Sport som berör...

Tittade på sportens årskrönika igår, det blev många känslor. De första tårarna kom när de visade bilder från konståknings VM i Göteborg, först för att det väckte alla minnen tillbaka sen för att SVT faktiskt visade konståkning i sin årskrönika, det var stort! Efter det fortsatte jag fälla tårar titt som tätt pga. glädje och "sorg".

Vaknade vid 01.15 som planerat och bänkade mig framför JVM finalen, det var inte svårt att hålla sig vaken. Det svenska laget var inte dåligt men de var heller inte bra, det var det där extra som fattades nästa överallt, särskilt i powerplay. Men jag kan inte sluta att fundera på hur saker kunde sett annorlunda ut om det hade fått spelats "rättvis", sportslig hockey där domaren inte vek sig för allt som hade med Kanada att göra. Kanske hade det inte gjort någon skillnad, kanske hade det. Något är i alla fall säkert: silver är ändå bra trots allt och JVM hockey är fantastiskt roligt att se.

Vad jag undrar nu är hur det kommer gå för Kanada att arrangera OS nästa år, ska publiken bete sig så här då med? Ska Kanada få regera i allt bara för att de är på hemmaplan? Och slutligen måste jag säga att det för mig bara finns en enda riktigt sann kombination is+skridskor+kanada och det är Jeffery Buttle, 2008 års VM guldmedaljör i konståkning! (Men jag hopps ändå inte det är han som vinner OS).