Det bästa helt enkelt...

Det var inte någon speciell tanke bakom, när jag ikväll drog på mig min "public service" t-shirt och bänkade mig framför tvn för att titta på P3Guldgalan. Men det slår mig nu att jag är jävligt stolt över att bära den när SR och SVT gör så där bra saker.

Precis som förra året var galan jävligt snyggt gjord och väldigt rolig att titta på, framförallt riktigt mycket bra musik. P3 är bäst, så är det. Blev smått lycklig av att höra Hello Saferide och Markus Krunegård tillsammans med Detektivbyårn, jag var tvungen att resa mig upp ur bekvämligheten och ta några danssteg. Än värre dans blev det dock mot slutet när Maskinen drog igång, jag hade visserligen velat höra Segertåget (eller nja... så fort jag hör den så blir jag besatt och får den inte ur huvudet, men "alla som inte dansar..." är lite knepig jaja.) men fasiken vilken fart det blev på mig, dansade som en galning. Tur att jag var barfota och hade gardinerna fördragna så jag inte störde grannarna. Värdiga pristagare blev det också. Guldmicken till Håkan och hans band var strålande, de är helt fantastiska.

Sverige är fullt av bra musik och jag längtar bara efter konserter och festivaler. Och nya skivor. Konstaterade idag att jag köper kultur (skivor, film och böcker) för ca 4000-5000 per år. Är det mycket eller lite? Jag vet inte, vet bara att det är livsnödvändigt. Musik är som syre. Och P3 är en väldigt bra syrgastub ibland.