Att inse fakta...

Nu har näsblodet stoppats och jag har börjat landa en aning, kollat tåg, buss, hotell och allt ser verkligen mörkare ut, vad ska jag göra! Ju mer jag tänker på att jag inte kan vara där ju mer vill jag vara där. Antony and the Johnsons på Dalhalla var verkligen en av de bästa stunderna i mitt liv, hur kan jag låta bli att snudda vid något sådant igen?! Det kanske får bli en tur med bilen ändå... men jag, ensam i en bil i stockholmstrafik låter ungefär lika naturligt som en isbjörn på savannen i Afrika. Vet inte ens om mina föräldrar skulle låna ut bilen till en sådan sak, stor risk att de varken får tillbaka sin dotter eller bil, i alla fall inte i samma skick som innan. Nej, jag vet inte men med tanke på att jag blir stressad av att köra i Norrköping så är Stockholm antagligen inte bästa idén.

Vill egentligen inte säga det med det finns nog bara fyra punkter att välja mellan:
1. Fråga föräldrarna om skjuts.
2. Hitta någon annan människa som ska dit. (Hur lätt är det? Jag känner typ en person som lyssnar på Antony and the Johnsons).
3. Riskera mitt liv... eller iallfall körkortet och ta bilen.
4. Acceptera att jag missar konserten.

Aaa...nu kommer jag inte kunna sova bara grubbla....men i och för sig är det ganska roande att vara vaken till Musikhjälpen också.