tisdag 1 februari 2011

EM i Konståkning 2011

Lovade ju sist att skriva lite om mina tankar kring konståknings EM. Inte för att jag tror att någon bryr sig men har man lovat så har man…

För det första var det ju fantastiskt att Viktoria Helgesson slutade 6a (och låg till och med 4a efter kortprogrammet). Mycket fint åkt! Dessutom historiskt! Väldigt bra jobbat, nu blir det ju två svenska tjejer som får åka nästa år.

Sverige får även skicka två killar eftersom Kristoffer och Adrian klarade att hålla sina placeringar på rätt sida av den gränsen. Tyvärr blev det lite för många missar för grabbarna för att komma bland de tio bästa men bra jobbat ändå! Och jag måste säga att jag tycker att domarna var snåla mot Adrian i kortprogrammet och bedömde kvadrupel helt knäppt i fria programmet! En sak hade de svenska killarna gemensamt, fantastiska friprogram! Sådana som går in i ens hjärta, trots missar, bara för att de är så bra ihopsatta och att det finns koreografi och inlevelse.

För mig är konståkning KONSTåkning, det är helheten och inlevelsen jag älskar. Visst är alla moment bättre ju snabbare, högre, mer.. det är men det får inte bli för tekniskt. En som insett det och som verkligen gör KONST på isen är ju Stephane Lambiel, och det var så roligt att EM hölls i Schweiz och att de fick dispens så att han fick vara med på uppvisningen. Alltid njutbart att se honom åka.

Schweiz ja. Det får mig ju också att tänka på sagan om Sarah Meier, ja det var som en saga. Att i stort sett lägga av men sedan tävla en sista gång, på hemma plan, gå ut sist och kunna ta guld och sedan göra det! Det var otroligt och hon åkte så fint. Allt det där gav mig gåshud och tårar i ögonen.

Vad det gäller toppen i herrtävlingen var det väl sådär tycker jag. Fransmannen Florent Amodio gick och vann och det var välförtjänt. Han kan bli spännande att följa framöver. Och i övrigt tycker jag det är kul att Tomas Verner verkar vara på G igen.

Par och isdans såg jag inte tillräckligt av för att kunna kommentera. Man kan ju inte hänga vid tvn/svt play hela tiden. Uppvisningen såg jag dock och förutom att jag tycker att många fått fram bra nummer måste jag ju säga att jag imponerades stort av den där 13åringa Schweiziska flickan (tyvärr glömt namnet) och den 48(!)-åriga Denise Biellmanns framfart på isen. Åldern verkar inte ha någon betydelse för vissa.

Så var det med EM, nu ser jag fram emot VM.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag missade en del av EM iår, tyvärr, men såg Sarah Meier knipa guldmedaljen, så fint ochså magiskt, det var verkligen gåshud o en och annan tår, blev så rörd!