Lever på hoppet...

Det finns tre saker som gäller inför helgen och som allt fokus ligger på just nu:
- Att jag ska vara frisk. Försöker med diverse försiktighetsåtgärder i vardagen och hoppas.
- Att mamma ska vara frisk så jag har resesällskap och någon som pröjsar "allt", resan är ju ändå hennes julklapp till mig. Hon försöker också med diverse försiktighetsåtgärder.
- Att Ola Salo ska var frisk och med i föreställningen. Kan jag tyvärr inte göra något alls för att påverka, förutom att hoppas. Såg dessutom ett pyttelitet plåster på ett ev. sår, det är nämligen klart att det blir cd av uppsättningen!

Nu dags för en av mina dagliga åtgärder, C-vitamin i form av apelsin.

Illustrera mera...

Såg ett tips om detta i dagens metro och kunde inte låta bli allt kolla in det. Helt galet och väldigt inspirerade!

Äntligen!

Jag är varken för eller mot kungahuset men jag måste säga att jag känt en slags glädje idag sedan det stått klart att Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling har förlovat sig. När jag kom hem och knäppte på tvn förstod jag lättare mina känslor... glädjen handlade nog till största del om tillfredsställd nyfikenhet. För äntligen fick man se och framförallt höra den där Daniel som så länge befunnit sig i kulisserna. Och det blir nog bra det där, han verkar ju helt ok. Min glädje kan nog ha en del att göra med att det lär bli ett hejdundrande"evenemang" och sist vi hade kungligt bröllop i Sverige var jag ju inte född. Tycker dock det hade varit lite roligt om de hade rest iväg till ex. Las Vegas och kört DriveIn bröllop och sedan bara satt in en notis i en svensk tidning "Vi har gift oss, Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling, nyårsafton 2009 i Las Vegas", men det är ju visserligen inte försent, de är bara förlovade än.

En minst lika trevlig nyhet är att Jevgenij Plusjenko siktar på comeback. En av väldigt få ryska idrottare jag beundrar.

Och en tanke... det heter förlovad borde det inte sen heta att man har "lovat sig" istället för "gift sig", för i så fall borde man ju tiden innan vara "förgiftad"?!

Det roliga som inte var roligt blev roligt...

Ja, jag så melodifestivalen i går. Bra? Nej. Roligt? Till största del nej. Men en liten stund låg jag i hoprullad på golvet och tjöt av skratt. En av oss i soffan (nämner inga namn) säger plötsligt under pausnumret "Gränslöst feta Kalle Moraeus". "Va?!", säger jag frågandes
"Ja det stod så", menar personen och syftar på skylten som redan är borta från TV rutan. "Inte möjligt", säger jag och funderar på vad SVT håller på med och drar upp en nyhet från veckan där något TV kanal råkat få ut en testskylt där det stod att George Bush var död, var det ett sådant misstag? "Kanske ett skämt" fortsätter personen i fråga. "Men ett väldigt dåligt och otajmat skämt" menar jag. Så är låten slut och Petra Mede avar framträdandet med orden...
"Det där var Gränslöst feat. Kalle Moraeus". Och jag faller samman i en hög på golvet. Människan har läst feta istället för feat. Så kan det gå och tur var väl det, annars hade det nog blivit tittarstorm och många som "rasat" i kvällstidningarna.

Till något helt annat... Skidskyttebrons och längdsilver idag, samt Luleås vinst mot HV71 igår, det satt fint det där. Sporthelg delux. Det känns dock trist att skidskytte VM är över. Längtar redan till nästa VC.

Att tackla besvikelser...

Det här är så sjukt bra! Har på något sett accepterat att jag inte får se någon konsert med Antony i år men när sådan där klipp dyker upp på min dator sticker det hårt i hjärtat igen. Det är svårt att tackla.

Jobbar dessutom hårt med att förbereda eventuell besvikelse nästa helg, dvs. att ställa in mig på att Ola Salo kommer vara ersatt med någon annan i rollen som Jesus, just den föreställningen som jag ska se. Det gör så förbannat ont att tänka den tanken men jag måste, för att om det är sanningen när jag står där i Malmö inte drabbas av den djupa besvikelsen och inte kunna ta del av musikalen i övrigt. Det är ju faktiskt så, ursäkta reste av ensemblen, att jag till 95% åker dessa ca 50 mil för att se Ola i den rollen.

Det var bara jag som lagade mat...

Hjärtklappning! Satt här i godan ro och kollade på skidor medan ugnen fixar pommes och burgare när det fullkomligt stortjuter i min brandvarnare! Har en sådan brandvaranare som jag enligt hyresvärden inte ska röra på något vis så redan när jag flyttade in och skaffade min "bordsugn" (har ingen köksfläkt heller) var jag lite orolig att brandvarnare skulle reagera, men det har aldrig hänt förrän nu. Jag for upp som ett skollat troll och öppnade fönstret och drog ut sladden för att försöka flytta ugnen (hur nu det skulle gå till den var ju rejält het), men tack o lov slutade det tjuta. Hörde liv i trappen så jag tänkte att grannarna kanske trodde att det brann men så verkar inte fallet vara. Phu. Jäklar vad det tjöt men nu vet jag ju att den fungerar i alla fall. Nu ska jag äta.

Hockeysug...

Fick sådan lust att gå på hockey att jag var nära på att ta tåget till Linköping, där Luleå spelar ikväll. Men jag tog mitt förnuft till fånga, det går nämligen inga tåg hem, dessutom har Cloetta Center en dålig plats för "bortastå". Inte har jag heller bilen här, annars skulle jag ju kunnat ta den. Men nu får jag sitta hemma och lyssna på webben istället, alltid något.

Nu ska jag se sammandraget från skidskyttets mixstafett. Såg visserligen det mesta när det sändes i morse, vi har den fördelen på mitt jobb (TACK SVT FÖR ATT NI SÄNDER ÄVEN PÅ WEBBEN!), men varken skidskytte eller det där silverloppet kan man få för mycket av.

Gamla och nya hjältar...

Efter matchen mot Rögle i går är kontraktet till elitserien klart men nu ska "vi" vara kvar där vi är, på slutspelsplats. I går när jag tittade på mitt kära Luleå i hockeykväll bubblade jag inombords, inte så mycket för hur de spelade (eller jo Omark fick mig att le stort) utan mer en slags helhet, jag kände en sådan stolthelt över det de gör. Och jag älskar att bära min fina LHF-halsduk.

Någon jag hejade på förr var Per Elofsson. Följde hans karriär noga, han var en stor "idol" eller vad man ska kalla det. Nu är han med i "Mästarnas mästare" (självklart hoppas jag han vinner) i SVT och i dag visade de klipp från hans kariär. Många minnen som berör, jag fällde några tårar och känner fortfarande väldigt starka illamåendekänslor när jag ser en viss jävla "spanjor" åka som en tok i Slat Lake City OS.

Idrott och idrottare berör mig, så är det. Just nu är jag mest fokuserad på skidskytte VM. Det var därför inte helt optimalt att jag bara han se början av morgonens tävling för att sedan sitta på ett tå och undra i en evighet. Radion rapporterade en kortis med "David Ekholm har medaljchans" jag höll på att spricka av nervositet och nyfikenhet och slängde mig vid datorn så fort jag kom in på jobbet. Femma blev han och det var galet bra. Och åter igen guld till världens bästa Ole Einar Björndalen, han är kung, en av de största stjärnorna även på min stjärnhimmel

Nu är det fastslaget...

Tors-sön har jag varit hos min syster och hennes familj, bebisen fyllde ett år, det är galet så fort tiden går. Men nu är det måndag och en arbetsdag är avklarad denna vecka, tre kvar. Åh, det där lät negativt, så illa är det inte.

Brevbäraren som kommer till vårt jobb med post är lite tankspridd. Förra veckan fick vi nämligen en hel del brev som verkligen inte var till oss (har även hänt förr). Det påpekade i dag min kollega för "postkillen" och lämnade över breven varpå han utbrister "Nej, men vem har delat ut de här, det är ju inte ens rätt gata", utan ett uns av ironi i rösten. Eh, jag fick hålla mig tills han gått innan jag började garva. Jag har nämligen inte sett någon annan dela ut post till oss än just han. Ännu roligare var att min kollega kollade genom posten för dagen och återigen hittade post till någon annan på en helt annan gata.. "Nej men vem har delat ut de här?", ja vem har gjort det!

Förrutom att postmannen är förvirrad har jag i dag även slagit fast att...

• JA, jag är helt förälskad i "Howlin" Pelle Almqvist i The Hives. Dessutom är "You dress up for Armageddon" så jävla bäst! Vill jag väldigt gärna se dem live i sommar!
  
• Jag kan lyssna på "Fantisera" hur många gånger som helst.
  
• Jag har insett att jag gillar spontansång i tråkiga miljöer/situationer, ex radiokören, eller det här. Sitter och hoppas på det i stort sett varje dag på tåget. Ibland blir jag nästan liten sugen själv att ta ton.
• Att vissa sångares "ylande"(jävligt svårt att beskriva) i endel låtar är aldeles underbart!
  

Vad har jag tagit?

Var det något jag åt, drack eller andades in under dagen som gjorde att jag är som jag är? Eller nu börjar det lugna sig lite, fick sitta ner i gungstolen när jag kom hem och bara ta några djupa andetag och sluta tänka, men förut var jag helt skruvad. Precis som igår har jag gått runt med ett stort och ofta sprucket i skratt leende hela dagen. Började garva åt mig själv när jag gick vid strömmen helt i egna tankar och blev skrämd, så jag hoppade till, av en mås! Och så snubblade jag på mig själv, eller på en liten isbubbla på marken när jag gick från tåget. Var ovanligt social också ja, något känns lite underligt. Men bättre att le än att gråta. Har ju starka misstankar om vart allt har sin upprinnelse. Dessutom tror jag att min sysselsättning på jobbet idag har gjort mig lite galen. Sitter nämligen och formger/gör original på en bok med en jävla massa bilder och bildtexter som ska in och det är mycket att hålla ordning på, och i bakgrunden spelar chefen housemusik så att jag blir ännu mer galen och tar på mig hörlurar och lyssnar på eget musikval som i dag mest blev "Fantisera"... så just det.

Försöker nu lugna ner mig lite till Timos helt fantastiska version av Radioheads Creep, bättre än originalet om jag får säga min mening...

"I want to have control
I want a perfect body
I want a perfect soul
I want you to notice
When Im not around
Youre so fuckin special
I wish I was special

But Im a creep, Im a weirdo.
What the hell am I doing here?
I dont belong here."

När det är omöjligt att inte le...

Har ett leende som nästa går från ena till andra örat. Folk som mötte mig när jag gick hem från tåget måste nog ha undrar varför jag sken starkare än sommarsolen och nästa småskrattade för mig själv. Men när vissa saker drabbar en så blir man fast och ibland kan "saker" vara en människa.

Idag fick jag åter igen frågan om jag varit med i OS, med tanke på min ryggsäck. Det är lite roligt faktiskt, kanske ska jag ljuga nästa gång och säga att jag faktiskt varit det. Tror jag ska fundera ut en lämplig gren? Någon som har ett förslag, vad ser jag ut som? Konståkning fungerar inte eftersom jag har för mig att väskan jag har är från sommar OS i Aten.

En inspirerade människa träffade jag alltså på idag. Hade också hoppats på att få SMK på jobbet i dag men ingen dök upp innan jag gick hem. Förhoppningsvis kom de inte alls utan väntar till i morgon, jag skulle ju fråga det där med bloggen.

Jag har styrt om liten här på min blogg under "Bloggar jag brukar läsa". SMK är inte borttagna än, hoppas ju att den kommer tillbaka. Men två olika LHF bloggar har tillkommit och så har jag tagit bort Jennys blogg. Kan inte läsa den längre sen hon börjat stoltsera med pälskläder! Kanske är fåingt men jag mår bara dåligt och blir irriterad. Att bära päls i dagens Sverige är så jävla onödigt!

Ska fortsätta le mig igenom kvällen och kanske lyssna några gånger på "Fantisera", som om jag inte redan gjort det minst 10 gånger idag :) Love it!

"Du måste sluta fantisera..."

Ibland gillar saker som jag normalt inte borde gilla, sånt som går en bra bit utanför ramarna, åt alla håll och kanter... lite konstigt är det men jag är inte förvånad längre... kanske har jag slutat ha ramar.

Ett musikaliskt exempel är CITY, som nu lagt upp en låt på myspace. Kan inte låta bli att tycka om det, men så är det ju "Tjompa" från The High Fives och Björn från Slagsmålsklubben som ligger bakom det, så det är ju inte konstigt att det går hem. På tal om SMK har de stängt ner sin blogg, vilket är trist och jag vet inte varför. Får ta och fråga nästa gång någon av dem dyker upp på jobbet, vilket borde vara snart.

"Du måste sluta fantisera, det kommer aldrig bli något mera..." fan den har redan satt sig och gjort kvällen bra mycket roligare! Hoppas det kommer fler låtar snart och jag vill ha dem!

Sen kan man ju undra om låten är riktad till mig. Jag är nog världsmästare i att just fantisera, om precis allt. Lite som en hobby, när inte så mycket annat finns att göra ex. när jag är ute och går, åker tåg eller ska sova. Skulle nog kunna få ihop en och annan story. Men nu ska jag inte fantisera utan fixa mat och kanske lyssna lite mer på låten.

Längtar efter skidskytte....

Senaste veckan har det avslöjats doping inom skidskyttesporten och det drog så klart igång prat om sportens trovärdighet osv. i media. Men det är inget som berört mig (eller jag hatar naturligtvis när folk dopar sig), jag älskar fortfarande skidskytte. Det är till och med så mycket att jag i flera dagar nu känt ett sorts sug av att få se det igen (har ju varit ett litet uppehåll inför VM). Men nästa helg smäller det, rent bokstavligen, VM drar igång. Äntligen! Det ska bli fantastiskt roligt. Men nu ska jag titta på störtlopp och hockey, roligt det med men inget är som skidskytte!

Nu är den här, den stora masspsykosen....

Kan det inte vara nog nu med melodifestivalen. Jag vet att årets upplaga precis har dragit igång men jag har redan fått nog. Det är stort sett Sveriges mest sedda program och inbringar nog en hel del pengar till vår kära public service men något måste göras åt det hela, det har blivit för mycket och lite obehagligt... för inte kan väl alla som tittar verkligen göra det av ren, fri vilja.

Förr tyckte jag att melodifestivalen var roligt att se på, men bra musik har jag väl inte tyckt att det innehåller (med vissa undantag läs ex. The Ark) sedan jag gick på lågstadiet och det känns som om det bara blir värre och värre.... kan väl ha en del att göra med att det är 1000 deltävlingar som måste fyllas med låtar och att det typ är samma människor som gör dem.

Förr gjorde jag en liten lista där jag satte poäng på alla bidrag; röst, låt, show, kläder... mest för att hålla mig vaken och försöka hitta något roligt att syssla med, men inte ens det orkar jag med längre, så ointressant har det blivit.

Men ändå står TVn och skiten på nu när jag skriver det här. Har övergett chips och banan (ja, det är en mumsig blandning). Funderar dock på att titta på en film istället. Blir jag nyfiken på något; från om en artist tappat en paljett, till vem som gick vidare går det med största sannolikhet att läsa i kvällstidningarna...och överallt annars i morgon.

Och kanske är det bäst att stänga av nu, så jag inte också drabbas av den stora masspsykosen.

Mammoth...

Kom precis hem från biografen. Har varit och sett Lukas Moodyssons senaste film, Mammoth. Känner mig helt överladdad med känslor, han är bra på det Lukas, att väcka känslor och tankar i en. Väldigt bra film, med vissa detaljer som är helt briljanta i det att de borrar sig in i hjärtat och hjärnan på mig. Det berättas så mycket under allt det andra, eller över, för det är det som är det bra. Sen kanske inte Lukas har en tanke med precis allt som jag tolkar men så är det väl ofta i film, musik osv. Är dock ganska säker på att det fanns en tanke med en av mina favoritscener.. när Leo (Gael Garcìa Bernal) står på hotellrummet i Bangkok och ser ut över staden och all smog och samtidigt testar en behållare med syre, det är både briljant, snyggt, sjukt och tragiskt.

Jag råder er till att gå iväg att se filmen, få lite nya perspektiv på livet och världen.

Om jag ska bli ytlig kan jag berätta att Gael Garcìa Bernal är ganska snygg. Och jag kan inte låta bli att tycka att han i filmen, till utseendet, är väldigt lik Hampus Björck (ni vet han som bla. spelade "Micke" i Skilda Världar). Jämför själva: Gael Garcìa Bernal, Hampus Björck .

Sen kändes det på något vis också speciellt att se Michelle Williams göra den här rollen som Ellen. Både för att jag älskar Dawsons Creek och Brokeback Mounatin (som hon varit med i) men jag tänker även på att det var när hon spelade in Mammoth som Heath Ledger dog. Känns konstigt på något vis.

Ska försöka samla ihop alla känslor och tankar nu. God natt.

Gamla känslor...

Såg nyss ett youtube klipp med en person som jag var väldigt förälskad i för en massa år sedan. Ibland kan det räcka med små saker för att gamla känslor ska kicka igång igen. Fortfarande en av världens vackraste, med en röst som gör att man smälter som is i en bastu.

En annan person jag gillar är ju CK, upptäckte precis att han visst spelar på Mittwoch i kväll. Spelar visserligen ingen roll eftersom jag ändå inte kunnat fara dit, då jag jobbar i morgon men roligt hade det varit. Har för övrigt aldrig varit på Mittwoch, just för att det är vad det är. Onsdagar är liksom ingen bra konsertdag hur bra arister man än lyckas få dit.

Nytt uttryck...

Det finns många konstiga uttryck och ordspråk. Idag fick jag ett till att lägga till samlingen. Läste nämligen följande i en kommentar på NSD.se. "Känner ni er förvirrade? Lite grann som en fis i en korgstol, kanske?" Haha vad jag garvade, "som en fis i en korgstol", är detta något uttryck som används av folk eller är det något han själv hittat på? Kanske är det något norrländskt? Jag har i alla fall aldrig hört det förut men ska nog börja använda det. Möjligtvis har jag dålig humor men ju mer jag tänker på det desto roligare är det.

Varför allt samtidigt...

Varför ska saker krocka så förbannat! Jublade nyss för att jag läste att The Hives ska spela på Flygeln i mars, men jublet blev kort, en snabb titt i almanackan och nej, precis då är jag bortrest! Det är märkligt att de senaste åren när vi ska till fjällen är det alltid en bra konsert här hemma. Men så kan det vara. Vore dock så förbannat roligt om jag någon gång kunde få se The Hives igen, utan att något står i vägen, vilket det typ alltid gör.

Klassfesten...

Idag låg en liten inbjudan och väntade nedanför brevinkastet när jag kom hem. Inbjudan till återträff för 9an. Jag fick instinktivt en antikänsla. Har (eller hade?) väl inget emot de jag gick nian med (gick ju 7-8 i en klass som splittrades över flera till 9an) och några vore kanske roligt att träffa men, nej tack! Kanske är jag så anti för att det är ordnat av ett sånt där "återträff företag" och typ alla nior är inbjudna och så kostar det en massa pengar... inbjudan gjorde mig dessutom lack för att det minsann inte står något veg. alternativ och då kan de ha sin jävla middag. Och vart ska de ha det då? Haha man skrattar ju. Dessutom sur eftersom det verkar som om de ska skicka ut "kontaktlistor", som om jag vill att min adress ska sändas ut till folk, nått telefonnummer hoppas jag dock inte de har lyckats hitta eftersom jag har dolt nummer! Eller är jag egentligen bara anti för att jag precis insåg att det är 10 år sedan vi gick ur nian? dvs. jag är gammal. Vet inte.

I vilket fall som helst vill jag hellre träffa klassen från gymnasiet ja, både "media" och "esteter"... och "häst". De är de enda jag brukar sakna ibland. Inte ens klassen från lekis till 6:an vill jag träffa har jag kommit fram till. Vill man träffa någon gamal kompis kan man väl fixa det, med internet är det inte så svårt. Förrutom en då, som kanske vore rolig att se igen. En norsk kille vi hade en kort tid i klassen på lågstadiet (ev. i ettan), kommer inte i håg mer än hans förnamn och endel av hans upptåg men han gjorde avtryck.

Får väl se om någon gamal klasskompis från 9an hör av sig då, men skulle inte tro det. Och det är som sagt lika bra det. Jag tar nog i alla fal och dumpar inbjudan i pappersåtervinningen.

Johan Harju helt enkelt...

Har befunnit mig i en datalös värld i några dagar, det gjorde mer gott en ont. Men jag missade därför att blogga om en sak när det var som hetast. Vet dock inte om det kommer svalna på länge, gör mig fortfarande så oerhört glad...

Johan Harjus fyra mål och en assist i gårdagens match mot Brynäs. FYRA MÅL! Han är min stora favorit och växer på den positionen för varje dag. Vilken lirare och så mycket glädje han ger! Känns dessutom enormt roligt att det med största sannolikhet blir slutspel i år, det är så det ska vara.