Man ska inte klaga...

Det mesta känns väldigt bra nu, eftersom allt skit lagts långt bak i huvudet. Så många trevliga människor i omgivningen, roliga saker på G, lärt mig en massa nytt senaste tiden, gjort något jag länge tänkt göra och det är mindre än en månad till semestern; nordnorge, skriva på boken, konserter och festivaler! Tjo! Sen måste jag få vara ytlig och erkänna att jag älskar mina nya turkosa skor, de är lovely!

Något som är skit och som är svårt att lägga ifrån sig är dock tanken på att vår praktikant sen tio veckor gör sin sista vecka nu. Fattar inte hur vi ska klara oss utan honom, fattar inte hur JAG ska klara mig utan honom. Min allierade! Men jag ska tvinga honom att komma förbi och hälsa på åtminstone. Och lära mig ett och annat haha.

Nä nu blir det kvällsmat.

PS: Det finns en annan jävla skitsak som ni borde läsa mer om HÄR, det är sånt som får mig att börja grina. Döda INGA valar för fan!