För några år sedan satt jag en sommarkväll/natt och snyftade vid min dator samtidigt som jag följde rapporteringen från Broder Daniels avskedskonsert på Way Out West. Jag tycker om Broder Daniel, väldigt mycket och saknar dom, men de var aldrig ”mitt band”. Men jag led ändå och jag led med alla som ”dyrkar” dem. Och så tänkte jag tanken… hur skulle det vara om något av mina favoritband/artister lägger av? Och nu vet jag…
Idag kom beskedet, The Ark ska lägga av! Efter sommaren visserligen, men beskedet fick luften att gå ur mig. Jag satt där på jobbet (där jag läste beskedet via mail) och vara bara helt tom, nästan som om någon dött. The Ark har betytt så otroligt mycket för mig genom åren, de har fått mig att göra så mycket och ta mig igenom svårigheter och uppleva total eufori och glädje. Och inte att för glömma en jäkla massa bra konsertfotomotiv! De har en plats i mitt hjärta för alltid. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men jag tänker inte skriva mitt ”avskedsbrev” (eller ”sista hyllning” kanske passar bättre) just nu… det får komma efter sommaren, efter sista konserten. Får magont när jag tänker på den stunden.
Om jag ska tänka med huvudet och inte med hjärtat just nu så kan jag förstå att de lägger av. Och att de gör det nu. Dessutom är jag oerhört tacksam att vi fått veta att de ska lägga av i förväg så att vi kan boka konsertbiljetterna och veta att ”det här är sista gången”.
För som Ola själv menar ”det är viktigt med avsked för att kunna gå vidare”. Absolut!
Phu… nu börjar jag grina så nu orkar jag inte skriva mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar