Barnprogram...

Lyssnar på Karlavagnen i P4, det handlar om Barnprogram och jag letade fram en text jag skrev i början av gymnasiet tror jag (tyvärr är riktiga rubriken borta)...

BARNPROGRAM
Om du är född på 80-talet, eller möjligtvis i slutet av 70-talet, minns du säkert, precis som jag, det myller av barnprogram som då sändes i Sveriges Television. Dessa försökte underhålla, påverka, utbilda och uppfostra oss, och jag tror nog att de alla har satt sina spår i oss som då var barn. Vare sig det var positivt eller negativt, har de nog även haft en påverkan på våra fortsatta liv, och kanske är det därför vi så ofta pratar om dem även idag då vi blivit äldre.

Barnprogram, eller ”barn-TV” som vissa kallar det, var ett stående inslag i många 70- och 80-talisters vardag. Man placerade sig framför TV kring sextiden på kvällen och bara väntade på… att det skulle börja.

Svaga minnen
Under 80-talet var det till största del, om inte helt, Sveriges television som stod för barnprogramsutbudet, och det är även deras program som man minns allra tydligast.
Minnena är för det mesta starka men enkelspåriga, det täcker oftast inte hela samband, händelser etc. För det man mest kommer ihåg är en signaturmelodier, uttryck, och någons utseende eller gärning? Du minns nog inte vilket år det sändes, om det var en lång serie eller bara ett eller några avsnitt, kanske minns du inte ens vad det egentligen handlade om.

Det här lärde jag mig av Hedvig
Många av barnprogrammen försökte lära ut saker, från alfabetet till hur man tillverkar tandborstar. Listan på pedagogiska och utlärande barnprogram kan göras lång, men vad jag funderar på är ifall vi som tittade verkligen lärde oss något? Det är svårt att idag säga att ”det här lärde jag mig av Hedvig i från A till Ö”, men det kan hända att det som de sa ändå undermedvetet har anslutit sig och fastnat i våra hjärnor.
De inte bara utbildade oss, de försökte även påverka åsikter, oftast mycket oskyldigt kring etik, moral, och hur man förhåller sig till andra. Trasdockorna är ett bra exempel, där handlar det i stort sett under varje program om att det inte är nått fel att vara annorlunda, ”att va lika som bär vad è de att ha? Lite annorlunda är inget fel att va”.
Precis som med kunskapen var åsikterna inget man tänkte att man tog in, då man var liten, men i efterhand inser man hur det egentligen var. Detta kan upplevas som lite läskigt, när man tänker på hur propagandistiska vissa program var. Bl.a. Trolltyg i tomteskogen där tomtarna beskrevs som helt underbara och felfria och där trollen är fula, elaka, lömska och helst av allt inte skulle finnas.

Repriser
Det finns stora chanser för oss 80-talister att åter ta upp bekantskapen med våra gamla favoriter. För även om Sveriges television satsar på att producera och köpa in nya program, så sänds titt som tätt, de program som vi en gång tittade på, i repris. Om inte finns det kanske att köpa i videobutikerna. Detta är något som tyder på att programmen verkligen var/är bra, och fungerar oavsett vad det är för år eller mode.
Flitigast på reprisfronten har naturligtvis alla Astrid Lindgren filmer och serier varit, men även TV produktioner som exempelvis Lillstrumpa och syster Yster, Rädda Joppe, samt Professor Balthazar, har visats på senare tid.

