Ovanligt trevlig måndag...

Det här är nog den bästa måndagen på länge, för det är inte ofta jag har så svårt att sluta le en jobbmåndag, som jag hade idag. Det har dock sina tydliga orsaker, dessa underbara pojkar/män (kalla dem vad du vill) som förgyller tillvaron.

På förmiddagen ringde "K" och beställde grejer. Jag var inte riktigt vaken så jag fattade inte att det var han förrän jag lagt på, kanske berodde det även på att han inte lät lika förvirrad som vanligt. Efter det var det dock helt kört, jag kunde inte sluta le på hela dagen och i morgon blir det antagligen ännu värre om han kommer förbi och hämtar det jag printat.

Med leendet på läpparna gick jag till tåget och där på perrongen stod en annan nice person som jag inte sett på länge. Frågan är bara varför jag satte mig i en helt annan tågvagn än honom, men kanske var det mitt inre som omedvetet bestämde det för att jag inte skulle få kroniskt ont i ansiktet av att le. Men det hjälpte inte jag log ändå, hela tågresan och tanterna bredvid måste nog undrat vad det var för roligt jag lyssnade på i min mediaspelare.

Ja, man får väl nöja sig med det lilla. Ibland känns det faktiskt lite ensamt. Förra veckan blev jag till och med lite avis på bönderna i "Bonde söker fru", tänk att få en massa brev från beundrare att välja och vraka bland. Usch jag tycker programmet är fånigt och har inte tittat på det förrut men så råkade jag slötitta på en repris förra veckan och nu är jag pinsamt nog lite nyfiken på vilken goding Peter ska välja, förstår bara inte varför det ska vara så många avsnitt. Äh, jag orkar inte sadla om och bli bonde men varsågod och skriv brev ändå om ni vill hahaha.