvingades bryta. Med de förväntningar som det kinesiska folket hade på honom, måste det varit en enorm press och hemsk känsla att behöva lämna arenan utan ett enda lopp.

Så måste jag hylla det brasilianska damfotbollslandslaget. Slutet på matchen mot tyskorna, vilka mål! Och att de gjordes mot Tyskland kändes extra härligt. Hoppas de vinner OS GULDET!

söndag 17 augusti 2008

Hoppfullt...

Då var kvalet avklarat. Jag talar alltså om höjdhoppet för herrar i OS. Stefan vidare, precis som jag både trodde och hoppades. Jag var dock nervös hela dagen, som vanligt. Trist att Linus Törnblad inte gick till final, en jäkla otur vill jag säga och tycker att tidningar etc. som kallar det "praktfiasko" är lite väl hårda. Men Stefan är vidare och jag är ganska nöjd med att jag tagit ledigt från jobbet på tisdag, då även handbollsdamerna har viktig match mot Norge och andra spännade svenskangelägenheter händer.

I natt ska jag nog ge mig en hel natt sömn, sorry Wissman, men jag behöver verkligen sova en hel natt nu efter en veckas ganska dåliga rutiner.

lördag 16 augusti 2008

Ett vunnet silver...

Med tanke på övriga svenska resultat i OS idag var det inte konstigt att det slutade med ett silver för Aspelin och Johansson i dubbelfinalen i tennis. Men jag kan inte vara ledsen för det på något vis eftersom OS-silver i tennis är stort i sig och det var dessutom Roger Federer (och Stanislas Wawrinka) som fick guldet, min stora tennisfavorit Federer!

Spruckna drömmar...

(När det väl finns något att blogga om har jag oftast inte tid. Men nu är jag på plats vid datorn igen.)

Idag blev det klart att IOK tar Ara Abrahamians brons. Jag kan inte annat än garva åt dem, vilka jävla pajasar. Ju fler män i kostym som lägger sig i idrott desto tråkigare och äckligare blir det.

Jag blev galen där i torsdagsmorse när Ara dömdes bort i semin. Var uppe den tidiga morgonen och såg alla matcherna och så kommer det där totalt felaktiga beslutet, jag var förbannad hela dagen och är det ännu. Tänk på allt slit som han lagt ner och så tar de bara det ifrån honom *poff*, han fick inte ens chansen och ingen brydde sig om protesterna, ingen brydde sig om att ens titta på händelsen lite extra. Tyckte det var rätt när Ara gick in i bronsmatchen och tog den där jävla medaljen, eller lättre sagt visade att han egentligen är en segrare. Sen blev jag både imponerad och glad av det han gjorde vid priscermonin, det var så klockrent! (Jag har själv använt metoden att bara resa mig och gå, när jag blivit felaktigt behandlade och det är så skönt!) Hade någon annan form av "protest" uppmärksammats? Nej.

Att IOK nu tar medaljen är bara tråkigt av två anledningar, Sveriges sjunker några placeringar i medaljligan och så visar beslutet att de som bestämmer är tragiska pajasar som inte bryr sig om idrottsutövarna samt det som idrotten betyder och står för. En "protest" på en prispall är i deras ögon värre än lögner, fusk, mygel, korruption, och doping... det är pinsamt. Men visst de kan ta medaljen, Ara vill inte hade den och vi alla vet att Ara tog en medalj i Bejing 2008 och egentligen var det inte ett brons utan av någon av de ädlare valörerna. Ara är vinnaren! Brottningen är den stora förloraren.

Det finns få saker som är mer smärtsamt att se på än när idrottare som tränat och kämpat i åratal för något plötsligt bara punkteras av olyckliga omständigheter som jävla domare, sjukdomar/skador, arrangörsmissar, lottdragningar eller spräckta baddräkter. Det finns också få saker som är så underbart att se på som när idrottare som tränat och kämpat i åratal för något äntligen lyckas nå sitt mål, sin finalplats, medalj eller vad det nu kan vara. Snart är det dags för final i tennisdubbeln, det ska bli riktigt roligt... trots att jag för en gång skull inte kan hålla på min favorit Roger Federer... HEJA SVERIGE!

tisdag 12 augusti 2008

Jag ber om ursäkt...

Upptäckte i kväll att formuläret på min webbsida inte har fungerar som det ska, vilket har bidragit till att meddelanden har skickats iväg men inkommit till mig som tomma (vilket jag inte fattade var något fel förrän idag, grattis hjärnan!). Felet är nu åtgärdat men jag har alltså fått meddelanden som jag inte kunnat läsa, vilket är lite spännande men mest irriterande Har någon dessutom förväntat sig ett svar är det lite illa. Men nu kan jag alltså både läsa och svara.

Om...

Om pannkakor kunde steka sig själva, om dammsugaren städade på egen hand, om en webbsida kunde kolla sig själv, om något kunde förflytta mig till duschen, om disken blev ren per automatik ... vore allting mycket lättare just nu. Men jag antar att det är jag som måste ta tag i allt det där.

Är så trött i kväll igen. 03.00 var jag uppe för att se Håkan Dalby men SVT sände som vanligt inte det (eller det gjorde nog ingen). Dessutom gick det så illa för herr Dalby att det inte ens blev någon final, vilket även bidrog till att SVT strök den ur sin tablå. Får vi se något skytte alls detta OS?

I natt ska jag sova. Det räcker bra med att jag trots tröttheten inte kan somna när jag väl lagt mig pga. hundra tusen tankar som rusar i väg åt alla håll.

måndag 11 augusti 2008

Zzzzz....

Är så galet trött!!! Var nyss och handlade, höll på att somna när jag gick, då är det farligt. Borde kanske gå och lägga mig eftersom jag ska upp 03.00 i natt och titta på OS. Det är dags för Håkan Dalby att tävla... så förhoppningsvis visar SVT äntligen lite skytte!

I morse gick jag upp 05.30 *snark*, hann precis se målgången på herrarnas 4x100 fritt (simning). Skulle då se luftgevärsfinalen (kl 06.00) men den sändes varken i SVT1, SVT24 eller Play+, jävla skit! Fattar de inte hur spännande den sporten är? De har liksom sänt kanotslalom och tyngdlyftning, hur roligt är det?

På jobbet var jag dock inte så trött. Satt och knappa webbkod hela dagen och det gick bra. OS- sändningarna i bakgrunden. Så har vi fått en trevlig praktikant också. Dessutom var lilla underbara Jopplin (hund) tillbaka från semestern.

lördag 9 augusti 2008

En konsert på kvällen sitter fint....


Har precis anlänt innanför dörren efter besöket på Stortorget och konserten med
Melody Club. De var som vanligt underbara att se och höra, ger verkligen järnet vart de än spelar känns det som. Och det kom mer folk än vad jag trodde och konstigt nog stannade de flesta trots att det efter några låtar började spöregna.

Efteråt pratade jag lite med bandet eller ja, mest med Nicklas (min favorit sen han var med i The Mo). Fick veta att det där med att bli fotograferade på scenen inte gör dem något. De fick mina "visitkort", såklart det med Kristofer på (de tyckte de var lite roligt). De har ny skiva på G. Jag längtar. Och så nämnde Nicklas Kite, som jag pinsamt nog totalt missat men nu blir det nya saker att lyssna in sig in på. Fan vad jag älskar musik och konserter!

Det skulle bli en underbar kväll bakom kameran men det blev det inte. Jag skulle ha fixat en toppenplats, men det gjorde jag inte även om jag stod längst fram. Och så var det först något jävla fel på kameran, när jag väl fått ordning på det kom regnet. Tog några bilder men ville inte riskera min älskling, vet inte hur mycket vatten han tål. Själv blev jag mest blöt om min frisyr (ja jaghade snitsat till det lite men det försvann ju ganska fort). Hade ju min specialare (fot, strumpa, fryspåse, strumpa, snygg sko) på fötterna så de är varma, torra och goa. Haha.

I en misslyckad bild lyckades jag iallafall få med regnet...


Det värsta hände innan konserten, när jag satt och väntade. Två killar kom fram och ville låna min mobil för att ringa till en kompis så att han kunde ringa upp honom = slut på egna pengar) efter att ha blivit blåst en gång av en okänd person var jag skeptisk. Men till slut ok och det var inga problem alls, samtalet gick på några sekunder, inget annat hände... Förrän ett antal minuter efter när det kommer tre killar och frågar om jag lånat ut min mobil till två killar. "De har precis snott min syrras mobil, kan du kolla upp vilket nummer de ringde". Eh.. jag var helt frågande men gav dem numret Det kändes inte bra, inget kändes bra varken att jag hjälpt de första eller de andra. Jag ska sluta vara snäll. Bara sköta mig själv och skita i andra. Tänka först och handla sen. Så slipper jag bli nojig i efterhand.

Zzzzzzzz...

Det är svårt att sova och vara vaken samtidigt, så länge man inte är delfin, men det är jag inte. Är väldigt seg i dag. Det blev lite väl sent igår med tanke på att jag tänkte se OS under natten, men den planen sprack. 02.30 hade jag satt klockan på för att inte missa luftgevärskyttet. Slog på TVn men där hade sändingen inte börjat. Jag stängde av och somande om. Vaknade några timmar senare, satte igång tvn men somnade igen och hörde lite diffust vad som pågick där i Kina. Missade alltså en hel del, men så mycket viktigt hände väl ändå inte. Surt dock att missa skyttet, för det är roligt, särskillt då jag hållit på med det själv "i min ungdom".

Nu är det simining och jag halvkikar lite samtidigt som jag försöker göra nytta vid datorn. Är trött som attan men behöver samla kraft inför kvällen, ska iväg om några timmar och titta/lyssna på Melody Club.

Varför är jag inte där....

Sitter på en kudde på golvet, invirad i mitt täcke. Kan inte sova. Kan inte lämna datorn och alla rapporter från Gbg. Läste att regnet vräker ner, det känns som rätt inramning. Inget kan hålla tillbaka sina tårar. Detta är ett avsked som känns, trots att man inte närvarar rent fysiskt.

Yeah
I won't last long
Soon I'll be gone
I won't last long
Soon I'll be gone

It's all the same to me
There's nothing to see
It's all the same to me

I feel so weak
I won't last long
I feel so weak
Weak in the world

It's all the same to me
There's nothing to see
It's all the same to me
I'm not made to last
I'm not made to last
I will soon be gone
Yeah yeah yeah yeah yeah

I won't last long
Soon I'll be gone
I won't last long

I'll be gone
There's nothing for me to be
What will happen to me
What will happen to me
Although I'll soon be gone
I'll still think of you
Oh I'll think of you
And I will soon be gone

/Broder Daniel (I'll be gone)

fredag 8 augusti 2008

Ett avslut...

Om nästan exakt tre timmar kliver de upp på scenen på Way out west, den sista spillran av Broder Daniel, för att göra ett avslut.

Jag har suttit här och lyssnat på deras musik nu och grinat av många anledningar. Broder Daniel har aldrig varit mitt STORA band men jag kan tänka mig hur det just nu känns för alla dessa BD fans, ont i hjärtat... även om allt nu är som det är med bandet och allt som hänt. Tårarna kommer också för att BD ändå inte hållit sig borta från min skivsamling, jag tycker att de har gjort fantastisk musik. Och så finns det en dimension till, ett förhållande till Broder Daniel och deras musik som alltid kommer finnas kvar och väcka minnen och tårar, men det bär jag för mig själv tillsammans med någon annan.

Hade velat vara där i Göteborg ikväll. Har bara sett BD en gång live (eller hur ska jag räkan det).... det var 2001 på Hultsfred. Min första festivaldag och jag var lite feg och höll mig till mitt sällskap som tyvärr segade något förskräckligt iväg från campingen... vi hann bara se slutet på konserten och det är något jag ångrat så många gånger, inte minst idag.

Men så kom hösten och av en slump hamnade jag i publiken på "Sen kväll med Luuk" när Broder Daniel var med och spelade When we were winning. Det var en magisk känsla, de stod så nära... och jag vet men tror nästan så här i efterhand att det inte hände.

Jag hoppas det blir vackert ikväll, jag hoppas det blir värdigt alla och jag hoppas det blir magiskt.

Tack Broder Daniel för allt ni gav och allt ni ger, i evighet, amen!

Nu börjar det...

Då har det, bokstavligt talat sprakat igång då, Sommar OS 2008 i Beijing. Jag vet inte om alla de där fyrverkerierna är det bästa sättet att komma till rätta med luft - och miljöproblemen i den staden men som om de bryr sig.

Har i vanlig ordning tittat på hela invigningen och njajäkla märkvärdigt var det väl inte? Inte via TVn iallafall. Segare än vad jag minns att invigningarna brukar vara och dessutom kändes många delar så falska, när man vet saker om Kina som inte visades upp i invigningen precis. Men när många människor gör exakt samma sak samtidigt är alltid lika fascinerande (och smått skrämmande) varesig det är i Kina eller inte. Mest berörd blev jag ändå när Christian Olsson kom gående med den svenska fanan, jag tycker det är så förbannat sorgligt att han inte kan delta, det var därför jag fällde en tår.

Sättet att tända elden på var ju lite skoj, den mannen kan inte vara det minsta höjdrädd. För mig är dock tändningen av OS elden i Sidney det allra bästa, det var så snyggt med vattnet och det var så mycket känslor när hon stod där Cathy Freeman. Jag får gåshud bara jag tänker på det. Att det sedan hakade upp sig lite är bara ett sundhetstecken, äckligt perfekt blir aldrig bra, blir aldrig minnesvärt... kom ihåg det Kina.

Men nu sätter vi igång, dag som natt i två veckor. In i OS dimman (smoggen).

torsdag 7 augusti 2008

Besatthet...

Låten Hänt, med Slagsmålsklubben har av någon anledning tagit över min hjärna. Lyssnarstatistiken på myspace lär har ökat med ett stort antal under dagen, eftersom jag inte kan sluta lyssna. Fick nästan abstinens på tåget hem. Men nu har jag startat datorn här hemma även om jag blir lite sur på mina trasiga datorhögtalare (det kommer ett jävla surr ur dem, måste köpa nya!). Tack för att det finns myspace, last.fm och youtube men det kan nog hända att det blir en SMK platta vid nästa cdonbeställning.

Nu måste jag kolla till potatisen på spisen.

onsdag 6 augusti 2008

Inte bara jag som är förvirrad...

B: Vad är det för datum idag?
K: Åttonde
Jag: Sjätte
K: Nej, åttonde är det väl?
Jag: Nej, det är den sjätte, OS börjar på fredag DÅ är det den åttonde.
K: Ja men, det är väl onsdag idag?
Jag: Ja
K: Då är det ju den åttonde... eller sjunde?
Jag: Nej, sjätte.
K: Hmm. Jag kan sträcka mig till den sjunde.
Jag: Fast det är den sjätte. (Jag tittar på datorn för säkerhets skull).
K: Ja men det var ju den fjärde i söndags, det vet jag, då måste det ju var den sjunde idag.
Jag: Det är den sjätte.
Han ser skeptisk ut.
K: Ja ja, det måste vara något fel på min elektroniska kalender.

I den konversationen tror jag att jag började älska den mannen och kanske var det därför jag någon minut senare gjorde årets flygtur.

K: Kan man få en påse till de här?
Jag: Ja, visst.
I samma stund som jag säger det reser jag mig blixtsnabbt från stolen och vänder mig om för att gå men fastnar med foten i stolen och liksom flyger raklång in i förrådet där jag landar mot en hylla (Jag antar att det ungefär såg ut som när Ravelli tog den där straffen mot Rumänien i VM94). Alla garvar, även jag när jag kommer ut igen med påsen i handen.
K: Det var verkligen att vilja ge mig påsen snabbt.
B: Ja, vi hörde att du jobbar i musikbranschen då blir vi sådär.

Jag fumlade vidare ett tag efter att han hade gått. Sen jobbade jag samtidigt som datorn brevid visade OS fotbollen mellan Sverige och Kina, och så åt jag och en kollega passande mandarin.
SVT play regerar! Min räddning de kommande veckorna.

tisdag 5 augusti 2008

Inte så kvicktänkt...

Ibland är jag så grymt seg. Särskilt om jag ska säga något till någon Det går oftast så lång tid att det är försent när jag väl kommer på vad jag ska säga. Eller lättare sagt det är alltid i efterhand det smarta sakerna kommer upp i huvudet på mig.

Idag var jag helt seg i huvudet när en kund kom in "Hej nu är jag här igen" sa han och tittade på mig. "?!?!?!?" skrek min hjärna innan jag placera honom som han som var inne med cdomslaget förra veckan (min seghet berodde nog på att jag redan trodde det där var fixat när jag var ledig, men så var alltså inte fallet). För egentligen har jag ju tänkt en hel del på honom sen förra veckan, för jäklar vad jag kände igen honom men från vart? Kom inte på det och tillslut tänkte jag att jag bara inbillade mig, bara för att han var lite snygg. Men idag när han gick skrek min chef "Vem var det?! Han kändes bekant på något vis" och då förstod jag att han var något mer än snygg. Tiden gick och sen kom min chef på det och jag tittade på CD omslaget... och där stod ju allt svart på vitt, så jävla seg kan jag vara i huvudet.

Nu är det säsongsavslutning av "allsång på skansen" hoppas få se två av mina favoriter, Björn Gustafsson (vet inte vad jag fått det ifrån att han dyker upp) och så Helen (Sveriges bästa sångerska) Sjöholm.

Sen blir det att läsa i OS-bilagan som gick att köpa idag. Snart börjar festen!

måndag 4 augusti 2008

Jag blir fem på en sekund...


Himlen är grå, det forsar vatten ur stuprören, marken är full av vattensamlignar, regnet öser ner och där går jag mitt i allting, lyckligare än många andra stunder. Det är något med att vara ute och gå när det regnar, något som ger lugn och liv på samma gång.

Var nyss ute på en sådan promenad. Gick förbi för att se om det var något "Liv i parken" idag men det var inställt precis som jag förmodade. Men jag tog mig en promenad eftersom det var så härligt. Bilarna for förbi och andra gående jag mötte småsprang eller var ute och rastade sina hundar. Det var så skönt att gå där, ensam fast ändå mitt i stan. Och jag kunde inte låta bli dem... vattenpölarna. Först stampade jag lite extra, sen hoppade jag när jag inbillade mig att ingen såg, tillslut hoppade jag och struntade i helt i om någon tittade, betedde mig mer som en femåring än tjugofemåring men det bjuder jag på.

Ville egentligen inte gå in igen men... jag insåg att mina superbra rengkläder var torra inuti men totalt blöta utanpå och de bör ju hinna torka tills jag ska till jobbet i morgon (då är regn inte lika roligt).

lördag 2 augusti 2008

En kväll hos Putte i Parken...

Igår var jag i Karlskoga på “PIP” (Putte i Parken). Det var en tredagarsfestival men av rent praktiska skäl var jag bara där igår. Trots det fick jag se fyra av de akter jag ville se denna sommar Markus Krunegård, Timo Räisänen, Sirqus Alfon och Håkan Hellström. Dessutom lite annat som ex. Sugerplum Fairy.

Markus Krunegård var bättre igår än när jag såg honom förre sommaren med Laakso. De var dock lite stressade eftersom de direkt efter spelningen skulle till Norrköping och spela innan kent. Dags att lyssna mer på hans skiva än vad jag gjort hittills.

18.00 stora scenen (P3) och dags för min första Timo Räisänen konsert. Det är pinsamt att det inte blivit av tidigare men nu var jag där! Och fasen vad bra han och hans band är! Värt att se många fler gånger. Hade varit ännu bättre om det varit lite senare på kvällen och publiken hade varit ännu mer på men Timo gjorde sitt. Han och Hans (Olson) sålde dessutom “Timoprylar” efteråt. Äntligen fick jag mig en Timo t-shirt och prata lite med honom. Sådana artister tycker jag om. Insåg också att Hans har bland de vackraste ögonen jag någonsin skådat.

