Nu börjar det...

Då har det, bokstavligt talat sprakat igång då, Sommar OS 2008 i Beijing. Jag vet inte om alla de där fyrverkerierna är det bästa sättet att komma till rätta med luft - och miljöproblemen i den staden men som om de bryr sig.

Har i vanlig ordning tittat på hela invigningen och nja så jäkla märkvärdigt var det väl inte? Inte via TVn iallafall. Segare än vad jag minns att invigningarna brukar vara och dessutom kändes många delar så falska, när man vet saker om Kina som inte visades upp i invigningen precis. Men när många människor gör exakt samma sak samtidigt är alltid lika fascinerande (och smått skrämmande) varesig det är i Kina eller inte. Mest berörd blev jag ändå när Christian Olsson kom gående med den svenska fanan, jag tycker det är så förbannat sorgligt att han inte kan delta, det var därför jag fällde en tår.

Sättet att tända elden på var ju lite skoj, den mannen kan inte vara det minsta höjdrädd. För mig är dock tändningen av OS elden i Sidney det allra bästa, det var så snyggt med vattnet och det var så mycket känslor när hon stod där Cathy Freeman. Jag får gåshud bara jag tänker på det. Att det sedan hakade upp sig lite är bara ett sundhetstecken, äckligt perfekt blir aldrig bra, blir aldrig minnesvärt... kom ihåg det Kina.

Men nu sätter vi igång, dag som natt i två veckor. In i OS dimman (smoggen).