Åter hemma efter en alldeles förträfflig weekend i Malmö. Mamma kan konsten att ge mig perfekta julklappar, förra året fick jag bada med delfinerna i Kolmården och i år denna lilla resa med det perfekta målet att se Jesus Christ Superstar på Malmö Opera (visserligen var det jag som önskade mig det och fixade biljetterna men hon betalade rubbet).
Jag har aldrig varit inne i själva Malmö förrut så det var lite roligt. Och nog var det en mycket finare stad än jag föreställt mig. Vi gick en promenad i lördags och betade av ett och annat som man bör ha sett ex. Turning Torso, Lilla Torg, Möllevången, Slottet och KB haha... det sista var nog bara med på min sevärdhetslista. Men mest var vi i affärerna på stan. Det var lite av melodifestivalyra men ändå lugnare än väntat. Märkte mest av melodifestivalen på tåget hem eftersom det var fullt av "melodifestivalfolk". Musikertätt överhuvudtaget, satt mitt i ett annat "pack" (tänk så fattar ni nog vad jag menar) med två personer framför mig som jag många gånger stått och skrikit och klappat händerna åt.
Hotellet var bra och TVn fungerade som tur var eftersom jag trots att jag var i Malmö inte kunde missa en av årets viktigaste traditioner; att se starten av Vasaloppet. Alltid lika maffigt! Tyvärr kunde jag inte följa det sen, men roligt att det blev svensk seger.
Så till det det centrala i historien om helgen det vill säga Jesus Christ Superstar. Operan var inte alls så stor som jag trott så att sitta på första raden som vi gjorde, var helt fenomenalt! (tack du undrebara människa på Malmö Opera som fixade dessa biljetter åt mig mitt i allt strul som var när jag skulle boka). Vi satt precis vid scenkanten, såg varenda ansiktsdrag, plåster och andra små detaljer (som att en av lärjungarna som ramlade hade extremt svårt att bortvänd från publiken hålla sig för skratt efter den incidenten).
För er som inte vet är det Ola Salo som gjort en ny översättning av musikalen och det var han som spelade Jesus. Översättningen gillade jag verkligen, har dock inte hört den förra, väldigt mordet tal och hela föreställningen var ju en slags modern version med kundvagnar, slakthus interiör osv. Jag är verkligen svag för god scenografi. Ensemblen var väldigt bra och det finns tre personer som gjorde allra starkast intryck: Patrik Martinsson som spelade Judas, var stark i rollen och hade en väldigt passade röst. Håkan Mohede i rollen som Hannas, en riktigt creepy präst var han, jag tror jag kommer drömma mardrömmar.
Å så har vi självklart mannen jag åkte dit för att se Ola Salo i rollen som Jesus. Bara han klev in på scenen för första gången, och jag insåg att "ja, Ola är med han är inte sjuk", fick mig att le, jag var så lycklig över att jag verkligen fick uppleva det där. Och Ola var fantastisk! Till stor del fick man ju se en annan sida än den man är van vid, här gjorde han ju en roll. men att ex. se Ola arg kändes lite konstigt. Det måste vara väldigt jobbigt rent känslomässigt att spela den där rollen flera gånger i veckan. För att bara sitta där en enda gång och se på det tärde på mig. Nu vet jag ju att Ola är Ola och rollen Jesus, Jesus, men känslorna blev nog på nått vis starkare för att jag har mer känslor kring Ola än kring Jesus. Hmm... känner att jag inte riktigt kan beskriva det jag menar men kanske ni förstår ändå. Att se honom hänga där ensam, blodig på korset i slutscenen när han ropar "min gud varför har du övergivit mig"och sedan dör, var väldigt starkt. Jag fällde en och annan tår. Men en sak är säker, Ola är som klippt och skuren för den där rollen.
Jag finner inte fler ord. Grattis till mig och alla er som varit och sett detta, stor förlust för er som inte varit det. Men skivan släpps snart, då kan ni åtminstone lyssna.
Jesus Chrsit Superstar och särskilt denna versionen väckte dessutom en väldans massa tankar och liknelser som jag ska tänka vidare på. Fundera också på om det inte kan vara på tiden att läsa bibeln. Borde inte det vara en bok man ska ha läst, liksom koranen, eftersom så många till viss del lever och tror på dessa böcker. Vi får se, känns ganska segt ändå. Kanske går lika bra att läsa Fredrik Strages "Fans" och det har jag ju redan gjort. Haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar