Änglarna...

Jag är inte så intresserad av fotboll, kollar högst när landslaget spelar eller om det är något annat väldigt speciellt. Något favoritlag i allsvenskan har jag inte men det glädjer mig om det går bra för vissa av dem. Den senaste tiden har jag dock kommit fram till att IFK Göteborg ska stå högst upp på min favoritlista. Och det bygger jag pinsamt nog inte på något som har med fotbollen att göra utan sången! Jag bara älskar Joel Almes "Snart skiner Poseidon!"...

Så skönt med en "sportsång" utan en massa huliganvrål och fåniga rim. Alme bidrar med lite klass! Tänk om mitt hjärtelag Luleå Hockey kunde ha en sådan fin låt! Jag är avundsjuk. Jag tycker alla lag borde ha en egen sång som kan spela upp innan match istället för Sveriges nationalsång. För det har jag undrat länge, varför ska man spela nationalsång när det är två lag från samma land som möts?

Någon som fattat...

Jag har sagt länge, att det är barnafödandet som är det största problemet (bidrar till allt "klimathotet", krig, svält, sjukdomar etc.) på den här jorden! Men nu finns det visst andra som vågar hålla med...fantastiskt! Det borde komma upp ännu mer i debatten.

I mitt fokus idag...

Elitseriestart för Luleå. Just nu känns det inte bra, SAIK leder med 3-0. Men en match gör ingen säsong. Ska bli spännande att se var som sker framöver. Och LHF alltid i mitt hjärta!

Idag har jag haft en låt i huvudet som jag inte vet vad den heter eller vem som sjunger den, skapligt irriterande MEN nu har jag efterforskat lite och här är den! The Treehouse Song med Ane Brun.

Beskyddarna...

Som jag skrivit förr vaknar jag ofta upp med låtar i huvudet, i morse var det Beskyddaren med Kent. Kanske inte var helt muntert. Lyssnade på den på väg till jobbet. Lyssnade på kent hela morgonen, mest från Hagnesta Hill skivan, den är verkligen fantastisk - deras bästa!

Har fått en egen beskyddare förresten, men kanske på ett annat vis. Det bor en spindel i fönstret bredvid min säng. Känns som om den vakar över mig när jag sover med fönstret öppet. Kul med husdjur, den sköter sig dessutom utmärkt på egen hand (hoppas jag). Tyvärr är den inte så tam.... än, springer och gömmer sig när jag försöker konversera men det kanske går att locka den med en död bananfluga eller något? Känner för att ge den ett namn också, vet bara inte vad? Något könsneutral får det bli, jag är inte så bra på att könsbestämma spindlar.

Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen...

... att jag inte köpt någon biljett till Winnerbäcks höstturné grämer mig lite. När hände det senast att jag inte såg honom under en turné? Varför jag inte köpt någon biljett? Mest beroende på datum, väglag och svininfluensan. Men det finns fortfarande en chans att gå, men ståplatserna är tyvärr slut. Får se hur det blir. Blev ju ännu mer sugen efter att idag fått boken "112 sånger" med posten, den är så fin att jag blir lycklig.

På tal om konserter. Jag lyssnade på Timo Räisänens spelning från "WOW" på P3Live. Det lät bra mycket bättre i radio än live. Eller alltså det var aldrig fel på Timo under spelningen men jag tyckte publiken var lite seg, men jag måste stått på helt fel ställe för de hördes verkligen inte på radion. Sen kunde man ju inte direkt höra att detvar eftermiddag och sol heller (förutom att Timo sa det), att tänka sig ett stort publikhav och mörker kändes bättre. Hoppas att få se Timo live snart igen.

Förväntan och galna priser...

Sitter i spänd förväntan. Det kan hända att Winnerbäcks nya skiva snart dyker ner i brevinkastet. Den släpps idag och den är skickad, frågan är bara om jag får den idag eller på måndag. Men jag måste försöka stilla mig lite, det är inte bra att ha några förväntningar på något inte ens en skiva från den bäste av sitt slag.

Vet inte om jag nämnde lägenheten i närheten av mitt jobb som jag var lite sugen på. Jag tänkte gå på visningen i går mer tänkte några varv till och lät bli. Och det var ingen miss direkt. Enligt hemnet ligger budet just nu på 675 000kr! Galet! Det är en etta och utgångspriset var 300 000 kr. Jag önskar nästan mer att jag vore säljaren än köparen i det här läget. På tal om lägenhet har de äntligen varit från fastighetsskötaren och tittat på mitt kylskåp men det ska tydligen vara så där. Eller så var jag för snäll, borde gått på hårdare, krävt ett nytt.

Nej nu ska jag käka frukost och sedan gå och klippa mig.

Dröm eller mardröm?

För några veckor sedan gifte sig hockeyspelaren Mats Sundin. Tjejen var i min ålder sa mamma och menade att det kanske fanns något "avdankat hockeyproffs" över till mig, samtidigt som hon påminde mig om den skoluppgift jag skrev i åttan.

Uppgiften gick ut på att skriva om sin framtid. Jag tyckte redan då att uppgiften var dum, sånt kan man ju inte "planera", så jag skrev någon "antiuppgiften dikt" som inledning och började sedan att drömma. Min drömframtid i den stunden var att jag skulle utbilda mig till journalist i Göteborg, gifta mig med ett hockeyproffs, flytta till ett stort hus i L.A. och sommarhus på svenska västkusten, ha en stor Rotwailer och massor av vänner bland andra Leonardo Di Caprio. Vilken dröm! Mardröm? Än så länge lever jag väl totalt tvärtom. Bor i min lilla etta i en liten stad i Sverige, har inget husdjur och vill inte ens ha en hund längre. Jobbar inte som journalist och har inte ens träffat Leonardo Di Caprio (haha). Och hockeyproffset var är han? Äh, varför ville jag ha blek och sönderslagen kille med löständer? (ok, det finns undantag). Och det där med att bo i L.A? Tänk om det hade blivit så.

Tänk om jag hade blivit en sådan där "Hollywoodfru". Mardröm. Såg det där programmet på TV3 tidigare i veckan. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, det kändes stundtals som ett humorprogram, att dessa människor verkligen inte kan finnas. Det var nära att jag tog fram skämskudden ett antal gånger. Verkligen bra representanter för Sverige ute i världen, NOT.
Det är verkligen mycket skit på tv just nu. Jag har ju en regel att inte uttala mig om program som jag inte sett minst ett avsnitt av men jag gör nu ett undantag. Zappade förbi "Kändisdjungeln" på TV4. Jag stod ut i högst 2min, vad är det för jävla dynga? B,C,D,E,F,G,H,I,J,K,L,M,N,O,P,Q "kändisar" i en djungel (som ser ut som en kuliss) som... ja vad gör de där? och vem tittar och av vilken anledning?

När jag skrev den där uppgiften i skolan hade jag precis övergett min största dröm, att bli delfinskötare eller marinbiolog. Men till skillnad från liv med hockeyproffs i USA är denna dröm något som fortfarande dyker upp ibland exempelvis i helgen när jag var på Kolmårdens Djurpark. Det är alltid blandade känslor, särskilt under delfinföreställningen, mest är det sorg. Sorgen över att delfinerna mer och mer känns som "rekvisita" där någon skådespelare i piratutstyrsel och Markolio på en tv skärm, får mer utrymme än delfinerna och allt vettigt man skulle kunna ägna tiden till som kunde hjälpa delfiner och andra djur här i världen. Men även en sorg att jag gav upp min dröm. Men självklart är det också underbart att se dessa fantastisk djur, de som ger mig en styrka och glädje, väcka goda gamla minnen. Men jag ser dem nog helst i lagunen om jag ska se dem på djurpark. Och närmare än så kommer jag nog aldrig den drömmen.

Jag hade väldigt rätt där i åttonde klass. Man kan inte planera sitt liv. Och kanske får jag skylla på mitt hår. För som mamma vid det där samtalet om att jag inte gift mig med ett hockeyproffs konstaterade "nej just det, du är ju inte blond".

Har inte orkat skriva...

Har inte skrivit här på ett bra tag trots att jag haft en del saker jag kunnat skriva om, men det har varit så mycket i livet sist tiden och så har jag varit så trött. Dessutom är en del av mig i en annan värld, Tore Renbergs värld... boken Pixley Mapogo har anlänt (och jag har tyvärr snart läst ut den). Tore är mästerlig och vad jag gillar Jarle Klepp (huvudkaraktären) trots alla hans fel och brister!

Jag inväntar nya krafter till att skriva här, kanske kommer då något inlägg om det jag funderat på att skriva om de senaste dagarna; min dubbelmoral, vidriga tvprogram eller mina drömmar som femtonåring. Så länge kan ni titta på något vackert, andra delen från Detektivbyråns kommande DVD.

Så var det...

Ok, det kanske inte gick så bra.... LHC vann med 3-1. MEN det var en träningsmatch. Allvaret blir när elitserien drar igång. Och jag tyckte det fanns några bra saker. Framförallt gillade jag att se Roger Rönnberg i båset, hörde visserligen inte vad han sa men han såg nästan ut som om det var slutspel eller något. Det gillar jag. Sen kan jag väl inte låta bli att sakna den långe med leendet och han med röven, dvs Harju och Omark.

En sak till. På ståplats STÅR man på sittplats SITTER man. Bara så ni vet om ni ska på hockey!

Sen undrar jag om man får vara hur korkad som helst om man är journalist, eller ställa korkad fråga kanske jag ska säga. "Och vilka hejar du på då?" frågade hon killen som satt med Luleå hockey keps på huvudet. Ja, vad skulle du gissa på?

Och så en helt annan match. 0-1 mot Malta? Och självmål. Haha, är glad att jag inte såg eländet. Vart var Zlatan? Ja ja, hockey är bättre än fotboll.

Gåshud...

Är det sånt här (lyssna på den akustiska versionen av Fantisera) som man blir kär av?
Kan vara så. Kan även vara så att de fula flickorna aldrig får de vackra pojkarna... mitt liv kommer bli ensamt.

Men snart blir det annan gåshud... säsongens första hockeymatch för mig. Kom igen Luleå, nu ska ni visa LHC vilka som kommer regera denna säsong!

Hoppas det blir bättre i morgon...

Vilade hela dagen och tvingade i mig en massa vatten. Förbannade huvudvärk. Men nu känns det bättre, kan nog gå till jobbet imorgon. Får verkligen hoppas det för på kvällen sker det härliga saker. Jag ska på hockey, LHC-LHF, träningsmatch men ändå. Mina kära björnar kommer hit och mitt Luleåhjärta slår! Ska förbereda mig redan nu med att hänga fram finkläderna innan jag går och lägger mig...

Påverkad av drömmar...

De senaste nätterna har jag drömt så mycket. Ni vet sådan där drömmar som fastnar, sitter kvar när man vaknar som det tar ett tag att inse att de var en dröm. Jag tycker inte det är roligt, vare sig det är bra eller dåliga drömmar. De påverkar mitt vakna jag alldeles för mycket. En dröm jag hade i natt har väckt en känsla i mig som bara känns väldigt märklig och det känns som saker och ting har förändrats i verkligheten pga. drömmen.

Jag funderar ofta på varför jag drömmer som jag gör, det är ju en väldigt stor skillnad, de senaste dagarna har allt från UFOn till "Färjan Glenn" dykt upp (eh.. kanske inte så långt ifrån varandra).
Vore verkligen intressant om någon kunde knäcka det här med varför man drömmer och vad det har för betydelse osv.

Just nu kanske jag drömmer för att jag sover dåligt, månens fel? eller husets port? Den sistnämnde har stått och surrat två nätter i rad så jag höll på att bli galen, men de fixade de (förhoppningsvis) idag. Borde kanske gå och sova nu. Har galet ont i huvudet. Det finns nog ett samband mellan allt.

L som i LOVE, L som i Lofoten...

Fick lite Lofoten längtan nyss och surfade runt lite bland Internetsidorna för att stilla den. Har ju som jag sagt tidigare en del av min själ kvar där uppe och det gör ont i mig om någon/några skulle förstöra detta fantastiska landskap, djur och naturliv pga. av oljeborrning! Så jag vill tipsa om Folkeaksjonen oljefritt Lofoten og Vesterålen. Gå in och skriv på! NU!

Det känns konstigt...

... när min pappa har mer koll på en Håkan Hellström spelning än jag. Jag hade helt enkelt totalmissat att Håkan spelade på Grönan igår, det hade inte pappa. Han förvånar mig. Pappa gillar Håkan sedan han såg "De kallar oss artister" och pappa gillar Detektivbyrån sedan han tjuvlyssnade på deras konsert utanför "Putte i Parken". Pappas som i stort sett aldrig haft någon musiksmak alls, det är nästan lite läskigt eller så är det bara toppen! Får väl dra med honom på nästa Håkan spelning, eller inte.

Människans fria rätt?

Det finns vissa frågor som verkligen får igång mig rejält, sådant jag inte bara kan låta bli att uttrycka min åsikt kring om det kommer upp till diskussion. Kärnkraft och "homoadoptioner" är två exempel, ett annat är varje människas rätt att få se ut hur den vill.

Läste nyss på SN.se om en kille som inte fick vara med på skolfotot pga. hur han såg ut, de ansåg att han var "utklädd". Jag exploderar inombords. För det första anser jag att alla människor i stort sett har rätt att se ut precis hur de vill, vart som helst. Men vad det gäller fallet i tidningen så är det ju pinsamt att han inte får vara med på skolfotot. Som jag förstår det brukar han gå klädd så, vem fan har då rätt att påstå att han klätt ut sig?! På skolfotot ska man väl se ut som man gör de andra dagarna i skolan. Vad jag minns brukar väl exempelvis lärarna ha katalogen för att känna igen eleverna, så hur skulle det gå till om han hade kommit till skolfotot avsminkad i jeans och t-shirt och vattenkammat hår? Och vart gå gränsen i så fall med att "klä ut sig", antar att de flesta tjejerna på samma skolfoto sminkat sig, varför ska inte han få göra det samma? Jag blir galen på sådant. Skolan är en jävla förtryckar plats som inte låter människor utvecklas till individer utan strävar efter att göra alla till en grå massa. Och skolan speglar samhället. Om jag gick i samma klass som den killen hade jag med största sannolikhet bojkottat att vara med på fotot. Som den där gången på högstadiet när jag och min kompis tvingades lämna ett matteprov bara för att hon bar hatt och jag sjalett, och vägrade att ta dem av oss. Lärarna påstod att det var början på att "dölja sig" för andra att det var sådant som ledde till att man till sist kom med vapen till skolan. Det var nog bland den sämsta motargumentationen jag hör någonsin. Dessutom fanns det ju massor av muslimska tjejer på skolan som fick ha sina sjalar, vad var skillnaden? Åh, jag fattar inte att ett stycke tyg på någon huvud kan göra folk så upprörda!

Förstår verkligen inte vad andra har att göra med människor utseende/sätt att klä sig. Minns att det stod om en kille för några år sedan som fick sparken pga. sin frisyr! Hur ska samhället kunna bli en plats där människor är toleranta och respekterar varandra om människor inte får vara som de vill vara? Det skadar ju verkligen ingen annan om man har rött hår, eller sminkar sig med svart läppstift!

I vissa yrken kan jag dock förstå att man inte får se ut hur som helst och då menar jag främst klädseln. Det är yrken där hygieniska skäl spelar in ex. sjuksköterskor (som inte får bära smycken osv.) samt yrken där det kan behövas "uniform" för att man ska veta dess roll ex. poliser och tågvärdar. Det finns dessutom två andra saker i frågan som jag står något frågande till. Om det är ok att gå naken eller med täckt ansikte (ex. "rånarluva" eller "burka") på allmän plats, jag tycker nog inte det.

Så är det med det. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta. Brinner som sagt för frågan. Men jag avslutar här. Vill du diskutera, hör av dig, jag ger mig aldrig! Haha.

Jag svävar...

Jag har något fel i höften. Ibland känns det som om den hoppar ur led men idag har det gjort ont konstant sedan jag vaknade. Det brukar dock gå över så jag har inte brytt mig om att kolla upp det. Idag har det dock gjort galet ont, särskilt i vissa rörelser och när jag suttit på något hårt. Att gå hem från jobbet var ingen höjdare tills... jag såg Honom på håll komma gående emot mig. När vi sedan gick förbi varandra och han hälsade med ett leende, försvann smärtan i höften och kändes knappt på hela vägen. Antagligen för att höften inte hade någon belastning längre, eftersom jag liksom svävade på moln. Han helar mig! Haha.

