På liv och död…

Det är tidigt. Jag borde inte vara vaken, och framförallt inte uppe ur sängen kl 07.15 en söndagsmorgon. Men det här är ingen vanlig dag. Det här är dagen efter igår, det här morgonen efter en ovanlig natt.

Var och såg Håkan Hellström igår. Han är fantastisk! Det kan omöjligt bli som konserten på Peace & Love för två år sedan, men självklart var han och övriga i bandet grymma! Jag hade en bra plats, tog många foton och svettades som jag vet inte vad i den oerhört varma lokalen. Har inte hunnit smälta allt än, det brukar ta ett tag. Men lycklig var jag trots att jag inte fick höra ”Brännö Serenad” och jag har nog aldrig längtat till Göteborg så mycket som igår.

När jag kom hem gick jag och la mig rätt snabbt men slog en signal till A för att säga godnatt. Som vanligt började vi prata om olika teorier och en sak som vi inte lyckades reda ut gick jag till min ”bokhylla” för att försöka få svaret på. Och då, när jag (försiktigt ska tilläggas) öppnar ena skåpdörren så händer det. Ett enormt brak! Jag flyr mot sängen och blir alldeles chockad. Båda skåpen/hyllorna har rasat ner i golvet med alla böcker och allt som kom i dess väg. Hade jag inte hunnit undan, undrar jag om jag inte varit död. Nu kom jag undan med ett svullet kindben, sår på näsan och deformerade glasögon (ser ut som om jag varit i slagsmål) och jag tackar någon högre makt (alt. mitt inbyggda flyktbeteende). Snacka om att jag blev chockad och A i andra sidan luren blev nog en aning konfunderad för att inte tala om mina grannar!

Idag har jag alltså en hel del att ta tag i. Jag bör dessutom, inom en snar framtid, skaffa en ny hylla men jag tror att jag köper en som står på golvet denna gången, väggarna i min lägenhet verkar inte vara att lita på.

En bild på kaoset!

Hade jag dött hade jag i alla fall dött lycklig, med Håkan Hellström konserten i färskt minne. Och heller inte ensam, eftersom A var i telefonluren. Det är ju något jag kan trösta mig med.

Efter min ”nära döden upplevelse” och min något skärrade kropp tog det evigheter innan jag somnade. Kunde dessutom inte ligga som jag brukar pga. svullnaden på kinden. Klockan var väl en bit över 02 när jag somnade något så när.

Och så runt 06.30 vaknar jag av ett SMS från min syster. Hon har om möjligen haft en ännu värre natt än jag (gissar jag bara). I natt bestämde sig nämligen den lille i magen för att det var dags att komma ut, så nu är jag moster till ännu en liten krabat. Det blev en pojke, precis som jag känt på mig hela tiden. Spännande nu att se vad han får för namn, jag har många förslag: Andrian, Elliott, Abbe, Sam, Leo, Morris, Eli (Ilaj)… men just nu funderar jag på om inte Håkan vore bra, hihi. Vi får se, det är ju ändå inte jag som bestämmer.

Nu ska jag ladda in bilderna från igår och sedan ringa till den nyblivna storasystern, mormorn och morfadern.

Det är så jag säger det…

Ikväll är det konsert igen. Denna gången Håkan Hellström! Som jag längtat efter detta, enda sedan jag sist såg honom på Peace & Love för två(?) år sedan. Håkan och bandet är så grymma live (ja, överhuvudtaget)! Blir alltid alldeles lycklig, även vissa låtar påminner mig om jobbiga saker. Idag vet jag i och för sig inte om han kan göra mig så mycket lyckligare för jag är för tillfället ganska glad även utan konsert. Men Håkan kan aldrig vara fel!

På tal om konsert så såg jag Robyn på svt igår. Hon är så jävla grym den tjejen! Jag har ju sett henne live men det var en eftermiddag på Way out west och då hade hon ju inte de senaste låtarna. Vill så gärna se henne nu! En sådan där konsert som igår.

Kommer ta med kameran ikväll men jag kan inte lova att Håkanbilderna dyker upp direkt. Har ju inte ens fått upp Stockholm Ice bilderna än men saken är den att jag starkt funderar på att göra om webbsidan och dessutom är det väldigt mycket annat på g i mitt liv just nu (eller så skyller jag bara på det, för att jag är lat). Tror faktiskt att jag slagit ett personligt rekord den senaste tiden. Eller två. Jag är ingen telefonmänniska egentligen men för några dagar sedan pratade jag i telefon 5h i streck och min sammanlagda taltid senaste tiden uppgår nog till mer än vad jag sammanlagt pratat i telefon i hela mitt liv… kanske. Men det är ju toppen att träna på det och det är ju toppen att prata med någon som det är roligt att prata med.

Nu ska jag fortsätta dansa runt här till Håkans två senaste album och göra mig iordning inför konserten.

Stockholm Ice 2011

copyright:cissilia.se

Stockholm Ice, igår, var precis som förra året… alldeles fantastiskt! Jag är så glad över att det finns ett sådant evenemang i Sverige, tycker förövrigt att det kanske var ännu proffsigare ihopsatt i år än förra året. Och vilka åkare de fick ihop! Evgeny Plushenko, Aliona Savchenko och Robin Szolkowy, Isabelle Delobel och Olivier Schönfelder, Tatiana Volosozhar och Maxim Trankov, Viktoria Helgesson, Adrian Schultheiss, Kristoffer Berntsson, Laura Lepistö, Shizuka Arakawa, Fiona Zaldua och Dmitry Sukhanov, Sarah Meier, Team Surprise, Ekaterina Chesna och Alexander Chesna, Alexander Majorov och så underbara, fantastiska… Stéphane Lambiel! Och några till.

Hjärtstopp höll jag på att få av isakrobaterna Chesnas nummer, både av spänning och det faktum att det var så fruktansvärt vackert när de ”flög” högt ovanför isen.

Alla gjorde fantastiska nummer. Sarah Meier, så otroligt vacker! Kristofffer Berntsson showade som bara han kan. Arakawa åkte med sådan inlevelse, Adrian blev jag ju oerhört glad över att se eftersom han är en sådan trevlig människa och bra åkare och så har vi ju Stéphane Lambiel denna helt makalösa människa, jag älskar hans sätt att åka konståkning, jag älskar ta mig fan hela den mannen! Han åkte lite tillsammans med Viktoria Helgesson, det var fint… jag tycker de kan bilda ett konståkningspar och åka för Sverige, behöver Stephane snabbt bli svensk medborgare så har jag ett förslag; han kan gifta sig med mig. Haha.

Egentligen är det ingen idé att jag skriver mer om tillställningen och alla nummer, för vissa saker kan inte beskrivas om man inte varit där. Vill ni dock se allt på tv så sänder TV4 Sport galan på tisdag kl.19. Den 7 maj kl. 14 och 4juni kl 14 (om jag nu minns rätt). Sedan så kommer jag lägga upp mina fotografier på www.cissilia.se så fort jag orkar ta tag i det.

Idag är jag lite seg. Det blev sent igår och idag har jag varit i sommarstugan och sparkat sönder en stubbe och plockat grenar.

Tack och bock hela Stockholm Ice. Ett evenemang som jag hoppas blir tradition! Det enda dåliga var mitt eget klanteri. Blev så exalterad efter Stephanes första åk att jag ställde mig upp och applåderade och då råkade jag tappa ena kamerabatteriet som på något mystiskt vis bara försvann!?! Så nu måste jag investera i ett nytt.

Winnerbäck på främmande marker…

Jag har sett Winnerbäck många gånger genom åren, men oftast har det varit i Linköping eller trakterna runtomkring (om man bortser från en spelning i Sälen, en i Östersund och förra årets på Peace & Love i Borlänge.) Men i lördags var det dags att vidga vyerna en aning. Strömsholm var skådeplatsen.

Egentligen hade jag velat åka till Linköpingskonserten om det inte varit för att pappa fyllde 60-år då, så det blev att hitta detta alternativ. För jag var tvungen att se honom igen! Det var ett helt år sedan sist eftersom jag av olika anledningar aldrig var på inomhusturnén i vintras.

Och efter lördagen kan jag konstatera att det inte är samma sak att se Lasse i Strömsholm som det är i Linköping. För det första måste man inte vara tidigt ute för att komma över de eftertraktade armbanden till fållan närmast scenen. För det andra verkar publikens huvudsyfte, vid sidan av att se just Lasse, vara att fika i gräset. Och det sistnämnda tycker jag är trist och lite respektlöst mot de andra artisterna, särskilt om man sitter och pratar under deras konserter. Dessutom en aning respektlöst mot oss övriga som verkligen ville se och framförallt höra de andra.

Men ok. Jag försökte skita i dumpubliken och deras ointresse gjorde det iallafall enklare för mig att ta mig mellan scenerna och i stort sett stå längst fram på alla…

Love Antell. Min första Florence Valentin skiva kom med posten i fredags. Men framförallt ”Sping Ricco” har gått varm hos mig den här våren. Gillar Loves röst, påminner en aning om Håkans (Hellström). Gillar det han sa också och de flesta låtarna. Hans låt ”Barnenes Ö” vill jag verkligen höra igen! Mer Love och mer Florence Valentin, tack!

Dundertåget. Inte min kopp av te men jag stod ändå längst fram och diggade med eftersom (typ) alla andra jävlar satt ner! De är inte dåliga, men som sagt de är inte riktigt något jag fastnat för.

Sophie Zelmani. Har bara hört henne förut, inte lyssnat om man kan säga så. Och inte visste jag att hon var så vacker! Om folk i publiken bara hade hållit käften och om man hade haft någon att hångla med så hade det blivit ännu finare än vad det var.

Laleh. Underbara, fantastiska Laleh! Har alla skivor och lyssnar ofta men det har aldrig blvit av att se henne live, förrän nu och det var precis så bra som jag hoppats. Nästan bättre. Hon var så vacker och fin och spelade ett bra urval ur sin låtskatt. Och jag fick höra ”Snö” och blev alldeles lycklig! Tack Laleh!

Och så var det då kungen själv, mannen som regerar…
Lars Winnerbäck. Det var så kul att se honom… och så nära (de två senaste konserterna har jag stått lite längre bak). Och det var fint. Lasse behöver man aldrig bli besviken på, han och bandet levererar. Tyvärr blir det ju ofta samma låtar (vilket är lite synd eftersom han så många att välja mellan) men han spelar väl de som flest vill höra.
Snyggt ljus och coola videoproduktioner hade han med. Jag tog en herrans massa kort.

Det var en fin kväll och på det en ”tropisk natt”. Jag blev nöjd. Men Strömsholm igen? Nej, Lasse ses med fördel på ”hemmaplan” eller åtminstone med huvudsakligen riktiga Lassefans och Linköpingsbor i publiken.

Ja, vi elsker dette landet (till viss del)...

Nå er jeg hjemme fra Norge!

Har varit på en liten semesterresa till vad som måste vara en av världens finaste platser, Lofoten, jag är förälskad!

Vi startade dock i Lindvallen, Sälen. Bodde i en svit på SkiLodge (lyx i Sälen är bra mycket billigare på sommaren än på vintern) hela familjen och firade pappa som fyllde 60 år. Jag hade ett fyrabäddsrum för mig själv. Själva vistelsen var väl mer barnkalas en 60-års kalas men inte mig emot. Vi var i Trollskogen, lilla E och jag hoppade på hoppkuddar, vi käkade glasstårta, vanlig tårta, bowlade och badade på Experium. Otroligt härligt att simma ut i utomhuspoolen, och väldigt skoj med den där gula vattenrutschbanan.

På torsdagen delade vi på oss och jag, mamma och pappa satte oss i bobilen (som man säger i Norge) och åkte norr ut. Sov i Ytterhogdal och där var det myggor vill jag lova, tror aldrig jag dödat så många myggor under en natt som då. Innan vi lämnade Sverige besökte vi också "Beppe Museet” utanför Strömsund. Det var mysigt, särskilt att läsa och se allt om Dunderklumpen och Godnattstunden. Sigrid satt där på sin potta och sa "färdig”. Vi åkte även förbi Tärnaby. Varken Byggmark, Stenmark, Strand eller Pärson syntes till men pappa köpte ett signerat kort på Anja. Hade varit roligare om vi träffat på henne, eftersom han sagt att om vi skulle se henne skulle hon få signera hela motorhuven. Pappa gillar Anja. Dock är husbilen såld nu och jag undrar om en signerad motorhuv hade höjt eller sänkt priset.

Så for vi in i Norge och vägarna blev kurvigare och bergigare. Upp och ner, tunnlar och broar. Åkte till Skutvik och väntade in färjan till Lofoten. Redan där kände jag på mig att det var något fantastiskt som väntade.

Den 2,5 timmar långa färjeturen var underbar. Strålande sol och vi satt ute på däck hela tiden. Även i Svolvær var det vackert väder. Vi gick en lång promenad genom stan/byn den kvällen. Det blir aldrig mörkt så här års på Lofoten. I närheten av där vi sov låg ett digitaltryckeri, jag fick nästan lust att gå in och söka jobb, jag ville bli kvar där i Svolvær.

På måndagen åkte vi till Henningsvær, mitt egentligen mål med resan. I Henningsvær ligger Ocean Sounds, ett litet "företag” som bygger på forskning och turism. Det vill säga turismen (föreläsningar och safariturer) finansierar forskningen av huvudsakligen späckhuggare och grindvalars läten och kommunikation. Hon som forskar heter Heike Vester och på måndagen var jag med och lyssnade på hennes föreläsning om späckhuggarna och hennes forskning. Det var otroligt intressant och jag blev ännu mer förälskad i Lofoten, valar och nästan i Heike också. Varför kämpade jag inte och blev marinbiolog?

Tisdagen var den dag då vi skulle med Ocean Sounds ut på havet. Men med tanke på att det blåste av bara helvete under natten var vi oroliga att det inte skulle bli av, de går inte ut i för hårt väder. Kl 10.00 skulle Heike ge besked. Vädret hade lugnat sig i Hennengsvær men man vet aldrig hur det är längre ut, så jag vågade inte ha några förhoppningar. Men så kom beskedet, vi skulle kunna åka! Så kl 12 var vi på plats och fick en liten föreläsning av svenska Lotta, om djurlivet i Lofoten, främst i vattnet då. Vilka valar, sälar etc som vi kunde stöta på. Sedan var det bara att ta på sig räddningsdräkterna och hoppa i gummibåten. Vi var i stort sett full båt; fem svenskar, två italienare, en tysk och så besättningen på tre. Jag satt på ena kanten och när vi körde full fart kunde jag inte låta bli att känna mig som en Sea Shepard eller Greenpeace aktivist, hihi. Först åkte vi en bit efter kusten (pga vädret). Såg havsörn (på långt håll) och en massa andra fåglar. Så tittade vi med vattenkikare på botten vilket var lite skoj. Jag vill lära mig att dyka och fara dit igen, det är så fint vatten och en hel del att titta på. Sen for vi ut på havet och spanade val. Såg lite fler fåglar bl.a. Lunnefågel (de är söta). Efter lite väntan dök de upp, två tumlare! Snabba jäklar så man fick vara snabb själv för att se dem (och ännu bättre om man ville fånga dem på bild) men vilken känsla det är att se de där små fenorna ovanför vattenytan! De försvann och vi åkte vidare. Stannade helt för att sänka ner hydrofonen och lyssna på ljud, spännande. I allt motorljud (ett jäkla oväsen med alla båtar i området) hördes små klickljud. Medan de andra drack te fortsatte jag spana och så tyckte jag att jag såg något, nej, JO! "Whale!” Återigen tumlare! Sammanlagt såg vi omkring åtta tumlare (några av dem kalvar) under resan, inga större valar tyvärr men jag var lycklig ändå. När nordanvinden började kännas blev det dags att fara in mot Henningsvear igen. Och 3,5 timme till sjöss var över. Så värt pengarna! Så värt hela resan!

På kvällen lämnade vi Henningsvær och fortsatte neråt på Lofoten. Vart man än åkte var det otroligt vackert, vilka vyer! Jag kunde aldrig se mig mätt. Jag kan skriva om det, ni kan se bilder jag tagit, men det måste ändå upplevas för att ni ska förstå!

Sista natten sov vi utan för Ramberg. Campingen var rätt kass men läget så vackert! Jag var upp till halv ett på natten för att se ljuset och fotografera. Gick ensam på stranden och sjöng lite i havsbruset. Helt magsikt! Om jag någon gång gifter mig skulle jag helt klart vilja göra det där. Nästa morgon tog jag på mig badkläderna. Hade lovat mig själv och pappa att jag skulle bada (ångrade mig så efter Andens -06 att jag inte gjorde det då). Kallt? Ja. Skönt? Ja. Vet inte temperaturen, kan ha varit allt mellan 5-15 grader. Men jag doppade mig, två gånger. Allt finns på film. Och en tysk gubbe tycket jag var väldigt modig.

Så åkte vi till Moskens och inväntade färjan till Bodø. Och som sista bil klämde de in oss på 14 färjan. Och klämde var ordet. Bilarna stod som packade sillar. Mannen i bilen framför oss fick lasta i och ur familjen, inklusive sig själv, genom sin fönsterruta. Återigen hade vi en härlig färjetur på soldäck. Sol och saltstänk.

Tanken var att stanna till i Bodø men när vi väl kom dit kände vi inte för det. Personligen kände jag bara nej för stad, stress och trafik. Ville tillbaka till Lofoten. Så vi körde på med Sverige som mål. Tog färden via Gaddis, helt sjukt bergskörning med bilen på vägen in i Sverige, jag höll på att dö av höjdrädsla men sen blev det tack o lov bättre. Sov utanför Arjeplog och sen åkte vi mest bara hemåt och stannade för att sova där vi behövde.

Jag ska tillbaka till Lofoten, det är en sak som är sann. Det var så perfekt där! Luften, ljuset, temperaturen, vädret, landskapet, djurlivet och lugnet. Det enda negativa jag upplevde var all torkad fisk som hängde lite varstans och kittlade mina kräkreflexer och så de där harpunbåtarna samt restaurangerna och affärerna som sålde valkött, dra åt helvete!

Man kan säga att det jag nu gjort var att ta en smakbit på Lofoten, för där finns så mycket mer jag skulle vilja göra. Surfa (en vi var på en alldeles förträfflig strand med en massa surfare), snorkla/dyka, vandra, åka på ännu mer safarier med Ocean Sounds osv. Vore lite mysigt att åka dit på vintern också, uppleva mörkret och norrskenet. Lofoten, jag älskar dig. Lofoten, jag kommer åter om jag så ska åka själv!

Som sagt älskar jag Lofoten och Vesterålen och om Norges regering väljer att tillåta oljeborrningar i området kommer jag gråta floder. Så självklart stödjer jag folkeaksjonen för ett oljefritt Lofoten/Vesterålen/Senja!

Varsågod... ett raskt litet bildspel (utan någon som helst ordning). Så småningom kommer fina bilder läggas ut på min webbsida.

Bröllopsyran har startat…

Kan hända att den senaste tidens bröllopsprogram etc. har hjärntvättat mig men nu börjar jag verkligen hänga på det här kronprinsessbröllopet.

Ikväll tyckte jag det tog fart på riktigt med alla dessa tillresta gäster och gåenden på röda mattor. Jag som har en viss förtjusning över fina klänningar (kan återkomma till det i ett annat inlägg) fick en rejäl dos.

Och nu avslutas snart festföreställningen i Konserthuset. En helt ok blandning av musik (för vad man kunde vänta sig menar jag). Men Marlena Erman kunde man ju sumpat (då bytte jag kanal) och vad i hela fridens namn hade Magnus Uggla där att göra? Med honom försvann ju “magin” en stund. Men Helen Sjöholm är ju helt fantastisk och att Lisa Nilsson sjöng Sveriges bästa kärlekslåt , kents “Utan dina andetag” kändes som pricken över i.et. Även om jag undrar vad en viss Jocke Berg tyckte om det. Kul gubbe också den där konsertchefen. Haha. Och sådär kungligt perfekt med en barnkör i slutet.

Imorgon blir det den riktiga “festen”. Ska erkänna att jag tänkt titta hela dagen. Inte just för att det är kungligt bröllop utan mest för allt det andra, själva spektaklet; jätte tv-sändning, klänningar, hästar, musikframträdanden och min syrra då som står där någonstans utmed kortegevägen i sin uniform och ska skydda kungligheter med sitt li(?!).

Ok då. Jag ska väl se det lite för Victoria och Daniels också och för kärleken!

Känslofyllt på olika vis...

Jag borde inte. Jag borde verkligen inte! Men jag gör det ändå, skriver här alltså. Kanske får det mig att landa lite på jorden igen, senaste dagarna har jag nämligen varit ute och flugit lite väl mycket. Och jag gillar inte när känslorna far iväg sådär utan att ta med sig hjärnan. Låter det kryptiskt? Ja, möjligen, kanske för att jag verkligen inte borde skriva något alls om det här. Så nu får det vara stopp!

Mitt i molnflygandet dök det upp en känsla som jag tyvärr haft en gång tidigare i livet. Då tog jag den inte på allvar och ibland hatar jag mig för det såhär i efterhand. Därför har jag nu funderat på om jag verkligen ska göra om samma misstag. Än så länge gör jag det men jag hoppas att mitt mod kan få mig att ändra på det imorgon. Bättre att bry sig för mycket än inte alls, eller? Skitsvårt, klumpen i halsen dyker upp så fort jag tänker på det.

Egentligen borde jag använda denna "blogg" till något både viktigare och intressantare än mig själv, som vad vår kära (ironi!) regering håller på med exempelvis. De senaste dagarna har de verkligen fått mig att bli både oerhört ledsen och rent av förbannad! Ibland vill jag till och med säga upp mitt medborgarskap tills det är några vettiga politiker som styr....

1. Inställningen till valjakt! Om det är något jag hatar med mitt favoritland Norge så är det deras valjakt. Att nu Sveriges regering vill medverka till nya regler som lättar upp för denna makabra och totalt onödiga jakt gör mig galen! ALL JAKT BÖR UPPHÖRA! Sverige borde vara ett föregångsland och stå på valarnas och havens sida. Bara jag tänker på detta gör att det koka i mig så jag har verkligen svårt att få ner några bra rader. Men Greenpeace jobbar på (de kunde för mig gärna vara ännu hårdare) och så har ju ju Sea Shepard, visserligen inte helt ok alla gånger om ni frågar mig men de gör ju något! Vill ni ha en lite mer nyanserad bild av valfångst kan ni kolla in denna dokumentär.

2. Regeringens kärnkraftspolitik. Den 17juni kommer riksdagen med största sannolikhet rösta för en helt idiotisk kärnkraftslag som bl.a. innebär att de gamla kärnkraftverken ska kunna ersättas med nya dvs. att Sverige inte alls ska ha som mål att lägga ner sin kärnkraft och istället satsa på andra energilösningar. Jag förstår verkligen inte hur de tänker. Ok, jag förstår att vi inte kan ta bort kärnkraften hux flux eftersom vi tyvärr är så beroende av den el vi får därifrån. Men att acceptera något som på så många sätt är dåligt för människor, djur och natur, inte bara nu utan i flera tusen år är så oerhört egoistiskt och dumt. Det är nästan som att vi skulle "skjuta av de sjukaste" åldringarna på sjukhemmen eftersom vi behöver sängarna för nya. Dvs. det är idiotiskt men praktiskt för då behöver vi inte komma på lösningar om hur vi ska hjälpa folk att bli friskare eller bygga om för att fler ska få plats. Äh, jag vet att min liknelse inte är det bästa men jag undrar vad man ska ta till för att människor ska förstå att kärnkraft är skit! Och sträva för att få bort det! Go Greenpeace! säger jag bara. Deras lilla aktion mot Forsmark var toppen! Och jag måste säga att de hade jobbat fantastiskt med dräkterna. Jag skulle gärna vilja ha en sån... hmm sol, vind eller vatten? Svårt att välja.

Så där ja! Nu har jag skrivit så mycket om regeringens skit att jag inte bara landat på jorden, jag har nästan hamnat under den haha. Men jag antar att det inte kommer ta så lång tid innan jag flyger UPP igen!

Nu ska jag ägna kvällen åt att designa en tröja att ha på mig i Norge i sommar (och tyvärr får jag väl använda den i Sverige under den intensivaste valrörelsen också). Texten blir något i stil med "Love oceans, stop whaling" eller något sånt.

Att kliva vidare…

Funderar på att sticka in alla knivar på en gång (alltså inte bokstavligt), ta en långpromenad i regnet (vart det regn de lovade nu är?), och sedan se Brokeback Mountain och grina sönder ansiktet för att sedan återuppstå på andra sidan, så som jag brukar ta itu med det. Eller “bryta ihop och komma igen” som Per Elofsson en gång sa. Det konstiga är dock att jag kan känna mig så ledsen och så glad på samma gång, kanske är medicinen haha.

Imorgon har jag dock tänkt åka till Kolmården. Känner att jag behöver träffa lite djur, ska sitta i “barnens lantgård” och klappa minigrisar till någon börjar undra om jag är galen. Sen ska jag sitta i delfinlagunen och insupa lugnet i någon timme… få hoppas att det inte är så många barn på plats. Hade ju hoppas på att det skulle spöregna, det bästa sättet att slippa trängas på Kolmården, men nu ser det tyvärr ut som att det blir sol, nedrans.

Nu ska jag se Sverige mot Danmark i hockey – VM, känner verkligen stämningen idag när jag har 26 grader varmt inne och 21 ute i skuggan! Flytta VM förböveln!

I love Slagsmålsklubben...

Det ska inte bli något långt inlägg för kl. är snart 2, på natten alltså! Men jag känner att jag måste göra något för att varva ner innan jag går och lägger mig. Att skriva av sig är bra.

Har precis kommit hem från Norrköping (fan jag tror jag börjar bli lite kär i den stan!). Var på ungNTs lilla konsertevenemang på Skandiateatern. Kunde inte låta bli, Slagsmålsklubben skulle ju spela. Vad jag älskar dom, så jävla sköna! Björn är ju nummer ett (av en jävla massa anledningar), Frej spottar ur sig "visdomsord" på sin underbara dialekt, Kim ser så där lagom söt och förvirrad ut som han alltid är(?), och "Beebop", Joni och Hannes är bara stencoola. Haha. Ikväll kom bland annat visheten att "skapa ett band och spela på instrument som ingen annan spelar på, så slipper ni gå i skolan" "...då kan ni bo ihop med kompisar, göra musik, spela tv-spel, spela pingis...". Ja, de får då mig alltid på gott humör vart jag än hör eller ser dem. Och pigg blev jag också..

Har varit fruktansvärt trött idag och haft huvudvärk sedan jag vaknade. Satt på jobbet fram till konserten och ägnade faktiskt någon timme åt att sova (eller mer vila). Gick iväg vid 20 och var jätteseg när de första banden spelade. Jag trodde nästan jag skulle somna. Men sen kom SMK och jag blev pigg... och lite Maskinen musik i bilstereon på vägen hem så gick det strålande att köra bilen. Måste ha en SMK t-shirt tror jag, tyvärr hade jag inte med mig tillräckligt med pengar och jag tror nog att jag kan komma över en mycket billigare på annat sätt, man har ju sina kontakter.

Tänkte skriva lite om att vara 27 och gå på konserter bland - 20 åringar, men ser att klockan tickar på så det blir en annan dag. Sovdags. Puss!

Att ha det väldigt bra men att vilja ha det bättre…

En hel del saker gick fel på jobbet idag men jag bara tog allt med ett leende… jag har svårt att göra något annat just nu eftersom jag går runt i någon slags trivsam lyckobubbla. Men oj vad jag skulle önska mig ett visst sällskap där i. Orden var på läpparna idag, men jag kom bara halvvägs. Kanske var det bra, kanske var det dåligt. Kanske är jag rädd att lyckobubblan spricker. Men man måste ju våga för att vinna? Varför är vissa saker så svåra. Ord så svåra. Och vad hände med mitt “Let your body decide” mantra?

Men allt löser sig ju oftast, som exempelvis de där felen på jobbet. Och gör det inte det så har jag ju det ändå väldigt bra.

Har dessutom fått reda på att det blir en ny Antony and the Johnsons skiva i höst. Längtar redan <3

Det som göms i snö kommer upp i tö, bloggen har tinat?

Har varit väldigt inaktiv här och hur det blir i fortsättningen kan jag inte säga "jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla" som Lars Winnerbäck sjunger. Och kanske spelar det inte så stor roll, det är väl ändå ingen som brukar läsa. Känns som jag bara bloggar för min egen skull. Men om det inte är så kan jag presentera lite nyheter...

På långfredagen var jag på "Stockholm Ice" i Globen. Har ju tjatat en hel del här på bloggen att jag vill ha en konståkningsgala och nu fick jag det - och det med besked! Evenemanget var helt perfekt, kan inte hitta ett enda fel. De medverkade åkarna var fantastiska och jag hade ståpäls hela tiden. Hoppas så att det återkommer nästa år. Min stora favorit Stéphane Lambiel var där och att se honom åka är gudomligt. Dessutom fyllde han 25år och vi fick sjunga för honom. Det är svårt att återberätta något så underbart som "Stockholm Ice" så istället tipsar jag att åka dit nästa år om det blir något och dessutom kan du kolla in mina foton från showen.

På cissilia.se finns också lite nya vinterbilder att beskåda, från den snöiga och mysiga vintern som varit.

Men vintern är över och våren är här! Jag lever livet, våren är den bästa tiden på året. Ljuset, lagom utetemperatur, ännu inga myggor, inget snöslask... och så bygger fjärilarna ofta bon i magen på mig.

Våren, kärlek och musik...
Kan tipsa om att CITY lagt upp ännu fler låtar och snajdat till sin myspace. Dessutom ska de släppa EP i maj. Måste jag säga att jag längtar? Älskar det där men kan inte helt sätta fingret på varför, kanske för att det är dansant, simpla och lättsjugna men underbara texter, eller så är det Tommis röst; vissa partier får mig att le mycket stort ex. "Så här i efterhand är sagan väldigt fin, vi möttes på ett uteställe nånstans i Berlin". Ingen kan sjunga det bättre!

En skiva att längta till där alltså. Dessutom är jag ohyggligt nyfiken på The Arks nya platta. Men än mer sugen på att se dem live.

Har börjat titta en del på sommarens festivaler och vad de har att erbjuda, samt önskat lite band här och där (man måste ju försöka). PIP har slängt in både The Hives och The Ark, och dessutom en massa annat bra så jag är mycket nöjd. Pappa har dessutom gjort ordning en "festivalbil" åt mig så att jag slipper tälta eller leta hotell. Perfekt! Kanske att jag inviger bilen redan nästa helg alt. bor på jobbet eller hos någon. Nästa helg är det nämligen en hel del trevligt i Norrköping. Pop Culture på Kulturkammaren med MotoBoy, Kite och Jonathan Johansson på scen. Och på Skandiateatern spelar bland annat Den svenska Björnstammen. Dessutom är det en hel del annat eftersom det är Norrköping pride. I maj funderar jag även starkt på att åka och se SMK i Norrpan och så kommer Maskinen hit till stan. Musik ska byggas utav glädje... jo kanske det men, glädje byggs av musik.

... och vår och kärlek. Puss!

Broder Daniel Forever...

Skulle sett filmen på bio redan i somras, men den gick för sent och för långt bort. Nu har jag i alla fall sett den. SVT sände den ju fredags och jag spelade in och tittade nu, vilket kändes precis som rätt dag. Hade visserligen varit magnifikt att se den på bio med tanke på ljudet och mycket större bild, men jag är glad att jag lät bli, jag skulle aldrig kunna se den tillsammans med andra. Det är för mycket känslor inblandade i allt det där.

Det var en vacker film. Otroligt vacker! Om man ser bortom det självklara - musiken, så var den ändå alldeles fysiskt och psykiskt betagande. Dessa fantastiska bilder, kameravinklar, ljus och sekvenser. Tror "hallåan" innan sa att någon beskrivit filmen mer som en konstinstallation än som en konsertfilm eller dokumentär, jag är beredd att hålla med. Sjukt vacker konst. Och Henriks alla ord. Han är vacker hela han!

Känner mig helt uttömd nu.
Det är det bästa betyget en film kan få.
Broder Daniel Forever.

Gåshud...

Är det sånt här (lyssna på den akustiska versionen av Fantisera) som man blir kär av?
Kan vara så. Kan även vara så att de fula flickorna aldrig får de vackra pojkarna... mitt liv kommer bli ensamt.

Men snart blir det annan gåshud... säsongens första hockeymatch för mig. Kom igen Luleå, nu ska ni visa LHC vilka som kommer regera denna säsong!

Jag svävar...

Jag har något fel i höften. Ibland känns det som om den hoppar ur led men idag har det gjort ont konstant sedan jag vaknade. Det brukar dock gå över så jag har inte brytt mig om att kolla upp det. Idag har det dock gjort galet ont, särskilt i vissa rörelser och när jag suttit på något hårt. Att gå hem från jobbet var ingen höjdare tills... jag såg Honom på håll komma gående emot mig. När vi sedan gick förbi varandra och han hälsade med ett leende, försvann smärtan i höften och kändes knappt på hela vägen. Antagligen för att höften inte hade någon belastning längre, eftersom jag liksom svävade på moln. Han helar mig! Haha.

Annat som får mig att må bra just nu är att se Omark och Harju spela ishockey, vilket de just nu gör i tvn brevid mig. De är underbara att se! Det kommer kännas tomt i elitserien och Luleå nu när de åkt till Ryssland. Men jag får tacka för att de spelar i Tre Kronor, både för att de är mina favoriter men så gör de ju mål också!

Musiken i mitt huvud en onsdag i augusti...

Händer rätt ofta att jag vaknar upp på morgonen med en låt i huvudet. I morse var det "Pengar"(bjuder på en länk till ett klipp från Pride där Frej är stilig i sin klänning!) med Maskinen, men på väg till tåget blev det låtbyte till Florence Valentines "Sping Rico" (kanske för att jag själv bitvis sprang för att hinna med tåget) som jag sedan sjöng på hela dagen. Ingen av de där låtarna har jag ännu i min ägo så på tåget lyssnade jag på annat, bland annat "Låt mig få följa dig ner" med Parken. Fick konsertsug och önskade för en stund att alla halvsovande resenärer skulle ställa sig upp och dansa och sjunga med i musiken i mina hörlurar. Det var en ganska bra morgon. Dagen blev något segare. Men det känns som om veckan som helhet blir bra. Inom tre dagar har jag träffat på fyra människor som får mig att le i hela mig. Dessutom Antony på Wow i fredags och så CK nu på fredag. Jag ska inte klaga på något. Såg föresten att någon/några måste filmat med bra kamera på Antonys konsert, titta själva och njut... finns många klipp men jag väljer att länka till underbara "I fell in love with a dead boy".

Han gör mig till en idiot...

Jag är en jävla idiot! Eller idiot vet jag inte men jag är fånig och feg. Borde skärpa till mig, vad är jag rädd för? Åh, jag blir så trött på mig själv och allt värdelöst "kallprat", egentligen bryr jag mig väl inte så mycket ifall om han var där eller där eller om bandet ska spela snart, orden bara ploppar upp men inte de "rätta". Stiligast i stan är han, kanske är det det jag är rädd för.

Putte i Parken

Det blev Putte i Parken! Litade på väderutsikterna på yr.no och fick lyxigt husbilsboende av mina snälla föräldrar. Så fredag och lördag i Karlskoga.

Jag älskar Putte! Eller älskar är väl ett starkt ord men precis som förra året åkte jag hem med ett leende på läpparna. Det är något som gör att man tycker om att vara där, fråga mig inte vad. Eller det görs sköna bokningar, de har en underbara liten spelplats med sin scen i Dalen och det är inte så stort men heller inte trångt.

I år var det framförallt fyra band som lockade mig dit och sedan fyllde jag ut tiden med annat smått och gått och gott som jag till vissa delar började älska.

Efter en regnig fredagseftermiddag och antagligen även en regnig torsdag var det sådär trevligt lerigt på vissa ställen på området då jag klev in strax innan 16.00. Gick upp till IP (största scenen) och lyssnade på Anna Ternheim. Jag har liksom aldrig fastnat för henne även om vissa låtar är väldigt bra.. men jag fastande väl inte nu heller. Efter hennes konsert fyllde jag ut lite med Johnossi i Dalen (näst största scenen) innan jag gick till Lilla Cirkus (minsta scenen) och inväntade Simon Norrsveden. Jag har länge funderat på om jag gillar Simons musik eller inte, en väldigt konstig sak för mig som ofta känner direkt om något är bra eller inte. Men när jag stod där i det lilla cirkustältet bestämde jag mig väldigt fort att att Simon är bra! Hur har jag kunnat tänka något annat? Och vilket svårt beslut det var att lämna konserten efter 30 min (som jag faktiskt gjorde) för att kuta uppför backen till IP för att se Melody Club. Vill verkligen se Simon igen, men jag kunde liksom inte missa Melody Club (av en jävla massa anledningar). Under den konserten laddade jag som vanligt på energin för en tid framåt, Melody Club är alltid bra live! Var helt slut efteråt, både pga. av att jag sprang dit och sedan dansade hela konserten igenom. Men ändå sprang jag efteråt tillbaka till Lilla Cirkus där Parken precis börjat spela. Och jag blev verkligen positivt överaskad av detta band. Har hört dem förr men inte lyssnat men nu gillar jag dem både musiken och hur de var live! Skivbeställning görs senare idag.
Sen fick jag lite vila. Träffade en kompis en stund och sedan var det Lilla Cirkus som gällde igen med Kristian Anttila på scen. Bra live! Det är roligt att ha möjligheten att se sånt jag inte sett live förrut. Konserten var slut vid 22. Jag gick upp till IP och slötittade på Sahara Hotnights en stund, de hade en tjusig backdrop, men jag var inte på humör för varken bandet eller musiken. Jag var bara laddad inför nästa konsert... Slagsmålsklubben nere i Dalen.
Har aldrig sett SMK live innan men har så gärna velat och trots att det inte blev en av de bästa konserterna de gjort (b.la. gick två syntar sönder) så är jag nöjd. Jag bara stod där och log eller jag stod inte jag dansade och log. Hjärnan bombarderades med sköna minnesbilder och ord, dessutom såg jag skymten av en viss person som alltid får mig att le, han är stilgast i stan! Slagsmålsklubben igen? Ja, tack!

