Premiär!

Hej.
Nu har jag öppnat upp portarna till min "nya" hemsida www.cissilia.se som förutom ny layout blivit uppdaterad med en mängd konsertbilder från bla. Putte i Parken 2011, samt konståkningsbilder från Stockholm Ice 2011.

Kommer i och med den nya sidan, samt att jag börjat twittra, avveckla denna "blogg" så småningom men än så länge är den kvar.

Och inte kunde jag låta bli att lägga upp en liten bild på världens bästa Håkan Hellström (här från Putte i Parken). Har redan sett honom två gånger i år och nästa vecka blir det en gång till.
Kan även meddela att det på nys sidan finns bilder från The Arks spelning på Putte i Parken, de har jag också sett två gånger i år och två återstår... det är ju sista tiden för The Ark som band.

/Cecilia

Magisk musik…

Tänkte ju inte uppdatera här förrän nya sidan är uppe men ibland kommer det saker som jag bara måste skriva om… eller tipsa om som det är i detta fallet.

Mattias från Den Svenska Björnstammen har gjort lite sologrejer som ni kan gå in och lyssna på här…

http://mattiasgoransson.blogspot.com/

Det är bland det bästa jag hört, och den senare hälften av melodin ”mor och far” är rent av den bästa melodin jag hört någonsin, puttar till och med ner Håkan Hellströms ”Brännö Serenad”. ”Pappa” texten gillar jag med väldigt mycket.

Har nästan lyssnat på det här hela dagen och är inte mätt än.

Nya saker på gång...

Det är väldigt ont om uppdateringar både vad det gäller meddelanden här på "bloggen" och bland fotografierna. Sanningen är den att jag sitter och jobbar med en ny version av sidan och när den kommer upp så kommer det även finnas foton Stockholm Ice 2011 samt från de senaste konserterna bl.a. Håkan Hellström, Dan Viktor och Kite.

Vet inte riktigt när det nya kommer, men det kommer... det är lite som med sommaren.
Håll till godo med det gamla så länge.

PS: Idag ska jag åka och införskaffa en bokhylla och den kommer inte hänga på väggen utan stå på golvet. Det är nog säkrast så.

På liv och död…

Det är tidigt. Jag borde inte vara vaken, och framförallt inte uppe ur sängen kl 07.15 en söndagsmorgon. Men det här är ingen vanlig dag. Det här är dagen efter igår, det här morgonen efter en ovanlig natt.

Var och såg Håkan Hellström igår. Han är fantastisk! Det kan omöjligt bli som konserten på Peace & Love för två år sedan, men självklart var han och övriga i bandet grymma! Jag hade en bra plats, tog många foton och svettades som jag vet inte vad i den oerhört varma lokalen. Har inte hunnit smälta allt än, det brukar ta ett tag. Men lycklig var jag trots att jag inte fick höra ”Brännö Serenad” och jag har nog aldrig längtat till Göteborg så mycket som igår.

När jag kom hem gick jag och la mig rätt snabbt men slog en signal till A för att säga godnatt. Som vanligt började vi prata om olika teorier och en sak som vi inte lyckades reda ut gick jag till min ”bokhylla” för att försöka få svaret på. Och då, när jag (försiktigt ska tilläggas) öppnar ena skåpdörren så händer det. Ett enormt brak! Jag flyr mot sängen och blir alldeles chockad. Båda skåpen/hyllorna har rasat ner i golvet med alla böcker och allt som kom i dess väg. Hade jag inte hunnit undan, undrar jag om jag inte varit död. Nu kom jag undan med ett svullet kindben, sår på näsan och deformerade glasögon (ser ut som om jag varit i slagsmål) och jag tackar någon högre makt (alt. mitt inbyggda flyktbeteende). Snacka om att jag blev chockad och A i andra sidan luren blev nog en aning konfunderad för att inte tala om mina grannar!

Idag har jag alltså en hel del att ta tag i. Jag bör dessutom, inom en snar framtid, skaffa en ny hylla men jag tror att jag köper en som står på golvet denna gången, väggarna i min lägenhet verkar inte vara att lita på.

En bild på kaoset!

Hade jag dött hade jag i alla fall dött lycklig, med Håkan Hellström konserten i färskt minne. Och heller inte ensam, eftersom A var i telefonluren. Det är ju något jag kan trösta mig med.

Efter min ”nära döden upplevelse” och min något skärrade kropp tog det evigheter innan jag somnade. Kunde dessutom inte ligga som jag brukar pga. svullnaden på kinden. Klockan var väl en bit över 02 när jag somnade något så när.

Och så runt 06.30 vaknar jag av ett SMS från min syster. Hon har om möjligen haft en ännu värre natt än jag (gissar jag bara). I natt bestämde sig nämligen den lille i magen för att det var dags att komma ut, så nu är jag moster till ännu en liten krabat. Det blev en pojke, precis som jag känt på mig hela tiden. Spännande nu att se vad han får för namn, jag har många förslag: Andrian, Elliott, Abbe, Sam, Leo, Morris, Eli (Ilaj)… men just nu funderar jag på om inte Håkan vore bra, hihi. Vi får se, det är ju ändå inte jag som bestämmer.

Nu ska jag ladda in bilderna från igår och sedan ringa till den nyblivna storasystern, mormorn och morfadern.

Det är så jag säger det…

Ikväll är det konsert igen. Denna gången Håkan Hellström! Som jag längtat efter detta, enda sedan jag sist såg honom på Peace & Love för två(?) år sedan. Håkan och bandet är så grymma live (ja, överhuvudtaget)! Blir alltid alldeles lycklig, även vissa låtar påminner mig om jobbiga saker. Idag vet jag i och för sig inte om han kan göra mig så mycket lyckligare för jag är för tillfället ganska glad även utan konsert. Men Håkan kan aldrig vara fel!

På tal om konsert så såg jag Robyn på svt igår. Hon är så jävla grym den tjejen! Jag har ju sett henne live men det var en eftermiddag på Way out west och då hade hon ju inte de senaste låtarna. Vill så gärna se henne nu! En sådan där konsert som igår.

Kommer ta med kameran ikväll men jag kan inte lova att Håkanbilderna dyker upp direkt. Har ju inte ens fått upp Stockholm Ice bilderna än men saken är den att jag starkt funderar på att göra om webbsidan och dessutom är det väldigt mycket annat på g i mitt liv just nu (eller så skyller jag bara på det, för att jag är lat). Tror faktiskt att jag slagit ett personligt rekord den senaste tiden. Eller två. Jag är ingen telefonmänniska egentligen men för några dagar sedan pratade jag i telefon 5h i streck och min sammanlagda taltid senaste tiden uppgår nog till mer än vad jag sammanlagt pratat i telefon i hela mitt liv… kanske. Men det är ju toppen att träna på det och det är ju toppen att prata med någon som det är roligt att prata med.

Nu ska jag fortsätta dansa runt här till Håkans två senaste album och göra mig iordning inför konserten.

Vårdags observationer…

Gick genom stan idag och insåg att den är här nu, våren, i alla fall idag. Ljummen luft. Fåglarna kvittrade, måsarna skria. I lekparken var det fullt av familjer med tjoande barn, vissa hade matsäck med sig. Bredvid lekparken spelade tonåringarna basket och fotboll. En bit längre bort utövade människor i blandade åldrar frisbeegolf. Människor promenerade, överallt. Vi Strömmen hade många slagit sig ner på parkbänkar, några hade tagit av sig barfota. Det satt många på uteserveringarna och till glasskioskerna ringlade köer. Längs Promenaderna gick unga och gamla, för sig eller tillsammans. Kärleksparen hand i hand. Några joggade. Andra rastade hunden. En äldre tant med en Papillon stod och småpratade hund med två invandrarkillar som hade en Chihuahua och en Amstaff. Solen värmde och många hade plockat fram vårjacka och solglasögon. Små enkla saker som ändå gör världen lite finare och mig något lyckligare.

Själv kände jag mig som ett svart får. Ensam, utan hund, glass, barn, partner eller frisbee, gick jag med mössa genom staden och in i biografmörkret.

Jag såg Oceans, på matiné hos bio Harlekinen. Det var jag och fyra barnfamiljer. Har velat se den sedan jag såg trailern men det blev aldrig tillfälle, förrän nu. Dessa underbara bilder på dessa underbara miljöer och fascinerande djur! Jag älskar havet. Så mycket fint i den filmen som fick mig att bli lugn och glad men också hemska scener som gjorde att tårarna föll, inte minst bilderna på valjakt och det där ohyggligt plågsamma som hajarna utsätts för när de tas upp, fenorna skärs av och sedan slängs kropparna tillbaka utan att de är helt döda. Hemskt!

Två av barnen i salongen kommenterade filmen i stort sett hela tiden. Det störde mig inte alls, gav nästan upplevelsen ännu en dimension… för de sa vad jag tänkte ”wow”, ”mamma, vad är det”, ”åh, kolla valen!” osv. Och det som gjorde mig allra gladast var under delen av filmen som handlar om hur vi människor utrotat och utrotar många arter. Jag satt med en klump i halsen och så utbrister den lilla killen ”Näääe! Varför gör dom så?! Nu åker vi härifrån!” Det gav mig en strimma hopp, att barnen ser vad som är fel i denna värld.

För varför gör ”vi” så mot vår planet? Tänk bara på hur vacker den är och hur mycket lycka den kan ge oss… bara under en helt vanlig vårdag i en stad.

För långt för FB status…

Tänkte skriva en Facebook status men insåg genast att det jag har i huvudet är alldeles för mycket. Detta blir dock mer ett ”skriva av sig” inlägg än ett inlägg som intresserar någon annan.

Testade nyss om en sak fortfarande plågar mig... och svaret är tyvärr ja. Men tack o lov gav det mig bara bara lite ont i magen och det känns bra. Har dessutom hittat något som får den där gamla känslan att dra åt skogen, något som väcker upp gamla saker men det fina. Jag vet att jag är lite kryptisk, det är liksom min grej att vara kryptisk. För om jag lärt mig något det senaste året så är det att inte ”ropa hej” eller skena iväg. Så det ska jag inte göra. Men det är skönt att det fortfarande finns människor som kan få mig att må så bra!

Hade förresten hoppats på att slå ett personligt rekord idag eller imorgon, men det blir nog tyvärr inte så, kom jobbiga saker i vägen, men en annan dag kanske.

Mamma har varit här på besök sedan igår (dock åkt hem nu). I går kväll var vi på bio och såg ”Never let me go”. Jag visste när jag såg trailern att jag ville se den men att det skulle bli jobbigt och ja, det var ingen munter historia. Hemsk och väckte förbannat många tankar. Dessutom kunde jag inte låta bli att tänka på hur lik Carey Mulligan är Michelle Williams, eller om det är tvärt om.

Idag har vi bara gått på stan, så nu är jag alldeles trött i fötterna. Och funderar på att slöa resten av kvällen.

Stockholm Ice 2011

copyright:cissilia.se

Stockholm Ice, igår, var precis som förra året… alldeles fantastiskt! Jag är så glad över att det finns ett sådant evenemang i Sverige, tycker förövrigt att det kanske var ännu proffsigare ihopsatt i år än förra året. Och vilka åkare de fick ihop! Evgeny Plushenko, Aliona Savchenko och Robin Szolkowy, Isabelle Delobel och Olivier Schönfelder, Tatiana Volosozhar och Maxim Trankov, Viktoria Helgesson, Adrian Schultheiss, Kristoffer Berntsson, Laura Lepistö, Shizuka Arakawa, Fiona Zaldua och Dmitry Sukhanov, Sarah Meier, Team Surprise, Ekaterina Chesna och Alexander Chesna, Alexander Majorov och så underbara, fantastiska… Stéphane Lambiel! Och några till.

Hjärtstopp höll jag på att få av isakrobaterna Chesnas nummer, både av spänning och det faktum att det var så fruktansvärt vackert när de ”flög” högt ovanför isen.

Alla gjorde fantastiska nummer. Sarah Meier, så otroligt vacker! Kristofffer Berntsson showade som bara han kan. Arakawa åkte med sådan inlevelse, Adrian blev jag ju oerhört glad över att se eftersom han är en sådan trevlig människa och bra åkare och så har vi ju Stéphane Lambiel denna helt makalösa människa, jag älskar hans sätt att åka konståkning, jag älskar ta mig fan hela den mannen! Han åkte lite tillsammans med Viktoria Helgesson, det var fint… jag tycker de kan bilda ett konståkningspar och åka för Sverige, behöver Stephane snabbt bli svensk medborgare så har jag ett förslag; han kan gifta sig med mig. Haha.

Egentligen är det ingen idé att jag skriver mer om tillställningen och alla nummer, för vissa saker kan inte beskrivas om man inte varit där. Vill ni dock se allt på tv så sänder TV4 Sport galan på tisdag kl.19. Den 7 maj kl. 14 och 4juni kl 14 (om jag nu minns rätt). Sedan så kommer jag lägga upp mina fotografier på www.cissilia.se så fort jag orkar ta tag i det.

Idag är jag lite seg. Det blev sent igår och idag har jag varit i sommarstugan och sparkat sönder en stubbe och plockat grenar.

Tack och bock hela Stockholm Ice. Ett evenemang som jag hoppas blir tradition! Det enda dåliga var mitt eget klanteri. Blev så exalterad efter Stephanes första åk att jag ställde mig upp och applåderade och då råkade jag tappa ena kamerabatteriet som på något mystiskt vis bara försvann!?! Så nu måste jag investera i ett nytt.

Ibland går tiden lite för fort..

Skulle ju skriva om The Ark konserten och mina känslor och intryck. Men tiden gick nu nu har det varit så mycket annat sedan dess så jag tror jag hoppar det inlägget. Men foton finns att se på www.cissilia.se

På den sidan finns också foton från CITYs spelning som jag var på i torsdagskväll. Blev inga bra foton eftersom ”scenen” var placerad som den var (med fönster bakom) och ljuset blev helt mojigt. Men jag lyckades väl ändå få med dom på bild. Hoppas på bättre lycka nästa gång… för det hoppas jag att det blir. Jag kan inte sluta gilla CITY, de gör mig alltid så glada av någon anledning.

Hemkommen från konsert…

Åh kära nån! Vart ska jag börja? Var på The Arks konsert på Flygeln tidigare i afton. Jag är helt slut nu både fysiskt och mentalt. Så egentligen borde jag sova. Ja, jag ska nog göra det. Kanske att det kommer ett litet inlägg om konserten imorgon istället och då ska jag berätta mer om:
Nostalgikänslan
Scenkläder
Foton
Krunegårds besök
och tårar.

Men nu ska jag alltså sova. Bäst så, klockan ska ju dessutom ställas fram i natt så det kan ju bli kämpigt annars. Tack och godnatt!

Arken och Björnen

Länge sedan jag skrev men det har varit så mycket annat. Förra veckan var jag i Sälen och åkte skidor. Fina backar och spår och sol i stort sett alla dagar utom fredagen. Skidsemestrar är härliga, de behövs. Men det var som sagt förra veckan så nu har jag redan jobbat en vecka och allt är som vanligt.

Imorgon ser jag fram emot en toppendag, eller kväll lättare sagt. Först spelar Luleå tredje hockey semin mot Skellefteå och senare ska jag på konsert, se The Ark! Visserligen kan allt bli en sorglig historia också. Luleå kan förlora och jag kan drabbas av den stora gråten över att det förmodligen är näst sista gången jag ser The Ark. Men nu ska jag inte vara sån. Just nu sitter jag förresten och tittar/lyssnar på just The Ark, streamad konsert från Växjö, på SVT PLAY/Klubbland. Har jag sagt att jag älskar att betala tv-licensen!

Älskar Luleå Hockey gör jag också. Det var oerhört skönt att de slug ut Djurgården och det är nice att leder mot Skellefteå. Hoppas så att de kämpar sig ända till final så jag kan åka till Karlstad (eller Stockholm) och kolla på en match! Behöver få skrika av mig lite hejarramsor, även om det verkar fungerar rätt bra när jag ropar här hemma, på jobbet och i fjällstugan med.

Surkväll…

Jag är hungrig fastän jag precis ätit. Jag är trött fastän jag tycker att jag sovit rätt mycket. Men det är väl för att det är en jävla skitkväll! Det har radat upp sig skitsaker (om än ganska triviala) och pricken över i blev när jag inte hittade E.T. filmen som jag gått och peppat för i två veckor. Tappade intresset för allt… allt annat än att lyssna på musik och surfa runt på nätet.

Två sportnyheter kan jag dock kommentera:
1. Alexander Majorov tog brons på JVM! Det är förbaskat roligt och det ska bli så kul att se honom åka VM om några veckor. Även om jag är väldigt ledsen över att Kristoffer Berntsson inte får åka. Men vi har två platser och tre potentiella åkare så då måste ju resultaten avgöra. Hoppas förresten vi får se Alexander på Stockholm Ice också… hur nu det ska finnas tid för alla underbara åkare som man fått ihop.

2. Det är slutspelsdags i hockeyn! Luleå får möta Djurgården. Blir spännande som attans men oj vad jag hoppas att de slår Stockholmarna! Kom igen nu Luleå kämpa på!

Näpp, nu ska jag kolla om det finns någon/något som kan får mig på lite gladare humör, annars går jag och lägger mig. Imorgon är det ju ändå en av årets tv-höjdpunkter; VASALOPPET!

Fantastisk kväll, det är då Säkert!

Igår var jag på konsert på Flygeln, det var Säkert! som var på besök. Det var en mycket bra konsert, hon hade tagit sig rejält sedan sist jag såg henne (2007) och jag måste understryka att hon redan då var bra. Det sämsta med konserten var att det visade sig vara sittplatser och inte alls ståplats som det stod på biljetten, men det löste sig ändå mot slutet när alla ändå stod. Mycket är bra med Annika Norlin men texterna är nog det allra bästa, så klockrena! Och vad de har haft betydelse i mitt liv. Igår fick jag exempelvis höra ”Någon gång måste du bli själv”, låten som jag hade för att komma över en olycklig förälskelse för en massa år sedan och det var speciellt att höra den live där och då (trots att jag som sagt kommit över honom) för jag visste att Han satt i publiken.

Jag gick själv på konserten men upptäckte alltså att jag kände en och annan som var där. Träffade bland annat på en gammal klasskamrat från skrivarlinjen, det var kul. Roligt var också att jag fick en helt ny bekantskap i en tjej som också var där ensam. Vi träffades på en bänk innan konserten och började prata och insåg ganska snabbt att vi var ganska lika på många håll när det gällde musik. Tyvärr gjorde hon så att jag nu har Aquas musik på hjärnan (orkar och vågar inte dra historien varför), men det kommer jag förhoppningsvis över under dagen.

Fin kväll alltså. Och jag har redan lagt upp bilderna på cissilia.se
Och en sak är Säker, jag vill ha en röd mantel med huva!

Mitt ledsna hjärtas dag…

14 februari, ett av de datum på året som jag hatar. Ett datum som en person svärtat ner för evigt och som aldrig kommer kunna bli ljust igen, för mig och för många andra. Det känns inte ens som om det är den här dagen man ska minnas M, det är inte rätt dag och det borde inte ens få finnas en sådan dag än. Han skulle ju ha levt idag och många år framöver… och jag skulle fått tacka för att han till viss del bidragit till det jag har idag. Men så blev det inte.

Det enda fina jag kan förknippa med den 14 februari är att två personer som har varsin speciell plats i mitt hjärta, är födda just detta datum. Grattis till dom. Och förlåt att jag ändå mest ser svärtan.

Baklängesåkning och konståkning i Spanien?…

I natt hade jag en sådan där strak dröm igen, en sådan som stannar kvar hela dagen.

Det var jag, mamma, två av mina mostrar och en gammal kompis till mig som skulle på konståkningsgala. Vi bodde på ett hotell och skulle göra andra saker fram till kvällen då galan skulle vara. När vi ska gå ut på morgonen går jag rakt in i Evgeni Plushenko. Han är av någon konstig anledning över en meter längre än mig och jag liksom tittar upp på honom… (lite Gandalf möter Frodo varning) och blir helt stum. Sedan vräker jag ur mig något på världens sämsta engelska typ ”you are my largest idol” samtidigt som jag tänker "men nu ljuger jag väl ändå”(jag är inte så jätteförtjust i Plushenko). Han är först nonchig men så kommer någon agent eller något (blonderad och klädd i päls) och lägger sig i och helt plötsligt står vi där och pratar på engelsk/rysk/svenska. Helt absurt. Dessutom kommer Sarah Meier förbi och berättar att många fler "stjärnor” än jag tidigare trott ska åka.

Sen går jag och mitt sällskap ut från hotellet, vi ska iväg till någon sevärdhet. Min syster ska skjutsa oss. Vi klämmer in oss i bilen och hon börjar köra… baklänges! Ut på vägarna i kurvor och backar, hon kör till och med om! Vi, eller främst jag försöker påpeka att ”du kan ju inte backa hela vägen, det är ju livsfarlig”. ”Jo, man kör åt det här hållet i Spanien” säger hon och fortsätter. Det är bara det att alla andra bilar kör rättvänt. Efter 2,5h kommer vi på att vi inte hinner dit vi ska så det är dags att åka tillbaka. Syrran kör in på en avtagsväg, för att vända! Och vi ser en polisbil köra förbi och stanna en bit bort.

Och där vaknar jag! Tur för syrran kanske? Men jag hade gärna velat se den där konståkningsgalan.

Tolka det där den som kan.

I rymden finns inga känslor…

Såg en bra film idag, I rymden finns inga känslor. Har tidigare sett kortfilmen men här fick man ju lite mer av det goda så att säga. Och till det goda hör exempelvis; historien och manusets speciella delar, Bill Skarsgårs skådespelarinsats, Martin Wallström (ja, hela han), att Cecilia Forss är perfekt i den rollen hon spelar, att filmen får mig att må bra och att den tar upp en hel del tänkvärdheter… för mig i alla fall. Igenkänningsgraden är ju rätt stor måste jag säga, har nog, som jag förut misstänkt, en lite släng av Aspergers jag med.

Och jag ska ta mig en funderare kring det där med magneterna. Att man kanske ska leta efter sin motpol. Hmm… tänk om jag bara hade en egen Simon som kunde hitta "en annan jävla tjej"… eller ja "kille" kanske.

EM i Konståkning 2011

Lovade ju sist att skriva lite om mina tankar kring konståknings EM. Inte för att jag tror att någon bryr sig men har man lovat så har man…

För det första var det ju fantastiskt att Viktoria Helgesson slutade 6a (och låg till och med 4a efter kortprogrammet). Mycket fint åkt! Dessutom historiskt! Väldigt bra jobbat, nu blir det ju två svenska tjejer som får åka nästa år.

Sverige får även skicka två killar eftersom Kristoffer och Adrian klarade att hålla sina placeringar på rätt sida av den gränsen. Tyvärr blev det lite för många missar för grabbarna för att komma bland de tio bästa men bra jobbat ändå! Och jag måste säga att jag tycker att domarna var snåla mot Adrian i kortprogrammet och bedömde kvadrupel helt knäppt i fria programmet! En sak hade de svenska killarna gemensamt, fantastiska friprogram! Sådana som går in i ens hjärta, trots missar, bara för att de är så bra ihopsatta och att det finns koreografi och inlevelse.

För mig är konståkning KONSTåkning, det är helheten och inlevelsen jag älskar. Visst är alla moment bättre ju snabbare, högre, mer.. det är men det får inte bli för tekniskt. En som insett det och som verkligen gör KONST på isen är ju Stephane Lambiel, och det var så roligt att EM hölls i Schweiz och att de fick dispens så att han fick vara med på uppvisningen. Alltid njutbart att se honom åka.

Schweiz ja. Det får mig ju också att tänka på sagan om Sarah Meier, ja det var som en saga. Att i stort sett lägga av men sedan tävla en sista gång, på hemma plan, gå ut sist och kunna ta guld och sedan göra det! Det var otroligt och hon åkte så fint. Allt det där gav mig gåshud och tårar i ögonen.

Vad det gäller toppen i herrtävlingen var det väl sådär tycker jag. Fransmannen Florent Amodio gick och vann och det var välförtjänt. Han kan bli spännande att följa framöver. Och i övrigt tycker jag det är kul att Tomas Verner verkar vara på G igen.

Par och isdans såg jag inte tillräckligt av för att kunna kommentera. Man kan ju inte hänga vid tvn/svt play hela tiden. Uppvisningen såg jag dock och förutom att jag tycker att många fått fram bra nummer måste jag ju säga att jag imponerades stort av den där 13åringa Schweiziska flickan (tyvärr glömt namnet) och den 48(!)-åriga Denise Biellmanns framfart på isen. Åldern verkar inte ha någon betydelse för vissa.

Så var det med EM, nu ser jag fram emot VM.

Dagens I-landsproblem…

Är förbaskat trött! Var uppe igår kväll och tittade på filmen "Så olika”, på TV4. Jag brukar inte se filmer på TV4 för jag HATAR när de bryter med reklam men jag kunde inte spela in den heller eftersom jag spelade in konståkningen som gick på SVT (men som jag redan sett på SVT Play). Varför höll jag mig då vaken för att titta på en, om sanningen ska fram, ganska dålig film? Jo, av en enda anledning; Johan Widerbergs leende, som jag inte kan annat än älska. Och så lockar han fram ”Ebba och Didrik” nostalgi i huvudet på mig (förlåt Johan haha), även om jag då var mer förälskad i ”Philip” än i Didrik.

Ja, men satt jag uppe sent kunde jag väl sovit länge i morse? Nej. Hade bokat tvättstugan och räknat ut att jag skulle behöva hela tiden på mig dvs. 7-14. Så Strax efter 7 var jag uppe. Och har varvat tvätt med tupplur hela förmiddagen. Tvätten blev dock klar redan innan kl 13 och när jag var nere sista gången såg jag att den jäveln som bokat efter mig tagit bort sitt tvättlås! Jag skulle alltså kunnat; 1. sovit en timma längre åtminstone. 2. Kanske kunnat tvättat på eftermiddagen. Jobbigt värre. Dagens I-landsproblem.

Men nu får jag vakna till. Uppvisningen från konståknings EM börjar strax på SVT Play. Ska bli kul att se! Stephane ska ju åka, trots att han slutat tävla!

Jag har för övrigt varit väldigt tyst med att kommentera EM här på bloggen, men jag ska göra en lite summering sen hade jag tänkt. Nu äta. Sen uppvisning.

Så dansar vi till dansmusik igen…

Igår fick jag äntligen se ”Den Svenska Björnstammen” live och jag har verkligen inget att klaga på! …det skulle i så fall vara att jag hade långkalsonger under jeansen (eftersom det var kallt ute och jag gick dit och hem) en mycket korkad idé när man dansar och trängs framför en konsert med Björnstammen.

Björnstammen var det dock inga som helst fel på, de kunde gärna fått spela mycket längre. De gör mig så jävla glad. Och jag tror jag hittat min favoritbjörn.

Självklart hade jag min kamera med men att fotografera i det ljuset, i den lokalen, från den positionen och så dessa studsande björnar var inte helt lätt. Blev dock en hel del speciella bilder. Ni kan såklart se dem på min sida, närmare bestämt HÄR (de första bilderna är på Lovisa Negga som var ”förband”).

Längtar än mer till festivalsommaren. Någon som vill hänga med på Siesta!?

Dancing on my own…

Är alldeles svettig och lita andfådd. Har precis tittat på P3 Guld och det är samma sak varje år, det går inte att sitta still! De plockar alltid in så bra live-akter att jag bara far upp och börjar dansa som en tok. I år inte minst till Familjen, Oskar Linnros och fantastiska Robyn… vilken underbar avslutning hon bjöd på! Den avslutningen nådde nästan upp till samma klass som det året (minns inte när) Maskinen avslutade, det var jävligt maffigt…

”Alla som inte dansar är våldtäktsmän”… så det är fan klart man dansar. Jag dansar dock mest när ingen ser. När persiennerna är nerdragna och jag är ensam. Men jag dansar.

Och Oskar Linnros, hur bra var han ikväll…och alltid?. ”Jag var ett loppisfynd hon ville ha nått och jag blev använd en gång mest på skämt”. Hans musik höll mig verkligen i handen under hösten och senaste livespelningen var riktigt bra.

Är jag sugen på konsert eller är jag sugen på konsert? Tur som är har jag en inbokad kommande vecka (äntligen ”…Björnstammen”) och så ska jag ju se Håkan och The Ark i vår, men jag måste ju klämma in lite fler innan festivalsommaren drar igång.

Inspirerad av en nyfunnen vän funderade jag under dagen på vad jag kan göra för saker för att må bra, att gå på konsert ligger verkligen högt på den listan må jag säga. Och så kan jag ju sno en sak jag läste på någons blogg eller vart det var… ”Jag knarkar musik och andas fotografi”, klockrent! Även om jag brukar säga att musik är som syre.

Shit. Hur ska jag kunna stilla mig och sova nu? Kanske ska jag varva ner med en film… kanske en av Pedro Almodóvar.