måndag 2 augusti 2010

Putte i Parken 2010…

Första jobbdagen efter semestern. Jag har varit bitvis frånvarnade, eller kropp och hjärna kontaktade inte riktigt varandra. Bad mina arbetskollegor att ta allt väldigt långsamt idag så jag skulle hänga med "det får vi ju alltid göra" sa de och skrattade. Men tack o lov var dagen lugn. Bara på tåget hem som jag återigen blev skitförbannad på SJ men det är en annan historia. Nu beror min seghet inte främst på att jag börjat jobba efter en månads semester utan på något helt annat...

Onsdag - Söndag natt tillbringade jag nämligen min tid i Karlskoga och deras underbara musikfestival "Putte i Parken" (PIP). Det är tredje året den anordnats och det var tredje året jag var där (men aldrig förr hela festivalen) man vill nämligen alltid komma tillbaka. Jag kan inte riktigt beskriva exakt vad det är som gör att jag gillar Putte så mycket, men det gör jag, väldigt mycket!

… så mycket att jag trivdes väldigt bra trots att jag bodde ensam i en liten skåpbil, trots att mitt teleobjektiv till kameran pajade redan på onsdagen, att jag tvättade mig/badade i en sjö, och att det regnade mest hela tiden. Eller nja. På onsdagen var det sol fram till 22 eller något, då kom regnet sakta och sen blev det bara mer och mer. Hela torsdagen hällregnade det (jag gjorde en dagsutflykt till Munkfors och Laxholmen* och var ibland tvungen att stanna bilen för att det inte gick att köra pga. regnet) men fredagen blev ännu värre för då tillkom blåsten. Lördagen var dock fin, bara något fånigt duggregn sent på kvällen/natten. Vanligtvis skulle väl detta låta ett hemskt väder att gå på festival i men jag tror inte bara det var jag som ändå trivdes förvånansvärt bra. Vi liksom sket i vädret och gjorde det bästa av det; publiken, funktionärerna, arrangörerna, artisterna (även om många av dem tyckte synd oss). Vissa bemötte regnet med att ta på sig, andra med att ta av sig. Jag tog på mig, regnkläder och gummistövlar men det var knappt att det hjälpte, jag hade vatten enda in i mitt armbandsur!

Vid Dalenscenen (som måste vara Sveriges finaste festivalscen?) hade det bildats en liten sjö med ett stundtals djup på en decimeter. Där badade under lördagen några badankor, uppblåsbara badleksaker, Andreas Grega och ett gäng ur ”Grega familjen”.

Mitt objektiv pajade alltså. Vet inte hur men nu har det ballat ur. Det går att använda och jag fortsatte ta bilder men de flesta blev inte så bra. Ska gallra ut de bästa och lägga upp på cissilia.se så fort jag orkar.

Det huvudsakliga då, konserterna? Ja, vad ska man säga. Jag fick verkligen vad jag ville och de jag hoppades skulle leverera gjorde det.

JAG TITTADE PÅ:

Onsdag
Carolina Wallin Pérez - fint! Och skönt att få höra lite kentlåtar trots att jag nu missar att se dem i sommar.

Kalle Baah – såg och såg, hörde lite i väntan på annat.

Tomas Andersson Wij – “Det är tur att vi har kravallstaket” sa Tomas och log. Jag var den enda som stod där, visserligen satt det en hel del på gräsmattan runtom men publiken svek. Tomas svek dock inte jag fick höra mina favoriter ur hans låtarkiv.

Oskar Linnros – var så som jag väntat mig fast bättre. Ska införskaffa skiva nu och lyssna in mig. Killen var ju bra live!

The Ark – Oj, vad jag väntat! Det var länge sedan jag såg dem live nu. Det var en fin fin show de bjöd på och lockade fram knottret på mina armar. The Ark är alltid The Ark i mitt hjärta, en del av mitt livs historia. Men det är lite trist att de bara spelar hitsen och liksom glömt bort oss gamla fans från innan ESC-tiden.

Skinny Puppy – Såg början, performance kan man väl mest kalla det. Och när det inte direkrt hände något mer än att den där döda stjärngossen? gick runt med sin “rullator” så gick jag ;)

Kapten Röd – såg i väntan på annat men det hann hjärntvätta mig. Jag fällde en tår till hans låt om alla döda vänner och vaknade upp på torsdagen med textraden ”En miljon nollor” på läpparna.

The Mary Onettes – ”Helt ok, varken bra eller dåligt” har jag sammanfattat det i min dagbok. Men helt ärligt har jag redan glömt det nu så hur var det egentligen?

Torsdag

Docenterna – Spöregn! Stor scen lite folk. Joppe var skön och Idde var ju bra men nja Docenterna är inte min kopp te direkt.

Monty – Var väldigt nyfiken på denna tjomme efter att ha lyssnat på myspace. Och det blev lite som förra året, när jag upptäckte Parken. Jag får helt enkelt köpa en skiva och lyssna in mig.

This Is Head – stod mest och lyssnade för att det var ok och att det var så få som var där. Dessutom var ena killen i bandet så lik skådespelaren David Dencik.

Timo Räisänen – Underbara, fantastiska, kärleksfulla, begåvade, charmiga, ösiga Timo. Timo har en plats i mitt hjärta för att han är så härliga på alla möjliga vis. Han bjuder alltid på bra konserter även om de här på PIP faktiskt var den bästa jag sett med honom och de andra. Och så fick jag höra Creep! Det är liksom kärlek som strålar ut från scenen och tillbaka i musiken och bredvid den. Att han dessutom ALLTID tar sig tid att träffa alla som vill, efter konserten ger honom extra stort plus. Han och vapendragaren Hans tar sig tid för alla. Jag hade som vanligt med mig senaste skivan för signering och Hans fick signera min Universal Poplab skiva (och han berättade skrämmande nyheter om Christers hår! ). Timo fick signera foton också, som jag tagit, han verkade väldigt förtjust i ett av dem. Tjoho så nice det ska bli att fara till Nyköping den 21/8 och titta på dem igen.

Teddybears – såg inte början (pga. trevliga samtal med Hans och Timo) men oj vad förvånad jag blev. Teddybears var riktigt bra och roliga att se och i och för sig stod ofta låttexterna på ”backdropen” men jag kunde texterna ändå, det visste jag inte om mig själv. Hade visserligen velat se helt andra björnar… Den Svenska Björnstammen, men man får ta vad man får.

Fredag

[Ingenting] – Bandnamnet som säger vad jag tyckte om konserten.

Amanda Jenssen – stod och tittade lite på henne efter en bit mat. Fin scen, fina kläder. Men jag är väl inte helt förtjust i henne.

Billie the vision & the dancers – för tidig speltid för för dans, men det svängde och jag blev lite kär i flickan som bl.a. spelade trumpet.

Hoffmaestro & Chraa – Det här såg jag fram emot. Dels för att jag missade dem sist på PIP, dels för att jag visste att PIP-publiken älskar Hoffmaestro och att de bjuder på röj. Regn och speltid innan mörkret sket alla fullständigt i. Fullt jävla ös och jag kunde inte heller stå stilla. Måste varit vakternas mardröm när bandet gav publiken order om att springa fram och tillbaka i sidled.

Hästpojken – Jag trodde förr att jag inte gillade Hästpojken, men sen kom jag på att jag gjorde det, köpte senaste skivan och blev förälskad. Så att se dem live var väldigt underbart! De hamnar på min topp fem lista över bästa PIP konserterna 2010 och nu ska jag beställa första skivan.

Invasionen – hann se sista låten typ, och så intresserad var jag väl inte, ville mest bara få en skymt av Dennis och det fick jag från det lilla taket jag hittade att stå under.

Maskinen – Som jag väntat och längtat! Tog det ganska lugnt under dagen för att orka med den konserten, tur det. Det var så jävla bäst! Regnet öste ner och det var vackert att se hur folk hoppade sönder gräsmattan eftersom ”alla som inte dansar är våldtäktsmän”! Maskinen fick nog festivalens längsta “en gång till” och jag tycker det är synd att de inte är en evighetsmaskin!

Public Image Ltd. – Jag var trött men stannade de två först låtarna bara för att få se Johnny Rotten, haha.

The Bloody Beetroots Death Crew 77 – Lät bra och de spelade i Dalen, så jag hade gärna velat vara med och höra mer men Maskinen väntade så jag fick prioritera.

