Nyckeln till frihet?

Haha...tyckte jag fick till en rolig rubrik, men jag vet inte hur sann den är. Hämtade nycklarna till min lägenhet idag. Så nu är det bara att börja planera hur jag ska få rum! Det blir inte lätt, får se när jag flyttar in.

Filmtajm...

Igår kväll när jag skulle stänga av tvn och sova startade den norska talkshowen Grosvold och där blev jag sedan fast. Programmet lanserade nämligen, en för mig smått underbar nyhet. Jag for upp ur sängen och huden på armarna knottardes lite.... boken Mannen som älskade Yngve har nämligen blivit film! Gäster i studion var Tore Renberg (författaren) och Rolf Kristian Larsen som spelar huvudpersonen Jarle. Den filmen måste jag bara se, hoppas att den kommer till Sverige på DVD (för på bio kommer den nog inte). Mannen som elsket Yngve, ja Kompanie Orheim (som också handlar om Jarle) är två av mina favoritböcker. Jag råder alla att läsa dem och helst på originalspråket norska. Mannen som elsket Yngve är underbar och träffsäker om ungdom, kärlek och 90-talet. Ska bli spännande att se hur de lyckats göra film av boken.

En annan film som jag väntar på att få se är Control av Anton Corbijn. Den har nämligen inte gått på någon biograf i min närhet så nu sätter jag hoppet till DVDn,. Såg förresten att den redan går att boka på CDON.

Jag är dock ganska seg med att se på film just nu. Har faktiskt tre köpta filmer som ligger och väntar. Köpta för att de var billiga just då men jag vill ju egentligen inte se dem mindre för det.

Funderar förresten skarpt på att köpa hela Dawsons Creek boxen, 1195:- på Discshop men så mycket som den serien ger mig är det nog värt det. Queer as folk boxen har jag inte heller köpt än.... det tar mig lite emot att ingen av dem har svensk text, men det kanske är bra att öva lite engelska.

Efterlängtat klipp...

Upptäckte precis att en Johan Östbergs MARlene TYRell, finns att se på You Tube. Helena är med och sjunger också. Mycket trevligt, jag älskar den låten och har länge velat ha den på skiva, för det är ju inte alltför ofta jag får tillfälle att höra Johan sjunga den live... men detta är ju inte så illa det heller.

I'm still alive...

Kanske ska meddela att jag är vid liv. Har åkt på en riktig rejäl förkylning. Kände ju mig konstig redan förra veckan men arbetade mentalt med att inte bli sjuk samt att jag proppade i mig "solhatt" (ett naturmedel) och ibumetin för att jag skulle vara frisk och genomföra "närkontakt delfin", just det fungerade. Men sen slog det till (och blev kanske inte bättre av att jag badade i 18 gradigt vatten). Har varit helt off i flera dagar, feber, hosta, storförbrukning av pappersnäsdukar och obekväma nätter. Mår lite bättre idag, hesheten har börjat ge med sig. Tänkte gå till jobbet i morse men backade ur och det var nog tur. Tog en liten promenad nyss för att kolla hur det var ställt med kroppen och nu känner jag mig helt konstig. Bara att hoppas att jag bli frisk till på lördag så jag kan åka och hälsa på Emilia för första gången, familjens nytillskott, syrrans bebis. Men nu får kroppen bestämma om jag ska vara frisk eller sjuk.

Orkar i alla fall sitta upp vid datorn nu det är ju ett framsteg. Ligger lite efter i flyttförberedelserna, "tackvare" förkylningen. Bore kollat upp en del och kanske varit på IKEA men men.... en viktig del är vilken dator jag ska köpa? samt hur? och var?. Sitter och tittar lite nu, blir inte klok på det. Kanske har jag för många krav... som vanligt.

May all of your dreams come true...

Foto: Vår "zoo-lärare" Birgitta, Kolmårdens djurpark

Är super trött just nu efter en helt fantastisk dag med "Närkontakt delfin" på Kolmårdens Djurpark. Här en liten bild på mig och Lyra. Jag ser nästan ut som en delfintränare, jag gillar det där med våtdräkt, ska nog skaffa en bara för att man ser så proffsig ut.

Kan tala om att det där med att vara delfintränare inte är så glamoröst som det kanske verkar. Vattenteperaturen låg på 18 grader och det är inte vidare varmt... men man blev ju varm inombords av att se dem och vara i deras närhet. Väldigt bra ordnat av Kolmården också, det är verkligen inget "jippogrej" utan allt görs väldigt informativt och på djurens villkor på något vis.

Det är föresten en underbar anläggning också man såg delfiner oavset om man var i föreläsningsalen, omklädningsrummet, vid lunchen eller i bastun. Jag skulle gärna bo där om det gick. Trevlig grupp jag hamnde i också, vi var sju stycken (man får max vara 8). En av Sveriges bästa sångerskor hade vi med oss också eller så var det bara världens bästa look-a-like med exakt samma förnamn... jag frågade liksom inte om hon var hon, delfinerna var ju en aning intressantare om man säger så. Nu ska jag sova känner att jag behöver det. Men jag kan säga att det absolut var den bästa julklappen jag någonsin fått.

Ett tack till någon som inte hör...

För många är den här dagen röd, för mig är den svart. Trodde att dagen skulle bli jobbigare än den blev, att mer tankar, jobbig sorg och illska skulle dyka upp... men istället har jag mest känt en stor tacksamhet för allt han gjorde innan han dog, tacksamhet för att han en gång fanns och hjälpte mig. Tänkte på det idag när jag tog en snabblunch på jobbet mitt i allt ganska roligt arbete... att det är högst troligt att jag aldrig hade varit där jag är om han inte hade funnits. Synd bara att jag aldrig fick säga tack för det... även om han nog visste vad all hjälp betydde. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på dem som stod honom nära, på alla andra som förlorade sin vän, sitt barn, sitt syskon, sin arbetskamrat och sin älskade. Och en sak är säker... jag tror aldrig att jag kommer förstå hur någon kan döda en människa som han.

Känns lite märkligt inför i morgon. Det datum som var det absolut värsta i mitt liv förra året, kommer antagligen i år bli ett av de bästa. Jag ska förverkliga en dröm i morgon, jag ska ner i vattnet hos delfinerna i Kolmården. Livet är märkligt och skört, man vet inte vad som händer så det gäller att ta tillvara på det man har.

Moster Cecilia...

Precis när jag skulle somna in i går vid kvart över elva ringde telefonen. Ingen annan behagade svara så jag fick kliva upp. "Det blev en flicka" hörde jag i andra änden. Det var min syster. Igår kväll blev jag moster.

Hon var snabb den lilla rackaren. Beräknad till den 17e och mamma hade slagit i alla att det skulle ta ännu längre men nej där fick "mormor" svar på tal.

Jag=moster känns konstigt. Jag känner mig gammal. MEN sen kom jag att tänka på två tjejer som gick i min skola när jag var liten. De gick i samma klass och den ena var moster till den andra. Det om något måste kännas konstigt och hon kan inte känt sig äldre för det.

Vet inte än vad hon ska heta den där nya familjemedlemmen. Och inte har jag hunnit lämna mitt bästa förslag... Minja, men det är ju inte upp till mig egentligen.

En Andra Avenyn bebis är det i alla fall tycker jag. Minns hur hon sparkade i julas när vi skulle titta på Andra Avenyn och enligt mamma (ja jag fick ju knappt prata med syrran igår när mamma insett vem det var som ringde) så kom bebisen ut strax efter åtta på kvällen dvs. under ett Andra Avenyn avsnitt. Måste vara The Cure och "Friday I'm In Love" som ungen diggar. Jag får göra ett litet blandband till henne.

Nu ska jag jobba. Jag är faktiskt på jobbet idag. Släpade mig iväg. Mår fortfarande illa en jag spyr ju inte så det kan inte vara smittsamt, så jag får kämpa mig igenom dagen.

Jesus Christ... och superstars...

Är sjuk, inte alls kul. Kan heller inte definera vad det är, mår illa konstant och känner mig konstig i halsen, lite febrig också fastän jag inte har någon feber. Väldigt irriterande då jag måste vara frisk på fredag då jag ska till delfinerna i Kolmården! Måste komma på mirakelmetod för att bli av med det här och så hoppas jag att mamma är helt ute och cyklar när hon säger magkatarr.

Nu till något mycket roligare. Såg precis att Ola Salo ska göra rollen som Jesus i en ny svensk uppsättning av Jesus Christ Superstar i Malmö med primiär i höst. Det är ganska långt till Malmö men det där måste jag bara se! Nästa glada nyhet är att Adrian Schultheiss också åker VM (konståkning). Så vill de sig riktigt bra får jag se både honom och Kristoffer i på isen i påsk.

Attans med 4:e platsen i skidskyttet, men det är fortfarnde en helt underbar sport att titta på och vad jag gillar våra svenska deltagre, särskillt Björn Ferry. Hoppas verkligen det blir en medalj åtminstone. Verkar galet skön stämning i Östersund, men de är ju bra på det där uppe, minns hur det var när jag var på Storsjöyran, läggare man dessutom till ett antal galna norrmän och tyskar så kan de ju inte bli annat än det vi ser i TVn.

Kärleken övervinner allt (får man hoppas)...

Jag råkade hamna framför en intressant intervju på Go Kväll (SVT2) igår. Den var med två killar som träffades som tjej och kille, gifte sig och skaffade barn. Hon mådde allt sämre och insåg att hon var transexuell och behövde genomgå en könskorrigering. Rekomenderar varmt att se hela intervjun. De berättar också om hur de behandlades av omgivningen och särskillt den frikyrkoförsamling de var med i.

Men det jag ville komma till var en av de saker de berättade om... att de som lyckligt gift par med gemensamma barn och allt blev tvugna att skilja sig när Olivia blev Alexander, bara för att "vi" i Sverige inte tillåter "samkönade äktenskap". Det lät ju i och för sig lite roligt och mysigt när de berättade att de hade haft skilsmässofest, men det är ju egentligen helt sjukt att det ska behöva vara så. Och det är ju ett klart bevis på att våra lagar inom området är helt åt fanders!

Alla ska ha samma rätt att gifta sig med en annan människa när det handlar om kärlek. Jag förstår inte vad som är så svårt! Jag som till och med fått för mig (och inte helt ogrundat) att staten och kyrkan numera var skilda åt, att kyrkans ord inte skulle ha något att säga till om. För visst... vill religiösa samfund och församlingar inte genomföra cermonier/viga homosexuella par så får de väl göra så då, om de tror de gör rätt, att Gud tycker så (vilket många tvivlar på). Vi har ju religions- och yttrande frihet, sen är ju frågan vart lagen om diskriminering går hårfin. Och man får väl välja vart man vill ha sin cermoni. MEN i vilket fall som helst så borde staten inte göra skillnad på människor!

Jag är ju själv inte med i någon förslamlling och har till och med lämnat Svenska kyrkan (med en av många anledningar just hur de har svårt med homoäktenskap) så jag har svårt att sätta mig in de där tron om synd och att homosexualitet kan "botas". Jag kan heller inte förstå de argumenten som de som motsätter sig jämlikhet i möjligheten att gifta sig, för många är så konstiga. Såg Beckman, Ohlson & Can på SVT för några dagar sedan som stallde frågan "Hatar Gud sex?" gäster var Åke Green, Sten Gunnar Hedin, Tuullikki Koivunen och Lars Gårdfeldt. Spännande att höra vad de hade att säga men "homoäktenskapmotståndarna" var ute och cyklade en hel del kan jag lova, vilket också bevisades rätt bra. Åke Green mende att han försökte leva efter Bibeln så mycket det bara gick... efter en flera tusen år gammal bok... det är nästan så att jag tycker synd om honom.

Men kärleken övervinner allt! Frågan är bara när. Tycker i allafall att det är trist att två så hårt kämpande samt till synes mycket lyckliga och förälskade människor som Alexander och Noa var tvugna att skilja sig på grund av korkade lagar. Och hur menar de som använder argumentet "inte barnens bästa" mot homoäktenskap? Att Alexander och Noas barn hade det bättre med en depprimerad mamma och en pappa, än med två lyckliga pappor?

Tack o lov verkar det vara grejer påväg inom politiken och en dag kommer nog när alla har samma rätt vem de än väljer att leva med. Jag hoppas och väntar för allas skull, men särskillt för Noa och Alexander... att de ska få gifta sig igen!

Om tiden vill i fatt eller...

Hur länge stannar de egentligen, de där känslorna för den man inte har någon chans att få. Trodde de skulle bli bättre av att få ur mig "allt" där i höstas och sen när det fick gå ett tag... vilket det visserligen också blev. Men om jag trodde att känslorna bara skulle försvinna så trodde jag väldigt fel. De ploppar upp lite här och var, även fastän jag inte vill längre. Det finns ju som sagt ingen chans, ingenting att hoppas på. Jag vill sluta känna på det här sättet, men vet i fasen hur det ska gå till. Kanske försöka inse att det eventuellt finns andra brilianta människor på den här jorden. Jag vet inte.

Idag såg jag "Stephane-Lambiel- look-a-like-fast-ändå-inte". Det var länge sedan nu, trodde att han "försvunnit". Men det visade sig att jag till och med suttit och jobbat med saker som han skulle ha. Så kan världen te sig. Hoppas det blir mer sånna jobb tihi.

Annat trevligt idag var att jag läste att Timo Räisänen ska spela i Norrköping någon gång i vår. Kanske jag äntligen kan komma iväg på en Timo konsert, det är så sjukt att jag ännu inte varit på någon! Längtar efter konsert nu och att fotografera konsert. Ska ju "snart" på kent, men om jag känner dem rätt så lär det väl vara fotoförbud... men jag ska göra ett litet försök, kanske ska man utnyttja gamla kontakter... eller nja jag vet inte.

Dålig videokvalité men annars är det här äkta vara. Bjuder Stephane på något sådant på galan under VM (jag förutsätter att han får åka den) så kommer jag att smälla av. Varför kan inte sådana här isgalor komma till Sverige?! "Disney on Ice" liksom tjena!

PS: Det känns som om våren närmar sig, det är ljusare längre på kvällarna nu. Kännsbra på något vis.

Här kommer våren, det har jag lärt mig
Det blir rätt ensamt bland alla löven
Det blir rätt deppigt, ett liv i skuggan
Såhär på kvällen är det ohyggligt
Jag vill bara gå hem med dig
Jag vill gå hem med dig...
/Jag vill gå hem med dig, L.Winnerbäck

Popcorn på en måndag...

WOW idag fick jag svar från högskolan ang. det sista i kursen (hemtenan och examensuppgiften) . Inget som behövde komplettares så nu är mina kurser klara! Jippie! Har dock inte förstått hur det tänkt när de gjort bedömningarna men det struntar jag blankt i nu, orkar verkligen inte bry mig. Så jag får väl se om det blir till att fira i kväll med popcorn, har ju lovat mig det men när ska jag äta dem? Popcorn en måndag liksom...jaja.