Gråtmusik...

Sitter och deppar. Eller så illa är det väl egentligen inte men jag lyssnar på "blandbandsskivan" jag fick i present idag och den får mig att börja gråta. Det känns som om jag innerst inne väntat på att få göra det nu i några veckor. Jag liksom bara stängde av alla känslorna på en gång och höll skenet uppe. Men idag var det hejdå och det kändes. Nu är det väl i och för sig så att jag accepterat läget och traskat vidare just på den punkten men en viss tomhet kommer det ännu att finnas där. Förskräckligt bra blandskiva förresten. I Love.