När Hardcore Superstars äntligen slutade spela runt nio på kvällen satte Sirqus Alfon igång sin lilla show på minsta scenen. De är helt otroliga! En del kände man ju igen sedan förra året men allt hade fått en ny förpackning. Har man inte sett dem så måste man göra det.

Direkt när Sirqus Alfon var klara kilade jag ner till stora scenen för att få en hygglig plats till nästa höjdpunkt… Håkan Hellström. Det var ett tag sedan, tre år om jag inte tänker helt fel. Då var det lite svårt, igår var det lätt. Jag var tillbaka i den “kärlek” till Håkan och hans låtar som jag hade runt 2001. Det var en strålande konsert de bjöd på, inte minst för att setlisten innehöll de flesta av mina stora favoriterBrännö Serenad, För en lång lång tid, Ramlar, Det är så jag säger det, Kärlek är ett brev skickat tusen gånger, Hurrican Gilbert, Nu kan du få mig så lätt, Kom igen Lena, och självklart Känn ingen sorg för mig Göteborg. Brännö Serenad gav den första tåren och knottret på armarna. Annars var det mest extremt varmt och när jag efteråt såg The Soundtrack of our lives insåg jag att jag under Håkans konsert typ klappat sönder händerna (är fortfarande stel). Håkan är fantastisk och det är så skönt med riktigt bra musiker så som Håkan har och många andra av mina favoriter. Den 18 aug släpps biljetterna till Håkans konsert i Norrköping i november, tror nästa att jag ska köpa en.

Japp, där har vi de bra upplevelserna av gårdagskvällen men jag ska i vanlig ordning också presentera det som inte var lika trevligt. “Putte” skötte sig bra tycker jag, lite konstigt festivalområde bara, men också ganska mysigt. MEN valet av bajamajor och dess placering var kanske inte helt rätt, särskilt då det var idioter som besökte dem och stoppade dem fulla med flaskor och annat. Och man kan ju undra om det var samma idioter som jag såg göra diverse andra saker. Varför ska det alltid finnas några trähuvuden som beter sig som människosvin i publiken, trängs, knuffas, skriker dumheter och beter sig allmänt dåligt? De borde kastas ut tycker jag faktiskt. Och dessutom borde det vara rökförbud, åtminstone i publikhavet (kan det inte finnas rökrutor på området)… detta inte bara för att det luktar så jävla illa utanför att det är direkt livsfarligt för andra. Igår stod jag några personer bakom en tjej där en kille gick för förbi och råkade(?) sätta glöd på hennes hår. Jag bara såg hur det rök och försökte göra henne uppmärksam på det men i samma stund såg som tur var hennes kille det. Det var läskigt.

Jävligaste av allt för mig var ju förbudet mot systemkameror. Till en början gick jag och surade trots att jag visste fakta. Såg hela tiden hur bra bilder det kunde blivit även om jag “bara” stått i publiken. Men nej dessa jävla förbud! Vems förbannade påfund är det och varför!? Att skylla på artisterna är fånigt, iallafall att dra alla artister över en kant, vet redan fyra som sagt att det är helt ok. Men det handlar nog om “pengar och annan skit” som en av dem sa. Men va fan, jag kan betala för att få fotografera om det så ska vara och jag är ju ett “fan” jag säljer ju inte bilderna och tjänar pengar på dem! Nej, jag är sur och så länge ett konsert/festival har förbud mot systemkameror (om det inte gäller ALLA typer av kameror för såväl publik som press) kommer jag aldrig ge dem toppbetyg. Har en känsla att rockfoto.nu kan ha med saken att göra men jag har ändå svårt att inte uppskatta deras bilder (även om vissa fotografer inte tar bättre bilder än mig haha).

Men nu väntar två konserter till i augusti och där, jag där är det med största sannolikhet fritt fram för mig och min kamera! Och är det någon som tvivlar på att jag redan längtar?