På liv och död…

Det är tidigt. Jag borde inte vara vaken, och framförallt inte uppe ur sängen kl 07.15 en söndagsmorgon. Men det här är ingen vanlig dag. Det här är dagen efter igår, det här morgonen efter en ovanlig natt.

Var och såg Håkan Hellström igår. Han är fantastisk! Det kan omöjligt bli som konserten på Peace & Love för två år sedan, men självklart var han och övriga i bandet grymma! Jag hade en bra plats, tog många foton och svettades som jag vet inte vad i den oerhört varma lokalen. Har inte hunnit smälta allt än, det brukar ta ett tag. Men lycklig var jag trots att jag inte fick höra ”Brännö Serenad” och jag har nog aldrig längtat till Göteborg så mycket som igår.

När jag kom hem gick jag och la mig rätt snabbt men slog en signal till A för att säga godnatt. Som vanligt började vi prata om olika teorier och en sak som vi inte lyckades reda ut gick jag till min ”bokhylla” för att försöka få svaret på. Och då, när jag (försiktigt ska tilläggas) öppnar ena skåpdörren så händer det. Ett enormt brak! Jag flyr mot sängen och blir alldeles chockad. Båda skåpen/hyllorna har rasat ner i golvet med alla böcker och allt som kom i dess väg. Hade jag inte hunnit undan, undrar jag om jag inte varit död. Nu kom jag undan med ett svullet kindben, sår på näsan och deformerade glasögon (ser ut som om jag varit i slagsmål) och jag tackar någon högre makt (alt. mitt inbyggda flyktbeteende). Snacka om att jag blev chockad och A i andra sidan luren blev nog en aning konfunderad för att inte tala om mina grannar!

Idag har jag alltså en hel del att ta tag i. Jag bör dessutom, inom en snar framtid, skaffa en ny hylla men jag tror att jag köper en som står på golvet denna gången, väggarna i min lägenhet verkar inte vara att lita på.

En bild på kaoset!

Hade jag dött hade jag i alla fall dött lycklig, med Håkan Hellström konserten i färskt minne. Och heller inte ensam, eftersom A var i telefonluren. Det är ju något jag kan trösta mig med.

Efter min ”nära döden upplevelse” och min något skärrade kropp tog det evigheter innan jag somnade. Kunde dessutom inte ligga som jag brukar pga. svullnaden på kinden. Klockan var väl en bit över 02 när jag somnade något så när.

Och så runt 06.30 vaknar jag av ett SMS från min syster. Hon har om möjligen haft en ännu värre natt än jag (gissar jag bara). I natt bestämde sig nämligen den lille i magen för att det var dags att komma ut, så nu är jag moster till ännu en liten krabat. Det blev en pojke, precis som jag känt på mig hela tiden. Spännande nu att se vad han får för namn, jag har många förslag: Andrian, Elliott, Abbe, Sam, Leo, Morris, Eli (Ilaj)… men just nu funderar jag på om inte Håkan vore bra, hihi. Vi får se, det är ju ändå inte jag som bestämmer.

Nu ska jag ladda in bilderna från igår och sedan ringa till den nyblivna storasystern, mormorn och morfadern.

Surkväll…

Jag är hungrig fastän jag precis ätit. Jag är trött fastän jag tycker att jag sovit rätt mycket. Men det är väl för att det är en jävla skitkväll! Det har radat upp sig skitsaker (om än ganska triviala) och pricken över i blev när jag inte hittade E.T. filmen som jag gått och peppat för i två veckor. Tappade intresset för allt… allt annat än att lyssna på musik och surfa runt på nätet.

Två sportnyheter kan jag dock kommentera:
1. Alexander Majorov tog brons på JVM! Det är förbaskat roligt och det ska bli så kul att se honom åka VM om några veckor. Även om jag är väldigt ledsen över att Kristoffer Berntsson inte får åka. Men vi har två platser och tre potentiella åkare så då måste ju resultaten avgöra. Hoppas förresten vi får se Alexander på Stockholm Ice också… hur nu det ska finnas tid för alla underbara åkare som man fått ihop.

2. Det är slutspelsdags i hockeyn! Luleå får möta Djurgården. Blir spännande som attans men oj vad jag hoppas att de slår Stockholmarna! Kom igen nu Luleå kämpa på!

Näpp, nu ska jag kolla om det finns någon/något som kan får mig på lite gladare humör, annars går jag och lägger mig. Imorgon är det ju ändå en av årets tv-höjdpunkter; VASALOPPET!

Mitt ledsna hjärtas dag…

14 februari, ett av de datum på året som jag hatar. Ett datum som en person svärtat ner för evigt och som aldrig kommer kunna bli ljust igen, för mig och för många andra. Det känns inte ens som om det är den här dagen man ska minnas M, det är inte rätt dag och det borde inte ens få finnas en sådan dag än. Han skulle ju ha levt idag och många år framöver… och jag skulle fått tacka för att han till viss del bidragit till det jag har idag. Men så blev det inte.

Det enda fina jag kan förknippa med den 14 februari är att två personer som har varsin speciell plats i mitt hjärta, är födda just detta datum. Grattis till dom. Och förlåt att jag ändå mest ser svärtan.

Minnen av D...

Det är den 17 dec. Jag har trots det försökt hålla humöret uppe och vardagen vid liv. Men så här på kvällen kommer minnena krypande. Och allt det svarta väcker annat svart Men jag ska tända ett ljus nu (bokstavligen) en stund, läsa hans ord... som jag brukar göra varje år... och sedan ska jag gå och lägga mig.

I hope that someone´s gonna call And tell me this night is over…

För några år sedan satt jag en sommarkväll/natt och snyftade vid min dator samtidigt som jag följde rapporteringen från Broder Daniels avskedskonsert på Way Out West. Jag tycker om Broder Daniel, väldigt mycket och saknar dom, men de var aldrig ”mitt band”. Men jag led ändå och jag led med alla som ”dyrkar” dem. Och så tänkte jag tanken… hur skulle det vara om något av mina favoritband/artister lägger av? Och nu vet jag…

Idag kom beskedet, The Ark ska lägga av! Efter sommaren visserligen, men beskedet fick luften att gå ur mig. Jag satt där på jobbet (där jag läste beskedet via mail) och vara bara helt tom, nästan som om någon dött. The Ark har betytt så otroligt mycket för mig genom åren, de har fått mig att göra så mycket och ta mig igenom svårigheter och uppleva total eufori och glädje. Och inte att för glömma en jäkla massa bra konsertfotomotiv! De har en plats i mitt hjärta för alltid. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men jag tänker inte skriva mitt ”avskedsbrev” (eller ”sista hyllning” kanske passar bättre) just nu… det får komma efter sommaren, efter sista konserten. Får magont när jag tänker på den stunden.

Om jag ska tänka med huvudet och inte med hjärtat just nu så kan jag förstå att de lägger av. Och att de gör det nu. Dessutom är jag oerhört tacksam att vi fått veta att de ska lägga av i förväg så att vi kan boka konsertbiljetterna och veta att ”det här är sista gången”.
För som Ola själv menar ”det är viktigt med avsked för att kunna gå vidare”. Absolut!

Phu… nu börjar jag grina så nu orkar jag inte skriva mer.

Känslofyllt på olika vis...

Jag borde inte. Jag borde verkligen inte! Men jag gör det ändå, skriver här alltså. Kanske får det mig att landa lite på jorden igen, senaste dagarna har jag nämligen varit ute och flugit lite väl mycket. Och jag gillar inte när känslorna far iväg sådär utan att ta med sig hjärnan. Låter det kryptiskt? Ja, möjligen, kanske för att jag verkligen inte borde skriva något alls om det här. Så nu får det vara stopp!

Mitt i molnflygandet dök det upp en känsla som jag tyvärr haft en gång tidigare i livet. Då tog jag den inte på allvar och ibland hatar jag mig för det såhär i efterhand. Därför har jag nu funderat på om jag verkligen ska göra om samma misstag. Än så länge gör jag det men jag hoppas att mitt mod kan få mig att ändra på det imorgon. Bättre att bry sig för mycket än inte alls, eller? Skitsvårt, klumpen i halsen dyker upp så fort jag tänker på det.

Egentligen borde jag använda denna "blogg" till något både viktigare och intressantare än mig själv, som vad vår kära (ironi!) regering håller på med exempelvis. De senaste dagarna har de verkligen fått mig att bli både oerhört ledsen och rent av förbannad! Ibland vill jag till och med säga upp mitt medborgarskap tills det är några vettiga politiker som styr....

1. Inställningen till valjakt! Om det är något jag hatar med mitt favoritland Norge så är det deras valjakt. Att nu Sveriges regering vill medverka till nya regler som lättar upp för denna makabra och totalt onödiga jakt gör mig galen! ALL JAKT BÖR UPPHÖRA! Sverige borde vara ett föregångsland och stå på valarnas och havens sida. Bara jag tänker på detta gör att det koka i mig så jag har verkligen svårt att få ner några bra rader. Men Greenpeace jobbar på (de kunde för mig gärna vara ännu hårdare) och så har ju ju Sea Shepard, visserligen inte helt ok alla gånger om ni frågar mig men de gör ju något! Vill ni ha en lite mer nyanserad bild av valfångst kan ni kolla in denna dokumentär.

2. Regeringens kärnkraftspolitik. Den 17juni kommer riksdagen med största sannolikhet rösta för en helt idiotisk kärnkraftslag som bl.a. innebär att de gamla kärnkraftverken ska kunna ersättas med nya dvs. att Sverige inte alls ska ha som mål att lägga ner sin kärnkraft och istället satsa på andra energilösningar. Jag förstår verkligen inte hur de tänker. Ok, jag förstår att vi inte kan ta bort kärnkraften hux flux eftersom vi tyvärr är så beroende av den el vi får därifrån. Men att acceptera något som på så många sätt är dåligt för människor, djur och natur, inte bara nu utan i flera tusen år är så oerhört egoistiskt och dumt. Det är nästan som att vi skulle "skjuta av de sjukaste" åldringarna på sjukhemmen eftersom vi behöver sängarna för nya. Dvs. det är idiotiskt men praktiskt för då behöver vi inte komma på lösningar om hur vi ska hjälpa folk att bli friskare eller bygga om för att fler ska få plats. Äh, jag vet att min liknelse inte är det bästa men jag undrar vad man ska ta till för att människor ska förstå att kärnkraft är skit! Och sträva för att få bort det! Go Greenpeace! säger jag bara. Deras lilla aktion mot Forsmark var toppen! Och jag måste säga att de hade jobbat fantastiskt med dräkterna. Jag skulle gärna vilja ha en sån... hmm sol, vind eller vatten? Svårt att välja.

Så där ja! Nu har jag skrivit så mycket om regeringens skit att jag inte bara landat på jorden, jag har nästan hamnat under den haha. Men jag antar att det inte kommer ta så lång tid innan jag flyger UPP igen!

Nu ska jag ägna kvällen åt att designa en tröja att ha på mig i Norge i sommar (och tyvärr får jag väl använda den i Sverige under den intensivaste valrörelsen också). Texten blir något i stil med "Love oceans, stop whaling" eller något sånt.

Gråtmusik...

Sitter och deppar. Eller så illa är det väl egentligen inte men jag lyssnar på "blandbandsskivan" jag fick i present idag och den får mig att börja gråta. Det känns som om jag innerst inne väntat på att få göra det nu i några veckor. Jag liksom bara stängde av alla känslorna på en gång och höll skenet uppe. Men idag var det hejdå och det kändes. Nu är det väl i och för sig så att jag accepterat läget och traskat vidare just på den punkten men en viss tomhet kommer det ännu att finnas där. Förskräckligt bra blandskiva förresten. I Love.