Lördag

Mixtapes & Cellmates – första lördagsspelningen. Inget som fastnade, men det var skönt att stå där och lyssna i solen ett tag.

Kristoffer Ragnstam – ska man veta vilka de är? Det verkade så på dem. Jag visste inte och jag bryr mig inte speciellt heller. Tyckte det gick bra att lyssna på men inte mer än så även om jag såg hela konserterna.

Andreas Grega – Fantastisk konsert. Andreas spred kärlek och kloka ord omkring sig och fick mig att älska PIP ännu mer. Han var nästan mer utanför scenen (hos publiken) än på den, och han hoppade i vattenpölen och gjorde varenda kotte skitglad! Jag hade gärna hoppat där jag med (men jag hade ju inte fler ombyten med mig) och jag hade gärna lyssnat mer på hans musik innan. Men nu blir det skivköp och sen ser jag fram emot nästa konserttillfälle.

Melissa Horn – skivan har gått varm, särskillt när jag åkt tåg till/från jobbet. Hon var fin och publiken likaså, sjöng med i allt. Jag tror hon var lika glad och nöjd som vi som lyssnade. Jag hade velat höra ”Kungsholmens hamn” men den kanske är för sorglig för en festival?

Petter – ”Det går bra nu!” Eller gör det det för Petter? Tycker han såg lite gammal ut haha (såg honom bara på håll dock). Men det svängde väl på. Han spelade också i dalen och det gav ju lite extra känsla.

Kite – Nicklas Stenemos underbara röst! Gillar Kite, gillar att de ska släppa ny ep i september. Gillar dock inte att konserten var så kort. Vill ha mer mer mer!

Lillasyster – De fick hoppa in istället för N.E.R.D som ställde in. För mig kvittade det. Såg bara slutet på konserten och det var ju en upplevelse. Martin spelade kläderna av sig själv och satt där sen som en gammal struttig gubbe i bara kalsongerna och bad om förlåtelse för att vi var tvungna att se ”en blek, fet, 40åring”, jag vet inte om jag förlåter honom.

Danko Jones – Lyssnade lite och gillade mellansnacket bättre än musiken. Sanningen är dock att de spelade innan The Hives så jag stod mest och tänkte på hur fantastisk den konserten skulle bli.

The Hives – Hultsfred 2001 såg jag dem sist. Jag blev förälskad i musiken,i bandet och i Howlin Pelle och det sitter då i. Väntan på en ny konsert har varit FÖR LÅNG (men det har alltid varit något som grusat andra tillfällen jag haft) så när de blev klara för PIP blev jag genomlycklig! Och det var så förbannat kul att se dem igen, låtskafferiet har blivit mycket större liksom bandet i sig men Pelle är fortfarande mannen jag vill ha! (haha). Röj, röj, sköj, sköj! Som man kanske skulle sagt där i Värmland. En alldeles förträfflig avslutning på festivalen. Hade dock gärna velat höra "You Dress Up For Armageddon”, men man kan ju inte få allt.

Putte jag älskar dig! Putte jag vill ha dig tillbaka nästa år! Bilder från spelningarna kommer upp så småningom, jag måste hitta tid och ork. Tackar alla trevliga folk och ger applåder till volontärer som fick göra skitjobb i regnet för att vi andra skulle kunna ha roligt och se bra konserter! En dålig sak dock, att scenen ”lilla cirkus” inte var ett litet cirkustält längre, det var så mysigt förra året och hade varit trevligt mot regnet.

Putte är kärlek! Putte är att lerig och blöt hoppa till bra musik i en en decimeter djup vattenpöl i ett hällregn och ändå vara så jävla lycklig!

* Laxholmen är Lars Lerins utställningar. Lars Lerin är min favoritkonstnär och han gör akvareller som får mig att både börja gråta och bli förbannad eftersom de är så jävla bra!

1 kommentar:

Unknown sa...

Hej du.
Jag har aldrig kommenterat ett blogginlägg om Putte i parken. Kände att nu var det dags för det första.
Jag tackar dig av hela mitt hjärta. Det är såna ord och sån glädje och kärlek som gör att det är värt att jobba 20 timmar om dygnet, även när det spöregnar och blåser.
Hoppas vi ses 2011.

/Niklas Bäckman
Reklamare, Putte i parken