Började lördagsmorgonen med ett dopp i en kall sjö, det var behövligt på många sätt och vis. Gick in på festivalen strax innan två. Det var det inte alls tomt i Lilla Cirkus men folk borde ju ha vallfärdat dit! Har människor inte förstått att Detektivbyrån är briljanta! Jag har iallafall fattat det och njöt av varje sekund. Efteråt sålde Martin skivor och pratade lite med folk som kom förbi. Jag köpte skivan jag saknat i samlingen och fick den signerad. Martin är nästan lika vacker som musiken, det är svårt att inte bli lite förälskad.
Nästa och sista efterlängtade konsert var Moneybrother på IP, men det först kl 18.30 så jag fyllde ut tiden med Alice in Videoland på IP (som säkert känts bättre vid en annan tid och plats) och The International Noise Conspiracy i Dalen. Jag hade låg batterinivå i kameran så eftersom jag ville fotografera Moneybrother spelning vågade jag inte fotografera The International Noise Conspiracy, men de hade varit perfekta för att få bra bilder. Jag är inget fan av musiken men jäklar vad de körde på trots tiden på dygnet och den glesa/slöa publiken. Och jag stod där och pendlade mellan att tycka väldigt mycket om Dennis Lyxzén och att inte göra det.
Moneybrother var självklart bra! Kanske lite bättre på Peace And Love men där kunde jag ju pga. krockar tyvärr inte se hela konserten, så det var kul att få göra nu. Detta var deras sista spelning för i sommar tyckte jag han sa och för mig blev det den sista konserten på Putte. Jag struntade i resten av kvällen som inte tilltalade mig speciellt mycket, bättre att få komma hem och sova, skapa lite rutin för i morgon börjar jag jobba igen *suck*.

Lite foton från Putte kommer nog upp på cissilia.se om ett tag men jag ska vara försiktig med att sitta vid datorn eftersom jag har lite problem med handleden för tillfället. Är även lite seg i huvudet (vilket antagligen märks på denna ganska dåliga textmassa), men det går nog över det med. Nu ska jag äta, städa och handla, roligare kan man ha.

Hoppas att "PIP" blir av även nästa år och jag har redan kommit på band jag önskar mig.
Puss på Putte!

Jag sörjer min Michael Jackson...

"Hur kan man sörja en människa man inte kände?" frågar sig många, men för mig är det inte alls svårt. För vare sig man känner någon eller inte så skapar man sig en egen bild av alla människor och det är den bilden man sörjer. Och vare sig det är någon du tror du känner eller inte är det få du lära känna alla sidor hos under din livstid. Och på samma sätt som någon man inte känner kan beröra en med det de gör eller säger, så berör de självklart en när de försvinner.

Idag sörjer jag Michael Jackson. Har precis sett minnesceremonin på TV och tycker den blev väldigt fin och värdig. Vackra ögonblick att bära i hjärtat. Tårarna rann. Men precis som Fredrik Strage upprepade flera gånger så kändes det som om hyllningarna kom försent. Vart var alla hyllningar när han fortfarande levde (förutom från alla fans), de senaste åren när han kanske behövde dem som mest? Det gör extra ont i hjärtat att han inte fick höra alla dessa fina ord. Och att han aldrig fick göra sina planerade konserter i London. Och ceremonins avslutning där kistan rullats ut och strålkastaren riktas mot en tom plats bakom mikrofonen på scenen, var nog den bästa sammanfattningen. Någon saknades där och saknas nu.

Det har gått över en vecka sedan dödbeskedet kom men jag tror det var först idag som jag insåg att Michael Jackson verkligen är död. Med dagarna som gått sedan den 25 juni har också min bild av Michael växt fram eller lättre sagt samlats ihop. Minnen från alla de år han funnits med i mitt liv och påverkat mig, från toppar och dalar. Det är en bild, som kanske inte stämmer överens med den verkliga Michael, men det är min bild och endast min. Och det är den Michael Jackson som jag idag sörjer och skänker all min kärlek.

Jag hoppas att medias griserier kring Michael kan sluta nu, att de kan låta honom vila i frid. Att de håller sig borta från hans barn. Och att folk inte gör allt för att tjäna egna pengar på hans död (vilket tyvärr redan är igång).

Döden är det enda säkra i livet. Och den kan komma när man minst anar det. Så ta vara på er och visa er uppskatting och kärlek till de ni tycker om, innan det är försent! Det är min största lärdom här i livet, som jag försöker leva efter varje dag trots att det kan vara väldigt svårt.

Semester?

"Man ska inte ropa hej förrän man är över ån!" men med största sannolikhet börjar min semester nu! Ska vara ledig i morgon och bara åka till jobbet på eftermiddagen om chefen ringer och kallar på mig, vilket han nog inte gör eftersom jag jobbade undan allt, men man vet ju aldrig. Sen verkar det vara ledigt torsdag och fredag också, dels för det är lugnt dels för att det är så förbannat varmt att ingen av oss vill vara där. Så nu låtsas jag i alla fall att semester är här! En hel månad utan att gå upp halv sex, åka tåg och behöva göra något nyttigt alls. Slipper vissa kunder också. Min familj säger att jag aldrig kan dölja att jag ogillar någon, att jag visar det med hela kroppen även om jag försöker vara trevlig osv. men när det gäller en person på den här jorden så tror jag han är ett gigantisk undantag. Han fattar verkligen inte att jag är så trött på honom. Ja ja.. nu slipper jag alla jobbiga kunder, även de trevliga och alla mitt i mellan, för nu har jag semester! Jaaaaaaa!

Måste säga att den inleddes bra. Växlade några ord med en stilig typ som gör min vardag lite ljusare. Undrar om det är lika lätt att se på mig att jag gillar någon, som att jag inte gillar någon?

Nej, nu måste jag nog in på YouTube och lyssna på BAO, har fått "Fail Accompli" i hjärnan sedan igår när jag var och lyssnade på en vän till familjen och hans kompis. De spelade den eller han spelade och hans kompis sjöng, de är grymma båda två på det dom gör.

Fred, kärlek och värme!

Varnar direkt för att följande inlägg kan vara oläsbart och/eller pladdrigt. Jag kom nämligen hem från Peace & Love för några timmar sedan och jobbar nu intensivt med att hålla mig vaken i min 30 grader varma lägenhet (fick högst 5h sömn inatt). Jag känner att jag måste hålla mig sysselsatt för att inte somna och jag känner att jag inte får somna nu för då blir det helt snett imorgon bitti när jag ska upp och jobba. Men gå ut är inget altenativ, mest för att jag inte kan komma på någon utomhusaktivitet som håller mig vaken och som inte handlar om att röra sig, för det sistnämnda har jag lite svårt med. Fötterna är döda sen igår och så har jag träningsverk i benen, lite vinglig är jag med pga. värmen och vätskebalansen. Så det jag får göra är att sitta här och skriva om gårdagen istället...

"Sen jag var här sist är det visst någon som fått hybris!" det var vad Moneybroher sa under sin konsert, men det kunde lika gärna varit jag. Sist jag var på Peace & Love var 2005. Igår kollade jag in den plats där dåtidens största scen stod och jag fattade inte hur vi fick plats då. Peace & Love har växt något enormt, Sveriges störst festival ska det visst vara. Frågan är bara om det inte blivit lite för stort, för många besökare och för många band. Jag tycker nog det, men allt har bra och dåliga sidor. Det dåliga var att så många band man ville se spelade samtidigt eller väldigt nära i tid, men scenerna låg ganska långt i från varandra så det var svårt att hinna med, man fick sålla bort en massa. Någon trängsel, trots allt folk, kände jag dock aldrig av, även om det verkligen var folkhav bär Winnerbäck och Håkan spelade. Sen var det ju otroligt varmt, vilket ingen kan råda över och som också har för och nackdelar tror ex. folk inte orkade bråka och supa mycket, såg i varken bråk eller någon som var dyngrak (var visserligen inte på campingen). Man slapp pga. värmen också uppsöka bajamaja eftersom man svettades som ja... fan vad det svettades. Och så var det ju alldeles underbart att stå där mitt i natten utan att frysa det minsta. Men det var varmt, svettigt, man fick stå i vattenkö och under eftermiddagen blåste det upp små virvelvindar man grus och damm, kände mig som en strösslad mjukglass efter det.

Men musiken då?
Ja, det var omöjligt att se allt. Fick välja bort favoriter som Hello Saferide och Slagsmålsklubben. Såg heller inte klart hela Moneybrothers konsert. Men sånt är konsertlivet. Färre band mer speltid vore kanske på sin plats dessutom, ex. fick Laakso bara 45min, de han ju knappt börja innan det var slut.

I tur och ordning såg jag: Melody Club, Miss Li, Anna Ternheim, Moneybrother, Laakso, Lars Winnerbäck och Håkan Helström.

Melody Club spelde vid 15.30 mitt i stekheta solen, det var helt sjukt varmt! "Nu får vi ta en lung låt för att rädda mitt liv" sa Kristofer och delar av bandet gick av för att ta paus någon minut. Men stekande sol eller spöregn (som sist när jag såg dem) verkar inte spela någon roll när det gäller energin. Det var som alltid kul att se dem. Och jag bestämde mig där och då att det nog inte var sista gången i sommar som det hände.

Miss Liv inför "hemmapubliken" var fint, hon var sjuk men körde på endå. Och vart får hon alla sina fina kläder ifrån?

Anna är ingen jag har i skivsamlingen men hon är helt ok och det var skänt att sitta ner ett tag och ta det lungt i gräset.

Moneybrother var som vanligt störtskön! Hade med sig en gästbok som publiken fick skriva i.
Såg alltså inte hela Moneybrother för jag ville se...

Laakso, de hade tagit sig sedan sist jag såg dem, trots att de inte spelar så mycket, kanske är det Markus soloprojekt som gjort grejen. Massor av mina favoritlåtar uteblev dock, Norrköping
exempelvis. Men jag är nöjd ändå.

Så var det Lars Winnerbäck och hans "stora band", på största scenen. Min trettonde Winnerbäck konsert och man skulle kunna tro att "...allt känns på rutin och redan gjort...", men det gör aldrig det. Det känns lika innerligt och rörande när han kliver ut på scenen och börjar, det känns som att det finns något där som är totalt unikt och obeskrivligt. En Winnerbäck konsert kan hos mig inte mätas som bra eller dålig, för den är bortom allt det där, den är något annat. Den går in och den träffar överallt. Kanske låter lite farligt? Äh, det är bara så, Lasse är kung på det han gör! Det är bara ett fel... att jag aldrig får höra "Vinter över ån" live.

Vid midnatt borde jag varit trött, var jag kanske också men hjärnan förnekade det. För då gick Håkan Hellström på scenen med sitt band. "Tro ch tvivel" och sedan exploderade vi "Ramlar"! Han är en sådan mästare på scen den gode Håkan! och bandet, jag älskar dom, säskillt Stefan Sporsén när han tar fram trumpeten! Det blev ingen "Brännö Serenad" igår, trist eftersom den är bäst och jag nästan lovat mamma att den skulle komma. Men Håkan har ju så många andra bra låtar också, som jag faktiskt fick höra, så jag klagar inte.

Sammanfattningsvis då? Ja, lite för stort och för varmt, men jag fick det jag ville ha (men lite mer hade inte varit fel). Det var abslout värt resan! Och om det passar och lockar kanske jag återkommer något annat år. Förutom att konstatera saker jag redan visste om bland annat Lasse och Håkans genialitet, kan jag också konstatera att gårdagens festivalbesök (trots värme och allt det är) gav mersmak! Jag vill ha mer, se mer! Får se hur det blir med "Putte i Parken" om några veckor. Då får man dessutom fotografera med vilken kamera som helst, det fick man inte i går och även om jag lyckades smuggla in allt så vågade jag inte ta några bilder.

Hmm... det är fortfarnde varmt och jag är inte direkt piggare, men nu orkar jag inte skriva mer. Ska se om jag kan plocka upp här i längenheten och så ska jag äta vattenmelon!