Några kulturella skatter...

Har inte skrivit något här på ett tag av många anledningar. Men nu måste jag bara flika in några saker. Fick beställning från CDON igår. Bland annat innehöll den konsert DVDn från Håkan Hellströms spelning på Peace & Love i somras! Den var lika vacker som jag minns det, en helt magisk kväll och Håkan och de andra var lysande! Fick till och med gåshud av att se det på tv. Måste ses om man gillar Håkan!

För några dagar sedan införskaffade jag en annan kulturell skatt... "Två nötcreme och en moviebox" som ljudbok. Själva boken som jag köpte och läste precis när den kom är ju underbar i sig men ljudboken är ett antal snäpp bättre, det är nämligen författarna dvs. Filip och Fredrik själva som "läser". Jag lyssnar på den till och från jobbet och folk tittar lite underligt när jag helt plötsligt inte kan hålla mig för skratt. Jag rekommenderar den verkligen! Köpte för övrigt "Tårtgeneralen" idag. Filip och Fredrik var nämligen i stan och signerade så jag smet dit på lunchrasten. Ska bli spännande att läsa. Kanske får det även där blir ljudboken om ett tag.

Med i CDON leveransen var även "Rapport till himlen". Efter år av väntan att SVT skulle skända serien i repris kunde jag inte hålla mig längre så jag köpte den istället. Har egentligen inte många starka minnen av serien men det finns något i mig som säger att jag älskar den serien, så jag var ju tvungen att se om det stämmer. Har sett första avsnittet nu, kan förstå vad det var jag tyckte så mycket om där kring 1994. Och den är inte dålig. Kjell Bergqvist spelar prästen på sitt speciella sett. Stellan Skarsgård är i vissa stunder galet lik sin son Alexander (eller ja det är väl egentligen tvärtom och Alexander är ju alltid lite snyggare!) och så dyker det ju upp lite andra personer här och var som jag då, runt 94, inte hade någon aning om men nu tycker det är roligt att se som ex. en väldigt ung Musse Hasselvall. Men ok, jag tror jag vet vad det var som verkligen gjorde att "Rapport till himlen" har etsat sig fast i mitt minne... Johan Widerberg! Det där leendet är det få som kan slå. Och det är ju spännande att se en så gammal serie, har hunnit glömma hur det slutar.

Köpte Lalehs senaste skiva också, mycket bättre än jag trodde och "Snö" är så fin!