Indianerna skjöt björnen...

Så är det över. "Det är svårt att bli nöjd när man väntar mirakel", som Winnerbäck sjunger men jag är ändå oerhört stolt över den match Luleå gjorde idag. De kämpade, inte minst i sista perioden. "Honken" verkar helt jävla omöjlig att få hål på (hoppas det gäller även i Tre Kronor framöver). Men det känns extremt tomt inuti mig nu, tårarna är nära, och det gör extra ont när det fanns så många chanser som aldrig gick in (och så har jag svårt att smälta den där domartabben från gårdagen). Det enda positiva i att det inte blev vidare spel är nog för min egen hälsas skull, jag blir helt sjuk av att se sådana här matcher.

Men nu ett STORT tack till Luleå för en säsong som gav många lyckliga stunder. Kändes inte helt fel när de toppade tabellen. Med tanke på hur nära "vi" var att få kvala förra säsongen så är årets insats väldigt vacker. Det kommer bli en del ändringar till nästa säsong, ex. Harju och Omark lär dra till NHL. Jag kommer sakna dem. Får se vad som händer. Men Luleå i mitt hjärta och jag ser redan fram mot nästa säsong.

...och tro fan inte att min LHF-halsduk läggs i någon låda nu. Av kärlek och stolthet bär jag den som brukligt fram till maj.