Nya drömmar, nya mål...

Då var den olympiska elden i Bejing släckt. Två år till Vancouver, fyra till London. Det är en viss tomhet men också ganska skönt. Att gå in i en bubbla av en massa sport under två veckor och att slängas mellan hopp, glädje och förtvivlan är inte bara roligt utan även påfrestande särskilt då man ska försöka leva en vardag vid sidan av med sömn, jobb och andra vanliga saker.

Många stora idrottsögonblick har vi fått uppleva men för mig är inte Michael Phelps och Usian Bolt de största stjärnorna, jag ser så mycket annat än världsrekord, även om det också är roligt och imponerande i sig. Har ännu inte hunnit smälta allt och därför kan jag heller inte säga vem eller vad som var det jag kommer bära med mig mest men kanske är det konstigt nog inte glädjen utan missarna. Det finns så många, inte bara svenska idrottare som haft otur eller misslyckande i sina satsningar. De som har tränat och kämpat i fyra år (ja hela karriären) och så skiter det sig bara. Nån jävla linje som trampas över, det springs in i en häck, en skada som uppstår osv. Det är så nedrigt och jag har sörjt med dem alla (eller flesta). Men så är livet och idrotten.

Svenska insatsen har väl inte varit helt toppen men man ska inte bunta ihop truppen tycker jag. Många har underpresterat, några har överpresterat, några gjort precis vad som kan förväntas av dem och några har haft en riktigt jävla otur. Några kommer igen om fyra år, andra har vi antagligen sett i OS för sista gången. Tack för allt ni gav!

När det gäller OS arrangemanget har jag ju bara sett allt via TV och då är det svårt att bedöma men med allt man "vet" om Kina har allting känts lite på låtsas. Man vet inte vad som är äkta och inte bland volontärer, funktionärer och publik, är allt ren och fri vilja? Det har varit svårt att se detta OS som en fest, så som jag gjorde i ex. Sidney. Men bortser jag från all politik och människor som fått lida av en eller annan anledning (det sker nog till vissa gräns i varje OS-stad) så måste jag säga att jag har imponerats stort av dessa arenor. Fågelboet är grymt att se på men mest älskar jag simarenen, vilket ställe! Dessutom måste jag säga att dagens avslutning var coolare än invigningen, särskilt den där "pelaren" med alla människor på i slutet, vad de jobbade.

Men idrottare och arrangörer i alla ära, bästa insatsen tycker jag faktiskt att SVT har bjudit på dessa veckor. Bortsett från ett visst felval av idrott i sändning och repriser istället för live tycker jag att de har gjort ett riktigt bra jobb med allt ifrån webb, kommentatorer, och reportage till OS-studion på kvällen. Extra stort tack för webbsändningarna, utan dem hade jag inte stått ut dessa veckor. Tack SVT! SRs radiosport är inte heller helt fel att ha när man är lågt bort från en TV eller dator.