Jag har sett Winnerbäck många gånger genom åren, men oftast har det varit i Linköping eller trakterna runtomkring (om man bortser från en spelning i Sälen, en i Östersund och förra årets på Peace & Love i Borlänge.) Men i lördags var det dags att vidga vyerna en aning. Strömsholm var skådeplatsen.
Egentligen hade jag velat åka till Linköpingskonserten om det inte varit för att pappa fyllde 60-år då, så det blev att hitta detta alternativ. För jag var tvungen att se honom igen! Det var ett helt år sedan sist eftersom jag av olika anledningar aldrig var på inomhusturnén i vintras.
Och efter lördagen kan jag konstatera att det inte är samma sak att se Lasse i Strömsholm som det är i Linköping. För det första måste man inte vara tidigt ute för att komma över de eftertraktade armbanden till fållan närmast scenen. För det andra verkar publikens huvudsyfte, vid sidan av att se just Lasse, vara att fika i gräset. Och det sistnämnda tycker jag är trist och lite respektlöst mot de andra artisterna, särskilt om man sitter och pratar under deras konserter. Dessutom en aning respektlöst mot oss övriga som verkligen ville se och framförallt höra de andra.
Men ok. Jag försökte skita i dumpubliken och deras ointresse gjorde det iallafall enklare för mig att ta mig mellan scenerna och i stort sett stå längst fram på alla…
Love Antell. Min första Florence Valentin skiva kom med posten i fredags. Men framförallt ”Sping Ricco” har gått varm hos mig den här våren. Gillar Loves röst, påminner en aning om Håkans (Hellström). Gillar det han sa också och de flesta låtarna. Hans låt ”Barnenes Ö” vill jag verkligen höra igen! Mer Love och mer Florence Valentin, tack!
Dundertåget. Inte min kopp av te men jag stod ändå längst fram och diggade med eftersom (typ) alla andra jävlar satt ner! De är inte dåliga, men som sagt de är inte riktigt något jag fastnat för.
Sophie Zelmani. Har bara hört henne förut, inte lyssnat om man kan säga så. Och inte visste jag att hon var så vacker! Om folk i publiken bara hade hållit käften och om man hade haft någon att hångla med så hade det blivit ännu finare än vad det var.
Laleh. Underbara, fantastiska Laleh! Har alla skivor och lyssnar ofta men det har aldrig blvit av att se henne live, förrän nu och det var precis så bra som jag hoppats. Nästan bättre. Hon var så vacker och fin och spelade ett bra urval ur sin låtskatt. Och jag fick höra ”Snö” och blev alldeles lycklig! Tack Laleh!
Och så var det då kungen själv, mannen som regerar…
Lars Winnerbäck. Det var så kul att se honom… och så nära (de två senaste konserterna har jag stått lite längre bak). Och det var fint. Lasse behöver man aldrig bli besviken på, han och bandet levererar. Tyvärr blir det ju ofta samma låtar (vilket är lite synd eftersom han så många att välja mellan) men han spelar väl de som flest vill höra.
Snyggt ljus och coola videoproduktioner hade han med. Jag tog en herrans massa kort.
Det var en fin kväll och på det en ”tropisk natt”. Jag blev nöjd. Men Strömsholm igen? Nej, Lasse ses med fördel på ”hemmaplan” eller åtminstone med huvudsakligen riktiga Lassefans och Linköpingsbor i publiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar