Att shoppa sig glad…

Sitter och tankar in en massa saker i min nya mini-PC som jag köpte igår. Vi har inte lärt känna varandra än men jag tror nog att vi kan bli mycket bra vänner, än så länge är den snäll och lite söt. Jag köpte den förövrigt på Teknikmagsinet (Spiralen) i Norrköping. Det är alltid så bra personal där.

Jag kan dessutom inte låta bli att älska Teknikmagasinet. Egentligen säljer de bara saker som ingen behöver, vilket är rätt onödigt. Men de är även experter på att ha saker som man inte visste att man ville ha som ex. glassboll eller en magisk fjärrkontroll. Teknikmagasinets katalog är förövrigt en underbar underhållning!

Jag sprider verkligen pengar omkring mig nu. Idag införskaffade jag en biljett till Winnerbäcks sommarturné. Har inte köpt PIP biljett än men det kommer, de har släppt ett i stort sett helt lyckat spelschema idag! Nu längtar jag efter konserter! Och jag låtsas inte om att Håkan Hellström är klar för Wow, det gör för ont haha. Lite ont gör det ju också att Hultsfredsfestivalen är ett minne blott. Det är på ett sett lite sorgligt. Min första festival dessutom, men det var ju ett tag sedan nu.

Imorgon hoppas jag på ett paket från CDON, vill verkligen ha mina skivor NU! Tycker jag väntat för länge den här gången.

Nu ska jag fortsätta langa in filer i datorn.

Let’s talk about dress baby…

Klänningar. Jag vet inte om det är speciellt många som förknippar mig med just klänningar, och det är nog inte så många som sett mig bära en. Det sker visserligen men inte speciellt ofta. Känns ofta, liksom smink och “tjejskor” inte helt bekvämt. MEN det betyder inte att jag inte gillar klänningar.

Jag tror det är något som sitter kvar sedan jag var liten. Jag tittade på konståkning, dans och allt annat där det kunde förekomma vackra klänningar. Lekte med Barbie och Sindy dockor som hade den ena fina klänningen efter den andra. Blev redan då betagen av en del klänningar och det sitter kvar än idag. Jag ser gärna på när det är dags för konståkning, dans, galor, fina middagar eller som förra helgen - prinsessbröllop.

Förra helgen var ju ett eldorado! Två dagar full av vackra kreationer. Det var svårt att välja vilken jag tyckte allra mest om men “vinnaren” blev tillslut den grekiska prinsessan Tatians klänning från lördagen! Lovely!

När det vankades skolavslutning i första klass fick jag en drömklänning! Tyckte det då iallafall och jag minns hur glad jag var. Idag kan jag tycka att den är ganska ful men jag kan ändå förstå känslan. (Hittar konstigt nog ingen bild på mig i den där klänningen). När vi var i Spanien samma år hade jag svår beslutsångest om jag skulle välja ett stor gosedjur eller en flamencoklänning. Det blev dock gosedjuret.

Jag har en del klänningar i garderoben. Den glammigaste är väl den jag hade på studentbalen (bild1). Vi lät en tjej sy upp den till mig, jag valde modell och tyg (men lite ekonomisk tänk). Tycker om den men har bara haft den en gång till sedan dess. Det var på ett bröllop, där jag ändå bytte om till byxor och hockeytröja till själva festen (hade uppdraget att vara fotograf och det var lite besvärligt i långklänning).

På själva studenten hade jag min mosters klänning från 60-talet (bild2). Ni vet 60-tals klänningar är korta så jag hade den som tunika. Gillar den rätt skarpt också. Härlig skarp rosa färg. Har även mammas gamla svart och vit randiga klänning från 70-talet som jag faktiskt haft några gånger.

Min största kärlek bland klänningarna i garderoben är nog ändå den jag hittade på H&M för några år sedan (bild3). Kärlek vid första ögonkastet. Men det fanns ingen i min storlek! Men när jag sedan hittade den på rea tänkte jag att ”vafan, ag köper den ändå, kanske går att sy in”. Mamma gjorde ett försök, den blev bättre men sitter fortfarande inte bra. Jag tror jag ska ta den till en sömmerska. Den första månaden hade jag den t.o.m. upphängd på väggen lite som ett konstverk att titta på.