Att kliva vidare…

Funderar på att sticka in alla knivar på en gång (alltså inte bokstavligt), ta en långpromenad i regnet (vart det regn de lovade nu är?), och sedan se Brokeback Mountain och grina sönder ansiktet för att sedan återuppstå på andra sidan, så som jag brukar ta itu med det. Eller “bryta ihop och komma igen” som Per Elofsson en gång sa. Det konstiga är dock att jag kan känna mig så ledsen och så glad på samma gång, kanske är medicinen haha.

Imorgon har jag dock tänkt åka till Kolmården. Känner att jag behöver träffa lite djur, ska sitta i “barnens lantgård” och klappa minigrisar till någon börjar undra om jag är galen. Sen ska jag sitta i delfinlagunen och insupa lugnet i någon timme… få hoppas att det inte är så många barn på plats. Hade ju hoppas på att det skulle spöregna, det bästa sättet att slippa trängas på Kolmården, men nu ser det tyvärr ut som att det blir sol, nedrans.

Nu ska jag se Sverige mot Danmark i hockey – VM, känner verkligen stämningen idag när jag har 26 grader varmt inne och 21 ute i skuggan! Flytta VM förböveln!

Jag gillar inte tidskillnad...

Jag hade tänkt se JVM matchen i natt mellan Sverige och Ryssland, men jag var lite trött i går och tänkte sova lite innan den började. Satte klockan. Klockan ringde inte. Vaknade någon gång efter 02, då det var tio minuter kvar av matchen, trist. Men roligt att de vann förstås. Tack o lov är nästa match kl 20. Jag fasar för hur det ska bli under OS, kommer ju inte hinna se något. Dessutom jobbar jag ju dagtid, så när ska jag i så fall sova? Tror jag får spela in hela OS och titta på det i efterhand.

Att vara förberedd...

Winnerbäck ställer in kvällens konsert i Stockholm pga. sjukdom i bandet. Svininfluensan står det på vissa ställen, om det är sant eller inte vet jag inte men det gör mig lite nöjd. Eller verkligen INTE NÖJD att någon är sjuk och särskilt inte någon som jag tycker om men jag är nöjd att jag inte köpt någon biljett till Winnerbäcks höstturné, ja... att jag har inte köpt någon biljett till något faktiskt. Jag vet att det kanske låter lite hysteriskt men jag har konsertförbud, bioförbud osv. på grund av svininfluensan och ställde in mig på det redan efter alla festivaler i somras. Men gud så jobbigt det är, jag har ett enormt konsertsug, och vad jag hela tiden får påminna mig själv "nej du, det där går inte tänk på svininfluensan", ex. idag när jag såg att Detektivbyrån snart ska spela i Norrköping. Men jag vill verkligen inte dra på mig en sjukdom som man kan dö av och jag hör ju till en av (icke officiella) riskgrupperna - de med otur.

Ser på det sättet fram emot att få ta det där vaccinet, men annars kan jag säga att jag verkligen inte gör det: För det första måste jag bortse från min etik och moral genom att ta del av något som innehåller djur (hajleverolja) och och är testat på djur. Hemskt no1. Sen finns det ju risk att man mår dåligt av själva vaccinet, mamma som redan tagit vaccinet blev "konstig" och fick ont i armen. Hemskt no2. Och så är det det där med att köa och få en spruta. Jag är spruträdd och får ibland panik i köer. Hemskt no3. Men ang. det sista gav mamma mig ett tips (eftersom jag sällan får panik i konsertköer) "låtsas att du köar in på en Springsteenkonsert". Yes, det blir säkert skitlätt! Lär bli rätt besviken när Bruce visar sig vara en sjuksköterska med spruta. Får se hur det går och hoppas att jag överlever fram till vaccineringen.

Vad det gäller musiken får jag hålla mig till skivor istället för konsert. Imorgon kommer (förhoppningsvis) Röd, Kents nya album. Ska bli spännande att höra men jag har inga förväntningar. Och om jag ska vara helt ärlig så väntar jag just nu än mer på Boys II Men, Maskinens album som skulle kommit den 4e men blev uppskjutet till den 18e. Kanske märkligt att jag väntar som en tok på just den skivan men som jag nog nämnt förrut är det något med Maskinen som liksom ätit sig in i min hjärna och den vill bara ha mer, så jag accepterar det.

Bättre att musik tar över ens kropp än influensa.

Vissen blomma...

Sjuk och trött och blä. Det verkar dock inte vara svininfluensan och det ska jag kanske vara glad för. Känner mig dock som en vissen blomma och ser bara allt som är dåligt. Inte ens en glad liten nyhet lyser upp i allt det gråa, typ att Timo Räisänen ska leda P3 Guld.

P3 har för övrigt lyckats rätt bra med val av programledare den senaste tiden, jag tänker främst på "Musikhjälpen 2009" och framförallt valet av att stoppa in Christer Lundberg i "glasburen". Christer är min största favorit i radio (och Annika Lantz), och har varit det enda sen han började på "Frank", vilket känns som en evighet sen. Gillar han små dokumentärer också, som gått på TV. Tror därför att "Musikhjälpen" blir lika lyssningsvärt som förra året men möjligtvis på ett lite annat sätt.

Nu ska jag lyssna på hockey och hoppas att Luleå gör mig lite gladare. Snälla.

Blä...

Jag mår illa, känns som om den där förbaskade "vintertiden" vände upp och ner på mig har varit helt konstig sen igår. Sov märkligt i natt och drömde en mardröm... där jag gjorde matteprov! Och när jag kom hem från jobbet idag möttes jag av två grannar som informerade mig om att det varit inbrott i källarförråden. Jag blir så jävla trött på folk som inte kan skilja på MITT och DITT! Rent praktiskt drabbade detta inbrott inte mig eftersom jag tycker förrådet är läskigt och därför inte vågat ställa ner något där, men det är ju inte roligt att gå runt med vetskapen om att det finns inbrottstjuvar i huset. Åter väcks mina tankar på att flytta ifrån detta hus. Och som om inte illamående, mardrömmar och inbrott vore nog, idag när jag lyssnade på radio fick jag höra en skändning av Broder Daniels "Whirlwind" (Tänker inte ens nämna låt eller artist vid namn). Jag började nästan gråta, låten var verkligen hemsk, snälla någon stoppa den!

Förnuft eller känsla?

Jag har riktigt svårt att bestämma mig. Har svårt att välja mellan förnuft och känsla, är rädd för att det blir fel hur det än blir. Stora delar av detta handlar om Wow, ska jag verkligen åka? Det blir verkligen inte billigt och enkelt, men å andra sidan är det med största sannolikhet en "once in a lifetime" att få se Antony and the Johnsons tillsammans med Göteborgs symfoniorkester, och vem vet ens när Antony dyker upp i Sverige nästa gång? Har visserligen sett Antony and the Johnsons live en gång förrut... men det var ju också helt fantastiskt! Men hur mycket är det hela värt? Med resa+ biljett + hotell och allt blir det ca 2500kr! Det känns lite galet mycket. Även om jag även gärna se andra artister på Wow (ex. Timo Räisänen och Laakso) så känns de inte så unika att jag måste åka dit för att se dem. Men jag antar att om jag inte åker kommer jag sitta här hemma och gråta och ångra mig den 14e och sen när recensionerna kommer och säger att Antony.... konsert typ var den bästa någonsin. Vet inte hur jag ska motivera mig att inte åka mer än priset eller jo jag har börjat tänka "spöregn", "inställd konsert" och "utbrott av svininfluensa", det kanske kan fungerar?

Kan heller inte bestämma om jag ska åka till Putte i Parken imorgon, det ser nämligen ut att bli ihållande regn.

Borde iallafall inte sitta mer vid datorn eftersom jag har haft riktigt ont i handleden och nacken de senaste dagarna. Hur ska det bli när jag börjar jobba på måndag?

When we were winning...

Tiderna blir helt omvridna när jag har semester. Stängde av tvn och försökte sova runt midnatt igår. Det gick inte, bara tankar och annat som snurrade. Efter en halvtimme gav jag upp, tände lampan för att läsa. Satt upp till två, blev tvungen att läsa ut Broder Daniel: When we were winning som jag påbörjade häromdagen. Vet inte direkt om det var rätt bok att läsa för att minska tankarna och för att bli trött. Den väcker, särskilt mot slutet så mycket känslor och tankar. Jag stängde boken och grät. Men somnade så småningom och drömde att jag var barnvakt åt Håkan Hellström och Daniel Gilberts barn (vet inte ens om Daniel har barn), det var märkligt. Men jag drömmer så mycket konstigt.

Läs boken föresten. Särskilt om du ett uns gillat/gillar Broder Daniel eller läs den ändå! Den är dessutom fylld av en hel del underbart vackra svartvita fotografier.

Ett enklare sätt att resa på...

Jag kom till affären och handlade men inte längre, är fortfarande hemma. Det blev ingen resa rent fysiskt utan på annat vis; tittade på film. Jake Gyllenhaal x 2, Proof och Brokeback Mountain. Den sistnämnda brukar jag titta på när jag känner mig nere, för den får mig att må ännu sämre, därifrån kan det liksom bara bli bättre. Undrar föresten varför de flesta av mina favoritfilmer inte slutar lyckligt. Kanske för att det känns mer verkligt än att alla "lever lyckliga i alla sina dar".

På väderleksrapporten ser det ut som det ska bli regn. Passande.

Instängd...

Skulle vilja fly härifrån, bara dra iväg någonstans. Kom visserligen hem igår från fyra dagar hos syrran men så fort jag kom innanför lägenhetsdörren kände jag bara nej, jag vill inte vara här. Lägenheten är varm, liten och fylld med en massa måsten. Kanske borde ta fram kartboken, bara peka i blindo och sen dra dit? Men eftersom jag inte ens orkar ta mig i kragen och åka/gå och handla så vet i fan om jag inte blir kvar här ändå. Blä.

Jag sörjer min Michael Jackson...

"Hur kan man sörja en människa man inte kände?" frågar sig många, men för mig är det inte alls svårt. För vare sig man känner någon eller inte så skapar man sig en egen bild av alla människor och det är den bilden man sörjer. Och vare sig det är någon du tror du känner eller inte är det få du lära känna alla sidor hos under din livstid. Och på samma sätt som någon man inte känner kan beröra en med det de gör eller säger, så berör de självklart en när de försvinner.

Idag sörjer jag Michael Jackson. Har precis sett minnesceremonin på TV och tycker den blev väldigt fin och värdig. Vackra ögonblick att bära i hjärtat. Tårarna rann. Men precis som Fredrik Strage upprepade flera gånger så kändes det som om hyllningarna kom försent. Vart var alla hyllningar när han fortfarande levde (förutom från alla fans), de senaste åren när han kanske behövde dem som mest? Det gör extra ont i hjärtat att han inte fick höra alla dessa fina ord. Och att han aldrig fick göra sina planerade konserter i London. Och ceremonins avslutning där kistan rullats ut och strålkastaren riktas mot en tom plats bakom mikrofonen på scenen, var nog den bästa sammanfattningen. Någon saknades där och saknas nu.

Det har gått över en vecka sedan dödbeskedet kom men jag tror det var först idag som jag insåg att Michael Jackson verkligen är död. Med dagarna som gått sedan den 25 juni har också min bild av Michael växt fram eller lättre sagt samlats ihop. Minnen från alla de år han funnits med i mitt liv och påverkat mig, från toppar och dalar. Det är en bild, som kanske inte stämmer överens med den verkliga Michael, men det är min bild och endast min. Och det är den Michael Jackson som jag idag sörjer och skänker all min kärlek.

Jag hoppas att medias griserier kring Michael kan sluta nu, att de kan låta honom vila i frid. Att de håller sig borta från hans barn. Och att folk inte gör allt för att tjäna egna pengar på hans död (vilket tyvärr redan är igång).

Döden är det enda säkra i livet. Och den kan komma när man minst anar det. Så ta vara på er och visa er uppskatting och kärlek till de ni tycker om, innan det är försent! Det är min största lärdom här i livet, som jag försöker leva efter varje dag trots att det kan vara väldigt svårt.

Ond vit volvo...

I reflex vände jag mig om på trottoaren, skrek "fuck you" och pekade finger åt den vita volvo som just passerat mig. Blev lite förvånad över mitt eget beteende men jag blev så förbannad, det var så jävla onödigt av föraren att INTE sakta ner och veja förbi stans största och djupaste vattenpöl när jag gick där på trottoaren. Han måste ha sett vattnet och han måste ha sett mig, måste ha insett att jag skulle bli översköljd! Jävla idiot! Jag blev dyblöt, tur att jag bara skulle till stan och vända i princip.

Ensam hos Putte?

Har precis noggrant tittat igenom spelschemat och hela artistutbudet på "Putte i Parken", eller lättare sagt lyssnat på hela artistutbudet. Det känns väldigt bra. Förutom det jag absolut vill se, finns det några jag hört talas om och är nyfiken på, några jag aldrig hört talas om men är nyfiken på och så finns det skit som jag inte alls tänker höra på. Men det ser riktigt lockande ut, det är nästan så jag vill vara där alla fyra dagar, alla har de innehåll. Och så får jag ju fotografera, I love Putte!

Men det är som vanligt det stora problemet att jag inte har någon att åka dit med, fyra dagar själv i ett tält/bil/stuga är fan varken kul eller speciellt säkert. Det är vid sådana här tillfällen som jag verkligen inser att jag inte har några vänner. Och att åka bil hem på natten (om jag bara skulle åka en dag) är inte optimalt, förra året var jag helt trött och slut, hade inte varit lämplig som bilförare. Tält är dock inte helt lockande, gärna en säng, toa och dusch "man är ju inte 25 längre" som min arbetskamrat sa när han kom hem från Peace & Love och bara hade stått ut en natt på campingen (och resten av nätterna bilade till släktingar i Rättvik för att sova).

Några veckor har jag på mig att tänka över saken, förhoppningsvis finns det biljetter kvar. Och det kan ju visserligen vara en fördel att invänta någon form av väderutsikter. Men vill man sova i säng är det kanske dumt att vänta.

Sicket skit!

Peace & Love har fått fram spelschemat nu och jag konstaterar direkt att det sker gigantiska krockar! Winnerbäck, Slagsmålsklubben och Hello Saferide precis samtidigt, hur kan man göra så? Visserligen har LW och SMK inte mycket gemensamt och drar olika publik men ändå, tänk på mig. Nu känns "Putte i Parken" mer lockande än någonsin. Moneybrother krockar dessutom lite med Laakso och Melody Club med Miss Li, vad är det för jävla schemaläggare? Varför ringde de inte mig? Ja ja, tur för dom att inte Håkan Hellström och Winnerbäck krockar för då hade jag utnämnt dem till totala idioter!

Är kanske inte upplagd för det där just nu. Dagen har varit seg och på hemvägen stannade tåget mitt ute i buschen "vi har påbörjat felsökning", ja, tack så mycket för det! Varmt var det också. Men efter ett tag kom vi igång igen. Alla som skulle vidare till Göteborg missade dock sitt tåg och jag missade troligen möjligheten till att må lite bättre, vilket jag hade behövt för nu känner jag mig bara arg och negativ. Ge mig en ljuspunkt!