Ett avslut...

Om nästan exakt tre timmar kliver de upp på scenen på Way out west, den sista spillran av Broder Daniel, för att göra ett avslut.

Jag har suttit här och lyssnat på deras musik nu och grinat av många anledningar. Broder Daniel har aldrig varit mitt STORA band men jag kan tänka mig hur det just nu känns för alla dessa BD fans, ont i hjärtat... även om allt nu är som det är med bandet och allt som hänt. Tårarna kommer också för att BD ändå inte hållit sig borta från min skivsamling, jag tycker att de har gjort fantastisk musik. Och så finns det en dimension till, ett förhållande till Broder Daniel och deras musik som alltid kommer finnas kvar och väcka minnen och tårar, men det bär jag för mig själv tillsammans med någon annan.

Hade velat vara där i Göteborg ikväll. Har bara sett BD en gång live (eller hur ska jag räkan det).... det var 2001 på Hultsfred. Min första festivaldag och jag var lite feg och höll mig till mitt sällskap som tyvärr segade något förskräckligt iväg från campingen... vi hann bara se slutet på konserten och det är något jag ångrat så många gånger, inte minst idag.

Men så kom hösten och av en slump hamnade jag i publiken på "Sen kväll med Luuk" när Broder Daniel var med och spelade When we were winning. Det var en magisk känsla, de stod så nära... och jag vet men tror nästan så här i efterhand att det inte hände.

Jag hoppas det blir vackert ikväll, jag hoppas det blir värdigt alla och jag hoppas det blir magiskt.

Tack Broder Daniel för allt ni gav och allt ni ger, i evighet, amen!