I höst ska jag på bröllop igen. Får se om jag får ordning på någon av de klänningar jag har eller om det blir att hitta en ny. Jag har börjat surfa lite på secondhand shoppar på nätet med klänningar från 30-70-talet. Det finns så sjukt många klänningar som jag skulle vilja ha. Men de flesta är redan sålda och så är det ju det där med att ha rätt storlek, det är ett lotteri!

Och förövrigt jobbar jag på det… att känna mig mer bekväm i klänning alltså. Gäller nog kanske bara att hitta rätt? För egentligen är det ju ett väldigt praktiskt plagg. Tycker nog killar borde inse det också faktiskt.

In i kylan...

Det är sommar, det är varmt... men jag har tillbringat två kvällar i ishallen och tittat på konståkningsträning. Det är läger här i stan och finfrämmande, nämligen en viss Adrian Schultheiss. Såg honom träna idag och nu ser jag verkligen fram mot när tävlingssäsongen börjar så jag får se hans nya program (både i korta och långa, wii!). Fick också byta några ord med honom och så signerade han några av mina fotografier, tack för det Adrian!

Jag blir så sjukt impad av alla konståkare, det dom gör ser verkligen lätt ut, men vi alla som stått på ett par skridskor vet ju hur svårt det är. Och jag har ju tyvärr insett att jag saknar ALLT som en konståkare ska ha: kondition, styrka, koordinatorn, vighet, musikalitet, smidighet, tålamod och utstrålning (gärna vara vacker). Så jag får fortsätta att titta på och heja på mina favoriter istället!

Det kungliga bröllop...

Sen kväll med Luuk... på TVn. Jag följer SVTs sändning från bröllopet och har så gjort hela dagen. Som jag skrev igår tittar jag mest för att det är ett sånt jäkla stohej, en historisk händelse, en gedigen tv-sändning, massa folk och fina klänningar. Måste erkänna att det har blivit lite tjatigt att ha tvn på hela dagen men det kan man stå ut med en dag som denna. Kristina Luuk har förövrigt gjort sändningen en aning roligare. På tal om Luuk, så var det faktiskt i samband med inspelningen av "Sen kväll med Luuk" som jag för första och enda gången har sett Viktoria på riktigt. Minns dock bara att hon hade en parfym som luktade sjukt gott (hon gick väl 1-2m ifrån mig).

Tycker det blev en fin dag och fint bröllop. Kungligt! Haha. Men ändå inte så skrytigt och lite miljötänk har jag hört, plus för det! Men framförallt måste jag hålla med alla som säger att Viktoria och Daniel ser så förälskade ut och det är ju egentligen det finaste. Att se förälskade människor är ju fint oavsett om de är kungliga eller inte. Och jag blir lite avundsjuk, vill också vara förälskad, dock inte alls sugen på att vara kunglig. Älskar ju visserligen fina klänningar, men inte att bära själv.

Gillade Viktorias "tal till folket", men jag hade gärna sett Daniel säga något men jag hoppas att han kanske tar till orda under middagen. Daniel, förlåt Prins Daniel haha, är annars min favorit idag eftersom han (trots att han börjat kunglighetsvinka) fortsätter med att "morsa" på folk, det hoppas jag han fortsätter med. Sen påminner han ibland (i röst och rörelse) om en kille jag en gång var förälskad i så jag kan till en liten del förstå Viktoria.

Dags att krypa ner i sängen och invänta resten av talen och bilder på tårta och dans. Sen ska jag sova och imorgon hoppas jag vara befriad från denna kungliga hjärntvätt.


PS: Ber om ursäkt om jag skriver konstigt men nu är jag sjukt trött. *gäsp*

Bröllopsyran har startat…

Kan hända att den senaste tidens bröllopsprogram etc. har hjärntvättat mig men nu börjar jag verkligen hänga på det här kronprinsessbröllopet.

Ikväll tyckte jag det tog fart på riktigt med alla dessa tillresta gäster och gåenden på röda mattor. Jag som har en viss förtjusning över fina klänningar (kan återkomma till det i ett annat inlägg) fick en rejäl dos.

Och nu avslutas snart festföreställningen i Konserthuset. En helt ok blandning av musik (för vad man kunde vänta sig menar jag). Men Marlena Erman kunde man ju sumpat (då bytte jag kanal) och vad i hela fridens namn hade Magnus Uggla där att göra? Med honom försvann ju “magin” en stund. Men Helen Sjöholm är ju helt fantastisk och att Lisa Nilsson sjöng Sveriges bästa kärlekslåt , kents “Utan dina andetag” kändes som pricken över i.et. Även om jag undrar vad en viss Jocke Berg tyckte om det. Kul gubbe också den där konsertchefen. Haha. Och sådär kungligt perfekt med en barnkör i slutet.

Imorgon blir det den riktiga “festen”. Ska erkänna att jag tänkt titta hela dagen. Inte just för att det är kungligt bröllop utan mest för allt det andra, själva spektaklet; jätte tv-sändning, klänningar, hästar, musikframträdanden och min syrra då som står där någonstans utmed kortegevägen i sin uniform och ska skydda kungligheter med sitt li(?!).

Ok då. Jag ska väl se det lite för Victoria och Daniels också och för kärleken!

Riksdagsdebatten…

Har jobbat idag men följt kärnkraftsdebatten i riksdagen via SVT Play… och de håller fortfarande på. Ingen röstning har skett än. Tycker det borde bli dags snart. För visst är det viktigt att de debatterar och alla som vill får komma till tals men det har ju tendens att bli lite segt.

Inte helt konstigt ger jag 1-0 till de de rödgröna mot den grå.
Och Maria Wetterstrand valt helt grym! Hon så ut och pratade precis som jag känner mig. Faktiskt känns det som om hon är den enda som förstår allvaret i frågan.

Ett STORT PLUS också till socialdemokraternas Tomas Enroth när han snyggt smög in en av mina andra hjärtefrågor i dagens debatt…
”verkar det krångligt ja, verkar det obegripligt, ja, det är ungefär lika tokigt som att hävda att man räddar valarna genom att tillåta valjakt.”

Till sist måste jag säga att jag faktiskt fått ett svar på ett av de mail jag skickade till olika politiker igår. Det vara en centerpartist som svarade, tyvärr med bullshit men han svarade, det gillade jag.

Bättre sent än aldrig...

Fick ihop ett litet mail tillslut, till halva riksdagen typ. Imorgon röstar de om den kärnkraftspropositionen. Jag är inte särskilt hoppfull, men något måste man ju göra. Orkar inte känna hopplösheten. Så jag följde Greenpeace uppmaning, men skrev det jag själv vill...

"Hej.
Ibland känner man sig som vanlig medborgare väldigt maktlös inför vad som sker runt omkring en och det ni politiker bestämmer i vissa frågor (för trots att vi väljer er i våra val och försöker visa er "verkligheten" verkar det inte alltid som det går fram). Tillslut blir man sittandes där med en tår i ögat och hopplöshet i hjärtat.

En fråga som berör mig rakt in i själen är kärnkraften. Jag förstår att man inte kan avveckla den "huxflux" men att acceptera kärnkraft som energikälla och att inte arbeta för att bli av med den så fort som möjligt samt hitta bättre alternativ är för mig helt otänkbart. Och nu skäms jag både som människa och svensk medborgare över att ni tänker rösta fram den nya kärnkraftspropositionen. Att ni låter er hänga fast vid det gamla, visst är det kanske praktiskt men det är även helt idiotiskt!

Låt Sverige bli ett föregångsland i kampen för en kärnkraftsfri värld och låt mig få känna tilltro till er politiker som styr.

Jag vill att du röstar nej till kärnkraftspropositionen den 17 juni!

Hälsningar/ Cecilia"

Imorgon hoppas jag på mirakel!

Känslofyllt på olika vis...

Jag borde inte. Jag borde verkligen inte! Men jag gör det ändå, skriver här alltså. Kanske får det mig att landa lite på jorden igen, senaste dagarna har jag nämligen varit ute och flugit lite väl mycket. Och jag gillar inte när känslorna far iväg sådär utan att ta med sig hjärnan. Låter det kryptiskt? Ja, möjligen, kanske för att jag verkligen inte borde skriva något alls om det här. Så nu får det vara stopp!

