Himlen är grå, det forsar vatten ur stuprören, marken är full av vattensamlignar, regnet öser ner och där går jag mitt i allting, lyckligare än många andra stunder. Det är något med att vara ute och gå när det regnar, något som ger lugn och liv på samma gång.
Var nyss ute på en sådan promenad. Gick förbi för att se om det var något "Liv i parken" idag men det var inställt precis som jag förmodade. Men jag tog mig en promenad eftersom det var så härligt. Bilarna for förbi och andra gående jag mötte småsprang eller var ute och rastade sina hundar. Det var så skönt att gå där, ensam fast ändå mitt i stan. Och jag kunde inte låta bli dem... vattenpölarna. Först stampade jag lite extra, sen hoppade jag när jag inbillade mig att ingen såg, tillslut hoppade jag och struntade i helt i om någon tittade, betedde mig mer som en femåring än tjugofemåring men det bjuder jag på.
Ville egentligen inte gå in igen men... jag insåg att mina superbra rengkläder var torra inuti men totalt blöta utanpå och de bör ju hinna torka tills jag ska till jobbet i morgon (då är regn inte lika roligt).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar