En vinterkväll som denna...

Precis hemkommen från en promenad. Nästan en timma var jag borta, kändes inte så, hade kunnat gått ännu längre för det var så behagligt. Hade laddat mediaspelaren med dagens CDON skörd dvs. Moto Boys helt ljuvliga EP "For Martha" och Slagsmålsklubbens "Boss for Leader". Själva övergången mellan dem blev lite av en kontrast men båda är väldigt bra att promenera till en kväll som denna.

Var ute en liten sväng i går kväll också, det var kallare då. Det luktade vinter, var stjärnkart och jag såg ett barn leka i snön. Jag blev alldeles nostalgisk, tänkte på när jag var yngre. Jag var ofta ganska frusen av mig som barn och var nog hellre inne än ute men ibland gick det ju inte att motstå vissa saker. Vi hade en pulkabacke där jag växte upp som kallades "Kullabacken" inte speciellt lång men lagom brant för att det skulle vara roligt. Vi var ofta där om kvällarna när det var snö. Åkte, sprang upp, åkte, sprang upp... hittade på nya sätt att åka och nya farkoster. Det var roligt. Minns särskilt de där stjärnklara kvällarna när jag och min bästa kompis låg där på toppen av backen på varsitt däck (det vi oftast åkte på) och tittade upp på stjärnhimlen, letade efter Karlavagnen osv. En gång fick vi för oss att vi såg ett UFO, jag är inte lika säker på det idag. Det var även i denna pulkabacke som jag slog ut min framtand och lyckades få mitt fina ärr på läppen. Vet inte vad vi lekte men plötsligt slog en pulka till mig på läppen och när jag kände efter låg halva tanden i skidhandsken och det blödde som bara den. Jag fick nog en liten chock, skrek till min kompis att "ta hem mina grejer" (hon fattade inget trodde väl typ jag var superlat) sen sprang jag hem med handen för munnen. Det blev blodspår efter mig. Minns inte så mycket mer av det, förutom att tandläkaren som bodde några hus bort kom över för att kolla tanden (som så småningom sattes tillbaka igen), samt att jag hade slagit hål rakt igenom läppen. Om jag hade varit äldre kanske jag kunde passat på att sätta dit en piercing. Det finns mycket att berätta om de där kvällarna i "Kullabacken" och kvällar som den här längtar jag tillbaka dit.

Och jag drömmer inte bara mig tillbaka till barndommen utan drömmer också om skridskoåkning. Gick precis förbi en isplan inte alls långt ifrån där jag bor. Strålkastarna var på, isen låg slät och inte en människa syntes till. Jag ville bara gå in och äga isen! Jag vet att jag inte är lika bra som jag vill vara och därför alltid blir besviken men en dag måste jag göra det. Det ska bli plusgrader nu så isen kommer smälta, men om kylan kommer tillbaka ska jag fasen ta skridskorna och smyga ut sent en kväll när ingen ser och ta några små skär. Kanske med Moto Boys version av Ave Maria i öronen och i alla fall låtsas att jag är en konståkningsstjärna.

Att planlöst promenera runt en vinterkväll som denna ger en hel del för själen: minnen, drömmar och enorm kreativitet. Jag älskar vintern.