Televinken dyker upp i sin skola
Att diskutera gamla minnen är populärt vare sig det är i skolan, på arbetet eller bland vänner, och det är inte ofta man undgår samtalsämnet barnprogram. Det är en härlig känsla att få diskutera och uppdatera sina gamla minnen med andra. Kanske har du något barnprograms minne gömt i bakhuvudet som du kan få hjälp med att minnas. Det är lättare att minnas om man talar om det.
Idag pratas det mycket om ifall innehållet i barnprogram, med framförallt våld, påverkar barn? Och då är frågan jag ställer mig, blev vi påverkade av det vi såg? Då förekom det inte så mycket våld, men det fanns annat som jag tror kan ha påverkat oss. Exempelvis kan de ha influerat till mångas yrkesval. För kanske hade inte så många sökt sig till teknik, data och ingenjörsjobb om de inte hade haft förebilder som professor Balthazar, Dr Snuggles och Bamses gode vän Skalman.
Många skaffade sig också idoler och förebilder bland figurerna på TV:n. Vare sig de var dockor, människor, i lera, tecknade, eller alldeles levande så tog de med oss tittare in i en fantasivärld och det är svårt att inte gilla dem allihop. Jag minns hur LP skivan med Fragglarna gick varm i mitt barndomsrum, och hur jag och mina kusiner uppträdde som någon från Solstollarna, Humle och Dumle, eller vad det nu var.
Och var ingen figur idol när man var liten, kan de ha blivit det med åren. Jag vet en hel del personer som exempelvis har Professor Balthazar som förebild.

Goda och dåliga minnen
Vad det gäller minnena från ”barn-TV” är det precis som med alla andra minnen, att de inte alltid är goda. Självklart hade du säkert något som du tyckte var urtråkigt eller läskigt etc. Men
smaken är som baken, delad. Många påstår tillexempel att upphovsmannen till bl.a. Vilse i pannkakan och Lillstrumpa och syster yster, Staffan Westerberg, har förstört deras liv, men det finns ju även de som tycker att han är en hjälte.
Hur det än är så har de nog alla ändå påverkat oss. Som liten tänkte man mest på hur roligt eller spännande programmet var, men idag kan vi se andra sidor och uppskatta vilken stor betydelse de hade för oss som växte upp med dem. För hur skulle ditt liv se ut om du aldrig fått ”träffat” Skrotnisse, Lillstrumpa, Babar, Beppes alla dockor och alla de andra?

Glöm aldrig
Det är bara att inse att programmen och alla dess figurer alltid kommer ha en speciell plats i våra hjärtan, eftersom det varit en del av våran uppväxt.
I årtionden framåt kommer programmen tas upp och diskuteras på arbetsplatser och i vänskapskretsar, och det tycker jag är bra. Man ska inte glömma det som betytt nått för en.
Glöm inte att sända en tanke till Drutten, Jena, Lillstrumpa och Televinken, där de sitter undangömda i något skåp. Och skänk en tanke till banden i filmarkivet där Babar, Nicke Nyfiken och Professor Balthazar ligger i åratal utan att få spelas upp.
Tänk på att inga av dem är döda, de har bara tagit en paus, kanske förtidspension, men döda är de ännu inte. För så länge de finns i alla gamla tittares minne lever de, så glöm dem inte, för då dör de. Vill du se Televinken död?
Nej, just det! barnprogrammen betydde nog mer för dig än vad du trott.


MINNS DU …
Alfons Åberg
Anita och Televinken
Babar
Barbapappa
Bamse
Barna Hedenhös
Beppes godnattstund
Björnes magasin
Boktipset
Den vita stenen
Dr. Snuggles
Drutten & Jena
Farbror Frippes skafferi
Farbrorn som inte ville bli stor
Fem myror är fler än fyra elefanter
Fragglarna
Från A till Ö – en resa orden runt.
Goliat
Hajk
Ika i rutan
I fablernas värld
John Blund
Kalle Stropp och Grodan Boll
Kalle och chokladfabriken
Kalles Klätterträd
Kapten zoom
Lillstrumpa & Syster Yster
Lilla Anna och långa farbrorn
Lucky Luke
Lördagsgodis
Mupparna
Nicke Nyfiken
Nisse och Klara
Pellepennan och suddegumman
Pippi Pelikan
Professor Balthazar
På kurs med Kurt
Rädda Joppe
Sesam
Skrotnisse och hans vänner
Solstollarna
Spöket Laban
Teskedsgumman
Tarzan och Banarne
Toffelhjältar
Trasdockorna
Trolltyg i tomteskogen
Tummen
Ture Sventon
Tårtan
Urcellen Ellen
Vilse i pannkakan
och många fler…