Vill ha solen i ögonen...

Nu har jag sett Solen i ögonen filmen om/med Winnerbäck från sommarens turné. Det var många minnen och känslor som dök upp där men mest av allt var det längtan, längtan av att få se honom live igen. Har sett honom tolv gånger nu men det går inte att få nog av de där stunderna. Nästa sommar gör han bara Hultsfredfestivalen- och Peace & Love spelningarna, jag måste nog ta mig dit. Vill för övrigt gå på konsert överhuvud taget, jag och min kamera. Kanske är det så att längtan blir som allra störst till musiken och sommaren en dag som denna när mörkret sänker sig innan man knappt stigit upp och ihållig blötsnö gör att man knappt vill titta ut genom fönstret. Dessutom är man bara föälskad i en massa låtar.

Jag var ledig idag. Sov till tio, slog in julklappar, började sortera bland prylar, kollade på skidskytte,och såg Solen i ögonen. Passade även på att lyssna på The High Fives Work of art på högsta volym, nu när jag inte är i lägenheten. (Det är liksom en av de stora fördelarna med att vara uppväxt/ha föräldrar som bor i villa at man kan spela så högt man vill, jag vill också ha en villa). Låtarna har ätit upp hjärnan på mig och flyttat in, kanske lyssnat aldeles för mycket senaste veckan men ibland bara måste man.

Har precis sett Robyns framaträdande från Nobelkonserten på SVT Play, missade det igår. Versionen av "Be mine" var ju helt underbar! och på något vis är det lite extra roligt att en av de som spelar med henne är ifrån min hembygd och gick i samma skola som jag. Kompade min syrran på någon skolgrejs har jag för mig... han har verkligen bytt upp sig i val av "artist" och evenemang...haha.

Nu är det "Skägget i brevlådan", adjöken.