The show must go on...

Att det ska vara så svår att säga hej då! Idag slutade en på mitt jobb. Vi är inte så många så det märks när någon försvinner. Kommer sakna honom där han sittandes mitt emot mig med sina konstiga idéer, frågor och funderingar, det har varit väldigt roligt.

Hmm... ja det är tråkigt med avsked. Idag när jag skulle gå från jobbet ställde jag in hjärnan på att allt var som vanligt för jag har ju en tendens att börja grina så fort en känsla tar över kroppen. Och det var en liten klump där i rösten när jag ändå sa hej då. Men vi lär väl ses eller höras ändå någon gång, han ska ju inte flytta till världens ände och sen finns ju alltid facebook (haha).

Så i morgon blir det nya tag, när ersättaren tar vid på riktigt (ja han har ju varit hos oss i nästan två veckor redan). En ny era har inletts på företaget ... haha...och jag hoppas och tror att det blir bra. Den andra stora förändringen som jag är galet nervös över har jag försökt förtränga så länge. Man får ta saker när de kommer och det är ju inte alltid att det blir sämre.