Mitt i molnflygandet dök det upp en känsla som jag tyvärr haft en gång tidigare i livet. Då tog jag den inte på allvar och ibland hatar jag mig för det såhär i efterhand. Därför har jag nu funderat på om jag verkligen ska göra om samma misstag. Än så länge gör jag det men jag hoppas att mitt mod kan få mig att ändra på det imorgon. Bättre att bry sig för mycket än inte alls, eller? Skitsvårt, klumpen i halsen dyker upp så fort jag tänker på det.

Egentligen borde jag använda denna "blogg" till något både viktigare och intressantare än mig själv, som vad vår kära (ironi!) regering håller på med exempelvis. De senaste dagarna har de verkligen fått mig att bli både oerhört ledsen och rent av förbannad! Ibland vill jag till och med säga upp mitt medborgarskap tills det är några vettiga politiker som styr....

1. Inställningen till valjakt! Om det är något jag hatar med mitt favoritland Norge så är det deras valjakt. Att nu Sveriges regering vill medverka till nya regler som lättar upp för denna makabra och totalt onödiga jakt gör mig galen! ALL JAKT BÖR UPPHÖRA! Sverige borde vara ett föregångsland och stå på valarnas och havens sida. Bara jag tänker på detta gör att det koka i mig så jag har verkligen svårt att få ner några bra rader. Men Greenpeace jobbar på (de kunde för mig gärna vara ännu hårdare) och så har ju ju Sea Shepard, visserligen inte helt ok alla gånger om ni frågar mig men de gör ju något! Vill ni ha en lite mer nyanserad bild av valfångst kan ni kolla in denna dokumentär.

2. Regeringens kärnkraftspolitik. Den 17juni kommer riksdagen med största sannolikhet rösta för en helt idiotisk kärnkraftslag som bl.a. innebär att de gamla kärnkraftverken ska kunna ersättas med nya dvs. att Sverige inte alls ska ha som mål att lägga ner sin kärnkraft och istället satsa på andra energilösningar. Jag förstår verkligen inte hur de tänker. Ok, jag förstår att vi inte kan ta bort kärnkraften hux flux eftersom vi tyvärr är så beroende av den el vi får därifrån. Men att acceptera något som på så många sätt är dåligt för människor, djur och natur, inte bara nu utan i flera tusen år är så oerhört egoistiskt och dumt. Det är nästan som att vi skulle "skjuta av de sjukaste" åldringarna på sjukhemmen eftersom vi behöver sängarna för nya. Dvs. det är idiotiskt men praktiskt för då behöver vi inte komma på lösningar om hur vi ska hjälpa folk att bli friskare eller bygga om för att fler ska få plats. Äh, jag vet att min liknelse inte är det bästa men jag undrar vad man ska ta till för att människor ska förstå att kärnkraft är skit! Och sträva för att få bort det! Go Greenpeace! säger jag bara. Deras lilla aktion mot Forsmark var toppen! Och jag måste säga att de hade jobbat fantastiskt med dräkterna. Jag skulle gärna vilja ha en sån... hmm sol, vind eller vatten? Svårt att välja.

Så där ja! Nu har jag skrivit så mycket om regeringens skit att jag inte bara landat på jorden, jag har nästan hamnat under den haha. Men jag antar att det inte kommer ta så lång tid innan jag flyger UPP igen!

Nu ska jag ägna kvällen åt att designa en tröja att ha på mig i Norge i sommar (och tyvärr får jag väl använda den i Sverige under den intensivaste valrörelsen också). Texten blir något i stil med "Love oceans, stop whaling" eller något sånt.

Gråtmusik...

Sitter och deppar. Eller så illa är det väl egentligen inte men jag lyssnar på "blandbandsskivan" jag fick i present idag och den får mig att börja gråta. Det känns som om jag innerst inne väntat på att få göra det nu i några veckor. Jag liksom bara stängde av alla känslorna på en gång och höll skenet uppe. Men idag var det hejdå och det kändes. Nu är det väl i och för sig så att jag accepterat läget och traskat vidare just på den punkten men en viss tomhet kommer det ännu att finnas där. Förskräckligt bra blandskiva förresten. I Love.

De där kläderna...

Tänkte att det var på sin plats att göra som jag lovat och visa bilder på mina älsklingsinköp den sista tiden; tyllklänning, Lambiel tröjan, Lambiel mössan samt de nya skorna. Och vad är smartare än att göra det på en och samma bild? Fint va?! Kan säga att jag längtar till i höst när jag kan börja använda mössan! Kvalitén på bilden är ju inte den bästa men det får ni stå ut med.
Och nej, jag ska inte börja blogga om kläder nu, jag lovar.

Adrian kommer hit...

... eller inte HIT, till mig men till stan. Enligt tidningen ska han och några andra (vilka stod inte) ha träningsläger i ishallen fr.o.m. söndag. Jag ska nog ta en liten cykeltur ;) Förrövrigt älskar jag kurirens bildtext i artikeln " I OS i Vancouver blev han en publikfavorit efter att han iförd en tvångströja klarade en kvadrupel". Nja inte riktigt va? Det var ju ingen riktig tvångströja, men då jävlar hade jag blivit ännu mer impad! bilden ovan fotade jag på Stockholm Ice!

Man ska inte klaga...

Det mesta känns väldigt bra nu, eftersom allt skit lagts långt bak i huvudet. Så många trevliga människor i omgivningen, roliga saker på G, lärt mig en massa nytt senaste tiden, gjort något jag länge tänkt göra och det är mindre än en månad till semestern; nordnorge, skriva på boken, konserter och festivaler! Tjo! Sen måste jag få vara ytlig och erkänna att jag älskar mina nya turkosa skor, de är lovely!

Något som är skit och som är svårt att lägga ifrån sig är dock tanken på att vår praktikant sen tio veckor gör sin sista vecka nu. Fattar inte hur vi ska klara oss utan honom, fattar inte hur JAG ska klara mig utan honom. Min allierade! Men jag ska tvinga honom att komma förbi och hälsa på åtminstone. Och lära mig ett och annat haha.

Nä nu blir det kvällsmat.

PS: Det finns en annan jävla skitsak som ni borde läsa mer om HÄR, det är sånt som får mig att börja grina. Döda INGA valar för fan!

Vad den gångna veckan gav…

För andra natten i rad drömde jag att jag befann mig på en festival, det måste väl ändå betyda något som att jag verkligen längtar till sommarens konserter exempelvis. Eller att jag lyssnat alldeles för mycket på musik kanske? Men bättre än drömmarna tidigare i veckan om matteprov och att en frisör tyckte jag sa att jag ville raka av allt istället för “gör vad du vill bara du inte rakar av allt” iii.!

Festivalen i nattens dröm hade dock två ganska ovanliga gäster (när det gäller den typ av musikfestivaler som detta var), nämligen kungen och drottning Silvia. Haha. Jag tror att jag fått en överdos av kunglig glans den senaste tiden inte minst förra helgen när syrran gick högvakt och vi tillbringade i stort sett två dagar vid slottet. Fick se kungen iallafall, men inte Kronprinsessan och Daniel som på något vis hade varit roligare. Roligast, förutom att vara med “lilla E”, var dock när den beridna högvakten dök upp på söndagen, sjukt fina hästar och jag blev bra sugen att sätta något (typ en korv eller ett äpple) på ryttarnas hattar/hjälmar med den där lilla piggen på. Skulle nog blivit snyggt.

Veckan gick fort, kändes som om jag bara höll på med en sak; en webbsida till en kund. Men i helgen har jag bestämt att inte ägna den en en tanke så. Bort! Har städ och matlagningsdag idag för att i morgon bara ta det extremt lugnt har jag tänkt. Åka till sommarstugan och ligga i gräset, kanske läsa en bok.

Har två boktips att komma med. LÄS:
Mannen i Paradiset av Frippe Nilsson. Frippe (som givit oss den underbara “Jag ska bli rektor när jag blir stor”) har här kommit ut med den bok som väcker många tankar och som vanligt både är rolig och ger en liten klump i magen. Extra jobbigt för mig eftersom jag kände igen mig lite väl mycket ibland. Läs den och du kommer förstå varför jag också funderar på att “ta ner gitarren”.

Halva Liv av Mats Strandberg. Denna bok får du inte missa! Men jag varnar dig för att den är svår att lägga ifrån sig. Jag läste den så fort jag kom åt exempelvis gåendes till och från jobbet. Gå in på länken så får du veta mer om den. Har du inte läst Mats tidigare böcker, gör det med även om “Halva liv” är bäst! Den kan visserligen vara lite förutsägbar men det är skit samma egentligen.