Tisdagen var nästan måndag...

Jag har en fiende i min lägenhet. Jag har inte sett den än, inte heller hört den men för andra morgonen i rad vaknar jag med myggbett på kroppen. Den måste DÖ! (om jag nu bara hittar den lilla lymmeln). Värst är bettet jag fick natten till igår, en dubbel på gränsen till "hålfoten" eller vad det nu heter, det är plågsamt att gå i skor och jag har vaknat flera gånger i natt och fått smörja in det med Xylocain. Tack o lov svullnar jag inte upp lika mycket som när jag var yngre men jag hatar myggbett, snälla vintern kom tillbaka!

Lite sömn i natt alltså. Men i väg till jobbet kom jag och vilken dag. Hade galet mycket att göra, hann inte ens klart så det finns mycket kvar på listan till i morgon. Min gamla KY-lärare var på besök (vi har en praktikant därifrån hos oss) vet inte om jag var så trevlig som jag borde pga. av allt jobb. Orkade inte jobba över så jag stressade till det vanliga tåget och kände mig lagom pigg och vacker.

Vet inte om jag ska vara arg eller glad över att en man gick in i butiken direkt efter mig idag för annars hade jag varit helt ensam. Vilket jag visserligen väntat på i evigheter (tror aldrig det kommer hända) men som jag i dag varken var upplagd eller förberedd på. Vad det där handlar om kanske ni får veta så småningom. Jag är lite kryptisk av mig.

Eventuellt håller jag på att bli religiös. Går och sjunger "Gud, jag vill ha sagt, du som har all makt..." eller nej det är Jesus Christ Superstar som drabbat mig, jag går och sjunger bitar ur den och främst Getsemane. Den är så sjukt bra, Ola är så fantastisk, det ger liksom fyrverkerier i mig varje gång.