Galning eller geni, vart går gränsen?

För några år sedan fick vi ett brev i vår postlåda, eller det saknade kuvert, adressat och avsändare så kanske ska jag mer kallade det för text på ett A4. En mycket märklig text, tätt skriven på skrivmaskin, knappt någon luft mellan raderna. Jag minns inte riktigt innehållet, kanske för att det var en aning obegripligt men jag minns att det stod något om en konspiration, poliser, mord och Sveriges Television. Jag tyckte "brevet" var en aning obehagligt faktiskt och vi funderade på vad det var för galning skrivit det och varför det låg i vår brevlåda, ingen av de grannar vi frågade hade nämligen fått ett liknande. Vi antog att det var någon sjuk person och slängde brevet. Men frågan återstår, vem skrev det och vad var meningen?

Varför berättar jag om detta idag? Jo, jag kom att tänka på det där brevet igår när jag läste boken Brev till Clara och Tyra från Eric Ericson. Många av de brev som finns i boken och i Eric Ericsons egna böcker (Brev till samhället, Brev till Utlandet) skulle förmodligen kännas lite konstiga och eventuellt obehagliga om man fick utan att veta vem som stod bakom dem. Nu vet ju med största sannolikhet alltid Clara och Tyra vem som ligger bakom breven de får, brev som ex. ger dem en ny identitet via "socialgruppslotteriet", informerar om olika (mycket ovanliga djur), samt fastställer att Tyra är en katt och att hennes toalett och dusch kommer bytas ut mot kattlåda (Eric skriver ofta, inte alltid, under med sitt namn). Och de gjorde antagligen som jag när jag läste dem, ibland skrattade så tårarna rann och tänkte att Eric har en underbar fantasi och kreativitet, att han är lite av ett geni!

Men vart går gränsen mellan en galning och kreativt geni? Ibland känns den lövtunn. Undrar om jag skulle skratta åt det där brevet vi fick i postlådan om jag läste det i ett annat sammanhang, i en bok. Eller om jag skulle bli fundersam om jag fick ett brev i min låda där det stod att personalen från och med nu ska bo på Konsum. Jag vet inte. Det var bara en tanke jag fick, att gränsen är lövtunn? Och att det kanske krävs mer än en text för att se skillnaden.

Vad det gäller Eric Ericson har jag mer än en text och kan konstatera att han inte är en galning, eller jo, fast på det bra sättet. Jag tror jag älskar honom. Läste ut hela boken igår, kunde inte låta bli, har hur många favoritbrev som helst. "Fosterkorren" är skön, glöm inte att "ekorren gillar: bandy, läsk, lök" och man blir ju lite sugen på att spela med kortlekarna Eric skickar; "Ruter häst" "Fitter knekt" "Mister" "Dator" "Osynlig" etc.

Det kanske blev lite för mycket ett läsa hela boken på en gång, att jag blev nog lite störd av det. Fick nämligen en (i och för sig dum fråga) på ett community och svarade som följande: "dölja mitt ansikte, segla i samt dansa kring i solnedgången", har inte fått någon följdfråga, personen funderar nog fortfarande på om jag är en galning eller ett geni. Vem vet?