Snön...

Det är något visst med "första snön". Jag blir som ett litet barn när jag ser flingorna falla mot marken och så måste jag traditionsenligt sjunga "Jag ser det snöar...". Från tågfönstret såg jag hur snön täckte mer och mer av marken ju mer norrut jag kom och när jag klev ut kände jag bara lycka bubbla upp inom mig. Vackert var det med den gråa himlen också. Bäst att njuta nu, för jag antar att jag som vanligt kommer uppleva dagar i vinter då jag hatar snön, slasket och kylan.