Skulle sett filmen på bio redan i somras, men den gick för sent och för långt bort. Nu har jag i alla fall sett den. SVT sände den ju fredags och jag spelade in och tittade nu, vilket kändes precis som rätt dag. Hade visserligen varit magnifikt att se den på bio med tanke på ljudet och mycket större bild, men jag är glad att jag lät bli, jag skulle aldrig kunna se den tillsammans med andra. Det är för mycket känslor inblandade i allt det där.
Det var en vacker film. Otroligt vacker! Om man ser bortom det självklara - musiken, så var den ändå alldeles fysiskt och psykiskt betagande. Dessa fantastiska bilder, kameravinklar, ljus och sekvenser. Tror "hallåan" innan sa att någon beskrivit filmen mer som en konstinstallation än som en konsertfilm eller dokumentär, jag är beredd att hålla med. Sjukt vacker konst. Och Henriks alla ord. Han är vacker hela han!
Känner mig helt uttömd nu.
Det är det bästa betyget en film kan få.
Broder Daniel Forever.
onsdag 7 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar