Idag tror jag att jag haft ett konstant leende, känns så i alla fall. Leende på grund av händelser, saker och framförallt människorna omkring mig.
Tittade på gårdagens "Boston tea party" i mediaspelaren på tåget till jobbet. Missade första avsnittet, det var synd för som vanligt när Filip och Fredrik gör något så är det väldigt roligt, lite allmänbildande också (men bara lite).
Så dagens roligaste. Eller tråkigaste som blev roligaste. Jag kan bara inte låta bli att berätta det: I morse när vi kom till jobbet var firmabilen borta. Den stod där när de andra gick igår och alla nycklar hängde på sin plats. Vad skulle ni gissa hade hänt? Att den blivit stulen såklart! Chefen ringde polisen och försäkringsbolaget. Så satt vi och spekulerade hur det gått till när bilen försvann. En av oss på jobbet (som brukar låna bilen) var dock inte där, men han brukar fråga först när han lånar, och som sagt nycklarna var ju på plats. Och framåt lunch fick chefen tag i honom, frågade om han haft bilen och sa att den var stulen, men han hade inte haft den. Tjugo minuter senare ringer så killen upp igen... då hade han kommit på något... att han lånat bilen, sedan druckit och därför inte tagit med den tillbaka men däremot nycklarna, hängt upp dem och sen glömt att han hade använt bilen. Är han tankspridd eller? Jag trodde jag skulle garva ihjäl mig. Roligast var nästan ändå när chefen skulle ringa polisen igen och säga att bilen kommit fram. De måste tro att vi är helt galna. En sak är i alla fall säker, han som glömde bilen lär få höra om det i evighet.
Annat som fick mig att le var han som får mina små kärleksfjärilar att flyga. Jag tvingar ner dem på landningsbanan varje dag, men le över att han är bäst får man väl göra? En annan man lyste också upp vardagen idag.... han med den norrländska dialekten som brukar titta förbi kontoret ibland. Fasen vad vackert det är. Jag smälter. Har dock inte helt lyckats lokalisera vart i från han kommer, men jag får väl fråga någon dag.
På väg till tåget fortsatte jag le eftersom jag lyssnade på CK. Dags att börja ladda inför helgen, haha... eller just då var det kanske mest för att jag hamnar nere i botten av en avgrundsdjup, mörk sjö av att lyssna på Daugava hela tiden. Och idag var jag liksom inte där. Idag var jag på rosa moln.
Tittade på gårdagens "Boston tea party" i mediaspelaren på tåget till jobbet. Missade första avsnittet, det var synd för som vanligt när Filip och Fredrik gör något så är det väldigt roligt, lite allmänbildande också (men bara lite).
Så dagens roligaste. Eller tråkigaste som blev roligaste. Jag kan bara inte låta bli att berätta det: I morse när vi kom till jobbet var firmabilen borta. Den stod där när de andra gick igår och alla nycklar hängde på sin plats. Vad skulle ni gissa hade hänt? Att den blivit stulen såklart! Chefen ringde polisen och försäkringsbolaget. Så satt vi och spekulerade hur det gått till när bilen försvann. En av oss på jobbet (som brukar låna bilen) var dock inte där, men han brukar fråga först när han lånar, och som sagt nycklarna var ju på plats. Och framåt lunch fick chefen tag i honom, frågade om han haft bilen och sa att den var stulen, men han hade inte haft den. Tjugo minuter senare ringer så killen upp igen... då hade han kommit på något... att han lånat bilen, sedan druckit och därför inte tagit med den tillbaka men däremot nycklarna, hängt upp dem och sen glömt att han hade använt bilen. Är han tankspridd eller? Jag trodde jag skulle garva ihjäl mig. Roligast var nästan ändå när chefen skulle ringa polisen igen och säga att bilen kommit fram. De måste tro att vi är helt galna. En sak är i alla fall säker, han som glömde bilen lär få höra om det i evighet.
Annat som fick mig att le var han som får mina små kärleksfjärilar att flyga. Jag tvingar ner dem på landningsbanan varje dag, men le över att han är bäst får man väl göra? En annan man lyste också upp vardagen idag.... han med den norrländska dialekten som brukar titta förbi kontoret ibland. Fasen vad vackert det är. Jag smälter. Har dock inte helt lyckats lokalisera vart i från han kommer, men jag får väl fråga någon dag.
På väg till tåget fortsatte jag le eftersom jag lyssnade på CK. Dags att börja ladda inför helgen, haha... eller just då var det kanske mest för att jag hamnar nere i botten av en avgrundsdjup, mörk sjö av att lyssna på Daugava hela tiden. Och idag var jag liksom inte där. Idag var jag på rosa moln.
"På rosa moln svävar jag omkring
o ja njuter av alla vackra ting
o jag tänker aldrig mer komma ner
tänker stanna här för evigt evigt evigt
om du vill va me
är det bara att räkna till tre
så kommer ja o hämtar dig
o vi får de
så trevligt trevligt trevligt"/På rosa moln, CK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar