onsdag 16 juni 2010

Bättre sent än aldrig...

Fick ihop ett litet mail tillslut, till halva riksdagen typ. Imorgon röstar de om den kärnkraftspropositionen. Jag är inte särskilt hoppfull, men något måste man ju göra. Orkar inte känna hopplösheten. Så jag följde Greenpeace uppmaning, men skrev det jag själv vill...

"Hej.
Ibland känner man sig som vanlig medborgare väldigt maktlös inför vad som sker runt omkring en och det ni politiker bestämmer i vissa frågor (för trots att vi väljer er i våra val och försöker visa er "verkligheten" verkar det inte alltid som det går fram). Tillslut blir man sittandes där med en tår i ögat och hopplöshet i hjärtat.

En fråga som berör mig rakt in i själen är kärnkraften. Jag förstår att man inte kan avveckla den "huxflux" men att acceptera kärnkraft som energikälla och att inte arbeta för att bli av med den så fort som möjligt samt hitta bättre alternativ är för mig helt otänkbart. Och nu skäms jag både som människa och svensk medborgare över att ni tänker rösta fram den nya kärnkraftspropositionen. Att ni låter er hänga fast vid det gamla, visst är det kanske praktiskt men det är även helt idiotiskt!


Låt Sverige bli ett föregångsland i kampen för en kärnkraftsfri värld och låt mig få känna tilltro till er politiker som styr.


Jag vill att du röstar nej till kärnkraftspropositionen den 17 juni!


Hälsningar/ Cecilia"

Imorgon hoppas jag på mirakel!

Inga kommentarer: