Var i Himmelstalundshallen, Norrköping, igår och såg Lars Winnerbäck. Som vanligt var det väldigt bra. Nu hade han inte Hovet med sig utan en annan bandkonstellation och allt fick en touch av irländsk folkmusik, likt senaste skivan Daugava. Det var kul att höra de äldre låtarna byta form en aning, efter att hört dem hundratals gånger på skiva och ett antal gånger live, denna konsert var min elfte LW konsert i ordningen.
Det jag gillade extra mycket igår var versionen av Elden, Lasse ensam på scenen utan gitarr, sjungade tillsammans med publiken (alltid i och för sig) ackompanjerad av Johan Persson på piano. Och knotter på armarna fick jag av Ingen Soldat som blev helt fantastisk, kanske till viss del med hjälp av de svartvita filmerna som projekterades i bakgrunden.
Det var som helhet en väldigt snygg/vacker konsert rent visuellt, med foton, filmer och ljussättning. Jag njöt av det med var också lite ledsen att jag inte fick ta med systemkameran, det kunde verkligen blivit helt sjukt bra bilder. Som vanligt var LW fåordig men innan "kom änglar" så hade han ett fint litet tal om hur han tänkt strunta i den låten men att den sedan kom till honom i form av en räv och sa att det gick då inte för sig. Det roligaste av allt var nästan att när vi sen åkte hem, mamma och jag, så kom det just en räv springande över vägen "En räv!! det är en räv" skrek mamma och vi garvade.
Ja, det är fantastiskt hur underbart livet kan bli av en konsertkväll. Lite förälskade blev jag också, i en i förbandet Abalone dots. Elin Mörk hette hon men var vacker som ljusa dagen. Och när hon spelade på sin fiol höll jag på att gå åt, så skicklig och snygg!
Förutom systemkameraförbudet är det bara en sak jag har att klaga på från igår; vissa personer i publiken. De som står och pratar med varandra och i mobiler mitt under låtarna! Hallå! varför har ni ståplats och betalar 350 kr för att höra på Lasse om ni ändå bara pratar?! Och så undrar jag varför viss personer prompt ska stå så långt fram när de bara står rakt upp och ner och inte rör varken en min, sina händer eller sin kropp under en hel konsert. Ställer långt bak om ni inte är intresserade!
Det jag gillade extra mycket igår var versionen av Elden, Lasse ensam på scenen utan gitarr, sjungade tillsammans med publiken (alltid i och för sig) ackompanjerad av Johan Persson på piano. Och knotter på armarna fick jag av Ingen Soldat som blev helt fantastisk, kanske till viss del med hjälp av de svartvita filmerna som projekterades i bakgrunden.
Det var som helhet en väldigt snygg/vacker konsert rent visuellt, med foton, filmer och ljussättning. Jag njöt av det med var också lite ledsen att jag inte fick ta med systemkameran, det kunde verkligen blivit helt sjukt bra bilder. Som vanligt var LW fåordig men innan "kom änglar" så hade han ett fint litet tal om hur han tänkt strunta i den låten men att den sedan kom till honom i form av en räv och sa att det gick då inte för sig. Det roligaste av allt var nästan att när vi sen åkte hem, mamma och jag, så kom det just en räv springande över vägen "En räv!! det är en räv" skrek mamma och vi garvade.
Ja, det är fantastiskt hur underbart livet kan bli av en konsertkväll. Lite förälskade blev jag också, i en i förbandet Abalone dots. Elin Mörk hette hon men var vacker som ljusa dagen. Och när hon spelade på sin fiol höll jag på att gå åt, så skicklig och snygg!
Förutom systemkameraförbudet är det bara en sak jag har att klaga på från igår; vissa personer i publiken. De som står och pratar med varandra och i mobiler mitt under låtarna! Hallå! varför har ni ståplats och betalar 350 kr för att höra på Lasse om ni ändå bara pratar?! Och så undrar jag varför viss personer prompt ska stå så långt fram när de bara står rakt upp och ner och inte rör varken en min, sina händer eller sin kropp under en hel konsert. Ställer långt bak om ni inte är intresserade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar