När det är omöjligt att inte le...

Har ett leende som nästa går från ena till andra örat. Folk som mötte mig när jag gick hem från tåget måste nog ha undrar varför jag sken starkare än sommarsolen och nästa småskrattade för mig själv. Men när vissa saker drabbar en så blir man fast och ibland kan "saker" vara en människa.

Idag fick jag åter igen frågan om jag varit med i OS, med tanke på min ryggsäck. Det är lite roligt faktiskt, kanske ska jag ljuga nästa gång och säga att jag faktiskt varit det. Tror jag ska fundera ut en lämplig gren? Någon som har ett förslag, vad ser jag ut som? Konståkning fungerar inte eftersom jag har för mig att väskan jag har är från sommar OS i Aten.

En inspirerade människa träffade jag alltså på idag. Hade också hoppats på att få SMK på jobbet i dag men ingen dök upp innan jag gick hem. Förhoppningsvis kom de inte alls utan väntar till i morgon, jag skulle ju fråga det där med bloggen.

Jag har styrt om liten här på min blogg under "Bloggar jag brukar läsa". SMK är inte borttagna än, hoppas ju att den kommer tillbaka. Men två olika LHF bloggar har tillkommit och så har jag tagit bort Jennys blogg. Kan inte läsa den längre sen hon börjat stoltsera med pälskläder! Kanske är fåingt men jag mår bara dåligt och blir irriterad. Att bära päls i dagens Sverige är så jävla onödigt!

Ska fortsätta le mig igenom kvällen och kanske lyssna några gånger på "Fantisera", som om jag inte redan gjort det minst 10 gånger idag :) Love it!