Bruce Spingsteen, Stockholm Stadion, 5 juni 2009

Igår var jag på Stockholm Stadion och såg Bruce Springsteen och E Street band.
Har tror aldrig jag varit så mycket på samma gång som jag var där och då: trött, pigg, glad, arg, ledsen, lycklig, hungrig, illamående, nödig, kär, varm, kall, upprymd och helt slut. Åkte hemifrån vid 12, köade sedan strax efter 14, var hemma vid halv två, dvs ca fjorton timmar utan mat, vatten och toa, det är inte så konstigt att man mår som man mår, men det var det väl värt. Och musiken och Bruce får mig delvis att inte bry mig ett skit om det.

Det var inte en lika fantastisk kväll som på Ullevi förra året, vilket har många orsaker. Vädret var inte lika varmt och ljumt, Ullevi är en bra mycket arena än Stadion (i storlek, bygge, placering, plats för kö etc.) och stämningen var hög igår men inte som på Ullevi. Hade i och för sig inte förväntat mig det heller och det sägs ju att det alltid är bäst första gången, vilket jag i och för sig inte helt kan hålla med alla gånger. Bruce var i bra form, lite si och så med de andra. Clarence Clemons får ledas in på scenen jag är impad att han orkar, men jag antar att man mår lite bättre av att få vara på scenen. Max Weinberg är ju och jobbar med Conan O'Brien så han var ersatt av sin son Jay bakom trummorna, han var vass men jag saknade Max för jag minns att det var riktig fart på gubben förra året.

Gillar gårdagens låtlista (här kopierad från dn.se):
Idas sommarvisa
Downbound train
Badland
My lucky day
Candy’s room
Outlaw Pete
Darlington County
Working on a dream
Seeds
Johnny 99
Youngstown
Good lovin’
Hungry heart
Growin’ up
Thunder road
Queen of the supermarket
Waitin’ for a sunny day
The Promised Land
Lost in the flood
Radio nowhere
Lonesome day
The rising
Born to run Extra:
Hard times
Tenth avenue freeze out
Land of hope and dreams
American Land
Glory Days
Detroit Medley
Dancing in the dark

Fick höra många favoriter och någon som seglade upp och blev en. Men som alltid är det också någon man saknar.

Köa är trist, tur att det finns så många sköna människor att lyssna på och prata med. Från riktiga nördfans som kan låtlistor från typ alla spelningar och känner igen varena låt på en sekund av introt, till folk som bara är väldigt glada och härliga. Kommer inte glömma "James" och "kisstjejen" i första taget, de stod vid oss i kön och hon tyckte att jag och morsan såg ut som syskon (ska mamma vara smickrad eller jag känna mig extremt gammal?). Varför jag kallar henne "kisstjejen" var för att hon var tvungen att sitta ner och lätta på trycket. Det fanns ju fan inga toaletter på den där trottoaren eller så långt ögat kunde nå och vem vill missa sin köplats. Jag är djupt impad över att hon lyckades kissa där i gräset vid staketet men ett par som också stod i närheten blev jävligt upprörda. Lite fånigt.

Nej, nu ska jag gå och dricka lite vatten, behöver återställa vätskebalansen i kroppen. För övrigt kan jag kalla konsertsommaren invigd och nu ser jag fram mot Peace & Love, framförallt kung Winnerbäck och Håkan Hellström.