Dröm eller mardröm?

För några veckor sedan gifte sig hockeyspelaren Mats Sundin. Tjejen var i min ålder sa mamma och menade att det kanske fanns något "avdankat hockeyproffs" över till mig, samtidigt som hon påminde mig om den skoluppgift jag skrev i åttan.

Uppgiften gick ut på att skriva om sin framtid. Jag tyckte redan då att uppgiften var dum, sånt kan man ju inte "planera", så jag skrev någon "antiuppgiften dikt" som inledning och började sedan att drömma. Min drömframtid i den stunden var att jag skulle utbilda mig till journalist i Göteborg, gifta mig med ett hockeyproffs, flytta till ett stort hus i L.A. och sommarhus på svenska västkusten, ha en stor Rotwailer och massor av vänner bland andra Leonardo Di Caprio. Vilken dröm! Mardröm? Än så länge lever jag väl totalt tvärtom. Bor i min lilla etta i en liten stad i Sverige, har inget husdjur och vill inte ens ha en hund längre. Jobbar inte som journalist och har inte ens träffat Leonardo Di Caprio (haha). Och hockeyproffset var är han? Äh, varför ville jag ha blek och sönderslagen kille med löständer? (ok, det finns undantag). Och det där med att bo i L.A? Tänk om det hade blivit så.

Tänk om jag hade blivit en sådan där "Hollywoodfru". Mardröm. Såg det där programmet på TV3 tidigare i veckan. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, det kändes stundtals som ett humorprogram, att dessa människor verkligen inte kan finnas. Det var nära att jag tog fram skämskudden ett antal gånger. Verkligen bra representanter för Sverige ute i världen, NOT.
Det är verkligen mycket skit på tv just nu. Jag har ju en regel att inte uttala mig om program som jag inte sett minst ett avsnitt av men jag gör nu ett undantag. Zappade förbi "Kändisdjungeln" på TV4. Jag stod ut i högst 2min, vad är det för jävla dynga? B,C,D,E,F,G,H,I,J,K,L,M,N,O,P,Q "kändisar" i en djungel (som ser ut som en kuliss) som... ja vad gör de där? och vem tittar och av vilken anledning?

När jag skrev den där uppgiften i skolan hade jag precis övergett min största dröm, att bli delfinskötare eller marinbiolog. Men till skillnad från liv med hockeyproffs i USA är denna dröm något som fortfarande dyker upp ibland exempelvis i helgen när jag var på Kolmårdens Djurpark. Det är alltid blandade känslor, särskilt under delfinföreställningen, mest är det sorg. Sorgen över att delfinerna mer och mer känns som "rekvisita" där någon skådespelare i piratutstyrsel och Markolio på en tv skärm, får mer utrymme än delfinerna och allt vettigt man skulle kunna ägna tiden till som kunde hjälpa delfiner och andra djur här i världen. Men även en sorg att jag gav upp min dröm. Men självklart är det också underbart att se dessa fantastisk djur, de som ger mig en styrka och glädje, väcka goda gamla minnen. Men jag ser dem nog helst i lagunen om jag ska se dem på djurpark. Och närmare än så kommer jag nog aldrig den drömmen.

Jag hade väldigt rätt där i åttonde klass. Man kan inte planera sitt liv. Och kanske får jag skylla på mitt hår. För som mamma vid det där samtalet om att jag inte gift mig med ett hockeyproffs konstaterade "nej just det, du är ju inte blond".