Annat som får mig att må bra just nu är att se Omark och Harju spela ishockey, vilket de just nu gör i tvn brevid mig. De är underbara att se! Det kommer kännas tomt i elitserien och Luleå nu när de åkt till Ryssland. Men jag får tacka för att de spelar i Tre Kronor, både för att de är mina favoriter men så gör de ju mål också!

Spelberoende...

Ibland är det lugnt på jobbet, då finns det tid att spela fåniga spel på Internet. Jag brukar hålla till på spelportalen på svt.se, favoriten är ekorren Alf. Men nu har min kollega introducerat mig för ett spel han hittade på en chilensk tidningsite och det är farligt beroendeframkallande. Tänkte idag att "nej, den där länken tar du inte med dig hem för då blir du sittades där hela kvällen", så det gjorde jag inte. Men nu ikväll blev jag bli lite sugen... sökte som en galning men hittade den inte. Aaaa! Fick avleda mig med lite nonsenstittade på youtube istället. Så nu känns det lite bättre. Men det får nog bli en runda med Alf nu innan jag tar tag i disken.

Galning eller geni, vart går gränsen?

För några år sedan fick vi ett brev i vår postlåda, eller det saknade kuvert, adressat och avsändare så kanske ska jag mer kallade det för text på ett A4. En mycket märklig text, tätt skriven på skrivmaskin, knappt någon luft mellan raderna. Jag minns inte riktigt innehållet, kanske för att det var en aning obegripligt men jag minns att det stod något om en konspiration, poliser, mord och Sveriges Television. Jag tyckte "brevet" var en aning obehagligt faktiskt och vi funderade på vad det var för galning skrivit det och varför det låg i vår brevlåda, ingen av de grannar vi frågade hade nämligen fått ett liknande. Vi antog att det var någon sjuk person och slängde brevet. Men frågan återstår, vem skrev det och vad var meningen?

Varför berättar jag om detta idag? Jo, jag kom att tänka på det där brevet igår när jag läste boken Brev till Clara och Tyra från Eric Ericson. Många av de brev som finns i boken och i Eric Ericsons egna böcker (Brev till samhället, Brev till Utlandet) skulle förmodligen kännas lite konstiga och eventuellt obehagliga om man fick utan att veta vem som stod bakom dem. Nu vet ju med största sannolikhet alltid Clara och Tyra vem som ligger bakom breven de får, brev som ex. ger dem en ny identitet via "socialgruppslotteriet", informerar om olika (mycket ovanliga djur), samt fastställer att Tyra är en katt och att hennes toalett och dusch kommer bytas ut mot kattlåda (Eric skriver ofta, inte alltid, under med sitt namn). Och de gjorde antagligen som jag när jag läste dem, ibland skrattade så tårarna rann och tänkte att Eric har en underbar fantasi och kreativitet, att han är lite av ett geni!

Men vart går gränsen mellan en galning och kreativt geni? Ibland känns den lövtunn. Undrar om jag skulle skratta åt det där brevet vi fick i postlådan om jag läste det i ett annat sammanhang, i en bok. Eller om jag skulle bli fundersam om jag fick ett brev i min låda där det stod att personalen från och med nu ska bo på Konsum. Jag vet inte. Det var bara en tanke jag fick, att gränsen är lövtunn? Och att det kanske krävs mer än en text för att se skillnaden.

Vad det gäller Eric Ericson har jag mer än en text och kan konstatera att han inte är en galning, eller jo, fast på det bra sättet. Jag tror jag älskar honom. Läste ut hela boken igår, kunde inte låta bli, har hur många favoritbrev som helst. "Fosterkorren" är skön, glöm inte att "ekorren gillar: bandy, läsk, lök" och man blir ju lite sugen på att spela med kortlekarna Eric skickar; "Ruter häst" "Fitter knekt" "Mister" "Dator" "Osynlig" etc.

Det kanske blev lite för mycket ett läsa hela boken på en gång, att jag blev nog lite störd av det. Fick nämligen en (i och för sig dum fråga) på ett community och svarade som följande: "dölja mitt ansikte, segla i samt dansa kring i solnedgången", har inte fått någon följdfråga, personen funderar nog fortfarande på om jag är en galning eller ett geni. Vem vet?