I want to live like animals...

Idag var jag i Kolmårdens Djurpark. Brukar åka dit minst en gång varje år, och i år har det inte blivit av förrän nu. I och med körkortet kunde jag dessutom åka dit ensam. Jag tycker om att vara på Kolmården. Det här med djurparker är en svår fråga egentligen, men jag ser det som ett nödvändigt ont. Sen finns det bra och dåliga parker, jag tycker att Kolmården hör till dem bra, så det är därför jag åker dit. De jobbar mycket med information, naturliga beteenden och relativt stora hägn. Det förövrigt väldigt vackert.

När jag var yngre ville jag jobba på Kolmården (ok, det vill jag fortfarande ibland), som delfinskötare. Det blev inte så och jag kan fortfarande känna en liten gnutta sorg över att jag aldrig försökte mig in på det spåret. Men idag var det mer sorg över annat. För det kändes väldigt hemskt att lyssna på de informationsvisningar de hade, så många handlade om djur som är på väg att utrotas, tigrar, apor, tumlare... listan kan göras lång och jag blir så ledsen. Vad får människan att tro att hon är den bästa varelsen?

Tiger World var coolt, tycker om att tigrarna har fått det större. Nästa år ska jag boka plats i bussen, det verkar vara en upplevelse. Annars har jag ju mina stående favoriter:

Sälarna, där jag kan sitta i flera timmar. Jag känner en obeskrivlig samhörighet med knubbsälar, ni får säga vad ni vill men jag tror skarpt på att jag var en knubbäl i livet innan detta. Har starka "bevis" också. Så är det ju delfinerna. Inte föreställningen, den kan jag utantill. Nej, jag älskar att sitta i lagunen (helst ensam). Det är ett sånt lugn där. Och ibland sveper delfinerna förbi. Kommer aldrig glömma den dagen då jag var där och pussade på dem och lekte med dem, Dino, Ariel och Flip. En av de bästa dagarna i mitt liv. Idag är det bara Ariel som är kvar. Jag funderar föresten allvarligt att köpa "närkontakt delfin" som de har nuförtiden. Det är ganska dyrt men jag vill vara där igen, på anadra sidan väggen, i vattnet.


Så har vi ju guldklimpen nummer ett... Enzo! Det är inte ofta jag känner att jag vill bli mamma men när jag ser den lilla krabaten kommer moderskänslorna (tyvärr kommer jag ju aldrig bli mamma till en gorilla *ler*). Han är verkligen det sötaste jag sett, ett litet charmtroll. Att tänka att det finns människor som dödar sånna som honom får mig att börja grina. Gorillorna var inne idag så mina bilder blev inte så bra, jag ville inte störa med att använda blixt. Men där har ni iallafall en liten bild på honom.

Någon gorilla kommer jag aldrig att ha men det finns något annat på Kolmården som jag ska skaffa mig inom en framtid, nämligen minigrisar! Fanns bara fyra i "barnens lantgård" idag (vill inte veta vem som ätit upp de andra). Jag gick dit först, var nästan ensam, alla barnfamiljer gick väl till Bamse först (jag hoppade Bamse). I alla fall... jag gick in i klapphägnet och satte mig på en sten. Grisarna brukar vara lite skygga men de kom fram till mig allihop, trodde nog att jag hade mat. Att ha ett sånt litet tryne som pussar på en och de där ögonen som tittar... ja det är kärlek!

Det är ganska kul att gå runt och lyssna på besökarna också, alla kommentarer. Men det finns en sak jag hatar och alltid gjort: "ser du fisken? titta på fisken" Aaaa.... föräldrar som kallar delfiner för fiskar gör mig galen, är det dom själva som är totalt korade eller är det så att de tror att deras barn är det?! Jag får lust att säga till dem varje gång och en dag sker det! En unge var dock lite söt när vi stod vid lagunen "kom då kissen" sa han till delfinerna. "Delfinen", sa hans mamma... hon hade fattat!

Jag är glad att jag åkte, trots att det från att varit soligt på förmiddagen blev totalt igentjockt med dimma och regn runt halv tre, men det var lite mysigt på sitt sätt. Ser fram emot nästa säsong.