torsdag 29 november 2007

Mysteriet i natten...

02.15 i natt vaknade jag hastigt upp ur min sköna sömn av ett våldsamt fräsande och skrikande ljud utanför mitt fönster. Jag blev klarvaken på sekunden satte mig upp och tänkte vad fan är det där, drömde jag? men då hör jag ett ännu värre ljud från samma ställe, som ett slags ångestvrål. Det går inte att beskriva. Jag for upp ur sängen och öppnade fönstret för att se ut. Regn och natt, det var kolsvart. Jag såg inte ett skit, eller jo jag såg nått som rörde sig där nere. "Shit, tänk om någon gett sig på 'StorGunnar'* tänkte jag och sprang ner för trappan, till köket för att se om jag såg bättre där men nej, hämtade en ficklampa för att försöka lysa ut via fönstret och se om det fanns någon som var skadad där, men ficklampan var dålig. Tänkte nästan gå ut, men man är ju inte så påklädd mitt i natten direkt och allt hade blivit alldeles tyst. Jag var väldigt uppskärrad och vaken när jag sedan återvände till sängen. Tankarna susade genom skallen över vad det var jag hört och tänk om jag nu bara gick och lade mig och där ute i mörkret kämpade "StorGunnar" eller någon annan för sitt liv.

Men jag somande om efter ett tag och i morse var när jag gick ut var det det inte mycket som vittnade om att något hänt förutom möjligtvis en liten grop i gruset. Hmmm... jag undrar fortfarande, kattslagsmål, grävlingar, vildsvin (ja det var någon som föreslog det... men en på jobbet föreslog även monster... haha)? Hoppas i allafall att det inte upprepas i natt, jag vill gärna sova i lugn och ro.

* "StorGunnar" är smeknamnet jag gett en katt som brukar hälsa på oss även om han nu är ruskigt skygg (men ändå väligt charmig). Bland annat så brukar han regniga dagar sova på vår altan, i en liten fin låda som pappa fixat ordning. "StorGunnar" är ingen hemlös katt eller så men vill han sova på vår altan är han välkommen, iallafall för mig och pappa. Mysigt att ha lite djur omkring sig när man nu inte har egna (helst ska de dock inte slåss om nätterna). Varför jag kallar honom "StorGunnar" är en helt annan historia...

Inga kommentarer: